På försök: en egen blogg

Behöver jag (Olle Häggström) verkligen en egen blogg? I snart ett decennium har jag deltagit aktivt i svensk samhällsdebatt med inlägg i ett brett spektrum av tidningar och tidskrifter, till en början med tonvikt på skol- och utbildningsfrågor, men efterhand breddat med synpunkter på vetenskap och på dess avarter och dess förhållande till samhälle och religion, och de senaste åren med alltmer fokus på den brännande klimatfrågan. Vad gäller det sistnämnda har jag i ett par års tid allt som oftast bidragit till den klimatvetenskapliga folkbildningsbloggen Uppsalainitiativet, något som givit viss smak för bloggmediet och dess större snabbhet och högre grad av interaktivitet jämfört med traditionella media. Jag har också använt Facebook ganska flitigt.

Ämnesområdet för Uppsalainitiativet är dock avsiktligt begränsat, medan jag på min nya blogg tänker mig att inte sätta några gränser för vad för slags frågor jag tillåter mig att kommentera. Facebook är ett korthugget medium som inte uppmuntrar till några djuplodande resonemang, vilket är ett skäl till att jag tänker mig att flytta över en del av mina diskussioner därifrån och hit.

Det är inte en slump att jag lanserar min blogg blott ett par dagar efter de ohyggliga terrordåden i Oslo och på Utöya. Min starkaste reaktion, utöver fasa över det lidande som gärningsmannen orsakat och de många människoliv han släckt, är en känsla av beslutsamhet: Vi som tror på demokrati, mänskliga rättigheter och det öppna samhället skall fortsätta arbeta för dessa värden utan att låta oss skrämmas av galna extremister. Sjösättandet av bloggen får gärna tolkas som en markering i den riktningen.

Det mesta tycks för närvarande peka på att gärningsmannen Anders Behring Breivik är en ensam galning som agerade helt på egen hand. Men han agerade inte i ett vakuum. Det finns (som jag tidigare påpekat i en kommentar till de sämsta delarna av klimatdebatten) ett omfattande näthat, på bloggar och i tidningarnas kommentarsfält, som riskerar att tjäna som grogrund för galningar som är beredda att ta lagen i egna händer. De flesta går inte lika långt som Breivik, men även jämförelsevis lindrigare tilltag som exempelvis hotbrev mot politiker är ett stort samhällsproblem.

Som bloggägare har man därför ett stort ansvar för vad som skrivs på ens blogg. För mig är det en självklarhet, när jag nu startar en blogg, att ta detta ansvar genom att tillämpa förhandsmoderering (eller "censur", som det ibland felaktigt kallas) av kommentarer. Kritisera gärna mina ståndpunkter, men gör det med sakligt välgrundade argument. Hatpropagandister göre sig icke besvär.

Jag avser på bloggen kommentera både vetenskapliga resultat och politiska/ideologiska spörsmål. Denna blandning är inte oproblematisk. Som jag skrev förra året i en recension av klimatforskaren James Hansens bok Storms of My Grandchildren:

Att de vetenskapliga rönen leder till ett politiskt engagemang är i sig gott och väl, men om det kan misstänkas ett flöde i motsatt riktning – att det politiska engagemanget påverkar vilka resultat forskningen landar i - är det mycket olyckligt. Något sådant läckage i fel riktning kan jag inte belägga hos Hansen, men blotta det faktum att han med sitt samhällsengagemang öppnar för misstänkliggörande är ett problem. Samtidigt kan jag omöjligt klandra honom för hans val: han har funnit en avgrundslik diskrepens mellan vad som behöver göras för att lösa klimatkrisen och vad våra politiker och makthavare faktiskt gör, och han vill inte att hans "barnbarn, någon gång i framtiden, skall ha anledning att se tillbaka och konstatera att morfar insåg vartåt det barkade men inte sa något" (s xii).

Det kan vara frestande att, för att gardera sin trovärdighet i vetenskapliga frågor, undvika att diskutera de politiska. Jag hyser en allmän motvilja mot att i alltför hög grad styras av strategiska överväganden (eller rentav räddhågsenhet), utan finner det mer tilltalande att helt enkelt meddela mina uppfattningar utan sådana hänsyn. Ibland kanske sådana ändå behöver tas, och jag hoppas klara balansgången med någorlunda bibehållen trovärdighet.

Jag vill inte göra några utfästelser om hur intensivt mitt bloggande blir. Jag ser detta som ett experiment, och hur ambitiös fortsättningen blir kommer såklart att bero på en mängd faktorer, inklusive vad för slags feedback (om någon alls...) jag får från er läsare.