fredag 5 juni 2015

AI-genombrott på film

För den som vill förstå de enorma potentiella konsekvenserna - både möjligheter och risker - av ett eventuellt framtida genombrott inom artificiell intelligens (AI) har på senare år kommit en rad intressanta och givande böcker. Jag tänker t.ex. på Robin Hansons och Eliezer Yudkowskys AI Foom Debate, på James Millers Singualrity Rising, och på den bok i detta ämne som jag rekommenderar allra högst: Nick Bostroms Superintelligence. Inga science fiction-filmer på samma tema duger som substitut för denna läsning, men de erbjuder i många fall stor underhållning och kan möjligen också bidra till att inspirera seriös debatt i frågan.

I senaste New York Review of Books behandlar Daniel Mendelsohns essä The robots are winning AI-genombrottet som ett alltmer populärt filmtema. Mendelsohn tar ett litteraturhisrotiskt avstamp i robotskildringar i bl.a. Illiaden och i Mary Shelleys Frankenstein, och fortsätter med moderna filmkassiker som 2001 - ett rymdäventyr och Blade Runner, för att till slut komma fram till och diskutera två nyare filmer. Jag har själv det senaste året rapporterat här på bloggen om ett par aktuella filmer på temat AI-genombrott, nämligen Transcendence (som jag inte gillade alls) och Chappie (som jag däremot uppskattade). Det är emellertid två andra bidrag till den nya AI-filmvågen som Mendelsohn behandlar: Her från 2013, och Ex Machina från i år.

Jag såg Her nyligen, och blev inte imponerad.1 Istället för ett traditionellt science fiction-upplägg är filmen upplagd som en romantisk komedi, där huvudpersonen Theodore blir förälskad i Samantha, som är hans smartphones Siri-liknande operativsystem och frukten av det stora AI-genombrottet. Då alla roller i filmen utom Theodore och Samantha är så perifera att de närmast utgör rekvisita, och då Samantha aldrig blir till någon övertygande gestalt, så hänger allt på den träige Theodore, träigt spelad av en träig Joaquin Phoenix. Resultatet blir tämligen träigt, i synnerhet som det knappt går fem sekunder av filmen utan att den träige Theodore (eller någon gång hans synfält) visas i bild.

Så av de båda nyare filmer Mendelsohn diskuterar står hoppet till Ex Machina. Den fanns ett tag med på Svensk Filmindustris lista över utlovade biopremiärer denna vår, men någon gång i vintras försvann den i all tysthet från listan, ett beslut som senare förklarades bygga på "en sammanlagd bedömning baserad bland annat på filmens kvalitet och potential för att hålla för en biografvisning". Ingen biovisningen i Sverige alltså, så vi får ge oss till tåls tills filmen släpps på DVD, vilket möjligen (om man får tro den här webbsidan) kan bli den 17 augusti. Här är i alla fall den officiella trailern:

Fotnot

1) Mendelsohn är dock något mer positivt inställd till filmen. Se även Robin Hansons koncisa redogörelse för vad som gör filmen starkt orealistisk.

3 kommentarer:

  1. Så Ex Machina på en flygning - det är en bra och berörande film. För övrigt håller jag inte med dig alls om Her. Jag tyckte filmen var lysande, just för att den fokuserade på romantiken istället för tekniken. Och Joaquin Phoenix spelade sin roll som lite tråkig och vardaglig förnämligt. Det är inte ofta du har fel, men i den här frågan får du skärpa dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm... shall we agree to disagree?

      Radera
  2. Det här jkan vara din lösning om Ex Machina, Olle (min gissning är att de tyckte den var för långsam i tempot för at bli en hit): https://www.movie4k.to/Ex-Machina-watch-movie-6114369.html

    En du borde kolla in är Automata, spansk produktion som slår det mesta i genren: https://www.movie4k.to/Automata-watch-movie-5782845.html

    SvaraRadera