tag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post1849404043473355388..comments2024-03-28T09:06:16.955+01:00Comments on Häggström hävdar: Om några av reaktionerna på BygrenincidentenOlle Häggströmhttp://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-68225640738115054062014-03-15T21:00:24.005+01:002014-03-15T21:00:24.005+01:00Angående "beyond reasonable doubt" så dr...Angående "beyond reasonable doubt" så drog man enligt Gunnar Blom tidigare i rattfyllerisammanhang av 0.13 promille (numera tydligen 0.07 promille) från ens alkoholhalt och detta för att uppnå typ I-felet 1% som alltså skulle vara juristers tolkning av "bortom rimligt tvivel". Brukar dra detta som ett exempel om hypotesprövning beskrivet i<br /><br />http://www.math.kth.se/matstat/gru/godis/rattfull.pdf<br /><br />Gunnar Englundhttp://www.math.kth.se/~gunnare/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-64423227918405019242014-03-13T11:35:21.105+01:002014-03-13T11:35:21.105+01:00Det syns inte riktigt på mina Bygren-bloggposter (...Det syns inte riktigt på mina Bygren-bloggposter (vilket jag skyller på att jag funnit det svårare att nå fram när man kritiserar mer än en sak i taget), men jag håller i själva verket med dig helt och hållet, Johan! Ett p-värde strax under 0,05 signalerar typiskt inte mycket mer än <i>"hm, det här skulle möjligen vara intressant att undersöka vidare"</i> (om ens det). Vanföreställningen att p<0,05 skulle vara rimligt att översätta till något i stil med <a href="http://genuineevaluation.com/sizeless-science/comment-page-1/#comment-3830" rel="nofollow"><i>"beyond reasonable doubt"</i></a> är dock förfärligt utbredd, och om jag inte hade något mer stimulerande för mig skulle jag lätt kunna göra <a href="http://genuineevaluation.com/sizeless-science/comment-page-1/#comment-3846" rel="nofollow">hackandet på dylika idéer</a> till en (rättså enahanda och otacksam) heltidssysselsättning.<br /><br />Konventionen p<0,05 går för övrigt tillbaka till Fisher. <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Statistical_significance" rel="nofollow">Wikipedia förtäljer</a>: <br /><br /><i>"The present-day concept of statistical significance originated by Ronald Fisher when he developed statistical hypothesis testing, which he described as 'tests of significance', in his 1925 publication, Statistical Methods for Research Workers. Fisher suggested a probability of one-in-twenty (0.05) as a convenient cutoff level to reject the null hypothesis. In their 1933 paper, Jerzy Neyman and Egon Pearson recommended that the significance level (e.g., 0.05), which they called α, be set ahead of time, prior to any data collection.<br /><br />Despite his suggestion of 0.05 as a significance level, Fisher did not intend this cutoff value to be fixed and in his 1956 publication, Statistical methods and scientific inference, he even recommended that significant levels be set according to specific circumstances."</i><br />Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-723137738796835342014-03-13T10:30:12.397+01:002014-03-13T10:30:12.397+01:00Ordentliga statistiska metoder är förstås viktigt,...Ordentliga statistiska metoder är förstås viktigt, men det tycks mig som om boven i dramat lika mycket är traditionen att tala om "statistisk signifikans" så fort p<0.05. Olle, du som är statistiker kanske kan svara på varifrån den seden kommer. Den känns lite gammaldags i informationens tidsålder. Ett p-värde strax under 0.05 kan väl snarare beskrivas som "möjligen värt att fortsätta undersöka". <br /><br />En elak misstanke är att man behöver dessa ganska stora p-värden i skolexempel för att förklara problemen med multipla tester, användande av data som genererade hypotesen och så vidare. Och att det sedan blir självmål när studenterna tar med sig att p<0.05 är "signifikant".<br /><br />Eftersom p-värdet minskar exponentiellt med mer data om effekten är verklig, tycks det mig som om en rimligare tumregel, om man nu ska ha någon, vore till exempel p<0.000000000001. Och att man eventuellt kunde vara ursäktad att uttala sig med sämre p-värden om man kan förklara varför det inte med rimliga ansträngningar går att skaffa fram mer data. <br /><br />Nu är det förstås i många sammanhang, till exempel medicinska, dyrt och tidskrävande att få fram data, och alltför stor försiktighet gentemot nya rön kan också vara ett kostsamt misstag. Så en policy att bara strunta i Holm-Bonferroni och allt vad det heter, och i stället upprepa försöken tills p-värdet är en på Avogadros tal, fungerar förstås inte heller. <br /><br />Men i en värld av "big data" och forskningsrapporter till höger och vänster verkar det absurt att ha en standard som säger "p<0.05, publicera!". Eller om man ska vara lite elakare och mer catchy, "En på tjugo, ut och ljug!". <br />Johan Wästlundhttps://www.blogger.com/profile/05815242414868499026noreply@blogger.com