I det Göran Lambertz kallar sin
Nyårsbetraktelse 2016 [
WebCite] återkommer han, trots
sin tidigare utfästelse om att sluta debattera Quickärendet, ännu en gång till sagda Quickärende. Bland annat hävdar han nu följande:
Då jag uppmärksammades på denna passage satte jag kaffet i vrångstrupen, hostade och yttrade något i stil med
"Vaihelvete?". Jag hade ju själv,
i en bloggpost den 16 maj 2015, gjort just detta: gått i clinch med Lambertz sannolikhetsberäkningar i
Quickologi, och nått slutsatsen att dessa var helt bort i tok felaktiga - något som Lambertz själv är synnerligen väl medveten om. Sedan jag hämtat mig en smula översände jag följande ebrev till Lambertz, daterat 4 januari 2016 kl 15:20:
Men vad i hela fridens namn, Göran, menar du i din nyårskrönika med att "ingen gått i clinch" med dina sannolikhetsberäkningar i Quickologi? Har du förträngt att jag gjorde exakt just det, och därvid visade att beräkningarna var blaj?
Olle
Lambertz svarade föredömligt snabbt med följande ebrev, daterat 4 januari 2016 kl 16:09:
Hej Olle
Du behöver lära dig att läsa. Vad jag skrev var: "Ingen har såvitt jag vet gått i clinch med dessa beräkningar och nått en annan slutsats." Dels avser jag (som framgår) de beräkningar som jag har gjort sedan du skrev det du först skrev, dessa har du såvitt jag vet inte sagt något annat om än att du inte tycker att multiplikationsformeln håller. Dels har du såvitt jag vet inte nått någon annan slutsats. Det är lätt att säga att man tycker något är blaj. Den dag du försöker vara konstruktiv är jag idel öra.
Göran
Här finner jag Lambertz snäsiga sarkasm om läskunnighet en smula omotiverad. Vad jag gjort är att jag i det ovan citerade stycket från hans nyårskrönika läst innantill och konstaterat att det är beräkningarna i
Quickologi han syftar på (siffrorna stämmer i och för sig inte överens, men siffror stämmer ju i princip aldrig i Lambertz skriverier). Men i sitt ebrev hävdar han att det handlar om helt andra beräkningar, utförda senare. Jag kunde snabbt rekonstruera att de beräkningar Lambertz här avser är
de han utförde i en reviderad text på sin webbsajt i augusti 2015, vilka jag i ett tillägg den
8 augusti 2015 till en fyra dagar äldre bloggpost kommenterade med följande ord:
I den nya revisionen har Lambertz återgått (om än inte helt konsekvent) i sin terminologi från "bevisvärde" till sannolikhet. Han har övergivit sitt additionsförfarande, till förmån för ett multiplikationsförfarande som han tycker är så förträffligt att han ser sig föranledd att proklamera att han genomfört sin analys "på ett matematiskt i huvudsak korrekt sätt", men dessa stolta ord är dessvärre alldeles ogrundade. Lambertz tycks mena att om A är händelsen att Quick är skyldig, och om Ei och Ej är två olika bevisomständigheter, så gäller det multiplikativa sambandet P(A|Ei, Ej) = 1-(1-P(A|Ei))(1-P(A|Ej))
förutsatt att Ei och Ej uppfyller något visst oberoendevillkor L som han dock dessvärre inte preciserar ordentligt. Jag går bet på att lista ut vilket detta villkor L skulle vara; såväl vanligt obetingat oberoende som betingat oberoende givet A eller betingat oberoende givet Quicks oskuld ¬A visar sig vara otillräckligt för att garantera den önskade multiplikativiteten. Saken blir inte bättre av hans besynnerliga ad hoc-hantering av de negativa "sannolikheter" som redan från början är mäkta besynnerliga, och texten innehåller därtill en del ytterligare underligheter.
Även mot Lambertz reviderade kalkyl har jag alltså gått i clinch. En möjlig kritik mot min redovisning härav den 8 augusti 2015 är att jag inte, som med min kritik
den 16 maj 2015 av Lambertz egenpåhittade additionsformel för betingade sannolikheter, bjöd på någon pedagogisk exemplifiering av varför hans motsvarande multiplikationsformel är helt åt skogen. Till mitt försvar skall dock sägas att jag i ett ebrev dagen efter till Lambertz erbjöd mig att närmare förklara sammanhangen, något som denne dock avböjde.
1
Låt mig slutligen kommentera den avslutande passagen...
Dels har du såvitt jag vet inte nått någon annan slutsats. Det är lätt att säga att man tycker något är blaj. Den dag du försöker vara konstruktiv är jag idel öra.
...i det ovan citerade ebrevet från Lambertz den 4 januari 2016 kl 16:09. Lambertz menar här att så länge jag inte själv utför någon egen beräkning och når fram till någon siffra för sannolikheten att Sture Bergwall är skyldig till mord, så är han i sin fulla rätt att ignorera att jag påvisat att hans beräkningar och argumentation är ogiltiga, och med formuleringar som
"Ingen har såvitt jag vet gått i clinch..." antyda att dessa överhuvudtaget inte ifrågasatts. Jag finner hans attityd ohederlig och djupt beklämmande.
Fotnot
1) I ett ebrev den 9 augusti 2015 kl 12:48 skrev jag följande. Hej Göran
Jag känner ett styng av dåligt samvete när du skriver "Det är du och dina kolleger som är min experthjälp". Men faktum kvarstår att jag inte har den tid som skulle krävas för att på allvar hjälpa dig komma framåt. Men ett par timmar kan jag självklart avvara, och då vår skritliga kommunikation (hittills) inte fungerat som man hade kunnat hoppas är det naturligt att istället försöka med muntlig kommunikation, och jag känner därför en impuls att bjuda in dig, någon gång då du har vägarna förbi Göteborg, att komma upp till mig på Chalmers och så sitter vi ned en timme eller två och pratar om begrepp som sannolikhet, betingning, oberoende, bevisvärde och hur dessa saker hänger ihop, liksom hur du hamnat i the fallacy of the transposed conditional.
Jag känner samtidigt en mycket stor tvekan inför att göra detta, då jag från din sida upplever en mycket stark önskan att få sätta siffror och formler på din övertygelse om Quicks skuld - en så stark övertygelse att att du lätt drar iväg i önsketänkande, och att du så gärna så gärna vill att det jag säger (och det jag inte säger) skall innebära att jag välsignar ditt tillvägagångssätt. En tydlig tendens i den riktningen i följande stycke i din nya revision av "Bevisvärderingen i siffror":
"I den första versionen av texten hade jag också, i samma syfte, adderat sannolikhetsvärdena. För detta fick jag kritik av matematiker, som framhöll att sannolikhetsvärden inte kan adderas på det sätt som jag hade gjort. Däremot kan de, som jag har uppfattat det, multipliceras enligt formeln 1 – (1-pa)(1-pb), där pa och pb är sannolikheten för vart och ett av två oberoende bevis. Det framhålls att bevisen måste vara just oberoende av varandra för att formeln ska ge ett rättvisande resultat."
Här får jag för mig att du med "matematiker" (i pluralis) räknar in mig personligen, och att du av dessa matematiker, inklusive mig, anser dig ha erhållit välsignelse att tillämpa formeln 1 – (1-pa)(1-pb) på det sätt som du nu gör. Men någon sådan välsignelse har jag inte givit, och ditt nya tillvägagångssätt är i själva verket tokfel, även om vi skulle anta att de ingående händelserna är exakt oberoende. Jag är glad att mitt namn inte nämns i stycket, och passivformen "det framhålls" är välgörande diffus. Tack vare denna din återhållsamhet känner jag mig inte skandaliserad, men om du bara hade gått et litet snäpp längre i att peka ut mig så hade jag uppelvt det som mycket illa.
Så en förutsättning för att jag skall gå med på ett möte är att du uppriktigt uttalar en ambition om att ha en mer ödmjuk attityd inför sannolikhetsteorins och den tillämpade matematikens svårighetsgrad än du hittills visat med dina upprepade sifferexerciser, och jag vill också att du dyrt och heligt lovar att inte hänvisa till mig som stöd för fortsatta äventyrligheter i siffrornas värld utan att jag explicit har godkänt det.
Jag kan slutligen säga att även om jag tror att det i princip finns en väg framåt mot matematisk kvantifiering av evidensläget, så ser jag ingen som helst möjlighet att ett en- eller tvåtimmarsmöte av det slag jag här skisserar skulle räcka för att förstätta dig i ett kunskapsläge där du är rustad att på egen hand anträda denna väg framåt.
Mvh
Olle
Lambertz svarade såhär, i ett ebrev daterat 9 augusti 2015 kl 13:10:Hej Olle
Tack för erbjudandet. Det har dykt upp ett par personer som säger sig villiga att hjälpa mig långsamt framåt, så jag nöjer mig tills vidare med det, den bok som du tipsade om och ett par andra lästips.
Allt gott
Göran
