tisdag 7 september 2021

Befängt möte i SVT om AI-futurologi

SVT:s programserie Mötet går ut på att i 15 minuter långa avsnitt tussa ihop två personer med radikalt olika åsikt i någon fråga. I det senaste avsnitt som nu är tillgängligt på SVT Play möts Anders Hedman (docent i människa-datorinteraktion vid KTH) och Fredrik Löfgren (robotutvecklare vid Linköpings universitet) för att diskutera vår framtid med robotar och AI. Deras samtal är i stort sett från början till slut befängt, och båda två företräder ståndpunkter som (fastän helt olika) får mig att slita mitt hår över vilken närmast bottenlös naivitet som förekommer bland forskare på området.

Hedman, å ena sidan, ser datorer och robotar som själlösa skal, och är av någon anledning bombsäker på att inte bara de robotar vi har idag, utan även varje tänkbar framtida robot, saknar medvetande. Någon antydan till förklaring till varför så skulle vara fallet ges inte, och angående datorkreativitet1 avfärdar han de exempel på detta vi ser redan idag med hänvisning till att maskinen ju innerst inne ingenting förstår. Han verkar sitta så hårt fast i det jag kallar neurochauvinism2 att varje tanke på sociala relationer mellan människa och maskin fyller honom med avsky, och hans biologiska hjärna verkar rätt och slätt stängd för tanken att något annat än just biologiska hjärnor skulle kunna vara säten för kännande subjekt. I slutändan kan det för all del komma att visa sig att Hedmans medvetandemetafysik är korrekt, ty frågan om medvetandets plats i universum och vilka slags entiteter som är medvetna är alltjämt vidöppen,3 men just den saken gör hans tvärsäkerhet i frågan epistemiskt djupt omdömeslös.

Löfgren, å andra sidan, drar åt motsatt uppfattning i frågan om robotmedvetande, om än kanske inte med fullt lika hög grad av dogmatism som sin samtalspartner. Det som verkligen provocerar mig hos Löfgren är istället hans äppelkäckt bekymmersfria syn på framtida AI-utveckling. Han medger visserligen på något ställe i programmet att visst finns det risker, men detta verkar mest vara en läpparnas bekännelse, och till och med tanken på att mänskligheten skulle kunna tänkas gå under och ersättas av en population av superintelligenta robotar får honom att rycka på axlarna och säga att det är väl helt i sin ordning - evolutionens gång helt enkelt. Den sammanblandning han här gör mellan intelligensnivå och moraliskt värde gör att jag nästan känner förståelse för Hedman när denne anklagar Löfgren för fascism (fastän han gör det på ogenomtänkta grunder). Att världen skulle kunna gå mot en ljus framtid ifall robotar ersätter människor är som jag ser det inte alls otänkbart, men att så automatiskt skulle bli fallet är naivt att ta för givet, och man kan undra hur Löfgren ser på något så groteskt motbjudande och meningslöst som en gemapokalyps.4

En riktigt dålig diskussion blev det hur som helst, och på sätt och vis är jag medskyldig till detta. I våras var jag nämligen indragen i långt gångna underhandlingar om att medverka som motpart åt Fredrik Löfgren i detta program. Jag vill gärna tänka mig att en sådan konfrontation hade kunnat bli betydligt vettigare än det som nu blev. Säker kan jag dock inte vara, bland annat med tanke på att det handlar om flera timmars inspelning som brutalt klipps ned till 15 minuter, och klippning kan ju göras illasinnat. (Av samma skäl kan det i princip vara så att både Hedman och Löfgren är betydligt mindre flänga än de framstår i programmet, och därför bör denna bloggpost för säkerhets skulle läsas som att den inte handlar om Hedman och Löfgren själva utan bara om de nidbilder av dem som SVT presenterat.)

Tacksam känner jag mig hur som helst över att jag drog mig ur, vilket jag tog chansen att göra när någon programassistent jag inte minns namnet på för tredje gången ville flytta på det inspelningstillfälle jag med stor möda gjort plats för i min kalender. Vid det laget hade jag hunnit se det bisarra och snudd på lyteskomiska avsnitt i vilket min gode vän Christer Sturmark konfronteras med en galen spiritist, vilket gav mig kalla fötter. Det beryktade Saltkråkan-avsnittet, som om möjligt är ännu värre, såg jag först senare, och jag gratulerade mig själv ännu en gång till att ha sluppit undan medverkan i ett sådant spektakel.

Fotnoter

1) Se s 40-43 i min bok Tänkande maskiner.

2) Tänkande maskiner, s 236.

3) Tänkande maskiner, s 223-241.

4) Tänkande maskiner, s 103-111.

7 kommentarer:

  1. Vi går mot något slags robokalyps, förefaller det mig. Det ter sig patetiskt när Elon Musk försöker göra sina humanoidrobotar mindre farliga genom att göra dem en aning svaga och långsamma. Vad spelar det för roll när de utrustas med ett vapen eller bara görs duktiga på att sabotera? En snabb omprogrammering så är de mördarrobotar...

    SvaraRadera
  2. "... det handlar om flera timmars inspelning som brutalt klipps ned till 15 minuter, och klippning kan ju göras illasinnat."
    Då jag gick i gymnasiet (för femtio år sedan) deltog jag i vad som kallades "Nutidsorienteringen". Efteråt blev jag intervjuad av numera salige TV-journalisten Bo Holmström. Holmström läste upp frågorna och jag svarade inför TV-kameran. På en av frågorna visste jag inte svaret. En halvtimmes intervju klipptes ned till ungefär två sekunder. Det enda av intervjun som sändes var mitt svar på denna fråga: "Det vet jag inte."
    Detta skulle senare bli ett bevingat ord. Om någon lärare ställde en fråga till någon klasskamrat som inte kunde svara replikerade denne med "Det vet jag inte, som Söderqvist sade." Hela klassen skrattade. Nja, hela klassen utom en av eleverna.

    SvaraRadera
  3. Naturligtvis har Hedman helt rätt. Kalla mig gärna neurochauvinist (eller kolchauvinist). Ju längre tid jag följer denna bisarra debatt om AGI och den närbesläktade frågan om uppkomst av medvetande hos en AGI (eller robot/whatever) desto mer övertygad blir jag om att detta är skolpojksfantasier som har löpt amok.

    Jag är fullt övertygad om att medvetande kräver metabolism (såsom omsättning av transmittorsubstanser i neuron etc), något som är fysiskt omöjligt i elektriska kretsar (eller vad man nu tror kan härbärgera ett medvetande).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi skiter i vad du är övertygad om när du uppenbarligen helt saknar intelligenta argument för din övertygelse...

      Radera
  4. # Olle

    Tror du en super-AI blir farligare om den får ett högre medvetande eller om den inte får ett högre medvetande?

    SvaraRadera
  5. Är det någon skillnad på att vara medveten och bete sig medvetet? Om en maskin i framtiden verkar både bete sig medvetet, och i alla avseenden verkar ha en vidare medvetenhet än vad en människa någonsin kan drömma om.Är det då överhuvudtaget ett intressant diskussionssämne att säga att egentligen är maskinens medvetande inte ett riktigt medvetande....?

    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härom tvista de lärde. Bland medvetandefilosoferna är kan nämnas John Searle som hävdar att svaret på den första frågan är ja och att alla som hävdar motsatsen är vettvillingar, och Daniel Dennett som hävdar att svaret är nej och som gör lustfyllt narr av knasbollarna i Searle-lägret.

      Radera