måndag 28 januari 2013

Om våra drivkrafter

Staten lägger stora ekonomiska resurser på forskning, och vill naturligtvis ha så stort utbyte som möjligt för de satsade pengarna. Utbildningsminister Jan Björklund tror att vägen att uppnå detta är att satsa på omfattande kontroller, utvärderingar och ekonomiska incitament som skall få oss forskare att ta oss i kragen istället för att lata oss hela dagarna. I höstas ägnade jag en del kraft (inklusive två bloggposter) åt att kritisera Björklunds för all del inte helt ovanliga syn på saken.1 I förra veckan fyllde min gode vän och matematikerkollega Kimmo Eriksson, i en utmärkt bloggpost rubricerad Utvärderingshysterin och principal-agent-problemet, på med ytterligare argumentation grundad i psykologisk forskning om hur vi människor faktiskt fungerar och vad som får oss att prestera. För den som vill läsa mer om dessa forskningsresultat rekommenderar jag den amerikanske journalisten Dan Pinks lättästa lilla bok Drive.2 För den som inte anser sig ha tid att läsa en bok rekommenderar jag följande korta och briljant pedagogiska video i ämnet.

Och slutligen, för den som inte ens har tid att lägga elva minuter på en YouTube-video, finns Pinks cocktail party-sammanfattning av boken:
    When it comes to motivation, there’s a gap between what science knows and what business does. Our current business operating system–which is built around external, carrot-and-stick motivators–doesn’t work and often does harm. We need an upgrade. And the science shows the way. This new approach has three essential elements:
      1. Autonomy - the desire to direct our own lives.

      2. Mastery - the urge to get better and better at something that matters.

      3. Purpose - the yearning to do what we do in the service of something larger than ourselves.

Fotnoter

1) Se även diskussionen i Universitetsläraren om det perverterade brittiska utredningssystemet och risken att Björklunds förslag resulterar i något liknande:

2) Genremässigt får nog Pinks bok räknas till managementlitteraturen. Att jag läser och rentav rekommenderar en bok i den kategorin tillhör inte vanligheterna, men i fallet Pink finns faktiskt skäl att bevilja ett undantag.

7 kommentarer:

  1. Arne Söderqvist28 januari 2013 08:37

    Här är en länk till en artikel som i och för sig har ett annat innehåll, men som ändock har beröringspunkter med blogginlägget ovan.
    http://www.sulf.se/Universitetslararen/Arkiv/2007/Universitetslararen-18-07/Motverka-monokulturer/
    (Min ursprungliga rubrik på artikeln var "Motverka monokulturer". Redaktörer tar sig ibland friheten att fingra på rubriksättningen.)

    SvaraRadera
  2. anti-matematiker28 januari 2013 10:06

    If Pink did the most elementary study, he would find his point (3) refuted decisively amongst matematiker - not only couldn't they care less about larger purpose outside their narrow confines, they would vent their ire at anybody who dares to stray outside them e.g. by writing blogs on climate change rather than spending their time on the next exotic variant of percolation ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. While I appreciate your choice of example, anti-matematiker (is that you, DD?), it turns out that a closer look invalidates your criticism of Pink. First, his theses do not include any claims about nonexistence of narrow-mindedness. Second, expanding the frontiers of human understanding of percolation on hyperbolic groups is in itself an example of what Pink calls "something larger than ourselves".

      Radera
  3. Arne Söderqvist28 januari 2013 13:46

    Jag tror inte att det går att kommendera fram forskningsresultat som med säkerhet ger avkastning inom en given tidsram. Det vore nog lika omöjligt som att få någon att bli glad på kommando.
    Man framställde järn, man fick fram transistorn, man konstruerade lasern, man uppfann datorer och man har nyligen framställt grafen. Vad dessa saker skulle kunna användas till hade man små aningar om från början. Beträffande grafen råder för närvarande bara spekulationer och förväntningar.
    Att bara satsa på projekt som ser ut att ge snar ekonomisk avkastning kan bli förödande. För några år sedan ansågs fluidistorer utgöra ett sådant projekt, men hela begreppet verkar ha runnit ut i sanden. Spådomar kan alltså slå fel.
    Men satsningen på fluidistorer kan ändock inte sägas vara meningslös. Denna gång anför jag ett heidenstamcitat: "Det är bättre att lyss' till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge."
    Sammanfattningsvis måste forskare få politikernas förtroende. Annars riskerar all forskningsverksamhet att sluta med meningslösa och havererade projekt. Se tex. på all politiskt korrekt "forskning" som bedrivs med rubriken didaktik!

    Här är länk till ännu en artikel med anknytning till ovanstående blogginlägg. http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article639121.ece

    SvaraRadera
  4. Ekonomer har den dåliga vanan att hålla sig med en hel del terminologi som är dåligt självförklarande. Vadå "principal-agent-problem"? Bättre: hired-agent-effectiveness-problem eller något åt det hållet. Det finns fler exempel. Moral hazard" är också en term som leder icke-ekonomers associationer fel.

    SvaraRadera
  5. Jag såg det här klippet för några månader sedan. Kanske just för att budskapet ligger så väl i linje med vad jag själv tror och vill, blev jag lite fundersam och försökte hitta svaga länkar i resonemanget. Jag hittade två.

    1a) Jag misstänker att det negativa sambandet mellan belöning och kvalificerat arbete ofta stavas STRESS (i någon form, t.ex. prestationsångest). Åtminstone i experimentella studier. I verkligheten tillkommer andra faktorer, som t.ex. felaktiga prioriteringar, rekryteringar, organisationsformer m.m.

    1b) Jag inbillar mig (befarar) att det visst går att kombinera profitlust som primär drivkraft med kvalificerade (och högkvalitativa) prestationer, om man har möjlighet att planera LÅNGSIKTIGT och organisera arbetet så att man utnyttjar det bästa från båda världar - både hos sig själv och andra.

    2) Till listan över "verkligt" motiverande och prestationshöjande faktorer bör också läggas PRESTIGE, vilket Pinks egna exempel illustrerar ganska väl. Faktum är att pengar nog oftast är ett substitut för detta. Och prestige som styrmedel är inte lika självklart sympatiskt och oproblematiskt som de tre uppräknade faktorerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta synpunkter, Björn! Jag skulle tro att det ligger något i samtliga punkter på din lista, och gissar dessutom att Pink skulle hålla med om det.

      Radera