onsdag 15 juni 2022

More on the Lemoine affair

My blog post two days ago about Google engineer Blake Lemoine who has been put on paid administrative leave for breaking the company's confidentialty rules was written in a bit of a haste, ignoring what I now think may be the two most important aspects of the whole story. I will make up for that omission here, but will not repeat the background, for which I refer back to that earlier blog post. Here are the two aspects:

First, Lemoine is a whistleblower, and whistleblowing tends to be personally very costly. But we very much need whistleblowers, and due to this externality mismatch we also need society to treat its whistleblowers well - even in cases (such as, I suspect, the one at hand) where the message conveyed turns out ultimately wrong. While I do not have any concrete suggestion for what a law supporting this idea should look like, I do believe we ought to have such laws, and in the meantime it is up to each of us to be supportive of individual whistleblowers. Our need for them is greater in Big Tech than in perhaps any other sector, because by responding disproportionally to their commercial incentives rather than to the common good, these companies risk causing great harm: Second, while (as I've said) Lemoine is probably wrong about the AI system LaMDA having achieved consciousness, it is extremely important that we do not brush the issue of AI consciousness permanently aside, lest we otherwise risk creating atrocities, potentially on a scale that dwarfs present-day meat industry. Therefore, the dogmatic attitude of his high-level manager Jen Gennai (Director of Responsible Innovation at Google) that Lemoine describes is totally unacceptable:
    When Jen Gennai told me that she was going to tell Google leadership to ignore the experimental evidence [about LaMDA being sentient] I had collected I asked her what evidence could convince her. She was very succinct and clear in her answer. There does not exist any evidence that could change her mind. She does not believe that computer programs can be people and that’s not something she’s ever going to change her mind on.
The possibility of AI consciousness needs to be taken seriously, and it is an issue that can escelate from the hypothetical and philosophical to actual reality sooner than we think. As I remarked in my previous blogpost, AI futurology and AI safety scholars have tended to ignore this issue (largely, I believe, due to its extreme difficulty), but a notable recent exception is the extraordinarily rich paper Propositions Concerning Digital Minds and Society by Nick Bostrom and Carl Shulman. Among its many gems and deep insights, let me quote a passage of particular relevance to the issue at hand:
  • Training procedures currently used on AI would be extremely unethical if used on humans, as they often involve:
    • No informed consent;
    • Frequent killing and replacement;
    • Brainwashing, deception, or manipulation;
    • No provisions for release or change of treatment if the desire for such develops;
    • Routine thwarting of basic desires; for example, agents trained or deployed in challenging environments may possibly be analogous to creatures suffering deprivation of basic needs such as food or love;
    • While it is difficult conceptually to distinguish pain and pleasure in current AI systems, negative reward signals are freely used in training, with behavioral consequences that can resemble the use of electric shocks on animals;
    • No oversight by any competent authority responsible for considering the welfare interests of digital research subjects or workers.
  • As AI systems become more comparable to human beings in terms of their capabilities, sentience, and other grounds for moral status, there is a strong moral imperative that this status quo must be changed.
  • Before AI systems attain a moral status equivalent to that of human beings, they are likely to attain levels of moral status comparable to nonhuman animals—suggesting that changes to the status quo will be required well before general human-level capabilities are achieved.
    • The interests of nonhuman animals are violated on a massive scale in, for example, factory farms, and there is a strong case that this is morally wrong.
    • Nevertheless, there are some systems in place to limit the harm and suffering inflicted on animals (e.g., minimum standards for cage size, veterinary care, outlawing of various forms of animal abuse, the “three Rs” in animal experimentation, etc.).
    • Digital minds that are morally comparable to certain nonhuman animals should ideally have protections similar to those that ought to be extended to those animals (which are greater than those that are at present actually extended to farmed animals).
  • Some research effort should be devoted to better understand the possible moral status, sentience, and welfare interests of contemporary AI systems, and into concrete cost-effective ways to better protect these interests in machine learning research and deployment.

4 kommentarer:

  1. Den här historien är en milstolpe i hela AI-utvecklingen som jag ser det. Jag tycker man missar poängen om man fastnar för definitioner över medvetande eller huruvida just denna AI är en "person" eller inte.
    Som du ju skriver så finns det de som hävdar att datorer aldrig kan bli intelligenta nog att anse ha ett medvetande.
    Men vad gör det för skillnad om du och jag, den samlade expertkåren och/eller staten slår fast att, nä då, denna robot, eller nästa, eller nästnästa framsteg som görs är inte medveten?

    Lemoine anser att den är medveten, han säger att den är en person. När dessa botar når ut till allmänheten kommer fler anse så. Och ännu fler när de blir ännu bättre. Vad händer med samhället när, säg, 10% av befolkningen anser att deras datorer som de (snart) dagligen pratar med allt mellan himmel och jord om är verkliga personer?

    Jag tror att det är först nu som den här filosofiska debatten kommer bli intressant på riktigt. Den kommer lämna kuriosakabinettet för experter och nördar och bli något allmänheten kommer behöva ta ställning för.

    Den som går och väntar på att datorerna ska bli "medvetna" och inbillar sig att det kommer ske genom en tydlig historisk händelse missar poängen. En del kommer säga att "jo, nu hände det", andra åter "nä, det gjorde det inte alls."

    Och detta kommer upprepa sig gång på gång på samma sätt som debatten redan förts. Skillnaden är att nu pratar vi inte längre om AI:s kommer kunna bli medvetna, utan om de redan är det.

    Det är alltså inte en teknisk fråga, inte egentligen en filosofisk heller. Det är socialt som vi avgör huruvida vi anser maskiner medvetna eller ej. Och i denna fråga kommer befolkningen klyvas, alldeles oavsett huruvida någon lägger fram ett filosofiskt korrekt argument för den ena eller andra sidan.

    Och nu har det hänt. Det kan säkert ha funnits en och annan knäppskalle redan - men nu anser en (1) ingenjör på Google att en (1) AI är en person. Detta är bara början.

    SvaraRadera
  2. Varför ägnar sig någon åt etiska frågor runt AI när det finns miljoner sinom miljoner tamdjur som hela tiden behandlas mycket illa. Önskvärt vore att de som ägnar sig år etiska spörsmål runt AI i stället använde sin tid åt att förbättra villkoren för tamdjuren.

    Ingen av de sju punkterna i listan som börjar med informerat samtycke beaktas i djurhållningen vare sig i Sverige eller någon annanstans. Villkoren är sämre för de djur som ska bli mat åt människor än för sällskapsdjur men ingen av de sju punkterna beaktas heller inom regelverket för sällskapsdjur.

    Minimimått nämns som något som skulle gagna djuren men dessa mått är satta så att vinsten maximeras för ägarna till de djur som hålls för att bli mat. Mer utrymme kostar mer för djurägaren och mindre utrymme orsakar sämre utfall på produktionen. De minimimått som finns i alla fall i svensk lagstiftning har absolut inget med de sju punkter som jag hänvisar till ovan.

    Sällskapsdjur kommer inte heller ens i närheten av de etiska aspekter som listas. Det är helt lagligt att kaniner tvingas leva på en synnerligen liten yta hela livet, att katter aldrig ges möjlighet att gå ut, att jakthundar tvingas leva i en hundgård och om de inte når upp till ägarens förväntningar skjuts de många gånger av ägaren själv.

    Hur det än må vara och bli med AI och om det i framtiden kommer att finnas AI med ett medvetande anser jag att innan tid och kraft ägnas åt att definiera etiska regler för sådana maskiner så länge inte det är en självklarhet att alla tamdjur under hela sitt liv åtnjuter de etiska regler som listas, måste etik för djur prioriteras före etik för maskiner. Om bakterier har ett medvetande har jag ingen uppfattning om men det borde vara en självklarhet för alla och envar att däggdjur och fåglar har ett medvetande och att de känner smärta, hunger, törst mm precis som människor.

    Även de vilda djuren måste rimligen omfattas av de uppräknade etiska reglerna eftersom de drabbas mycket hårt vid exploateringar av sina hem som vid kalavverkningar av skog i Sverige och annorstädes.

    Det är hyckleri att tala om etiska regler för maskiner och samtidigt lägga döda djur på sin mattallrik.

    Annika Rullgård

    SvaraRadera
  3. Visst behandlas många djur illa. Speciellt dålig tillvaro har djur som föds upp för att slaktas och bli mat.

    Ibland brinner femtio kor inne i en ladugård och helt nyligen blev tjugotusen kycklingar på ett hönseri i Mönsterås innebrända. Det kan inte vara en dräglig tillvaro för djur att behöva trängas i små utrymmen och än värre är det när de dör av sådana skäl. För att de ska hålla sig friska under sin korta levnadstid blandas dessutom ofta antibiotika i fodret. Ändå anses djurhållningen i Sverige vara en av de bästa i världen.

    På många håll i världen säljs kycklingar hängande upp och ned i sina hopbundna ben på marknaderna och kräftdjur krälar på varandra med hopbundna klor i överfulla behållare. Poeten Johan Henric Kellgren beskrev i sin dikt "Dumboms leverne" 1791 hur man avlivade kräftor i Sverige, både på den tiden och alltjämt.

    Men än värre än att individer får lida är när hela arter utrotas. I Sverige är för närvarande tre olika fjärilsarter på väg att dö ut. För några årtionden sedan var man tvungen att tvätta bort döda insekter från vindrutan även efter en kortare biltur. Inget trevligt öde för någon insekt att bli trafikdödad, men det är värre än så. Det finns helt enkelt inte så många insekter längre. Därmed har fåglarna mist mycket av sin föda och pollineringen av blommor, fruktträd mm. är i fara.

    Numera ska man lämna så litet "skogsavfall" som möjligt efter en avverkning. När man "tillvaratar" grenar och kvistar för användning som biobränsle försvinner miljöer som många insekter är beroende av. Antagligen är det en betydande andel som råkar följa med ända in i värmeverken. Inte speciellt ekologiskt.

    Att alla skulle bli vegetarianer eller veganer för att värna djuren leder förstås till en reducerad djurhållning. Men därmed minskar även behovet av betesmarker som utgör en nödvändig livsmiljö för vissa insektsarter och även vissa växtarter.

    Lyssna gärna på radioprogrammet Naturmorgon som sändes i Sveriges radio P1 den 2 juli och som bland annat handlar om detta.

    SvaraRadera