onsdag 1 juli 2015

Knäck i lurarna

Här, utan inbördes rangordning, är mina tre bästa missförstånd rörande låttexter (samt de ungefärliga åldrar vid vilka jag fick de egentliga texterna klart för mig).

måndag 29 juni 2015

Patrik Engellau är en skamlös lögntrut

Jag gick, i en bloggpost för en vecka sedan, ganska hårt åt den avdankade Timbro-ideologen Patrik Engellau och hans empatilösa syn på tiggare. Att han blir upprörd och vill gå i svaromål är fullt förståeligt, men jag finner det helt oacceptabelt att han, i syfte att smutskasta mig och att tillskriva mig rasistiska tankebanor, blåljuger om vad jag skrev i min bloggpost. Det är emellertid exakt vad Engellau gör i sin dagsfärska bloggpost Singoalla och feministerna [WebCite]. Han kommer i sin bloggpost in på ämnet prostitution, vilket får honom (och nu citerar jag honom ordagrant)
    att tänka på matematikprofessor Olle Häggström vid Chalmers som i ett vildsint angrepp på mig hävdade att romer inte kan arbeta eftersom deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och just prostitution.
Detta, menar Engellau, utgör grund för att anklaga mig "för att kolportera antiromska fördomar eller till och med för rasism", även om han bisarrt nog i samma andetag säger sig vara för belevad och finkänslig för att faktiskt uttala sådana anklagelser. Det största problemet med hans påhopp är emellertid att jag inte (vilket var och en kan konstatera som tar del av min bloggpost) gjort det påstående som han tillskriver mig, eller ens något som kommer i närheten. Den passage i min bloggpost som Engellau av allt att döma hämtat inspiration från i sitt fabulerande är följande:
    När Engellau dömer ut tiggarna som samhälleliga "fripassagerare" vilka "drar sig ur det gemensamma ansvaret och föredrar att leva på sin nästas ansträngningar" undrar jag hur han skulle ställa sig till de tiggare som enligt Svensson säger sig ha "tre val: tigga, begå brott eller prostitution. Då väljer vi att tigga". Menar Engellau att de har fel, och att andra försörjningsmetoder (riktiga jobb?) faktiskt finns för dem om blott de tar sig i kragen lite grand?
Detta är som synes något helt annat än vad Engellau tillskriver mig. Låt oss dissekera det sistnämnda för att se i hur många steg vi behöver modifiera det för att hamna i något jag faktiskt påstod. Följande är det påstående Engellau tillskriver mig:
    (0) "Romer kan inte arbeta, och deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution."
I min bloggpost nämns dock varken romer eller någon annan etnisk folkgrupp, så något sådant svepande påstående om etnicitet har jag inte gjort. Däremot talar jag i bloggposten om tiggande EU-migranter, så låt oss se vad som händer om vi byter ut "romer" mot "tiggande EU-migranter" i utsaga (0):
    (1) "Tiggande EU-migranter kan inte arbeta, och deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution."
Är då detta något jag påstår i min bloggpost? Nej, ty den passage Engellau syftar på handlar inte om huruvida dessa EU-migranter inte kan arbeta, utan om att de säger sig inte kunna arbeta. Så låt oss göra den ändringen i utsaga (1) och se var vi hamnar:
    (2) "Tiggande EU-migranter säger att de inte kan arbeta och att deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution."
Inte heller detta är emellertid något jag påstår i min bloggpost. Ett liknande påstående finns där, men inte ett som jag själv gör, utan ett som jag lånat från Mattias Svenssons utmärkta reportage När tiggarna kom till Sverige i tidskriften Neo. Utsagan (2) behöver därför korrigeras för att inkorporera detta:
    (3) "Enligt Mattias Svensson säger tiggande EU-migranter att de inte kan arbeta och att deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution."
Stämmer då detta med vad jag påstod i bloggposten? Nej, det behövs ytterligare ett par korrigeringar innan vi har den önskade överensstämmelsen. Den första av dessa är att (3) ser ut som ett svepande yttande om vad tiggande EU-migranter i allmänhet säger. Varken jag eller Mattias Svensson gör emellertid något påstående om att (3) skulle gälla alla tiggande EU-migranter, eller ens någon viss andel. Allt som påstås är att det finns tiggande EU-migranter som säger sig inte kunna arbeta. Så låt oss foga in ordet "vissa":
    (4) "Enligt Mattias Svensson säger vissa tiggande EU-migranter att de inte kan arbeta och att deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution."
Nu är vi nästan framme, men inte riktigt, ty ordet "kan", med sitt släktskap med "kunnande" och "kunskap", ger det icke avsedda intrycket att det nödvändigtvis skulle vara tiggarens egna (brist på) kunnande och kompetens som håller denne utanför arbetsmarkanden. Men det är inte den enda möjliga förklaringen. En annan möjlig förklaring skulle t.ex. kunna vara att tiggaren är utsatt för diskriminering på arbetsmarknanden. Något ställningstagande för just förklaringen bristande kompetens framgår inte av min bloggpost, så för att undvika antydan i den riktningen behöver vi i (4) byta ut "kan" mot "har möjlighet att", och får då äntligen något som står i överensstämmelse med vad jag säger i min bloggpost:
    (5) Enligt Mattias Svensson säger vissa tiggande EU-migranter att de inte har möjlighet att arbeta och att deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och prostitution.
Se där - äntligen ett påstående som har stöd i min bloggpost! Fem modifieringar av det påstående som Engellau tillskrev mig är vad som behövdes för att nå dithän. Det är för mycket för att hans framställning rimligtvis skall kunna beskrivas med milda uttryck som t.ex. "glida en aning på sanningen". Rent j-a blåljug är vad det handlar om. Patrik Engellau är helt enkelt en skamlös lögntrut.

Nå, vad anser jag då i de sakfrågor i vilka påståendet (5) inte ger tydliga besked? Tror jag på Mattias Svenssons påstående om vad vissa tiggande EU-migranter säger? Är i så fall den självbild rörande brist på tillgång till arbetsmarknad dessa ger uttryck för korrekt, och är den någorlunda representativ för tiggande EU-migranter i allmänhet? Vad beror i så fall den bristande tillgången till arbetsmarknad på - arbetsoförmögenhet, diskriminering, eller något annat?

Jag ser ingen anledning att misstro Mattias Svenssons påstående om vad vissa tiggande EU-migranter säger. Vidare finner jag det mycket troligt att den brist på tillgång till arbetsmarknad dessa ger uttryck för i de flesta fall faktiskt föreligger, och att den även drabbar flertalet tiggande EU-migranter. I vissa fall kan nog denna arbetslöshet förklaras med arbetsoförmögenhet, men jag tror också på diskriminering som en huvudförklaring. Specifikt verkar det som att rumänska romer (den etniska folkgrupp som en stor andel av de tiggande EU-migranterna verkar tillhöra) är utsatta för diskriminering. D-i-s-k-r-i-m-i-n-e-r-i-n-g. Har Engellau hört talas om det begreppet? Är det något som han tror kan förekomma i dagens samhälle? Är diskriminering av etnisk folkgrupp rentav något som Engellau tycker att man skall få lov att tala högt om utan att bli anklagad för rasism? I så fall räknar jag med att han korrigerar sin bloggpost och att han ber om ursäkt för sitt svinaktiga utfall.

torsdag 25 juni 2015

I Vetenskapsrådets nättidning Curie om vikten av att beakta risker med nya teknologier

Då jag för en tid sedan inbjöds att bidra till Vetenskapsrådets nättidning Curie med en debattartikel om vikten av att beakta globala och existentiella risker med nya teknologier kände jag direkt att det inte var att tänka på att tacka nej till att skriva om det som på senare år kommit att bli en av mina främsta hjärtefrågor. Texten är nu publicerad, och jag återger den nedan i sin helhet, inklusive rubrik och ingress.

*

Syntetisk biologi, nanoteknologi och artificiell intelligens är några av de områden som kan påverka mänsklighetens existens. Att ignorera konsekvenserna av kommande forskningsgenombrott är som att med bindel för ögonen springa rakt fram i ett minfält, skriver Olle Häggström, professor i matematisk statistik.

Att premiera och stödja den bästa forskningen - i betydelsen den forskning som bäst flyttar fram gränserna för mänsklighetens samlade vetande, utan hänsyn till praktiska tillämpningar - är ett ideal som ligger nära Vetenskapsrådets, och som jag länge var svag för. På senare år har jag dock blivit alltmer tveksam. Låt mig förklara varför.

Vetenskapliga framsteg har en ofantlig inverkan på våra liv. Tänk på hur världen och våra liv såg ut i början av 1900-talet, på hur de ser ut idag, och på vilken stor del av denna väldiga transformation som möjliggjorts av vetenskapliga framsteg. Om vi tänker vidare på vad mobilteknologi och Internet gjort för oss de senaste tjugo åren, så inser vi att någon inbromsning i förändringstakten knappast har skett. I själva verket är det troligt att vetenskapliga framsteg under återstoden av innevarande sekel kommer att bjuda på ännu mer genomgripande förändringar än 1900-talets. Till de områden som sannolikt kommer att få omvälvande konsekvenser hör exempelvis syntetisk biologi, nanoteknik och artificiell intelligens, samt inte minst olika sätt att förändra den mänskliga naturen och vässa våra kognitiva förmågor med hjälp av farmakologiska preparat, genmodifiering eller elektroniska hjärnimplantat.

De potentiella vinsterna med genombrott på dessa och andra områden är enorma, men detsamma gäller riskerna. Ett exempel är artificiell intelligens, vars potential för ekonomiska och andra vinster är närmast obegränsade, samtidigt som det idag finns en berättigad oro för om maskinerna skall slå ut oss på arbetsmarknaden, samt (på lite längre sikt) huruvida mänskligheten skall kunna behålla herraväldet eller ens överleva den dag vi själva inte längre är de varelser på vår planet som har den högsta allmänintelligensen. Sistnämnda scenario kan låta extremt, men förtjänar att tas på allvar, och har det senaste året uppmärksammats av bland andra Nick Bostrom, Stephen Hawking, Max Tegmark och Bill Gates. Andra nya teknologier är tveeggade på liknande vis, och den möjligen största utmaningen på bara ett eller ett par decenniers sikt är hur vi skall undvika att kunskapsspridning inom syntetisk biologi leder till ohyggliga massförstörelsevapen i händerna på terrorister.

När så här mycket står på spel är det enligt min mening alltför ansvarslöst att prioritera mellan forskningsområden med hänsyn enbart till forskningens kvalitet och inte till dess utsikter att påverka samhället och våra liv. Om forskningens potentiella konsekvenser bara var av godo skulle jag kunna köpa tanken att enbart se till forskningens kvalitet och strunta i de samhälleliga konsekvenserna – särskilt för en finansiär som Vetenskapsrådet med ett särskilt ansvar för grundforskningen. Men med tanke på riskerna finner jag detta ohållbart. Ingen forskningsfinansiär bör tillåta sig att stödja forskning vars risker för mänskligheten är större än de positiva möjligheterna.

Så vilka framtida teknologier och forskningsområden bör vi i första hand satsa på för att maximera chanserna för ett lyckligt utfall för mänskligheten? Vilka områden är mindre viktiga, vilka bör vi beträda med stor försiktighet, och finns det rentav områden som vi helt bör undvika? Vår kunskap i dessa frågor är ytterst ofullständig, men vi behöver göra vad vi kan för att besvara dem. Att ignorera dem, vilket mestadels är vad vi gör idag, är liktydigt med att med bindel för ögonen springa rakt fram i ett minfält.

Ett rimligt första steg skulle kunna vara att ta fram en systematisk översikt över den kunskap som redan idag faktiskt finns beträffande globala risker med nya teknologier och relaterade framtidsfrågor. En sådan kunskapsöversikt skulle sedan kunna fungera som som stöd för de ämnesmässiga prioriteringar som Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer gör. Under mina drygt fem år som ledamot i Vetenskapsrådets NT-råd har jag då och då – så ofta jag vågat med hänsyn till risken att framstå som en omöjlig monoman – tagit upp hur angeläget detta är. Dessa ansträngningar har dock inte krönts med framgång, och de ämnesöversikter Vetenskapsrådet tog fram förra året (i vilka faror i samband med nya teknologier blott berörs pliktskyldigast och i största förbigående) fyller inte alls den önskade funktionen. Jag har därför försökt mig på även andra vägar framåt, inklusive författandet av boken Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity (Oxford University Press, planerat boksläpp i januari 2016), i vilken jag efter bästa förmåga skisserar de möjligheter och faror som ligger framför oss, och argumenterar för framsynthet.

Jag har här fokuserat på forskningsfinansiärens roll och ansvar, men det finns givetvis andra aktörer som också har ett ansvar i frågan, inte minst politiker och forskarna själva. I ett komplext samhällsmaskineri med många olika aktörer är det frestande att rycka på axlarna och tycka att ansvaret borde vila på någon annan, men ett sådant förhållningssätt duger inte - lika lite för forskningsfinansiärer som för politiska makthavare, universitet och den enskilde forskaren.

tisdag 23 juni 2015

Mer om Terminator och andra AI-filmer

För den som inte, genom att i morse på TV4:s Nyhetsmorgon ha sett mig diskutera Terminator-scenarier, har fått nog av mina synpunkter på AI-genombrott i film och verklighet rekommenderar jag en färsk artikel rubricerad Undergångsfilmerna underskatar mördarrobotarna i nättidningen KIT, vars reporter Adam Erlandsson låter mig lägga ut texten om såväl Terminator som fyra andra filmer om AI-genombrott, och i vad mån dessa kan anses realistiska.

måndag 22 juni 2015

Dags för ännu ett TV-framträdande

Ställ era väckarklockor! Det är bara några veckor sedan senast jag var med i TV, men nu är det dags igen. I morgon tisdag den 23 juni vid 07.15-tiden är det nämligen tänkt att jag skall medverka i TV4:s Nyhetsmorgon.1 Det tilltänkta studiosamtalet är föranlett av den stundande biopremiären för Terminator: Genisys, och diskussionen kommer åtminstone delvis att handla om huruvida ett Terminator-liknande scenario, där maskinerna gör uppror och söker utplåna mänskligheten, kan bli verklighet i framtiden.

Fotnot

1) Detta naturligtvis sagt med reservation för att det kan bli ändringar i nyhetstablån om det händer något riktigt stort och viktigt, t.ex. om Putin låter invadera Gotland eller om Zlatan på nytt ventilerar sin uppfattning om damfotboll.

söndag 21 juni 2015

Två texter om tiggeri

Jag har den senaste veckan konfronterats med två texter om det nya EU-migrationsanknutna tiggeriet. Båda kommer från höger, men de är i övrigt nästan så olika som två texter kan bli: Kanske är det orättvist att jämföra de båda texterna (tidskriftsredaktören Svenssons artikel bygger på omfattande och ambitiös research, medan författaren och entreprenören Engellau nöjt sig med att blicka in i sitt inre, och uppger att bloggposten är resultatet av "några månaders funderingar") men jag gör det ändå. De tillfredsställer helt olika sidor av min personlighet. Inför Svenssons text är det min förkärlek för rationellt och intellektuellt grundat samhällsengagemang som tillfredsställs då jag gläds åt att han ödmjukt, mångsidigt och med respekt för sakförhållanden och evidens tar sig an en svår och komplex samhällsfråga utan att väja för svårigheten och komplexiteten, och utan att låtsas hitta några enkla svar där sådana knappast står att finna.

Engellau, däremot, har enkla svar: han deklarerar frankt att "frågan är lätt". När han kommer igång med sina metaforer är det en mörkare sida hos mig som tillfredsställs - min skadeglada och lite malliga förtjusning i att få känna mig moraliskt och intellektuellt överlägsen korkade skribenter. Så här skriver han:
    Mänsklig samvaro består i stort sett i att människor förenar sig i förverkligandet av gemensamma projekt. Man jobbar och drar åt samma håll. Tänk dig ett fotbollslag med elva personer som bestämt sig för att slå motståndaren. Plötsligt lämnar två spelare planen, tar fram var sin pappmugg och övergår till att tigga pengar av publiken varpå laget förlorar. Att överge de gemensamma ansträngningarna för att se om sitt eget hus är osolidariskt.

    Eller anta att turistbussen kört i diket och att alla passagerarna måste lägga axeln till för att baxa upp fordonet på vägen. Då ställer sig några av turisterna på vägen, stoppar den passerande trafiken och sticker in pappmuggar genom rutorna.

    Löjliga exempel? Jag tycker inte det. Det goda samhället är ett gemensamt projekt.

Jag vet såklart inte om den totala brist på empati med tiggarna, och på förståelse för deras utsatta situation, som Engellau med dessa passager ger uttryck för, skulle mjukas upp av om han tog del av Svenssons reportage. När Engellau dömer ut tiggarna som samhälleliga "fripassagerare" vilka "drar sig ur det gemensamma ansvaret och föredrar att leva på sin nästas ansträngningar" undrar jag hur han skulle ställa sig till de tiggare som enligt Svensson säger sig ha "tre val: tigga, begå brott eller prostitution. Då väljer vi att tigga". Menar Engellau att de har fel, och att andra försörjningsmetoder (riktiga jobb?) faktiskt finns för dem om blott de tar sig i kragen lite grand? Eller tycker han att de bör satsa på brott eller prostitution? Kanske är det just brottslighet han skulle förorda, då han ju i en intervju med Dan Josefsson 2001 inte uppvisar minsta tendens att tycka att den egna egoistiska och hänsynslösa kriminaliteten är något fel - något som jag för övrigt finner rimma ganska illa med hans fagra ord ovan om "det gemensamma ansvaret" och hur "att överge de gemensamma ansträngningarna för att se om sitt eget hus är osolidariskt".

Äh, skit i Engellau, det enda jag lär mig av hans text är vilken självgod och äcklig typ han verkar vara. Läs Mattias Svenssons lärorika reportage istället!

Fotnot

1) Är Det goda samhället en utpräglad dårblogg? Well, jag tycker kanske inte att Engellaus bloggpost, i kombination med Gösta Walins En välsignelse för mänskligheten som jag uppmärksammade häromdagen, räcker för en sådan slutsats. Däremot menar jag att de båda bloggposterna räcker för att det skall finnas fog för misstanke om att så är fallet. Med tanke på hur många välkända skribenter bloggen har kan saken möjligen vara värd att undersöka närmare.

lördag 20 juni 2015

Hur skall jag kunna få lite fart på den här bloggens besöksstatistik?

Cirka 20 000 sidnedladdningar per månad brukar det bli, om jag får tro den rudimentära besöksstatistik som Blogger erbjuder sina användare.1 Låt vara att bloggen har en trogen och kompetent läsarskara, varför jag kanske inte skall klaga alltför högljutt, men om bloggen verkligen skall kunna förändra världen så behöver besökssiffrorna höjas. Men hur åstadkommer jag det? Här är jag lite handfallen, men döm om min glädje när jag hörde talas om att Göteborgsprofilen Frida Boisen, chefredaktör för GT och prisbelönt för sitt skickliga bruk av sociala medier, i höst utkommer med vad som verkar vara precis den bok jag behöver: #digitalsuccé - Så lyckas du med sociala medier. Som en aptitretare bjöd hon i tidningen Dagens Media häromsistens på fyra handfasta och goda råd:
    Fakta

    Frida Boisens fyra kom igång-tips för att göra digital succé:

    1. Sätt målet! Om du har möjlighet – ta in en sociala medier-strateg som kan hjälpa er att sätta upp tydliga syften och mål med just din eller ditt företags sociala medie-strategi. Vad vill ni? Driva trafik till sajt? Bygga varumärke? Driva till köp? Viktigt att identifiera när du senare ska välja rätt sociala medie-kanaler, budget, målgrupper och strategier. Sätt delmål och gör målen mätbara.

    2. Berör! För att bli viral och nå igenom bruset måste du beröra på riktigt. Allt börjar med att du bottnar i äkta värderingar. Vad står du eller ni för? Hitta de virala känslorna utifrån detta. För att lyfta extra här: Ta gärna in hjälp från ett sociala medier-strategiproffs, det lönar sig. För att bli viral måste er grej vara briljant, postad på rätt sätt, vid rätt tid, med rätt språk i rätt kanal. Halvdant duger inte.

    3. Se potentialen med ditt team! Var professionell. Sätt en sociala medier-policy för dig själv och dina anställda, ta hjälp av ett proffs. Alla ni är personliga varumärken och ambassadörer med unika kanaler och möjligheter att nå ut. Hur gör ni med fallgropar och krishantering? Få med alla i ert sociala medie-arbete. NI är företaget! Älska employer branding. Älska personal branding! Bygg ett positivt team och ledarskap. Utbilda, följ upp och utvärdera.

    4. Tänk nytt! Sociala medier är nutiden och framtiden. Möt dina kunder och deras behov här – där de är. Hur kan du utveckla dig själv och ditt företag genom sociala medier? Testa att starta en ny nischad produkt här. Kanske är det en ny kanal, en ny kampanj, ett nytt varumärke, en ny tjänst? Här finns många goda exempel på extrem framgång att inspireras av. Känn superkrafterna i sociala medier.

Jag gilar verkligen konkretionen i de här råden, och att Boisen aldrig är i närheten av att förfalla till management- eller mediafloskler. Natruligtvis avser jag på sikt att implementera samtliga fyra punkter, men för att inte greppa över för mycket på en gång tänkte jag börja med punkt 2 som verkar rättså grundläggande, i synnerhet det här med "Allt börjar med att du bottnar i äkta värderingar. Vad står du eller ni för?".

Så vad står jag för, som kan beröra på riktigt? Vad bör jag skriva om? Förslag emottages tacksamt. Till det jag skrivit mycket om hör ju t.ex. klimatfrågan, och artificiell intelligens ur ett futurologiskt perpektiv. Men de är ju (liksom det mesta annat jag skriver om) ganska små och oviktiga frågor, som knappast kan väntas beröra på allvar och generera höga läsarsiffror. Någon gång har jag provat att skriva om klädmode, som jag tror faktiskt är ett ämne med stor potential, men jag är osäker på om jag själv verkligen har rätt kompetens och engagemang för den frågan. Nej, det behövs något annat, något riktigt stort. Något jättejättestort! Som t.ex. Göteborgsbilisters rätt att fritt och utan särskilda avgifter få köra omkring och skapa trängsel och släppa ut avgaser!

Fotnot

1) Förra månanden (maj 2015) blev en outlier med drygt 37 000 sidnedladdningar, men det var knappast ett trendbrott (juni 2015 serut att hamna på de gamla vanliga nivåerna) utan mer frukten av Göran Lambertz oförtjänta benägenhet att dra uppmärksamhet till sitt namn.