onsdag 24 februari 2016

Macchiarini-affären: liten läslista

Vi bevittnar en av de största skandaler som någonsin skakat den svenska universitetsvärlden: turerna kring den så kallade stjärnkirurgen Paolo Macchiarini på Karolinska Institutet (KI), om vilka mycket har skrivits, och mycket återstår att skriva. Det kan vara frestande att fokusera på Macchiarini själv, som i den härligt snaskiga historien i Vanity Fair förra månaden. Men karln är uppenbarligen en psykopat och en mytoman, och viktigare än att skärskåda honom personligen tror jag är att förstå systemet kring honom. Hur kunde han släppas fram, och vad bör göras för att hindra att något liknande händer igen? Det här handlar delvis om KI, men diskussionen bör inte stanna där, utan vi bör fråga oss om inte det också finns mer generella strukturer i universitetssverige som behöver rättas till (jag tror att så är fallet). Följande är några av de debattinlägg om Macchiarini-affären jag funnit mest belysande eller av andra skäl uppskattat mest:
  • Ulf Danielsson: Skandalen på KI och systemfelet i svensk forskningspolitik, 18 februari 2016. Det är styrningen av svenska universitet som gått (om uttrycket tillåts) över styr. Ulf pekar insiktsfullt på problemen, men innan jag tror på det (av honom förordade) kollegiala styret som vägen till frälsning för de svenska universiteten skulle jag vilja se ett mer konkret förslag på hur det skulle gå till.
  • Agnes Wold: Förfallet på KI, Fokus, 19 februari 2016. Jämfört med Ulf Danielsson tar Agnes Wold till ännu skarapre ordalag, och pekar på de sjuka incitamentsstrukturer och den girighet som ledde fram till satsningen på Macchiarini.
  • Per Köhler: Humanister är så historielösa, 21 februari 2016. Här avlivas effektivt myten om att allt skulle bli frid och fröjd om blott läkare och forskare fick sig till livs en tillräcklig dos klassisk bildning. Bildning är förvisso bra, men det krävs annat för att förhindra nya fall av forskningsfusk och hänsynslöst utnyttjande av försökspersoner.
  • Anders Hamsten: Jag ställer min plats som rektor för KI till förfogande, Dagens Nyheter, 13 februari 2016. Denna text når inte vare sig innehållsmässigt eller stilistiskt tillnärmelsevis upp till de tre föregående, och är till råga på allt författad av en person som rimligtvis kommer att gå till historien som en av de värsta syndarna (jämte Macchiarini själv) i denna förfärliga episod i svensk forskning. Jag nämner den ändå, då jag fann den befriande att läsa. Få saker gör mig så indignerad som när någon som gjort tokfel vägrar medge detta och ta konsekvenserna, så lättnaden blev stor av att till slut höra rektor Hamsten meddela sin avgång och därtill göra det med en hygglig dos ödmjuk självkritik.
Och här är ett par av de debattinlägg jag uppskattat allra minst:

3 kommentarer:

  1. Via andra kanaler har jag fått många goda förslag på ytterligare inlägg i Macchiarini-debatten som gott skulle kunna platsa på min lista över läsvärda sådana. Men istället för att orda om dessa vill jag nu nämna ett som utmärkt väl skulle försvara en plats på den lite kortare listan över katastrofalt dåliga inlägg, nämligen Hans Ruins Den praktiska filosofins elände i DN den 26 februari. Jag hörde ett föredrag av Hans Ruin för några år sedan, och tyckte att han framstod som en lärdomssnobb som vantrivs i nutiden. Intrycket av hans DN-artikel blev ungefär detsamma, och jag instämmer i den skarpsinnige (och i bloggposten ovan omnämnde) medicinaren Per Köhlers sammanfattande omdöme. För en lite mer omfattande nedmontering av Ruins litania, se Jesper Ahlins dagsfärska bloggpost.

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist1 mars 2016 09:11

    Se även denna debattartikel i SvD, 1 mars:
    http://www.svd.se/modern-ledningskultur-forodande-for-universitet/om/ki-kirurgen

    SvaraRadera