fredag 17 oktober 2014

Om skandalen idag på Malmö högskola

Idag försvarade Anders Lindh vid Malmö högskola sin doktorsavhandling "Unity pervades all activity as water every wave": principal teachings and philosophy of Maharishi Mahesh Yogi. Jag har inte läst avhandlingen, och det behöver absolut inte ligga något fel i att en doktorsavhandling studerar pseudovetenskapliga läror, bara detta sker med det kritiskt reflekterande förhållningssätt som karaktäriserar vetenskapen. Vad som däremot förefaller alldeles åt helskotta är att man som fakultetsopponent bjudit in en person som saknar normala akademiska meriter och som företräder själva den pseudovetenskapliga lära som avhandlingen säger sig studera: Sue Brown. Min gode vän Patrik Lindenfors uppmärksammade igår på Humanistbloggen den planerade disputationsakten, och efter fullbordat faktum berättar han nu om den i Aftonbladet:
    I dag lades avhandlingen "Unity Pervades All Activity as Water Every Wave" fram och godkändes vid en doktorsdisputation. Avhandlingen handlar om de principiella lärorna och filosofin hos Maharishi Mahesh Yogi. Om det låter bekant kan det vara för att det är samma guru George Harrison och resten av Beatles blev så betuttade i på 60-talet.

    Avhandlingen är inte direkt ett kritiskt undersökande av Maharishis läror, för att sammanfatta det milt. Men det är inte huvudproblemet – skulle det vara ett kvalitetskriterium på avhandlingar skulle man vara tvungen att lägga ner alla Sveriges teologiska fakulteter. Huvudproblemet är opponenten.

    Opponenten Sue Brown är Assistant Professor in Maharishi Vedic Science vid Maharishi University of Management. Hon doktorerade vid samma Maharishi-universitet 2008 med avhandlingen "Unity and diversity in Maharishi Vedic Science, higher states of consciousness, and an evaluative study of undergraduate student development".

    Ämnet som opponenten är professor i, Maharishi Vedic Science, är dock ingen verklig vetenskaplig disciplin, utan kan bättre klassificeras som New Age. Det Malmö högskola gör är helt enkelt att låta en av Maharishis devota anhängare bedöma en avhandling om sin Guru. Detta är inte rimligt på något sätt. Malmö högskola behöver förklara sig.

Läs hela artikeln här!

Av Björn Johnson, som var närvarande vid disputationen och i realtid rapporterade till mig och andra Facebook-vänner, har jag fått veta att "under själva disputationen ställdes inte en enda kritisk fråga från opponenten - ska jag vara uppriktig så tror jag knappast att hon hade läst avhandlingen, möjligen skummat den - och ytterst få frågor från betygsnämnden". Han meddelar också att hela tillställningen kändes riggad: "Man får intrycket att denna opponent var en smula, vad ska vi säga, handplockad."

Jag kan bara instämma i Patriks bedömning att detta inte är rimligt och att Malmö högskola har ett och annat att förklara.

26 kommentarer:

  1. Jag tror och hoppas att den relativistiskt bagatelliserande inställning till det inträffade som Per Köhler uttrycker på Twitter är avsett som en ironisk provokation snarare än hans uppriktiga mening.

    SvaraRadera
  2. Det låter ju hemskt. Men det är väl betygskommittén som avgör om det hela är OK eller inte - vilka är med i den?

    bästa h
    peter apell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrik Lindenfors upplyser om att betygskommittén utgjordes av Yvonne Maria Werner (professor i historia vid Lunds universitet), Lennart Olausson (professor i idéhistoria och tidigare rektor för Malmö högskola) och Hans Hägerdal (docent i historia vid Linnéuniversitetet).

      Radera
  3. Under mitt yrkesverksamma liv som matematiklärare har jag haft åtskilliga konflikter med didaktiker, som ansett sig veta betydligt bättre än jag hur matematikundervisning ska bedrivas. Många av dem har ståtat med en doktorsexamen. Jag har länge haft uppfattningen att det i detta sammanhang finns opponenter som har en hel del att förklara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min avsikt är inte att ifrågasätta din ståndpunkt, Arne, men din argumentation känns just denna gång en smula tunn. Det är inte säkert att det är uppenbart för denna bloggs läsekrets varför det (som du tycks antyda) är ett tecken på inkompetens att ha varit i konflikt med dig...?

      Radera
  4. Jag avsåg det faktum att didaktiker brukar anse att didaktik är en vetenskap. Jag vet inte ens om den förtjänar benämningen pseudovetenskap.

    Jag har den erfarenheten att vad som anses vara god didaktik av en didaktiker ofta förkastas helt och hållet av en annan didaktiker. Jag antar därmed att man måste ha "rätt" opponent vid en disputation inom ämnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. det låter som om du har en enkelspårig syn på vetenskap

      Radera
    2. Beträffande kriteriet på vetenskap, läs gärna denna bok.
      https://www.adlibris.com/se/bok/karl-popper-falsifieringens-profet-9789170401176

      Radera
    3. Den som intresserar sig för Ulf Perssons bok kan ju också passa på att ta del av mina kommentarer till densamma.

      Radera
    4. tack för boktipset, arne. utan att ha läst boken du tipsar om har jag svårt att tro att det står att om det råder olika teorier inom en viss disciplin så måste disciplinen vara en pseudovetenskap.

      Radera
    5. Du har rätt. Så står det inte.
      I boken har författaren formulerat kriterier för vad som kan räknas som vetenskap eller ej.

      Olika teorier, skrev du. Mina kontakter med didaktiker, som har varit många under alla mina år som lärare, har givit vid handen att de stöder sig på hugskott, utan någon som helst grund. Det som varit påbjudet en dag har plötsligt blivit tabu nästa. "Förmedlingspedagogik" var tex. bannlyst på 90-talet. Eleverna skulle "upptäcka saker själva". Jag har tom. varit med om att skrivtavlorna monterats ned för att lärarna skulle hindras att "förmedla" några lärdomar. Men så kom förre utbildningsministern Jan Björklund med propån att lärarna skulle fortbildas i "tavelundervisning". Idéer som alltså går stick i stäv med varandra, men båda med hänvisning till didaktik.

      Som lärare fick jag aldrig ifrågasätta påbuden uppifrån. Jag skulle bara lydigt implementera dem. Det är aldrig några nya rör som föranleder varken det ena eller det andra didaktiska påbudet. Ju större ett didaktiskt misslyckande visat sig vara, desto tvärare blir kastet till ett nytt didaktiskt påfund. De som styr verkar desperat handla i blindo.

      Radera
    6. kanske i boken står även att anekdotisk bevisföring inte hör till vetenskap?

      Radera
    7. Tagga ned lite, Lorenzo. Det finns (som bekant, hoppas jag) annan intressant diskussion än bara den strikt vetenskapliga, kommentarsfältet här gör inte anspråk på status som vetenskaplig tidskrift, och kommentatorer är varmt välkomna att berätta om relevanta personliga erfarenheter.

      Radera
    8. jag förstår inte riktigt ditt ingripande, olle.
      jag ville varken vara otrevlig eller på något sätt antyda att arne inte ska få berätta det han vill på ditt blogg.
      jag bara påpekade att:
      1. att didaktiker inte är överens och
      2. att arnes dåliga erfarenheter med didaktiker på kth
      inte kan ses som ett bevis att didaktik inte är en vetenskap.

      om det var otydligt att det var detta jag menade och om jag på något sätt var otrevlig mot arne (mot min intention) så ber jag om ursäkt.
      men det bör vara tillåtet att påpeka det som jag uppfattar som logiska kortslutning i andras resonemang utan att man blir tillsagd att /tagga ned lite/ (som jag uppfattar som en något otrevligt tillsägelse), eller?

      Radera
    9. Det var egentligen valet av opponent jag kommenterade. Det går säkert att hitta opponenter som hyllar en avhandling, men det går nog även att hitta opponenter som gör tummen ned för samma text. Alltså gäller det att finna "rätt" opponent.

      Jag har haft att göra med didaktiker i skolan, på Södertörns högskola och på KTH. jag har naturligtvis inte träffat alla didaktiker. (Sådana "produceras" förresten numera på löpande band.) Men jag anser att jag har fått ett stort stickprov på didaktiker. Med utgångspunkt från detta har jag dragit vissa slutsatser.

      Jag uppfattade inte några oförskämdheter i ditt inlägg. Uppriktigt meningsutbyte är däremot till gagn i en diskussion.

      Radera
    10. Nejdu, Lorenzo 22:22, du får uppfatta mitt påpekande 21:59 angående ditt malplacerade klagomål 21:21 om "anekdotisk bevisföring" hur du vill, ty någon ny diskussion om trevnad (lik den i bloggposten Om trevnad häromsistens, vilken räcker och blir över för lång tid framöver) tänker jag inte låta mig dras in i.

      Radera
    11. du har rätt, jag borde inte använt ordet trevlig. det var slarvigt av mig. ett bättre ord för att beskriva mina tankar hade varit: osaklig, omotiverad, utan koppling till den faktiska diskussionen.

      Radera
  5. Jag håller med om det som är andemeningen i Patrik Lindenfors kritik. Dock hajade jag till och funderade lite på formuleringen "Men det är inte huvudproblemet – skulle det vara ett kvalitetskriterium på avhandlingar skulle man vara tvungen att lägga ner alla Sveriges teologiska fakulteter. Huvudproblemet är opponenten."

    Jag förstår givetvis vad Patrik menar , dvs just att "Huvudproblemet är opponenten". Dock hoppas jag, och tror också, att de främsta teologerna finner en fascination över ämnet "religion" som sådant, men inte att de själva på något sätt tror på det som relgionerna förkunnar (möjligen Tuve Skånberg undantagen). Utan tvekan har religionerna haft en stor betydelse i mänsklighetens historia, och att förstå de bakomliggande mekanismer kan nog vara föremål för många intressanta avhandlingar på akademisk nivå.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Teologi är konfessionell religionskunskap inom en speciell religion. Det konfessionella inslaget är det som gör teologin problematisk. Något sådant inslag finns inte inom religionskunskapen, som därmed är det ämne du egentligen borde försvara. De vetenskapliga delarna av teologin ryms under religionskunskap och filosofi.

      Radera
    2. Ja. Jag menar detta, dvs de vetenskapliga delarna av teologin, dvs religionskunskapen. Ber om överseende för användandet av oklara begrepp. Men jag hoppas fortfarande att det är denna innebörd också de mest framstående teologerna lägger i begreppet teoligi.
      Kjell Eriksson

      Radera
    3. Jag har också lite problem med hur teologi används i argumentet. En opponent på en teologisk avhandling hade väl kunnat vara en 'devot anhängare' av kristendom, utan att någon höjt på ögonbrynen? I så fall återstår väl bara frågan om hennes meriter är tillräckliga. Samtidigt skulle den som argumenterar för att teologi inte hör hemma på universiteten kunna underkänna en doktor i teologi på samma premisser som Patrik Lindenfors underkänner opponenten - att hennes fält inte är ett akademiskt ämne. Så det landar tillslut i vilka konfessioner vi erkänner som rimliga universitetsämnen och inte, ett val som synes helt godtyckligt utöver historiska tillfälligheter. Så jag har svårt att se att det argument som Patrik L framför inte skulle omfatta teologi också, om man drar konsekvenserna av det.

      /Andreas

      Radera
    4. Jag uppfattade Patrik L som att religionskunskapen är en delmängd (eller gren) av teologin, men där man har ett vetenskpligt (icke religiöst) förhållningssätt till religionen.

      Sedan kan man kanske vara "devot anhängare", eller i alla fall tro på den kristna värdegrunden i dess bästa former, och ändå i sin yrkeutövning lyckas ha ett "icke religiöst" förhållningssätt. Många varianter är säkert möjliga.

      Enl wikipedia(kanske inte bästa referensen, men ändå) har teologi mer och mer kommit att innebära relgionskunskap. Samtidigt är väl den ursprunliga betydelsen ungefär "läran om Gud".
      Kjell Eriksson


      Radera
  6. Johan Elmfeldt, dekanus vid den aktuella Malmö högskola-fakulteten, har nu besvarat Patrik Lindenfors Aftonbladet-artikel. Hans intetsägande svar tyder på att han tror (eller i alla fall låtsas tro) att det räcker att uppfylla vissa formalia för att fullödigt leva upp till gängse akademiska och vetenskapliga ideal. Han säger inte ett knyst vare sig om vilka överväganen som gjorts vid rekrytering av opponent eller om på vilka grunder Sue Brown anses uppfylla kriteriet "lägst docent" (eller om "särskilda skäl föreligger" för att avvika från det - kanske har Elmfeldt medvetet valt att för säkerhets skull inte sätta ned foten rörande vilket av dessa kriterier som tillämpats).

    SvaraRadera
  7. Mer om vetenskaplighet eller ej
    http://www.kuriren.nu/nyheter/inger-enkvist-pedagogisk-vetenskap-7739899.aspx

    SvaraRadera