- Beskedet Eliezer Yudkowsky och Nate Soares ger i titeln till sin aktuella bok If Anyone Builds It, Everyone Dies: Why Superhuman AI Would Kill Us All har fått många kommentatorer (inklusive yours truly) att trots allmänt positiva tongångar om boken framhålla att de inte delar författarnas tvärsäkerhet rörande hur illa det skulle gå om vi i någorlunda närtid byggde superintelligent AI. Bland dessa kommentatorer sticker Joe Carlsmith ut genom att i sin essä How human-like do safe AI motivations need to be diskutera frågan mer detaljerat och mer nyanserat än kanske någon annan. Visserligen medger han att ett alltför skyndsamt skapande av superintelligent AI medför enorma faror, men han framhåller samtidigt en rad omständighter som han menar erbjuder större hopp om att överleva en sådant tingest jämfört med bedömningarna i boken. Bland annat hävdar han att den AI alignment-strategi som kallas korrigerbarhet inte är fullt så dödsdömd som Yudkowsky och Soares menar. Den som väljer att läsa först boken och sedan Carlsmiths essä får sig till dels två olika perspektiv - båda intressanta och välargumenterade men noga taget oförenliga - på exakt hur bekymmersamt läget är om de ledande AI-företagen fortsätter sin nuvarande kapplöpning mot superintelligens.
- Hur snabbt kan vi vänta oss superintelligent AI om denna kapplöpning fortsätter obehindrat? Vi vet inte, säger Daniel Kokotajlo och hans medförfattare till den uppmärksammade rapporten AI 2027 från i våras, men understryker att det mycket väl kan komma att inträffa inom ett par-tre år. Stört omöjligt, hävdar Arvind Narayanan och Sayash Kapoor i sin rapport AI as Normal Technology som kom nästan samtidigt. Personligen finner jag Kokotajlo-gängets argumentation mer övertygande, men oavsett detta är det ett faktum att stora delar av AI-debatten urartat i ett slags skyttegravskrig kring just denna fråga, och just därför finner jag det glädjande och beundransvärt att företrädare för båda författarkollektiven gått samman om en text rubricerad Common Ground between AI 2027 & AI as Normal Technology, där de noggrant går igenom hur överraskande mycket de trots allt är eniga om. På så vis bidrar de inte bara till ett förbättrat debattklimat utan även till att zooma in på vari de återstående knäckfrågorna består.
- Två inflytelserika röster i amerikansk AI-debatt är Max Tegmark och Dean Ball. Den förstnämnde ligger bakom det aktuella uppropet Statement on Superintelligence som kräver ett förbud mot utveckling av superintelligent AI, medan Ball tillhör den falang som ser reglering av ny teknik som mestadels skadlig för innovation och ekonomi, och som därför tenderar att motsätta sig även reglering av AI. I ett aktuellt avsnitt av Liron Shapiras podcast Doom Debates möts de i en diskussion om AI-reglering som visar sig inte bara saklig och respektfull utan faktiskt också riktigt klargörande.
En medborgare och matematiker ger synpunkter på samhällsfrågor, litteratur och vetenskap.
onsdag 26 november 2025
Bra debatt om AI-risk: tre exempel
onsdag 18 juni 2025
Pro tip on discussions about AI xrisk: don't get sidetracked
- But if (for the sake of argument) the risk is actually real, is there anything at all we can do about it?
- But doesn't this whole xrisk issue just distract from more pressing near-term AI risks which we ought to discuss instead?
- But evolution moves on, so what's the big deal anyway if humanity is replaced by some superior new kind of beings?
tisdag 20 maj 2025
Ödesfråga i Lund
-
Jag har stor respekt för att det finns andra frågor än AI – exempelvis klimatförändringarna – som kan göra anspråk på att vara stora ödesfrågor för mänskligheten, men de senaste åren har jag kommit att landa i att den om hur vi hanterar AI-utvecklingen är den största och mest akuta av dem alla. Jag skall förklara varför, men vill börja i en mer jordnära ände.
[...]
En typ av arbetsuppgift där AI gjort särskilt dramatiska framsteg de senaste åren och som kan komma att få stor betydelse för den fortsatta utvecklingen som helhet är kodning och mjukvaruutveckling. AI-systemens förmåga att skriva korrekt kod och i övrigt lösa uppgifter riktigt är starkt avhängig uppgiftens omfattning. I en rapport från AI-säkerhetsorganisationen METR i mars i år studeras hur denna förmåga utvecklats över tid. Det visar sig att omfattningen – mätt i tidsåtgång för en mänsklig expert – som AI klarar av har ökat från enstaka sekunder 2019 till cirka en timme idag. Ökningen är exponentiell, med en observerad genomsnittlig fördubblingstid på sju månader, och om man extrapolerar den trenden blott ett par-tre år in i framtiden blir resultatet dramatiskt. Sådan kurvanpassning inbegriper givetvis stora osäkerheter, men ser man till hur modellerna förbättrats från 2024 och framåt verkar det snarast som att utvecklingen är på väg att gå ännu fortare.
Det är bland annat den sortens data som ligger till grund för den gedigna rapporten AI 2027, utkommen i april i år och författad av en kvintett forskare med den avhoppade OpenAI-medarbetaren Daniel Kokotajlo i spetsen. Rapporten är det ambitiösaste och bästa som hittills skrivits vad gäller detaljerade förutsägelser av kommande års AI-utveckling. Osäkerheterna är som sagt stora, men successivt och månad för månad arbetar de fram vad de ser som det mest sannolika förloppet. Centralt i detta förlopp är hur AI, till följd av den utveckling som bland annat METR-rapporten påvisat, år 2027 når en punkt där den är en lika skicklig AI-utvecklare som dagens främsta sådana av kött och blod. Tack vare att de ledande AI-företagen då kan sätta hundratusentals eller miljontals sådana AI i arbete leder detta på några få månader till så kallad superintelligens – AI som vida överträffar människan över hela spektret av relevanta förmågor.
[...]
AI alignment-pionjären Eliezer Yudkowsky kan med blott en mild överdrift sägas egenhändigt ha lagt grunden för området under 00-talet. I en inflytelserik artikel från 2008 beskriver han det han bedömer vara default-scenariot ifall vi misslyckas med eller helt enkelt ignorerar AI alignment: ”AI:n hatar dig inte, ej heller älskar den dig, men du består av atomer som den kan ha annan användning för”.
I en sådan situation vill vi givetvis inte hamna, och därför behöver vi lösa AI alignment i tid. Hur lång tid har vi då på oss? Ingen vet säkert, och det enda omdömesgilla är att medge att stor osäkerhet föreligger, men jag menar att vi bör ta på allvar den i AK-ekosystemet i San Francisco och Silicon Valley alltmer utbredda uppfattningen att superintelligent AI kan bli en realitet inom en tidsrymd som mäts i enstaka år snarare än decennier.
[...]
För att ge AI alignment-forskningen en chans att hinna ikapp tror jag att vi behöver dra i nödbromsen för utvecklingen av de allra mest kraftfulla AI-systemen. Detta försvåras dock av den kapplöpningssituation som föreligger, både mellan enskilda AI-företag och mellan länder (främst USA och Kina). Det allmänt hårdnande internationella klimatet sedan Trumps andra presidentämbetestillträde gör inte heller saken lättare. Ett lågvattenmärke för den globala AI-diskursen nåddes vid toppmötet AI Action Summit i Paris i februari i år, där säkerhetsfrågor sopades under mattan samtidigt som toppolitiker bjöd över varandra i vilka mångmiljardbelopp de avsåg satsa på AI-utveckling. Värst av allt var hur den amerikanske vicepresidenten JD Vance i sitt anförande uttryckte oförblommerat förakt för AI-säkerhet, då han slog fast att han ”inte var där för att tala om AI-säkerhet” och att ”vår AI-framtid inte erövras genom att oja sig över säkerhet utan genom att bygga”. Hans förhoppning lite längre fram i samma tal om att ”AI-ekonomin kommer att […] transformera den värld som består av atomer” ger, för den som minns Yudkowskys ovan citerade oneliner om AI och atomer, en isande rysning längs ryggraden.
Detta säger något om vilka krafter vi behöver övervinna om vi skall få ordning på AI-utvecklingen och styra den i för mänskligheten mer gynnsam riktning jämfört med vart vi idag verkar vara på väg. Men framtiden är inte ristad i sten, och jag tror fortfarande att det är möjligt att förhindra en AI-katastrof. Något som skulle förbättra oddsen ytterligare vore om vi lyckas mobilisera den folkopinion mot skapandet av övermänskligt intelligent AI som enligt diverse opinionsundersökningar verkar föreligga. Så hjälp gärna till att sprida budskapet!
lördag 5 april 2025
Recommending the AI 2027 report by Kokotajlo and collaborators
måndag 6 januari 2025
I find Sam Altman's latest words on AI timelines alarming
-
We are now confident we know how to build AGI as we have traditionally understood it. We believe that, in 2025, we may see the first AI agents “join the workforce” and materially change the output of companies. We continue to believe that iteratively putting great tools in the hands of people leads to great, broadly-distributed outcomes.
We are beginning to turn our aim beyond that, to superintelligence in the true sense of the word. We love our current products, but we are here for the glorious future. With superintelligence, we can do anything else. Superintelligent tools could massively accelerate scientific discovery and innovation well beyond what we are capable of doing on our own, and in turn massively increase abundance and prosperity.
This sounds like science fiction right now, and somewhat crazy to even talk about it. That’s alright—we’ve been there before and we’re OK with being there again. We’re pretty confident that in the next few years, everyone will see what we see, and that the need to act with great care, while still maximizing broad benefit and empowerment, is so important. Given the possibilities of our work, OpenAI cannot be a normal company.
1) Here, by "predictably transformative", I merely mean that the fact that the technology will radically transform society and our lives is predictable. I do not mean that the details of this transformation can be reliably predicted.