Två nya intervjuer om Here Be Dragons

Mediauppmärksamheten kring min bok Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity fortsätter så sakteliga att rulla på. De senaste dagarna är det två fackliga medlemstidningar som publicerat intervjuer med mig om boken:

• I nummer 2/2016 av Ingenjören ägnas ett helt uppslag (sidorna 14-15) åt mig. Intervjun bär rubriken Varning för okända monster, och uppslagets högersida består helt och hållet av ett tjusigt porträttfotografi av mig, nästan i Rembrandtstil. Reportern Karin Virgin är förbluffad över att jag, bland de 13 katastrofhot mot mänsklighetens överlevnad som jag räknar upp i boken, inkluderar något så bisarrt som invasion av utomjordingar. Men för den som fördomsfritt evaluerar (det svaga) kunskapsläget kring vad som finns eller inte finns där ute, och vilka motiv och drivkrafter en utomjordisk civilisation kan väntas ha, är ett sådant scenario långtifrån bisarrt, och jag uppmanar den som tvivlar på detta att läsa Avsnitt 9.5 i min bok.
• På Universitetslärarens webbplats återfinns, under rubriken Professor varnar för farlig forskning, en intervju med mig där jag (liksom i Ingenjören) betonar det alltför ofta förbisedda faktum att vetenskapliga framsteg inte bara kan vara till gagn för mänskligheten utan i vissa fall orsaka katastrofal skada, samt ytterst kort diskuterar frågor om moral och ansvar kring detta.¹

Fotnot

1) I bildtexten tillskrivs jag lite missvisande påståendet "Forskaren bör inte ensam ta ansvaret" (och i brödtexten finns en liknande formulering), som kan låta som att jag i någon mån vill befria forskaren från ansvar för konsekvenserna av hennes forskningsframsteg. Men det vill jag inte alls! Det kan aldrig vara moraliskt acceptabelt att bedriva forskning vars potential att orsaka mänskligheten skada inte uppvägs av dess potential att göra gott, och det kan aldrig vara moraliskt acceptabelt att strunta i att göra en rimlig riskkalkyl för att adressera denna avvägning. Vad jag däremot menar - och som det citerade påståendet lite för kryptiskt åsyftar - är att den enskilde forskaren inte alltid är att lita på när det gäller att ta detta ansvar, och att vi därför också behöver mer övergripande samhälleliga strukturer som styr forskningen i gynnsam riktning.