Alla som har anledning att intressera sig för AI-teknikens framtida samhällskonsekvenser (dvs kort sagt alla) bör läsa ett par av texterna i det nyutkomna tidskriftsnumret Respons 4/2021:
- Människan skapade AI - men kunde inte se om den var god - min recension av den aktuella antologin Teknoteologi: AI och människans villkor redigerad av Rikard Roitto och Susanne Wigorts Yngvesson.
- Verkligheten måste ha företräde - Helena Granströms recension av min bok Tänkande maskiner: Den artificiella intelligensens genombrott.
Av den nu aktuella recensionen framgår att Granström på det stora hela är positivt inställd till min bok. Men i sista stycket av recensionen blir det tydligt hur starkt provocerad hon är av ett påpekande i boken som hon återger:
- När [datorspelen och de virtuella världarna] nått samma variationsrikedom som den fysiska världen inställer sig frågan på vilket sätt de skulle vara sämre.
- bottnar i ett grundläggande ointresse för det som kanske i slutändan visar det enda som skiljer oss från maskinerna, oavsett om de är reklamalgoritmer eller ”sociala robotar”, nämligen att vi besitter en subjektivitet grundad i kroppslig erfarenhet,