Låt mig fatta mig kort. Jag har den senaste veckan nåtts av en lång rad påpekanden om att Göran Lambertz nu ännu en gång reviderat sina kalkyler kring sannolikheten att Thomas Quick har begått mord. Dessa påpekanden har åtföljts av implicit eller ofta explicit förväntan om att jag skall utvärdera hans nya kalkyler eller på annat vis engagera mig i saken. Men så kommer icke att ske.
Utöver den fempunktslista över allmänna skäl till min ovilja till fortsatt engagemang i Lambertzärendet som jag redovisade den 13 juli har jag följande, lite mer sakligt specifika, skäl till att stiga av diskussionen. Lambertz sannolikhetsteoretiska äventyrligheter har (hittills) genomgått tre stadier, nämligen (1) bruket av hans egenpåhittade additionsformel,1 (2) övergången till att istället använda hans likaledes egenpåhittade multiplikationsformel,2 och nu senast (3) övergången till att istället använda Bayes sats. Det sista är en radikal förändring i angrepssätt, ty medan såväl additionsformeln som multiplikationsformeln är ogrundat nonsens, så är Bayes sats sund matematik och enligt min mening rätt redskap att tillgripa för den som önskar matematiskt utvärdera bevisläget i ett brottsmål. Det skall genast tilläggas att beräkningar baserade på Bayes sats, i likhet med snart sagt all tillämpad matematik, lyder under GIGO-principen - garbage in, garbage out - så att om indata och probabilistiska antaganden är strunt, så blir även resultatet strunt.
Så länge Lambertz befann sig på stadierna (1) och (2) var det en väldigt enkel sak för mig att kritisera hans uträkningar. Alldeles oavsett hur det stod till med sågblad, födelsemärken och likhundar, så utgör uträkningarna nonsens. Annat är det med uträkningar baserade på Bayes sats. Givet att dessa är algebraiskt och artitmetiskt korrekt genomförda (vilket vi väl för all del inte skall ta för givet, med tanke på Lambertz tidigare track record i fråga om matematiska äventyrligheter) så hänger allt på huruvida indata och probabilistiska antaganden är rimliga. Om jag skulle ta mig an att granska detta så skulle jag alltså behöva befatta mig med den faktiska bevisningen rörande sågblad, födelsemärken, likhundar och det ena med det tredje. Det har jag verkligen ingen lust med. Dock kan jag konstatera att jag, med tanke på den svaga nivån på argumentationen rörande sådan bevisning i Lambertz bok Quickologi, inte känner någon större optimism rörande rimligheten i hans indata.
Fotnoter
1) P(A|Ei, Ej)=P(A|Ei)+P(A|Ej). Detta är grundlöst och ohjälpligt förvirrat nonsens, och ligger till grund för hur Lambertz kom fram till sin famösa 183%-iga sannolikhet.
2) P(A|Ei, Ej)=1-(1-P(A|Ei))(1-P(A|Ej)). Även detta är grundlöst och ohjälpligt förvirrat nonsens, om än (jämfört med additionsformeln) inte fullt lika uppenbart sådant eftersom det inte medger uträkning av sannolikheter överskridande 100%, men likväl är det grundlöst och ohjälpligt förvirrat nonsens. Jag råkade notera att Lambertz i det avslutande avsnittet i sitt senaste utspel skriver angående multiplikationsformeln att den är "matematiskt felaktig" (bra!), men genast tillägger att "det kan hävdas att den ger hyggliga närmevärden" (mindre bra, ty även om påståendet är formellt sett sant, så är det sant bara i samma mening som påståendena "det kan hävdas att 5+8=77" och "det kan hävdas att månen är gjord av grönmögelost" är sanna).
För den som inte själv orkar läsa vad Lambertz nu säger, kan jag meddela att han med hjälp av Bayes sats kommit fram till att "sannolikheten för Thomas Quicks skuld [kan] beräknas till drygt 99,99999999 %." Från hans blogg.
SvaraRaderaKanske är det som jag hörde Leif Silbersky säga vid något tillfälle. Man behöver inte vara skyldig bortom allt tvivel, bara bortom allt rimligt
SvaraRaderatvivel. Tvivel kan mao finnas, men det får inte vara rimligt tvivel.
Kjell Eriksson
Att det är Garbage In i Lambertz beräkningar råder det inget tvivel om.
SvaraRaderaHan bedömer utifrån "erkännandet, berättelsen, TQ:s bakgrund och diagnos, utredningen var nedlagd, mordet är ouppklarat och ingen rejält misstänkt finns, nästan alla inblandade uppfattade att han talade sanning." att sannolikheten att Bergwall därmed är skyldig till 80 %, och det tycker han är lågt.
Alla osäkerheter i utredningen "(att Sture Bergwall har tagit tillbaka erkännandena, att han ibland var allvarligt påverkad av benso-diazepiner, att han var allvarligt psykiskt störd, att han lämnade uppgifter om två pojkar i Norge som visade sig vara vid liv, att han hade möjlighet att lära sig en del detaljer av polis och genom tidningsstudier, att han ofta ändrade sig (t.ex. beträffande medgärningsmän) och att hans uppgifter ibland var motstridiga, att han ibland fick ledande frågor och att risken för falska erkännanden är förhöjd hos en person som under påverkan av bensodiazepiner genomgår en suggestiv psykoterapi)" anser han med 50 % sannolikhet talar för att Bergwall är oskyldig och det tycker han är högt värderat.
Naturligtvis är de värdena helt godtyckliga och dessutom med ett mycket tydligt inslag av önsketänkande. För egen del skulle jag göra bedömningen att det faktum att Bergwall erkänt mord på personer som visat sig vara vid liv, till minst 95 % sannolikhet talar för att Bergwall var en fabulerande och uppmärksamhetstörstande lögnare. Men även det är ett godtyckligt värde som egentligen är ganska värdelöst.
Bäste Göran Lambertz (om du läser detta)!
SvaraRaderaDu använder dig av Therese-fallet när du ska visa på bevis att använda i beräkningarna.
Therese kropp har aldrig hittats. Och inga spår av henne finns.
Är inte då "bevisen" värda noll som parametrar i sannolikhetsberäkningar?