tag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post3393856305669555009..comments2024-03-28T09:06:16.955+01:00Comments on Häggström hävdar: Dör man av att teleporteras?Olle Häggströmhttp://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comBlogger36125tag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-4260417588163014272012-10-26T02:15:23.077+02:002012-10-26T02:15:23.077+02:00Det som mycket av oenigheten i denna diskussionen ...Det som mycket av oenigheten i denna diskussionen har handlat om upplever jag har varit problemet om subjektiviteten och huruvida den kan omfattas av en naturalistisk världsbild.<br /><br />Är det ett problem för naturalismen att det existerar fakta som inte är möjliga att objektivt redovisa?<br /><br />Enklaste exemplet på en sån typ av fakta är att din reflektion över att just du är Olle H. Det har oerhört stor betydelse för dig att du är Olle H snarare än till exempel Barack Obama. Detta för dig väldigt betydelsefulla faktum är givetvis inte samma sak som det triviala påståendet att Olle H inte är Barack Obama eller tautologin att Olle H är Olle H.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-1756609461791450992012-09-18T03:23:54.715+02:002012-09-18T03:23:54.715+02:00Jag har inte läst några böcker alls om filosofi el...Jag har inte läst några böcker alls om filosofi eller liknande. Är bara en vanlig ung kille, så jag tycker det är svårt att förstå resonemangen här ibland.<br /><br />Hursomhelst, så utgår jag ifrån att jag har ett medvetande, utifrån vilket jag upplever och är med om saker. Det är väl alla överens om? Eller räknas detta som 'själ'? (Om det är här problemet ligger så upplys mig gärna mer om detta)<br /><br />Om jag scannas i mitt hem, återuppbyggs 2 mil bort och får min originalkropp förstörd, så kommer det ju för omvärlden verka som att det är jag som väcks upp där borta, eftersom de bara kan uppleva mig i tredje person.<br /><br />Men det känns rimligt att anta att det subjektiva: mitt medvetande, dvs känslan av att jag befinner mig i min kropp, att jag ser och känner saker, dör när min originalkropp förstörs?<br /><br />Dvs, ur mitt perspektiv så lägger jag mig på scanningsbädden, sluter ögonen, sövs, och vaknar aldrig igen.<br /><br />Ur min kopias perspektiv däremot, så vaknar han igen och känner/tänker "wow! jag teleporterades!". Han känner sig och beter sig precis som jag skulle, men mitt medvetande, det som kremerades, får aldrig uppleva det.<br /><br />Om vi tänker oss att man låter bli att förstöra mig efter "teleporteringen", så skulle jag ur mitt perspektiv kunna vakna upp igen i mitt hem, få höra att "teleporteringen gick bra" och jag ska nu få träffa mig själv. Dvs jag kommer bevittna mitt andra jag ur tredjeperson. Skulle jag sen bli skjuten i magen av min kopia så skulle det ju svartna för ögonen och vara slutet för mig.<br /><br />I båda fallen har det gått till likadant ur mitt perspektiv, dvs<br />1. Jag la mig på en scanningsbädd<br />2. En apparat scannade in information om mig<br />3. Jag blir dödad.<br /><br />Varför skulle någon vilja göra det mot sig själv?Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/07592705922456296270noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-21494785402777554392012-08-29T16:03:49.140+02:002012-08-29T16:03:49.140+02:00Jag har i ett halvår haft denna frågeställning i b...Jag har i ett halvår haft denna frågeställning i bakhuvudet, jag har läst en del i Parfits bok och funderat. Nu var det ett tag sedan mina funderingar var aktuella men nu är det på tiden att jag slänger iväg en kommentar.<br /><br />Det jag menar med att Parfit drar åt det relativistiska är i linje med vad Sokal/Bricmont insiktsfullt konstaterar:<br /><br /><i>The first thing to notice about cognitive relativism is that this doctrine follows naturally if we accept a radical redefinition of truth</i><br /><br />Parfit accepterar en omdefiniering av identitetsbegreppet, hans teori blir inte koherent vilket han av allt att döma är väl medveten om. Relativism i frågan om personlig identitet följer därmed naturligt.<br /><br />Även om jag egentligen inte har några större problem med hur jag tolkar Parfit så är det ett problem att han förvrider innebörden av det filosofiska begreppet identitet. Det leder till missförstånd och ett i min mening beklagligt fjärmande från realistiska frågeställningar.<br /><br />Jag vill inte försvara Öfverlefnad, däremot vill jag försvara <i>möjligheten</i> att det finns personlig identitet i identitetsbegreppets klassiska betydelse. <br /><br />De som formulerar realistiska teorier om personlig identitet tar sig ofta stora friheter att omdefiniera begreppet person men begreppet identitet rör man inte.<br /><br />Jag tycker att Parfits bok är ett fantastiskt verk men jag skulle inte förstå honom speciellt väl om jag inte såg hur hans övertygelse och passion kommer ur det moraliska. Det personliga blir i viss mening en bifråga och det är därför jag tror att Parfit inte lyckas hålla tungan rätt i mun.<br /><br />Mycket av den cred Parfit får handlar om hans teori om personlig identitet men det tycker jag blir taget ur ett bättre sammanhang. Parfits perspektiv är en moralisk frontalkrock mellan en filosof och en kultur. Av det gör han ett stort och intressant verk. Gentemot många detaljer har jag dock lätt att vara kritisk.Daniel Whttps://www.blogger.com/profile/06638150041725128675noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-56912497243364184752012-01-28T17:34:59.498+01:002012-01-28T17:34:59.498+01:00Daniel W, jag uppskattar dina regelbundet återkomm...Daniel W, jag uppskattar dina regelbundet återkommende kommentarer här på bloggen, men ibland känns det som om vi talar lite olika språk. När du säger att Parfit drar åt det relativistiska hållet förstår jag inte alls, men kanske blir det klarare om du kan förklara vad du i detta sammanhang menar med relativism. Även ditt tal om "realistisk överlevnad" gör mig osäker - åsyftar du med detta möjligen det jag i bloggposten kallar Öfverlefnad, och vad är det i så fall som är så realistiskt med den?Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-49008733958762985382012-01-27T12:24:31.106+01:002012-01-27T12:24:31.106+01:00Funderingar om detta har tvingat sig på mitt sinne...Funderingar om detta har tvingat sig på mitt sinne i några dagar nu. Tyvärr kan jag inte kort redogöra för min position men några kommentarer har jag iaf.<br /><br />För det första tror jag att det personliga är realistiskt, möjligen kan det verka vara illusoriskt i någon mening, men inte ickeexisterande. Om man helt förnekar existensen av det personliga, vilket vissa tycks göra, så blir frågeställningen relativistisk och det spåret tror jag helt enkelt inte på (det är alltför kontraintuitivt och från min synvinkel omöjligt och obegripligt).<br /><br />Det som är realistiskt kan vi hantera på många olika vis, t.ex med teorier, men vi kan inte definiera svaret på ett realistiskt problem, det vore kunskapsteoretiskt fel. Men jag begriper inte riktigt hur Parfit tänker, han tycks röra sig mot det vaga och relativistiska och det han kommer fram till hamnar i linje med hans värderingar (i början av boken förespråkar han opersonlig etik). Jag tror det finns skäl att misstänka att hans teori delvis är en pragmatisk konstruktion, vilket jag som övertygad realist inte alls kan gå med på.<br /><br />Nu håller jag visserligen med Parfit om att det kan verka som att dagens naturalism tycks ha dessa implikationer. Det insåg jag själv för något år sedan, men sedan dess har jag inte slutat tänka (vilket är en risk att man gör när filosofin har nått fram till harmoni med värderingarna, vilket är fallet för Parfit). Själv har jag senare kommit fram till att även inom en naturalistisk världsbild så finns absolut ingenting som tyder på att ett materiellt tillstånd som motsvarar en person P är förgängligt. <br /><br />Men som troendes på realistisk överlevnad har jag ändå ingen teori om hur det går till i olika specifika fall. Jag kan inte utesluta en "bundle theory of the self" vilket Parfit har en variant av, men det jag framförallt opponerar mig mot är Parfits avsaknad av en tydlig realism.<br /><br />Om jag istället vänder blicken mot buddismen, så ser jag en viss motsvarighet till Parfits teori (vilket också är vad <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Reasons_and_persons" rel="nofollow">wikipedia</a> skriver), men som jag uppfattar det är skillnaden enorm.<br /><br />Inom buddismen så finns för det första ingen ren lära, jag läste Journal of Indian Philosophy häromveckan där två olika synsätt diskuterades. Det ena synsättet innebär att vi alla är samma "person", det innebär inte att man förnekar någon realism, den realistiska överlevnaden är istället total. Det man förnekar är snarare när det personliga blir inskränkt och "definierat". Det andra synsättet var åt det individuella hållet men artikelns slutsats var hur som helst ett realistiskt följdriktigt konstaterande att den ultimata sanningen är okänd. I båda dessa synsätt verkar inte den realistiska överlevnaden kunna ifrågasättas enkelt. Det som ifrågasätts är egentligen de anti-realistiska illusionerna.<br /><br />Men jag är helt klart obildad om både Parfit och buddismen, detta är mina högst tillfälliga tänkar. Som läget är nu kan jag som realist i denna fråga vända mitt intresse mot den dynamiska diskussion som finns inom ramarna för exempelvis gamla religioner. Att anamma något specifikt synsätt ser jag ingen viktig anledning till.<br /><br />Jag håller förresten med Parfit om att vi har ett etiskt problem i våran kultur och jag håller med om att den frågeställningen delvis korrelerar med vad vi tror om det personliga. Men hans lösning är ingen förbättring, våran kulturs problem, både etiskt och epistemiskt tror jag är det induktiva tänk som är vanligt inom naturalismen.Daniel Whttps://www.blogger.com/profile/06638150041725128675noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-9467577508142714002012-01-20T07:47:46.367+01:002012-01-20T07:47:46.367+01:00För den som anammat det Parfitska synsättet på per...För den som anammat det Parfitska synsättet på personlig identitet framstår inte kryoteknik som problematiskt, vad säger ni som tror på något slags Öfverlefnad om Fredriks fråga?Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-16724805828957540332012-01-19T22:22:15.503+01:002012-01-19T22:22:15.503+01:00Borde inte samma frågor som ställts för teleporter...Borde inte samma frågor som ställts för teleportering också gälla när man fryser ned människor med kryoteknik? Om inte, varför?Fredrik Wnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-35075903596148749182012-01-13T15:57:28.785+01:002012-01-13T15:57:28.785+01:00Om teleportering skulle funka så misstänker jag at...Om teleportering skulle funka så misstänker jag att de flesta kommer fram till att frågan om liv eller död inte alls är relevant, vilket jag i så fall tror är ett fall framåt från vad den där solipsistiska dinosaurien uttrycker; Att <i>"livet tar slut"</i> när <i>"jag"</i> dör. Sånt kan man inte gå på i en värld där teleportering funkar, tror jag. <br /><br />Men om teleportering skulle kunna funka, vet vi förstås inte.Daniel Whttps://www.blogger.com/profile/06638150041725128675noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-20095972930263317542012-01-10T08:31:28.510+01:002012-01-10T08:31:28.510+01:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Lennart Whttps://www.blogger.com/profile/02980370542911203517noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-90034859727829424402012-01-10T08:05:42.561+01:002012-01-10T08:05:42.561+01:00En sådan bisarr invändning, Lennart! Medvetandet ä...En sådan bisarr invändning, Lennart! Medvetandet är något vi ännu inte riktigt förstår, och det är såklart möjligt att den springande punkten står att finna i kvantfysiken, men huruvida så är fallet är något som varken du, jag eller någon annan vet svaret på, eller än mindre kan precisera hur kvantfysiken i så fall skulle lösa det hela. Vad jag däremot vågar påstå med någotsånär bestämdhet är att Penroses missbruk av Gödels ofullständighetssats i <i>The Emperor's New Mind</i> (jodå, jag läste boken när det begav sig) inte bidrar till att klargöra frågan.Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-48557376264259651722012-01-10T01:15:47.646+01:002012-01-10T01:15:47.646+01:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Lennart Whttps://www.blogger.com/profile/02980370542911203517noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-79347776114054015232012-01-09T11:08:11.969+01:002012-01-09T11:08:11.969+01:00Tack Lennart för länkar! No-cloning theorem kände ...Tack Lennart för länkar! No-cloning theorem kände jag (vagt) till, men valde att inte fördjupa mig i några fysikaliska eller tekniska detaljer då ju det <i>egentliga</i> ämnet för min bloggpost inte var teleportering, utan Parfits naturalistiska syn på personlig identitet.Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-60862134896580723652012-01-09T10:24:43.289+01:002012-01-09T10:24:43.289+01:00Jag tackar för mycket underhållande läsning. Som e...Jag tackar för mycket underhållande läsning. Som en knorr kan man undra vad vårt senaste religiösa tillskott, kopimisterna, har för syn på detta?Thommy M. Malmströmhttps://www.blogger.com/profile/07519060999119440306noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-69384547397055853412012-01-09T10:09:01.616+01:002012-01-09T10:09:01.616+01:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Lennart Whttps://www.blogger.com/profile/02980370542911203517noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-55569965378909118452012-01-06T00:38:32.213+01:002012-01-06T00:38:32.213+01:00Olle, ja. Vi får ta diskussionen på Mars nästa gån...Olle, ja. Vi får ta diskussionen på Mars nästa gång, någon gång i framtiden. Men jag får be om ursäkt i förväg, jag kan komma att bli lite sen. Jag tar kommer nämligen med rymdskepp. :) Tack för diskussionen!Tobias Malmhttps://www.blogger.com/profile/01411441166774350640noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-4587957023372766422012-01-05T09:53:45.712+01:002012-01-05T09:53:45.712+01:00Tack Svante för kommentar! Oaktat kristen teologi ...Tack Svante för kommentar! Oaktat kristen teologi har jag alltid betraktat återuppståndelse från de döda som en contradiction in terms. Men det här kanske mest är en terminologifråga. I så fall föreslår jag att vi säger att jag under den där veckan som går tills de fått igång teleportern på Mars inte är död utan medvetslös. <br /><br />På tal om svar på bloggpostrubrikens fråga vill jag förresten inte undanhålla dig det fyndiga svar som min gode vän Per Edman gav: <i>"Ja, men man kommer över det."</i>Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-89954623534969157372012-01-05T09:29:20.177+01:002012-01-05T09:29:20.177+01:00Anta att teleprteringsmaskinen fallerar i andra än...Anta att teleprteringsmaskinen fallerar i andra ändan istället, dvs att fastän Olles kropp på jorden destrueras så blir det ingen kopia tillverkad av Olle på Mars. Informationen om Olles kropp sparas i ett backupsystem och en vecka senare har man fått ordning på teleportören och man kan återskapa Olle på Mars så som han var en vecka tidigare på jorden.<br /><br />Under den veckan som Olle bara fanns som ett backupminne så har han inte ändrats en atom. Han har inte upplevt något, inte tänkt något, inte drömt något. Han är, tycker jag, att betrakta som död. Jag har inte läst Parfit, men som jag förstår den beskrivning som du ger (2) av hans definition av överlevnad så har Olle inte heller överlevt under denna vecka enligt (2). Han är alltså död, du har åtminstone hittills i ditt resonemang antagit att man antingen är död eller har överlevit. Senare däremot när han återskapas på Mars lever Olle igen och har också överlevt. Olle har alltså dött och sedan blivit levande igen en vecka senare. Vad är då skillnaden om det inte går en vecka emellan?<br /><br />Så på din fråga i rubriken: "Dör man om man teleporteras?" är jag benägen att svara: Ja!<br /><br />Det känns som om begreppen; död, levande, överlevnad måste betyda något annat i en värld med teleportörer och kopiatorer än i vår värld. T.ex. kanske inte död/levande är självklara binära motsatser.Svante Linussonhttp://www.math.kth.se/~linusson/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-73380922225807084952012-01-05T09:16:05.942+01:002012-01-05T09:16:05.942+01:00Ja, Tobias, kanske lagom att runda av här. Den cen...Ja, Tobias, kanske lagom att runda av här. Den centrala frågan för hela vår diskussion handlar om vad ett "jag" egentligen är, och här tycks vi båda vara orubbliga i våra respektive ståndpunkter: <br /><br />Du, å ena sidan, identifierar ditt jag med geleklumpen du har innanför pannbenet, och när den destrueras så, whoops, du är död. <br /><br />Jag, å andra sidan, identifierar mitt jag med det mönster av upplevelser, tankar och minnen som utgör mitt medvetande. Ett mönster kan flyttas över till ett annat substrat. Min gamla geleklump får gärna kremeras, bara jag hittar någon annan stans att få bo. <a href="http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/00201748308601987" rel="nofollow"><i>It ain't the meat, its the motion</i></a>, som Anonym 21:17 här ovan möjligen också var inne på. <br /><br />Kanske finns det inte ens något objektivt rätt och fel här. Kanske är det helt enkelt upp till var och en att definiera sitt eget "jag", och försöka leva efter det. Idag spelar det måhända inte så stor roll, då vi saknar såväl teleportrar som teknik för uppladdning av våra medvetanden på kisel: din strategi och min strategi för att överleva blir ungefär densamma oavsett den avgrundsdjupa skillnaden i hur vi ser på oss själva. Men i en eventuell framtid när någon av dessa saker blir tillgänglig kommer frågan att bli mer brännande.<br /><br />Tack för spännande meningsutbyte!Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-59903498665803736792012-01-05T03:28:44.081+01:002012-01-05T03:28:44.081+01:00Ja, det är i sanning underligt att vi inte tycks n...Ja, det är i sanning underligt att vi inte tycks nå en förståelse. Men också ganska spännande, eftersom vi båda ändå verkar vilja göra anspråk på naturalism. <br /><br />Jag gör ett till försök, och om du inte förstår då (vilket jag inte alls menar beror på någon brist i din förmåga att förstå) kanske det är dags att låta saken bero. <br /><br />Kopian och originalet kan ha tillgång till varandras egenskaper, i meningen att de har tillgång till kvalitativt identiska egenskaper. Ungefär som du och jag kan ha samma ögonfärg. Men de har inte tillgång till numeriskt identiska egenskaper, vilket är allt jag hävdat. Ungefär som att du och jag inte kan ha ögon som reflekterar exakt samma fotoner på samma gång. Om något sådant vore möjligt, skulle det innebära att originalet skulle få ont om kopian stack sig på en nål, vilket du inte menar. Du menar bara att originalet, om det stack sig på en nål, skulle reagera likadant som kopian. <br /><br />Jag menar, återigen, att det är den numeriska identiteten som spelar roll för överlevnaden. Om originalet inte får ont när kopian sticker sig på en nål (vilket du tidigare gått med på) är det enligt mig inte samma person, eftersom de är numeriskt icke-identiska och därför upplever sina psykologiska egenskaper på olika håll (även om de upplever samma egenskaper i en kvalitativ mening). Dessutom: om originalet destrueras kommer det ju inte ens ha tillgång till kopians psykologiska egenskaper i den kvalitativa meningen som du pratar om. Så om man värderar tillgång till psykologiska tillstånd, verkar det fortfarande vara en dum idé att förstöra den hjärna man råkar vara och som just nu har tillgång till sin egen uppsättning av en viss sorts psykologiska egenskaper (och ingen annans).<br /><br />Det enda jag lägger vikt vid, som inte du lägger vikt vid, är numerisk identitet, vilket jag med hela min argumentation ovan försökt påvisa är ett krav för att bevara en persons tillgång till psykologiska egenskaper.Tobias Malmhttps://www.blogger.com/profile/01411441166774350640noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-86000122066162679222012-01-04T15:37:08.359+01:002012-01-04T15:37:08.359+01:00Du är såklart fri att definiera död och Öfverlefna...Du är såklart fri att definiera död och Öfverlefnad hur du vill, Tobias. Frågan är dock vilken definition som är relevant. Det verkar inte som om vi är på väg mot någon enighet på denna punkt. <br /><br />Du skriver att det vore <i>"sensationellt </i>[...]<i> om en kopia av en hjärna fick tillgång till </i>[originalets]<i> psykologiska egenskaper"</i>. Eftersom vi här talar om fysikaliskt exakt kopia, med kropp och allt, så tycker jag för egen del att det vore fullkomligt sensationellt (och nära nog en dödsstöt mot naturalismen) om kopian <i>inte</i> fick samma psykologiska egenskaper som originalet.<br /><br />Du ifrågasätter om jag värderar "[m]<i>in tillgång till upplevelser"</i> - det om något illustrerar hur svårt vi tycks ha att begripa varandras ståndpunkter. Självklart sätter jag det högsta värde på mina upplevelser - de är strängt taget det enda jag har tillgång till här i livet, och utan dem vore jag intet! Jag är bara inte fast i föreställningen att just den geleklump jag för ögonblicket råkar ha mellan öronen är nödvändig för att jag skall kunna erfara upplevelser.Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-20158676586469267672012-01-04T14:55:17.782+01:002012-01-04T14:55:17.782+01:00Olle, min definition adderar inga ytterligare fakt...Olle, min definition adderar inga ytterligare faktum bortom organismen än de vi känner till. Det skulle vara väldigt givande om du kunde peka på vad detta faktum skulle vara i så fall. <br /><br />Allt jag har pratat om är ju en organisms subjektiva tillgång till sina egna psykologiska egenskaper. Allt jag antar är hjärnor och de psykologiska egenskaperna som finns i hjärnorna. Jag antar inte att vi är mer än de psykologiska egenskaperna, utan att vi är något annat än de psykologiska egenskaperna – nämligen hjärnorna som har de psykologiska egenskaperna, som tar del av sitt innehåll (i form av till exempel smärtan från ett nålstick). Vad är det för mystiskt jag lägger till den naturalistiska världsbilden? Det måste du förklara. Hjärnor finns. Psykologiska egenskaper finns. Det är sant att de finns i hjärnor och att dessa hjärnor har tillgång till dem.<br /><br />Jag förstår fortfarande inte varför du förnekar att du är död efter teleporteringen givet _min_ definition. Originalet kommer ju inte känna kopians smärta, och om det är kravet för att vara en viss person verkar det ju följa logiskt att du inte är samma person som kopian. Ett väldigt enkelt experiment för att visa detta, är att sticka kopian med en nål och se om originalet reagerar. Ja, jag vet, det spelar ingen roll enligt din definition, men enligt min (som fokuserar på den numeriska identiteten) måste du väl ändå hålla med om att det spelar roll?<br /><br />Din invändning var något i stil med att jag inte känner smärtan mitt framtida jag känner, och att min definition därför inte undviker några problem. Men du har än så länge inte argumenterat för varför min hjärna plötsligt skulle sluta ha tillgång till sina egna upplevelser bara för att en viss mängd tid passerat. Det skulle vara sensationellt om en hjärna bevarades över tid, men inte dess medvetande (som ju verkar vara en del av hjärnan). Lika sensationellt skulle det vara om en kopia av en hjärna fick tillgång till en annan hjärnas psykologiska egenskaper (originalets). Så, om vi vill att hjärnans tillgång till upplevelser ska överleva verkar förstörelsen av hjärnan vara en dum idé. <br /><br />Kanske värderar du inte din tillgång till upplevelser, men jag hoppas att du i framtiden kommer att respektera människor som inte väljer att teleportera sig på grund av att de värderar sin hjärnas tillgång till upplevelser. För om det är vi väl ändå överens, att även om de psykologiska egenskaperna inte byts ut, så byts den som har tillgång till dem ut (nämligen hjärnorna).Tobias Malmhttps://www.blogger.com/profile/01411441166774350640noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-56495111171650506752012-01-04T08:46:45.567+01:002012-01-04T08:46:45.567+01:00Tobias!
Även om det blir lite komplicerat mot slu...Tobias!<br /><br />Även om det blir lite komplicerat mot slutet tycker jag att du hyggligt förklarar vad du tror om hur världen är beskaffad med avseende på medvetande och personlig identitet. Mindre ledning ger du om vad det egentligen finns för goda skäl att tro som du.<br /><br />Du tycks påstå att vi är mer än våra egenskaper. Du tycks också påstå att jag, alltsedan den där olyckliga morgonen då jag tog teleportern från köket till TV-rummet istället för att gå, är död och ersatt med en ny likadan person. Inga bedyranden från min sida om att jag inte alls är död, utan allt känns precis som vanligt, tycks hjälpa.<br /><br />Det här är remarkabla påståenden. Du har ignorerat min förfrågan om vad för slags experiment som skulle kunna påvisa att dina påståenden är riktiga. Tills dess att du finner stöd i empiri väljer jag (fortfarande med stöd hos Ockham) att ignorera den distinktion mellan död och Öfverlefnad du försvarar. Jag tänker fortsätta att använda teleportern. Och även om du skulle ha rätt i att man (i någon mening som jag fortfarande inte riktigt förstått) "dör" av att teleporteras, så verkar det inte vara mycket att oroa sig över - vad gör det att jag dör om jag inte ens märker att jag gör det? <br /><br />Jag skulle gissa att när teleporteringstekniken blvit mer allmänt spridd och var och varannan person begagnat sig av den, så kommer du att vänja dig vid konceptet och sluta upp med att gå omkring och anklaga folk för att vara döda. Lite grand som hur den svenska folktron på tomtar och troll dog ut i takt med att elektriskt ljus spreds över landet...Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-41818905397208891222012-01-04T08:27:36.848+01:002012-01-04T08:27:36.848+01:00Tack Jesper!
Min avsikt (i den här diskussionen) ...Tack Jesper!<br /><br />Min avsikt (i den här diskussionen) är att hålla mig till en naturalistisk ståndpunkt. När jag ser tillbaka på karusellexemplet inser jag att det kan se ut att snarare vara skrivet ur verifikationistisk synvinkel. Dock, när jag skrev t.ex. "det finns inget sätt för någon att rekapitulera vilken av kropparna det var som destruerades" var det inte med någon verifikationistisk avsikt utan som ett försök att lite målande poängtera att världen vid tid t fysikaliskt är densamma under de båda scenarierna. Beklagar otydligheten!Olle Häggströmhttps://www.blogger.com/profile/07965864908005378943noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-12799543547508558942012-01-03T21:27:03.715+01:002012-01-03T21:27:03.715+01:00Intressant och välskrivet inlägg!
Först en filoso...Intressant och välskrivet inlägg!<br /><br />Först en filosofisk detalj. Om jag inte minns fel är Parfits syn lite mer komplex - han gör en väsentlig skillnad mellan personlig identitet (överlevnad) och den relation som är värd att bry sig om vid överlevnad. Det är den senare som är gradmässigt och som vi kan stå i till två olika efteröljare (även om frågan om personlig identitet ibland kan vara obestämd). Däremot hävdar han att två stycken kopior (efterföljare) till en person inte kan vara samma person (identiska), vilket är något som brukar vara vedertaget bland akademiska filosofer. Se ex http://www.iep.utm.edu/person-i/#H4<br /><br />En viktigare poäng är den världsbild du lägger fram som naturalistisk snarare förefaller vara verifikationistisk. Låt oss anta att "naturalism" (detta är kanske snarast det som brukar kallas fysikalism - termen naturalism används på lite olika sätt i olika sammanhang) är påståendet att allting är fysikaliskt. Vad poängen med ditt tankeexperiment (eller i alla fall karusellen i det) förefaller vara är att en utomstående betraktare inte kan avgöra vilken kropp som är orginalkroppen. Men detta utesluter inte att det finns ett faktum om vilken kropp som är orginalkroppen, även om ingenting icke-fysikaliskt existerar.<br /><br />Det är möjligt att en sådan verifikationism som jag tror du antar här är försvarbar, men den är ett långt starkare antagande än det som vanligtvis kallas naturalism (eller fysikalism) och medför många svårigheter som i så fall måste redas ut.<br /><br />Personligen tror jag att frågan om det finns sådana faktum som Tobias talar om eller inte är en ganska svår fråga, som kräver en ordentlig utredning för att besvaras (om det ens är möjligt att ge ett säkert svar på den). Men i det fall dessa faktum inte finns lutar jag åt en strikare version av svaret till fråga 2 - att det är irrationellt att öht bry sig väsentligt mer om "sina egna" framtida upplevelser än om andra människors framtida upplevelser.Jesper Östmanhttps://www.blogger.com/profile/08965819858278904920noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8131794231697217573.post-86902728893607316482012-01-03T21:17:21.005+01:002012-01-03T21:17:21.005+01:00En läsvärd bok i det här sammanhanget kan vara Ant...En läsvärd bok i det här sammanhanget kan vara Antonio Damasio: Du och din hjärna; så skapar hjärnan ditt medvetande. Den kom ut i början på förra året på svenska. Damasio är hjärnforskare och gav någon gång i mitten av 90-talet också ut boken: Decartes misstag.<br /><br />Han placerar in vad vi i dag vet om den hjärnan och nervsystemet i ett evolutionsperspektiv; skiljer noga mellan verkligheten och vår bild av verkligheten efter filtrering via våra sinnen, och kommer på slutet fram till att det medvetna jaget inte är ett objekt utan en process. Det fysiska nervsystemet med hjärna tillhandahåller den infrastruktur / det system i vilken den medvetna jagprocessen (och ett antal andra, vissa medan vi sover) försiggår. <br /><br />Frågan om teleportering kan då formuleras något annorlunda; går det att flytta processen till en annan infrastruktur?Anonymousnoreply@blogger.com