- I takt med utvecklingen av bioteknik, nanoteknik och artificiell intelligens ökar även riskerna för att tekniken på ett eller annat sätt kommer att vända sig mot oss. Och även om så inte sker, är frågan om vi verkligen vill leva i en värld där visionerna istället besannats.
Av alla de förmågor som tekniken har vunnit åt mänskligheten är det en som utmärker sig: vår förmåga att tillintetgöra oss själva. Denna tvivelaktiga färdighet kan först sägas ha förvärvats i och med atomvapnets tillkomst, men är numera också en konsekvens av tekniker som vi normalt uppfattar som konstruktiva: nanoteknologi, bioteknologi och robotik.
[...]
Till [litteraturen om detta] kan även Olle Häggströms nyutkomna bok "Here be dragons. Science, technology and the future of humanity" (Oxford University Press) räknas; en appell för att medvetandegöra riskerna med ny teknik, och därigenom kunna fatta informerade beslut om en önskvärd riktning för den teknologiska utvecklingen.
- Häggström diskuterar som hastigast mänsklig värdighet som grund för en argumentation kring ny teknik, men finner att begreppet är för vagt för att vara meningsfullt: om vi är överens om betydelsen av att värna mänsklig autonomi, menar Häggström, tillför det ingenting. Problemet med en sådan hållning är att den riskerar att leda till att även begreppet mänsklighet i sig börjar luckras upp.
Föreställ dig en framtid där omhändertagandet om såväl barn som äldre och sjuka sedan länge automatiserats; där vår grundläggande försörjning i än högre grad än idag gjorts beroende av maskiner, eftersom de nu också har förmågan att självständigt besluta om produktionsnivåer och transportkedjor; där genuppsättningen hos varje barn som föds är medvetet vald för att eliminera ärftliga sjukdomar, och optimera begåvning, utseende och fysisk hälsa.
Eller, för att följa den transhumanistiska visionen till dess slutpunkt: en framtid där vi kan leva för evigt i en virtuell verklighet, genom att ladda upp våra medvetanden på datorer. En framtid där vi så väl behärskar den mänskliga kroppens biokemi att vi inte längre behöver vara lyckliga för att kunna få känna lycka.
Samtliga dessa ting skulle mycket väl kunna vara resultatet av en serie fullt autonoma mänskliga beslut, som alla i sin enskildhet måste uppfattas som oproblematiska - men som icke desto mindre skulle summera till en allvarlig inskränkning av det vi idag förstår som mänsklighet. Om vi inte är beredda att tala om mänsklig värdighet - eller om den fysiska verklighetens prioritet över den virtuella - har vi slutligen ingenting att sätta emot sådana visioner. Men oavsett hur vi ställer oss till dem, bör vi vara överens om att det för ingen av dem är värt att riskera det biologiska livets fortsatta existens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar