tisdag 1 september 2015

Om köttätande

Är det moraliskt riktigt att äta kött? Jag har länge (säkert ett par decennier) känt att svaret är nej, åtminstone så länge man förlitar sig på den industriella djurhållning som idag i det närmaste totalt dominerar köttproduktionen i den rika delen av världen. Ändå har jag glatt fortsatt med mitt köttätande, år efter år, så jag är verkligen inte i en position att moralisera. Nu har jag dock äntligen tagit ett litet steg i rätt riktning. Utmanad av min 14-åriga systerdotter A, som är bättre än jag på att omsätta moraliska insikter om matproduktion och djurhållning i praktisk handling, är jag nu halvvägs genom den månadslånga period jag lovat att hålla mig till en pescetariansk diet.1,2 Vad som kommer att hända därefter törs jag just nu inte ge något bestämt besked om, men jag tror knappast att jag kommer att återgå till min gamla köttkonsumtionsnivå.

Vilka är då skälen till att inte äta kött? Dett finns många, inklusive köttindustrins miljö- och klimatpåverkan, liksom dess resursineffektivitet i fråga om hur många människor som kan förses med mat per areaenhet jordbruksmark. Det mest uppenbara argumentet vill jag dock mena har med köttdjurens lidande3 att göra:

För den som inte tycker denna enkla bild räcker som argumentation finns den sex minuter långa videon La surconsommation:

Och för den som vill fördjupa sig ytterligare i frågan vill jag å det varmaste rekommendera den amerikanske författaren Jonathan Safran Foers bok Eating Animals från 2009 (som även finns på svenska med titeln Äta djur). Det är en ödmjukt reflekterande och mycket sympatisk bok, där författaren blandar egna erfarenheter och filosofiska reflektioner med hårda fakta om djurhållnings- och köttindustrin (fakta som inte alltid är så lätta att komma åt, eftersom denna branschs grundläggande marknadsföringsstrategi inbegriper att hålla oss konsumenter okunniga om hur deras djur behandlas). Han väjer inte för ämnets komplexitet, inklusive den viktiga sociala och kulturella roll som våra måltider spelar, men den centrala slutsatsen blir ändå tydlig: det är fel att äta kött från industriell djurhållning.4 Jag har flera vänner som vittnar om hur Foers bok bidragit till att förändra deras liv, och jag tror och hoppas att jag om några år kommer att kunna se tillbaka och säga samma sak.

Fotnoter

1) En pescetarian undviker kyckling och annat kött, men tillåter sig att äta fisk, skaldjur, ägg och mejeriprodukter. Dessa senare produkter borde också undvikas, men jag tänker med anledning av min eländiga track record på mathållningsetiksområdet att det kan vara klokt att inte gapa över för mycket i vad som förhoppningsvis bara är ett första steg på vägen mot ett bättre leverne.

2) Jag kan inte nog understryka hur lite jag förtjänar beröm för moralen i denna tidsbegränsade och lite halvhjärtade åtgärd, som kan jämföras med om Hagamannen deklarerade att han den närmaste tiden avser halvera antalet överfallsvåldtäkter. Inte skulle väl någon komma på idén att berömma honom för det moraliskt föredömliga i en sådan föresats?5 Denna bloggpost är alltså inte skriven för att fika efter beröm. Huvudsyftet är snarare självövertalning, bland annat genom att öka den eventuella nesan i att inte gå iland med vad jag föresatt mig.

3) Om nu ickemänskliga djur kan känna lidande. Det vet vi inte. Kanske hade Descartes rätt i att de blott är själlösa automater. Dock anser jag att det finns tillräckligt mycket som tyder på att de faktiskt känner lidande, för slutsatsen att vi med stöd i försiktighetsprincipen bör agera som om så är fallet.

4) Han håller öppet att det kan vara OK att äta kött från rätt slags småjordbruk, men konstaterar att sådant kött utgör en försvinnande liten del av den amerikanska köttmarknaden.

5) Gissningsvis kommer denna parallell att förarga en och annan läsare, ty inte kan man jämföra djurs lidande med människors? Nog bör vi, för att värna det unika människovärdet, hålla en rågång mot sådana jämförelser? Jag tror inte att jag håller med om det. Jag har svårt att se det rimliga i att en individs lidande skulle bli mindre beaktansvärt av att individen har oturen att inte tillhöra arten homo sapiens.

17 kommentarer:

  1. Väldigt bra. Tänker på fotnot 3. Att säga att vi inte vet ifall djur kan känna lidande är väl ungefär som att säga att vi inte vet ifall andra människor än oss själva kan känna lidande? Jag vet att jag själv kan känna lidande, men jag kan aldrig veta säkert hur det känns för mina jobbarkompisar eller en främling på stan. Kan en förståndshandikappad person känna lidande? Eller ett spädbarn? Omöjligt att veta. Men jag tycker, precis som du, att det finns tillräckligt mycket som tyder på att de faktiskt gör det. Världen skulle bli helt obegriplig och väldigt konstig att leva i om jag utgick från att bara jag kunde känna lidande, välbefinnande osv... Nästa steg är att bedöma vilket åsamkande av lidande som är moraliskt försvarbart. (Även jag är en person som i viss mån går från tankar till handling när det gäller köttätande, men skriver likväl under på fotnot 2 för egen del.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Emma! Jag instämmer hela vägen. Solipsismen är sannerligen svindlande och skrämmande.

      Radera
  2. Arne Söderqvist1 september 2015 09:38

    Jag har turen att ha en hustru som är duktig på att tillaga vegetariska kulinariteter. (Själv kan jag bara iordningsställa rätter som möjligen kan betecknas som ”nödproviant”.) Vår meny i hemmet är så gott som helt vegetarisk. Fisk ingår förstås ibland. Utanför hemmet brukar jag dock äta vad som bjuds.

    Ägg och mejeriprodukter förutsätter djurhållning. Erforderliga djur genomgår en hårdhänt behandling. Hankycklingar, som inte kommer att producera ägg, avlivas omgående efter kläckning genom att de mals i en kvarn. Mjölkkor kommer att slaktas i sinom tid. Innan dess kanske de hålls instängda i ladugårdar hela livet, trots lagstiftning om detta.

    Brandfaran är stor i ladugårdar. Det har uppmärksammats på senare tid att kor producerar metangas. Det kan därmed räcka med en elektrisk gnista från någon av alla apparater som numera finns i moderna ladugårdar, för att katastrofen ska vara ett faktum.

    Jag har haft en släkting som var lantbrukare. Hans kor hette Rosa, Maja, mm. Numera har korna inga namn, utan bara ”personnummer”. Namnen räcker helt enkelt inte till.

    Våra barn är vegetarianer. De brukar säga att de inte äter ”saker som har ögon, med undantag av potatis”. Man kunde istället säga ”sådant som har ett centralt nervsystem”.

    Men förvisso finns tveksamheter. Ska man tex. hugga ned regnskog för att bereda plats för sojaodlingar? Därmed riskerar man att inte bara döda individer, utan tom. att utrota arter genom att förstöra deras biotoper. Vidare föreslås ibland att vi måste lära oss äta insekter för att jordens växande befolkning ska kunna få tillräckligt med föda. Istället för två strömmingsindivider till middag kanske vi då äter tusen insektsindivider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Angående sojaodlingar, så torde huvuddelen av alla sojabönor som produceras användas till djurfoder. Även detta är alltså ett argument för att minska köttkonsumtionen.

      Radera
  3. Du räknar upp olika skäl för att inte äta kött. Ett skäl som jag också tycker är värt att nämna är den personliga hälsan. http://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/vuxna/kott-och-chark/
    Det kan tyckas upprörande kanske att ta upp ett såpass själviskt argument för att motivera sig själv och andra att inte plåga djur. Det kanske flyttar fokus från själva den moraliska frågan. Dessutom innebär hälsorådet att man faktiskt kan äta en viss mängd kött bara man begränsar sig, vilket skulle vara oförsvarbart om man är fullt ut konsekvent i sin slutsats att vi inte bör plåga djur i onödan. Trots det är jag nog såpass pragmatiskt lagd att jag har svårt att inte ta upp detta som ett skäl att äta mindre kött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bloggande filosof (och vegan) har argumenterat ganska bra för att det inte kommer att bli mycket lättare att övertyga folk i allmänhet att bli veganer av hälsoskäl än av moraliska skäl.

      Vi lever redan långa, relativt hälsosamma liv givet våra biologiska förutsättningar, och de förväntade vinster ett vegetariskt kosthåll skulle medföra är knappast tillräckliga för att i sig motivera någon som är "måttligt hälsointresserad". Kanske motiverar de vissa som lägger stor vikt vid hälsa, men evidensläget är så pass oklart att de kan luta sig mot studier som pekar i motsatt riktning, om de inte redan är benägna att bli veganer.

      Radera
  4. Nu är bara en liten del av det spannmål som produceras lämplig som människoföda, marken den odlas på är för dålig egentligen.
    Till stor del kompenseras det med konstgödsel, traditionellt kemijordbruk, med andra ord.
    Själv är jag en förespråkare för ekologisk odling och som sådan anser jag att det är min skyldighet att veta hur mycket ekologisk växtnäring en ko producerar.
    Vet ni det?
    Sen är jag på inga som helst sätt en försvarare av ett modernt industrijordbruk.
    Det första offret i det är främst jordbrukare.
    Alltför få är intresserade av att arbeta med jordbruk längre.

    SvaraRadera
  5. Eftersom du är en intelligent person hoppas jag att att du inser att den djurhållning som visas på dessa bilder/filmer och som beskrivs i Foers bok har ytterst lite att göra med den svenska dito som bedrivs under en av världens strängaste djurskyddslagar. Missförhållanden finns även här och förhållandena varierar mellan branscherna, men som bondson med ena benet kvar i lantbruket vågar jag påstå att de flesta svenska biffkor, lamm och grisar har en livskvalitet som antagligen är minst lika bra som min egen. Sedan går de förstås till slakt vilket ju är tråkigt, men betänk alternativet. Hade det varit bättre för dessa djur att inte existera alls än att leva ett kort men hyfsat bra liv? Om man exempelvis råkar vara utilitarist tror jag inte man med hedern i behåll kan hävda det.
    Kycklingproduktionen däremot tror jag knappast är moraliskt försvarbar och jag kan känna tveksamhet inför mjölkproduktionen där man t.ex. skiljer kalven från kon i ett väldigt tidigt skede. Ditt val av diet förefaller mig därför ur etisk synpunkt något ologisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "...de flesta svenska biffkor, lamm och grisar har en livskvalitet som antagligen är minst lika bra som min egen."

      Det är svårt för mig att avgöra huruvida detta stämmer, men efter att ha studerat följande så blir jag åtminstone aningen skeptisk (klicka på tex "Grisar" i högerspalten).

      http://www.djurensratt.se/vara-fragor/djur-i-livsmedelsindustrin

      (Observera att det ofta är branschens egenhändigt framtagna fakta som återges, som svar på det tänkta kritiska följd-påståendet "Djurens rätt är en partisk och organisation".)

      Vänliga hälsningar
      /David

      Radera
  6. Tummen upp Olle! Här kommer ett praktiskt tips för dig som är verksam i Göteborg, nämligen en restaurangguide http://www.vegangoteborg.se/ .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Den sidan förtjänar att kunna nås härifrån med ett enda klick: http://www.vegangoteborg.se/

      Radera
  7. Det kan nog vara klokt i att inte gapa över för mycket i början. Själv har jag börjat med minst en dag med det vegetariska alternativet i lunchrestaurangen på mitt jobb. Men ibland kan det bli vegetariskt 2 eller 3 dagar, de har väldigt bra vegetariska rätter.

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  8. Vad gäller djur och lidande: Det har gjorts studier på såväl råttor som apor där vissa individer fått trycka på en knapp eller liknande för att kunna få föda, med kruxet att en annan individ samtidigt fick en elstöt. Såväl råttor som apor har då avstått från föda i flera dagar. Förklaringen är sannolikt inte i första hand omtanke om någon annans väl och ve utan en förnimmelse av smärta som härrör från någon annans smärta. Ett sådant beteende kan ha ett betydande överlevnadsvärde.

    Källa: Vår inre apa av primatologen Frans de Waal

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  9. Arne Söderqvist4 september 2015 16:42

    Farliga läckerheter?
    Se
    http://www.metro.se/nyheter/livsmedelsverket-varnar-for-trendiga-insektsmaten/EVHoic!dHqWvdwj7SQU/

    SvaraRadera
  10. Kul Olle!

    Ang. fotnot 3 vill jag rekommendera denna artikel om varför fiskar troligen ej känner smärta (spännande djupdykning i smärt- och medvetandeforskning):

    https://scientiasalon.wordpress.com/2015/02/05/why-fish-likely-dont-feel-pain/

    Med det sagt vill jag förtydliga att jag finner det fullständigt självklart att ickemänskliga däggdjur kan uppleva lidande. Och att jag har Peter Singers (och även din, verkar det som) position i djuretikfrågan.

    /Daniel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist6 september 2015 08:58

      Läs gärna och lyssna gärna på detta:
      http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/598165?programid=4640

      Radera
    2. Han har rätt i att det finns många studier som visat att fiskar "känner" smärta. Kritiken från Key och Rose är att man inte skiljer på perception och lidande (en känsla som kräver medvetande). Det är välkänt att det går att ha den ena utan den andra. Debattens kärna verkar vara huruvida medvetande kan finnas i andra strukturer än cortex (som fiskar saknar): https://en.m.wikipedia.org/wiki/Pain_in_fish
      Givetvis är det rimligt med en försiktighetsprincip.

      /Daniel

      Radera