fredag 6 februari 2015

Varför jag satsat på att vara professor i Göteborg (hellre än i Lund eller Uppsala)

Följande vers av Alf Henriksson förklarar saken:
    Detta säger jag dig i en klarhetens stund:
    Min son, bliv aldrig professor i Lund!

    Min gosse, beakta de ord som jag förtäller:
    Bliv aldrig professor i Uppsala heller!

    Jag träffade fyra, jag mötte fem.
    Det stod icke ett skimmer av glädje kring dem.

    Kring kunskapens träd är det dystert att vandra
    i en krets av personer som hatar varandra.1

    Jag besvärar dig, min gosse, av denna grund:
    Bliv aldrig professor i Lund!

    Det är hela din lycka och jämvikt det gäller.
    Bliv aldrig professor i Uppsala heller!

Fotnot

1) Detta akademiska hat är en känd kliché, och jag känner till ett och annat verkligt exempel, men dess utbredning bör inte överdrivas. Själv har jag (trots min allmänt frispråkiga stil som nog kan reta en och annan) såvitt jag kan påminna mig aldrig råkat ut för det, annat än möjligen från den tämligen harmlöse Linköpingsprofessorn Ingemar Nordin.

12 kommentarer:

  1. Det den ene kallar hat anser den andre vara kritik och vice versa. Men ingenting är ju bara svart och vitt och alla har säkert både goda och dåliga sidor. Fast det kanske inte är så lätt att se detta när man medvetet eller omedvetet har kommit fram till en bestämd åsikt om sin medmänniska.

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist6 februari 2015 18:50

    Vi tycks alla ha våra auktoriteter!
    Själv ska jag gå och koka mig en kopp kaffe. Inte för att dricka; jag är teist. Men jag vill veta vad jag kan få för goda råd då jag läser av kaffesumpen.

    SvaraRadera
  3. Thomas Larsson7 februari 2015 14:04

    Osökt kommer jag att tänka på ett mer eller mindre ordagrant citat från en gammal Bo Baldersson-deckare:

    Docenten hamrade på en spik med en frenesi som vore den en medsökande till en professur.

    SvaraRadera
  4. En matematiker uti Göteborg
    argumenterade med nit och försorg
    mot klimatförnekande skaror
    och för AI-teknikens faror
    - fick okväden i sin inkorg

    Nu ska ju limerick egentligen ha en bitande vändning på slutet, så min positiva håller inte så hög klass i det avseendet. Som förmildrande omständighet är klockan bara 07:50 en söndagsmorgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint, inte minst med tanke på den tidiga timmen! Om man vill göra sista raden lite elakare kanske man kan försöka något i stil med "med en skarpsinnighet som Björn Borg"? Eller bryter lånandet av ett helt morfem från första raden mot gängse rimregler?

      Radera
    2. Arne Söderqvist8 februari 2015 17:48

      Följande exempel på begreppet limerick fick jag lära mig i skolan. Den handlar om en tiger som bitit till på slutet.

      There was a young lady from Riga
      who smiled when she rode on a tiger.
      They returned from the ride
      with the lady inside
      and a smile on the face of the tiger.

      Är man från Oxford tycker man att "Riga" och "tiger" rimmar.

      Radera
    3. Tror inte det är regelbrott, jag har åtminstone sett många limerickar som gör så. Som när fysiknobelpristagaren Shelly Glashow kommenterade kring Higgs partikel 2011:

      They said when the collider goes on
      Soon they'd see that elusive boson
      Very soon we shall hear
      Whether Cern finds it this year
      But it's something I won't bet very much on.

      Wikipedia säger om limerickar att "innehållet bör vara ekivokt eller innehålla en oväntad knorr" så en annan variant vore ju att skriva ihop dig och Björn Borg mer köttsligt på slutet. Men det får ni lösa själva.

      Arne: gillar den!

      Radera
  5. Då kanske jag får vara glad att jag bedrev mina universitetsstudier i Umeå.

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  6. Nyfikenhetsfråga:
    Olle, du verkar i mina ögon vara en väldigt kompetent professor inte minst när det gäller det tredje benet (det enda jag har kompetens att bedöma).

    ok Chalmers/Göteborg är bäst i Sverige men varför har du inte prövat dina vingar i något av världens prestige universitet?

    Om du fick ett erbjudande om en professur i Cambridge, Stanford, m.fl. hade du i så fall taget chansen?

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är ingen enkel fråga att svara på, men en faktor som utan tvekan bidragit till att jag sitter där jag sitter är att jag tycker om att vara i Sverige.

      Radera
  7. När jag gjorde mitt exjobb vid institutionen för teoretisk fysik i Uppsala, och faktiskt hade tanken att doktorera...... Jag var då 25 år och full av energi, och hade nyckel till institutionens lokaler, och det hände att jag satt kvar till en bit efter midnatt på fredagskvällar. Oftast ensam. Men emellanåt hoppade jag till då jag hörde dörren låsas upp vid midnatt, natten mot lördagen. Då var det nästan alltid institutionens äldste professor som kom , och av allt att döma verkade han knappt märka att jag var där. Jag kikade in på hans rum och såg att han arbetade intensivt med något. Då bestämde jag mig för att det akademiska livet nog inte skulle vara min grej. Men jag har full beundran för denna hängivenhet till forskningen. Men jag minns att han lär ha sagt "att det finns ingen dummare än en dum professor". Vad han kan ha menat med detta kan jag inte säga.... Kanske en akademisk träta....?
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera