Min debut som krönikör i Forskning och Framsteg

I nyutkomna Forskning och Framsteg 7/2014 bidrar jag med en krönika rubricerad Vad händer när datorerna blir smartare än vi?, i vilken jag mestadels återanvänder synpunkter jag tidigare levererat i några av mina många inlägg of artificiell intelligens här på bloggen (i synnerhet i den från den 9 juni i år som bar rubriken Om Turingtestet). Jag vill ändå passa på att länka till krönikan, då jag ända sedan tonåren mer eller mindre regelbundet läst och uppskattat den utmärkta populärvetenskapliga tidskrift som Forskning och Framsteg är, och det är verkligen på tiden att jag själv bidrar med en text! Här är de inledande styckena:

Under ett par dagar i juni rapporterade tidningar världen över om hur en dator klarat Turingtestet. Det beskrevs som ett stort genombrott för så kallad artificiell intelligens (AI) och ledde till spekulationer om att robotarnas övertagande, à la Terminator-filmerna, var nära förestående.

Vad är då Turingtestet? Matematikern Alan Turing lade 1936 grunden till den moderna datalogin. I en mer filosofisk uppsats 1950 diskuterade han om det är möjligt för maskiner att tänka. För att belysa frågan formulerade han det test som senare kom att bära hans namn.

Ett datorprogram A och en människa B kommunicerar med en människa C (kallad domaren) via ett textinterface. C vet inte vem som är vem av A och B, som båda försöker föreställa människa på ett sätt som övertygar C. Om C inte förmår avgöra att det är A som är datorprogrammet anses A ha klarat testet.

Turing ansåg att ett datorprogram som klarar detta test besitter verklig intelligens, och han vågade sig på förutsägelsen att det inom 50 år (alltså vid millennieskiftet) skulle finnas program som lurar minst 30 procent av domarna.

1966 skrev datalogen Joseph Weizenbaum ett program kallat ELIZA, som agerade psykoterapeut och som faktiskt gav vissa användare intryck av att någon därinne lyssnade och förstod dem. Det hela byggde på en rad enkla knep, som att skriva ”Berätta mer om X”, där X kunde vara vad som helst som användaren nämnt.

Att lyfta illusionen till den nivå där ett program anses ha klarat Turingtestet visade sig svårare. Numera hålls en årlig tävling om bästa försök, men ingen tävlande har nått ända fram. Den har kritiserats för att distrahera AI-forskare till att syssla med ytliga trick, utan utsikter att leda till något verkligt genombrott. Turing själv skulle nog ha förvånats om han fått se det allvar på vilket många tar hans test. Hans egen avsikt med testet var mer som ett tankeexperiment, ämnat att avmystifiera mänsklig intelligens.

Läs hela krönikan!