onsdag 16 december 2015

Om universum inte fanns

Hur vore det om universum inte fanns? För mig öppnar tanken en fasansfull avgrund, men den danske matematikern, konstnären, poeten och mångsysslaren Piet Hein (1905-1996) tog det hela lite coolare i sin Nothing is indispensable: Grook to warn the universe against megalomania.
    The universe may
    be as great as they say.
    But it wouldn't be missed
    if it didn't exist.

10 kommentarer:

  1. Olle, kan du definiera "finns" och "Universum" i frågan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ett i sanning underbart svar på den frågan, ett svar som detta kommentarsfält emellertid är för trångt för att rymma.

      Radera
    2. Arne Söderqvist16 december 2015 09:37

      Vi får väl så småningom se vad Wiles kommer fram till.

      Radera
  2. Det som verkligen skrämmer och är fasansfullt är väl att man själv en gång inte ska finnas till... Denna rädsla är väl universell och själva grogrunden för religion.
    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist17 december 2015 10:08

      31 är ett primtal.
      331 är ett primtal.
      3331 är ett primtal.
      33331 är ett primtal.
      333331 är ett primtal.
      3333331 är ett primtal.
      33333331 är ett primtal.

      En fysiker som gjort denna upptäckt skulle därmed dra slutsatsen att även 333333331 är ett primtal. Men 333333331 är delbart med 17!

      Lärdomen är alltså att man inte ska dra den förhastade slutsatsen att alla måste avlida, bara för att alla andra som nu skulle varit över 150 år gamla har gjort det.

      Resonerar man som en matematiker vill man ha ett bevis innan man kan vara tvärsäker.

      Radera
    2. M: Du kommer att bli förvånad när du har "dött"...
      /
      M.T

      Radera
    3. Arne Söderqvist17 december 2015 20:09

      Kanske jag då säger som Hemingway:
      "Jag är inte död. Jag bara luktar så."

      Radera
  3. Allt tyder väl på att medvetandet är materia i hjärnan ordnad på ett visst sätt. Frågan om liv och död har väl heller knappast blivit enklare genom religionernas tillkomst...?

    De flesta vill förstås leva, men sedan är det frågan om döden som sådan är så skrämmande. I min värld är det ungefär som det var innan jag föddes, dvs ingenting, och därmed inget skrämmande.

    Mer oroande finner jag frågor som ställs i boken "din stund på jorden" av Albert Carlsson. Hur levde jag mitt liv, hur tog jag det tillvara. Även andra frågor, handlade jag rätt, har någon annan blivit oförtjänt lidande pga något jag gjort, saker som aldrig kan ställas tillrätta mm.
    Lite utanför ämnet, men ändå intressant reflektion av anonym 0403.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
  4. Hej, missade din föreläsning på KVA igår som jag gärna hade sett. Filmades den möjligen eller finns/kommer något referat?
    Mvh
    Erik, läkarstudent (ursäkta att jag kommenterar out-of-context)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Angående out-of-context: well, föreläsningen ägde ju trots allt rum i universum, så det må vara hänt.

      Någon videouppttagning gjordes så vitt jag vet inte. Det skulle ju vara trevligt om någon ur publiken gav sig på att skriva ett refereat, men den saken ligger utom min kontroll...

      Radera