tisdag 19 maj 2020

My conversation with Jaan Tallinn on AI risk and AI ethics in the age of covid-19

Today, as part of the AI ethics seminar series at Chalmers, I had a conversation with Jaan Tallinn that was broadcast live on Zoom. The topic of the day was AI risk and AI ethics in the age of covid-19, and a live recording of the discussion is available here.

One topic that was mentioned in our conversation is the (possibly crucial) role of embedded agency in AI alignment. I will have more to say about that in another live talk, on Wednesday next week, May 27, at 14:00 CEST. It's a Svenska statistikfrämjandet event, to which you can register here, and the title of my talk is AI alignment, embedded agency and decision theory.

torsdag 7 maj 2020

Fortsatt debatt i DN om coronastrategier

Som tidigare meddelats här på bloggen publicerade jag tillsammans med Olof Johansson Stenman, Joacim Rocklöv, Stefan Schubert och Markus Stoor på Valborgsmässoafton en debattartikel i DN rubricerad Alternativ coronastrategi för Sverige kan rädda liv. I måndags kom Martin Kulldorffs replik Hög dödlighet idag kan ge färre döda på sikt, och igår publicerades vår slutreplik Låt en kommission utvärdera svenska coronastrategin, där vi utöver att svara Kulldorff passade på att anknyta till ett par andra reaktioner på vår ursprungsartikel: en TT-intervju med Anders Tegnell, och en ledarkrönika i DN av Lars Calmfors. Så här inleds vår slutreplik:
    Martin Kulldorff argumenterar i sin replik för att Sverige även i fortsättningen endast bör bromsa Covid-19, och inte försöka stoppa den: vad vi i vår artikel kallade "bromsstrategin". Vi välkomnar hans replik varmt eftersom huvudbudskapet i vår debattartikel var just att det behövs mer öppen diskussion om fördelar och nackdelar med olika coronastrategier.

    Man kan diskutera hur de olika strategierna ser ut och vad de bör kallas. Kulldorff menar att den svenska strategin bör kallas "åldersstrategin" eftersom ett effektivt skydd av de äldre minskar konsekvenserna av den smittspridning som krävs för att nå flockimmunitet. Vi håller med om att det är klokt att särskilt skydda de äldre. Men valet kvarstår mellan att enbart bromsa smittan till nivåer sjukvården klarar av ("bromsstrategin") och att snabbare försöka få ner den till lägre nivåer, som till exempel Norge har gjort ("hammaren och dansen").

    Här är det viktigt att skilja mellan övergripande strategi, å ena sidan, och konkreta åtgärder med vars hjälp man implementerar den strategin, å den andra. "Hammaren och dansen" är en övergripande strategi, som syftar till att först få ner smittan till låga nivåer, och sedan se till att den hålls nere eller trycks tillbaka ytterligare.

    För att genomföra denna strategi behövs...

Läs den spännande fortsättningen här!

torsdag 30 april 2020

På DN Debatt om det fundamentala vägvalet i svensk coronastrategi

Jag har åter begått debattartikel i ämnet covid-19. Tillsammans med Olof Johansson Stenman, Joacim Rocklöv, Stefan Schubert och Markus Stoor försöker vi dra uppmärksamheten till det fundamentala vägvalet i svensk coronastrategi. Artikeln fick rubriken Alternativ coronastrategi för Sverige kan rädda liv, och inleds på följande vis:
    Den svenska corona­debatten handlar till stor del om frågor som Folkhälsomyndighetens kommunikation, huruvida intensivvården klarar trycket och skillnader mellan Sverige och andra länder i åtgärder för fysisk distansering. De är alla viktiga frågor, men vi menar att debatten nästan helt missat det allra viktigaste: ett mer fundamentalt strategival som sällan berörs.

    Hur ska man hantera farliga och smittsamma sjukdomar? Ett sätt är att utrota sjukdomen, som skedde med exempelvis smittkoppor. Efter framgångsrik bekämpning kunde den förklaras utrotad 1980. Vad gäller covid-19 hade utrotning kanske varit möjlig på ett tidigt stadium av den inhemskt kinesiska spridningen, men är i nuläget knappast realistiskt.

    De alternativ som därmed återstår är huvudsakligen två: å ena sidan vad man kan kalla "bromsstrategin", och å andra sidan det som i den internationella debatten har kommit att kallas "hammaren och dansen" (i den vetenskapliga litteraturen benämns de oftast "mitigation" respektive "suppression").

    Folkhälsomyndigheten bestämde sig tidigt för "bromsstrategin". Tanken är att epidemin bara kan hejdas genom att en tillräcklig andel av befolkningen smittas för att uppnå så kallad flock­immunitet. För covid-19 är den vanligaste bedömningen att denna andel är omkring 60 procent. Utmaningen ligger då i att se till att smittan sveper genom befolkningen tillräckligt långsamt och kontrollerat för att sjukvården inte ska överlastas. Smittan ska inte stoppas, endast bromsas.

    "Hammaren och dansen" är en mer ambitiös strategi. I inledningsfasen - Hammaren - inför man...

Med denna lilla cliffhanger uppmanar jag er att läsa fortsättningen i DN, och jag hoppas att chefredaktör Wolodarski fortsatt lever upp till sitt löfte om slopad betalvägg för coronaartiklar.

torsdag 23 april 2020

The Journal of Controversial Ideas has now been launched

A bit over a year ago, I announced that I had been recruited to the editorial board of the yet-to-be-launched Journal of Controversial Ideas. Well, the time has now come: the journal is officially up and running, and is accepting submissions. Have a look at the editorial board, which includes names that make me a bit starstruck to stand along with.

söndag 19 april 2020

Johan Giesecke om covid-19 och den svenska strategin

I förgår kommenterade jag i en intervju i brittiska The Independent det svenska covid-19-läget. Ett med rätta mer uppmärksammat svenskt framträdande i brittiska nyhetsmedia samma dag var UnHerds djupintervju med förre statsepidemiologen Johan Giesecke. Rekommenderas varmt:

Giesecke har en välgörande no-nonsense-attityd och är inte rädd för att svara klart ja eller klart nej på frågor han får. Under antagandet att han och svenska FHM (Folkhälsomyndigheten) har snarlik syn på epidemin (vilket förefaller rimligt) ger denna intervju bättre inblick i FHM:s tänkande än ett dussin FHM-presskonferenser.

Samtidigt som Gieseckes klara raka svar är uppfriskande kan jag inte låta bli att förundras över hans tvärsäkerhet i ett knippe ännu öppna vetenskapliga frågor: hur stort är mörkertalet av smittade, hur stor är andelen asymptomatiskt smittade, och hur stor är virusets dödlighet? Dessa frågor är starkt korrelerade, på så vis att höga svar på de båda första sannolikt för med sig ett lågt svar på den sista, och vice versa. Giesecke är övertygad om att mörkertalet är stort, andelen asymptomatiskt smittade är hög, och dödligheten låg. Om han har rätt om dessa saker talar det för att den svenska flockimmunitetsstrategin1 är förnuftig, och att de strategier som istället går ut på att kväsa viruset så snabbt som möjligt är förfelade.

Vad jag främst saknar i intervjun är att få veta på vilka grunder Giesecke gör dessa bedömningar, och hur han ställer sig till den evidens som pekar i motsatt riktning. Specifikt hävdar han att covid-19-virusets dödlighet ligger någonstans i trakterna kring 0,1%, men om man kikar på statistik från det hårt drabbade New York City framstår 0,1% som snudd på orealistiskt optimistiskt. Stadens befokning uppskattades 2018 till 8,4 miljoner, och enligt aktuell dödsfallsrapportering den 18 april föreligger 8448 bekräftade covid-19-dödsfall. Med en direkt division här hamnar vi ganska precis på Gieseckes föreslagna dödlighet, men det vore förhastat, av följande skäl:
  • Det förefaller osannolikt att 100% av New York City-borna skulle vara smittade.
  • Dödsfallen har ingalunda upphört, även om det igår kom glada rapporter om att det dagliga dödstalet för första gången på veckor var nere under 550. [Edit: Det där blev lite missvisande, då siffran 550 gäller delstaten New York, inte New York City.]
  • Siffran 8448 kommer från den officiella statistikens confirmed deaths, men till dessa kan vi eventuellt lägga merparten av de 4264 probable deaths (definierade som "people who did not have a positive COVID-19 laboratory test, but their death certificate lists as the cause of death 'COVID-19' or an equivalent") som också rapporteras.
Alla dessa tre korrigeringar pekar i samma riktning - mot en högre dödlighet - och sammantaget tycker jag att det ser ut som att en gissning om smittans dödlighet i New York City på mindre än 0,2% vore orimligt optimistisk. Dödligheten kan såklart tänkas variera geografiskt som en följd av olika genpoolsammansättningar och allehanda miljöfaktorer, men här finns i alla fall något Giesecke behöver förklara om han skall stå fast vid sina bedömningar. Ännu mer alarmerande siffror finns att hitta i diverse kommuner i norra Italien, där som exempel kan nämnas rapporter i förra månaden från staden Vertova med 4600 invånare varav 36 gått bort i covid-19, dvs 0,8% av stadens befolkning.

Fotnot

1) Både FHM och Giesecke värjer sig mot beteckningen flockimmunitetsstrategi, men själv anser jag (liksom Stefan Schubert) att det är vettigt att kalla en spade för en spade.

tisdag 14 april 2020

Om FHM:s arbete med covid-19

Följande är lite jobbigt att säga rent ut, men mitt förtroende för FHM:s (Folkhälsomyndighetens) arbete med att bedöma och förutse spridningen av covid-19 svajar.

Det är jobbigt av två skäl: för det första att kritik mot FHM av många i min omgivning uppfattas som illojalt och opatriotiskt i ett läge där det är viktigt att vi alla inordnar oss i deras rekommendationer, och för det andra att jag riskerar att framstå som en Dunning-Kruger-anfäktad amatör (jag är ju trots allt inte epidemiolog) som tror mig veta bättre än experterna. Och det är ju helt sant att det är viktigt med bred och lojal folklig uppslutning kring den anbefallna strategin, men samtidigt menar jag att det är också viktigt att inte FHM upphöjs till något slags ofelbara gudar, immuna mot kritik. Likaså är det sant att jag genom att ventilera konträra ståndpunkter riskerar att framstå som något slags epidemiologins motsvarighet till en klimatförnekare, något som blir extra pinsamt av att jag genom åren lagt så stor kraft på att bemöta klimatförnekare, och hävdat att de uppvisar epistemsk omdömeslöshet genom att med (exempelvis) professorlig auktoritet uttala sig om saker de knappt vet något om.

Och det är sannerligen mycket jag inte vet om hur FHM arbetar och vilka deras vetenskapliga underlag och principer är. Kanske är därför det jag säger i det följande blott ett uttryck för min okunskap. Jag kan rätt och slätt ha fel. Men låt mig ändå förklara vad som bekymrar mig.

Ett tidigt frö till min skepsis såddes när FHM:s generaldirektör Johan Carlson den 2 mars beskrev utsikten om 10.000-15.000 insjuknade i Sverige som ett värsta fall-scenario. Detta var i mina ögon en uppenbart orimlig bedömning, men jag valde att hålla öppet för att Carlson menade något annat än det jag tyckte mig höra.

Ytterligare bekymmersam fann jag FHM:s rapport i slutet av mars om skattat behov av slutenvårdsplatser. Jag och några kollegor kämpade hårt med att tolka den ytterst knapphändiga informationen i rapporten, och en del frågetecken lyckades vi räta ut, men jag kände ett kvardröjande obehag inför rapportens påstående att de "modellerar ingen asymptomatisk smitta, bara rapporterade fall".1 Vad är det de säger? Hur i hela himmelens namn skall man kunna göra vettiga prediktioner av det kommande behovet av vårdplatser om ens modeller överhuvudtaget inte befattar sig med smittans totala utbredning i samhället? En modell som inte tar med något i sammanhanget så fundamentalt kan väl knappt ens kallas modell, utan är väl mer att betrakta som en höftning eller en kurvanpassning? Så kanske borde inte deras påstående tas bokstavligt? Jag blev inte klok på detta.

När P1:s Vetenskapsradion den 7 april sände ett reportage om arbetet på FHM fick vi höra analyschefen Lisa Brouwers ganska tydligt bekräfta och motivera det påstående i vårdplatsbehovsrapporten som jag funnit så svårsmält och underligt. På en fråga om den kritik som riktats mot FHM för att de inte beaktar aktuell spjutspetsforskning kring epidemimodellering, som den från Imperial College,2 svarade hon så här, med start cirka 3:20 in i programmet:
    Vi har ganska tidigt gjort bedömningen att [vi inte vill] använda de dynamiska modellerna, som motsvarar de som Imperial College och andra har publicerat, utan att ha kunskap om hur stor andel till exempel som blir smittade utan att få symptom, och huruvida de som blir smittade utan att få symptom, huruvida de smittar andra i sin tur: att stoppa in sådana antaganden i en modell har vi valt att inte göra. Vi tycker inte det är meningsfullt, vi tycker inte det är bra att göra den typen av övningar innan kunskapen blir bättre. För det ger resultat som kan leda till felaktiga beslut.
Det är förvisso sant att exempelvis andelen asymptomatiskt smittade är en höggradigt okänd parameter, och det är likaledes sant att om vi naivt kör en modell med ett felaktigt värde på en sådan parameter så riskerar vi att få ett vilseledande svar, vilket i sin tur kan leda till dåliga beslut. Men detta problem försvinner inte av att man använder en mer primitiv modell som inte explicit inbegriper den felande kvantiteten.3 Att göra så är enligt min mening att sopa problemet med osäkerheten i (i detta fall) andelen asymptomatiskt smittade under mattan. Ett mycket bättre förfarande vore att prova den mer avancerade modellen, där den okända parametern (eller parametrarna) explicit finns med, för en uppsättning olika parametervärden, valda inom ett brett intervall men ändå inom rimlighetens ramar (eller ännu hellre valda enligt en välgenomtänkt Bayesiansk a priori-fördelning för parametern ifråga). Detta skulle ge ett spektrum av olika utfall när man kör modellen, och om modellen är bra ger detta spektrum en fingervisning inte bara om hur stort vårdplatsbehovet (eller vad det nu är man eftersöker) kan tänkas bli, utan också om hur stor osäkherheten är.

Intrycket jag får (men som jag alltjämt hoppas är felaktigt, och jag vill väldigt gärna bli överbevisad om detta) är att epidemiologerna på FHM inte begriper det här, och att det får dem att avstå från att ta hjälp av den bästa cutting edge-kunskap om modellering av covid-19 som finns där ute. Risken finns att detta får dem att göra sämre bedömningar och gå ut med sämre rekommendationer än de annars skulle ha gjort.

Fotnoter

1) En nyare version av rapporten finns här, och den förbryllande formuleingen finns kvar.

2) Besläktad modellering, men specifikt för Sverige, finns i ett aktuellt arbete av Jocim Rocklövs grupp i Umeå.

3) Brusselaers m.fl. inskärpte samma poäng i SvD igår.

torsdag 2 april 2020

Ett knippe tankar och förslag om AI-politik

I förrgår levererade jag min utredning "En grön AI-politik?", beställd av Miljöpartiet. Så här lyder inledningsstyckena:
    Denna korta utredning är ett svar på en förfrågan om inspel till Miljöpartiet de grönas arbete med att på riksnivå formulera en sammanhängande politik kring AI (artificiell intelligens). Behovet av sådan politik är stort, men jag har inte medvetet gjort något för att anpassa mina rekommendationer specifikt till Miljöpartiets eventuella politisk-strategiska behov, utan har istället helt enkelt försökt peka ut vad som vore bra för samhället snarare än för något visst parti. Jag väljer att lita till att mina grundläggande värderingar - i vilka ideal om hållbarhet, social rättvisa och omsorg om kommande generationer utgör bärande element - står i tillräckligt god samklang med Miljöpartiets för att mina idéer och bedömningar skall vara användbara i deras arbete.

    I diskussionerna inför detta arbete bad jag om tillåtelse att fritt sprida rapporten, vilket beviljades. Detta betyder att det står fritt för inte bara Miljöpartiet, utan även vilket annat parti (eller vilken annan samhällsintressent) som helst att använda min utredning. Det välkomnar jag i så fall, men kanske ännu bättre vore om dessa andra partier följde Miljöpartiets exempel genom att beställa egna utredningar från andra experter inom fältet AI-etik/AI-risk/AI-futurologi/etc, som kan tänkas göra andra avvägningar än jag om vad som främst bör lyftas fram. Den AI-politiska diskussionen behöver en mångfald av olika perspektiv.

    Medan jag nu (i mars 2020) lägger sista handen vid denna rapport är covid-19-pandemin under full upprullning. Även om jag på ett par ställen i rapporten gör mindre anspelningar på denna kris har jag valt att inte dra några starka slutsatser av den rörande vad samhället behöver: allt går just nu väldigt snabbt, och varje försök att summera vilka mer långsiktiga politiska åtgärder som krisen föranleder riskerar att inom några månader vara föråldrade.

    Att ge någon heltäckande bild av de samhällsutmaningar som AI-utvecklingen reser går knappast inom ramen för en begränsad utredning som denna, men efter en ansats i Avsnitt 2 att kort ringa in begreppet AI går jag i Avsnitt 3 igenom vad jag bedömer som de viktigaste kategorierna av sådana utmaningar. Att föreslå åtgärder är en långt mer grannlaga uppgift än att bara beskriva problemen, men i Avsnitt 4, som till större delen följer samma indelning som Avsnitt 3, gör jag ett försök, följt av några avslutande tankar i Avsnitt 5.

Läs hela min rapport här!

onsdag 11 mars 2020

Mer om coronaviruset i SvD idag

Folkhälsomyndigheten har av allt att döma gjort ett mycket gott arbete med smittspårning de senaste veckorna, men när det gäller anvisningar till allmänheten har de varit på tok för veka. Tillsammans med matematikerkollegorna Tom Britton, Peter Jagers och Holger Rootzén skriver jag i SvD idag, och sätter ned foten rörande vikten av att bromsa smittspridningen, samt föreslår följande anvisningar:

"Det är förvisso så att alla åtgärder nedan inte har evidensbaserad effekt, men eftersom de är enkla och billiga och inte inkräktar på individers frihet eller på samhället i stort, bör följande med en gång läggas till i Folkhälsomyndighetens rekommendationer:
    1. Undvik ta i hand, kramas, ge kindkyssar.
    2. Om du är äldre eller kroniskt sjuk, håll dig på avstånd och be andra ta hänsyn.
    3. Besök inte gamla och sjuka i onödan – det kan du göra desto mer när epidemin är över.
    4. Om du har feber och hosta, stanna hemma, med en gång, och tills du är alldeles frisk.
    5. Om någon i din familj är sjuk, passa på så att du inte smittar andra.
    6. Byt ut fysiska möten mot virtuella.
    7. Undvik stora folksamlingar och tåg och bussar i rusningstid."

Saker och ting händer snabbt nu, och vissa av anvisningarna har redan hunnit anammas från officiellt håll sedan vi skrev texten, vilket såklart är bra... mer av den varan tack!

I artikeln understryker vi situationens allvar, men vi kunde ha tagit i hårdare. Angela Merkels uppmärksammade uttalande om att smittan kan nå upp till 70% av tyskar kan mycket väl besannas, försåvida inte hon och andra ledare förmår genomföra drakoniska åtgärder av kinesiskt snitt. I annat fall riskerar vi att stå inför tidernas sjukvårdskris, med kraftigt förhöjd dödlighet hos smittan som följd. Som jämförelse kan nämnas att i Wuhan och Lombariet, där i runda slängar 0.1% av befolkningen smittats, har sjukvården blivit kraftigt överlastad.

fredag 6 mars 2020

Kort om nCoV

Snabb bloggpost (trots att jag inte har tid) för att helt kort ge min syn på situationen rörande viruset 2019-nCoV och den resulterande sjukdomen covid-19. Situationen är potentiellt väldigt allvarlig, men kunskapsläget är ännu ytterst ofullständigt, vilket gör uppgiften att rätt kommunicera läget svår för Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter. Att kommunicera osäkerheter är en erkänt mycket svår konst, och när man vänder sig till allmänheten är överförenklingar snudd på oundvikliga. En drastisk illustration finner vi i skillnderna i olika nordiska länders kommunikationsstrategier. Ur DN häromdagen:
    Norge planerar utifrån ett allmänt pandemiscenario där norrmännen räknar med att 25 procent i värsta fall kan insjukna i coronaviruset. Danskarna utgår från ett lägre antal, 10–15 procent. Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson ville under tisdagen inte nämna motsvarande siffra för Sverige. Han har sagt att det, utifrån vad man sett i de drabbade länderna, i värsta fall kan röra som 1-1,5 promille som kan insjukna.
Uppenbarligen gör man här helt olika tolkningar av vad som menas med "i värsta fall", och av artighetsskäl skall jag inte här ge mig på någon närmare recension av Johan Carlsons bruk av begreppet, annat än att upprepa att kommunikation av osäkerhet som sagt är svårt.

Självklart skall vi lyssna på Folkhälsomyndigheten, men faktum är att det finns möjlighet för den enskilde att skaffa sig ett bättre och mer nyanserat kunskapsläge genom att inte nöja sig med att lyssna till officiella myndighetskanaler, utan också försöka komplettera med annat - förutsatt att man inte går ned sig i foliehattsträsket utan hittar bättre källor. Här är två texter som jag finner värdefulla och bedömer som pålitliga och nyanserade: Båda texterna har hunnit bli några dagar gamla och läget ändras snabbt, men de ger ändå analyser och bedömningar som fortsatt är av intresse. Och det finns vissa centrala lärdomar som inte blir gamla. Häribland:

Ta hand om er därute, tvätta händerna ofta, och låt för bövelen bli att skaka hand! Det finns alternativ.

torsdag 27 februari 2020

Om EU-kommissionen och AI i P4 Göteborg

Mitt snack idag med Stefan Livh och Ehwa Lindström i Förmiddag i P4 Göteborg av Förmiddag i P4 Göteborg (från cirka 1:35:20 in i sändningen, och fram till cirka 1:56:30) kom främst att handla om övervakning och AI samt EU-kommissionens politiska AI-initiativ förra veckan, men vi berörde också som hastigast det nya coronaviruset och det faktum att jag fått en ny namnsdag.

måndag 24 februari 2020

Högt i tak på Institutet för framtidsstudier

Jag arbetar sedan några år tillbaka deltid på Institutet för framtidsstudier (IF) i Stockholm. Jag gillar dess kreativa och tvärvetenskapliga miljö. Det passsar mig också utmärkt att där är minst lika högt i tak som på universiteten, och jag tror inte att någon av forskarna där känner minsta press att be chefen om tillåtelse innan man gör eventuellt kontroversiella mediauttalanden. En IF-medarbetare som i helgen utnyttjat denna förträffliga takhöjd är Anders Ekholm, som i P1-programmet Godmorgon världen igår gav följande intervjusvar (med start cirka 1:02:50 in i sändningen), på tal om det utspel om europeisk AI-politik som EU-kommissionen levererade i onsdags.
    AE: Av de här tre [USA, Kina, Europa] ligger vi väl på femte plats eller så. Vi är otroligt långt efter, och det har ju flera olika orsaker, bland annat det som hon [EU-kommissionens digitaliseringskommissionär Margrethe Vestager] också pratade om. [...] För väldigt mycket av det är ju inte hur bra det var med AI, utan alla problem det var med att dela data och alla olika typer av metafrågor. Man skulle kunna jämföra [med] om vi var i ett riktigt krig, men alla hade svärd, och så plötsligt har [...] vår fiende börjat med skjutvapen. Och så tänker vi jävlar, det här måste vi också ha, vi är ju chanslösa med svärd. Men våra första frågor blir [istället] "är inte skjutvapen farliga, [...] de kan ju också användas till onda saker, skjuta våra egna medborgare och massmord och sådant [...]". Så vi börjar att fundera på alla bifrågorna och bivillkoren, som inte är oviktiga men som faktiskt inte är det viktigaste: hur tränar vi oss på att bli bättre och hur får vi nytta av den nya teknologin?

    Reportern: Så vad är det du säger, att EU är för ängsliga?

    AE: Ja, det är därför Europa kommer på femte plats av tre, för att vi är så änsgliga och vi börjar fundera på bivillkoren innan vi börjat ens [ohörbart] några nyttor.

Well, nu är det min tur att begagna mig av IF:s utmärkta takhöjd.

AE hävdar alltså att risköverväganden och AI-etik är en bisak, och att om vi skall sluta hamna på efterkälken behöver vi tagga ned det här tramsandet om att tänka proaktivt kring samhällskonsekvenser och risker. Han är knappast ensam om sin åsikt, men sällan eller aldrig har jag hört den uttalas så oförblommerat, och låt mig härmed anmäla avvikande uppfattning. Risk och etik är inte någon bisak man kan nöja sig med att tänka på efteråt när AI-tekniken väl utvecklats och rullat ut i samhället, utan det är fullkomligt centralt, och AE representerar inte någon entydig konsensus- eller partilinje på IF.

onsdag 29 januari 2020

Artificiell intelligens på Aftonstjärnan

Den nya norska dokumentärfilmen iHuman handlar om utvecklingen inom artificiell intelligens och de genomgripande konsekvenser den kan få för samhället och våra liv. Filmen är visuellt suggestiv och ställer några av de viktigaste frågor vi idag står inför, men hade med fördel kunnat går mer på djupet med några av dem. Ändå rekommenderar jag den varmt (annat än för dem som föredrar att sticka huvudet i sanden och låtsas att livet kommer att gå vidare ungefär som förr). Här är trailern:

Filmen visades igår på den gamla fina biografen Aftonstjärnan, som en del i det som numera benämns Göteborg Film Festival. Efter filmen deltog jag i ett panelsamtal med Jonas Holmberg, Dorna Behdadi och Sam Ghazi:

fredag 24 januari 2020

No free lunch?

Huruvida gratisluncher existerar eller inte har ju av och till varit föremål för het debatt (se t.ex. mina gamla gräl med den amerikanske matematikern och neokreationisten William Dembski), men nu på måndag ser frågan ut att avgöras i ett samarrangemang här på Chalmers mellan föreningarna Chalmers Students for Sustainability och Effective Altruism Chalmers; se mötets Facebooksida för mer information. Kom och lyssna, kom och ät!