Do Look Up!

Filmen Don't Look Up är en satirisk skildring av makthavares reaktioner på att en komet är på kollisionskurs med Jorden, och hade Netflix-premiär under julhelgen. Varning för spoilers i det som nu följer.

Filmen blev snabbt föremål för omfattande diskussion, varav en överraskande stor förgrening på svensk Twitter och annorstädes kommit att handla om att håna SVT:s Morgonstudion för det inslag i måndags i vilket de tog filmen som utgångspunkt för ett samtal om hotet mot oss från kometer och asteroider med Alexis Brandeker, astronom och docent vid Stockholms universitet. Hånet går ut på att det...

[f]ör de allra flesta (förutom Morgonstudions redaktion) är [...] uppenbart vilka verkliga händelser som filmen baseras på. Igenkänningsfaktorn är hög, och filmteamet – inklusive regissör, manusförfattare och skådespelare – har upprepade gånger bekräftat att kometen är en metafor för just klimatkrisen.

Jag finner denna kritik en smula inskränkt. Risken för komet- och asteroidnedslag på Jorden är ett fascinerande ämne som absolut förtjänar utrymme i nyhetsmedia, och att ta avstamp i en film som Don't Look Up är knappast någon dålig ingång. Klimatfrågan har inte ensamrätt på nyhetsbevakning och samhällsdiskussion, och skaparna av filmen har knappast heller någon ensamrätt (eller ens sanningsföreträde) på att tolka den. Det är förvisso sant att de avsett den som en allegori över klimatfrågan, men andra (inklusive Matt Yglesias) har föreslagit att den alternativt och med fördel kan ses som en kommentar till covid-krisen. Själv ser jag tydliga paralleller till svårigheten att få makthavare att på allvar ta till sig frågan om hur vi undviker en AI-katastrof, och min gode vän Thore Husfeldt föreslår på Facebook att...

the comet in Don’t Look Up! [is] an obvious analogy to Critical Theory. Science!Grrrl is Helen Pluckrose, bearded-scruffy-white-male is James Lindsay. Civilisation will end, but nobody’s listening! How can you not see that obvious analogy?¹

...men tillägger för säkerhets skull snabbt att...

it’s completely arbitrary what the comet “stands for”, and straight-faced discussions about that it *really-really* stands for just get shrugs from me. I. Don’t. Care. In particular, I would never seriously endorse the position “This is a timely satire warning us about Critical Theory.” When I write stuff like that, it’s obviously!satirical. Only somebody who thinks the comet is obviously!climatechange would ever think something else. To me, the movie is “about society”, and pretty funny.

Yup, just så.

Ett centralt tema i filmen är svårigheten för gemene man att veta vem man skall tro på i svåra vetenskapliga frågor av stor och akut samhällsrelevans. "Vem kan man lita på?" skrev jag i rubriken till ett kapitel om denna fråga i en Formas-antologi för drygt ett decennium sedan, och den har inte blivit lättare sedan dess.² Denna epistemiska svårighet behandlas på ett alldeles lysande vis i Scott Alexanders dagsfärska kommentar till filmen, där han bland annat påpekar hur inkonsekvent den förhåller sig till problemet, i så måtto att den inte förmår bestämma sig för vilket av följande båda narrativ den skall förorda, utan fladdrar hit och dit:

The first narrative says “there’s a consensus reality constructed by respectable people, and a few wild-eyed weirdos saying they’ve seen through the veil and it’s all lies...and you should trust the weirdos!” The second starts the same way, but ends “...and you should trust consensus reality!”.

Lite tidigare i bloggposten ger han följande exempel:

Unfortunately, Don’t Look Up can’t stop contradicting itself.

It depicts a monstrous world where the establishment is conspiring to keep the truth from you in every possible way. But it reserves its harshest barbs for anti-establishment wackos, who are constantly played for laughs. “THE COMET IS A MARXIST LIE!” says the guy on the Facebook stand-in. Maybe not literally, but at least he’s genre-savvy.

It depicts elites as simultaneously incompetent and omnicompetent. There’s a great scene where Female Scientist is talking to some rioters. The rioters bombard her with conspiracy theories - the elites have built bunkers! They’re lying low, totally safe, laughing at the idea of the comet wiping out the hoi polloi. “No,” Female Scientist answers, “they’re not that competent”. It’s a great line, played completely seriously. But later we learn that Tech CEO literally built a 2,000 person starship in less than six months so he and the other elites could escape.

Varken jag eller Scott Alexander har något färdigt och vattentätt svar på vem man kan lita på, men jag rekommanderar hans välgenomtänkta bidrag till diskussionen om denna viktiga fråga.

Fotnoter

1) Den som ine känner till Pluckrose och Lindsay och deras korståg mot Critical Theory kan hitta lite kontext exempelvis i samtalet med Thore i det senaste avsnittet av Vetenskapligt med Häggström och Livh.

2) Exempelvis tycker jag mig ha noterat att många av dem som för tio år sedan lärde sig (korrekt, enligt min mening) att IPCC är en utmärkt auktoritet att vända sig till för en rättvisande bedömning av det klimatvetenskapliga kunskapsläget gjort den förhastade generaliseringen att den svenska Folkhälsomyndigheten har en motsvarande ställning som pålitlig kunskapskälla i covid-frågor.