Följande vers av Alf Henriksson förklarar saken:
- Detta säger jag dig i en klarhetens stund:
Min son, bliv aldrig professor i Lund!
Min gosse, beakta de ord som jag förtäller:
Bliv aldrig professor i Uppsala heller!
Jag träffade fyra, jag mötte fem.
Det stod icke ett skimmer av glädje kring dem.
Kring kunskapens träd är det dystert att vandra
i en krets av personer som hatar varandra.1
Jag besvärar dig, min gosse, av denna grund:
Bliv aldrig professor i Lund!
Det är hela din lycka och jämvikt det gäller.
Bliv aldrig professor i Uppsala heller!
Fotnot
1) Detta akademiska hat är en känd kliché, och jag känner till ett och annat verkligt exempel, men dess utbredning bör inte överdrivas. Själv har jag (trots min allmänt frispråkiga stil som nog kan reta en och annan) såvitt jag kan påminna mig aldrig råkat ut för det, annat än möjligen från den tämligen harmlöse Linköpingsprofessorn Ingemar Nordin.
