torsdag 28 april 2016

Om kärnvapen

Kärnvapenhotet tog inte slut med det kalla kriget. Inte heller vore det riktigt att säga att hotet efter en längre paus de senaste åren kommit tillbaka i och med envåldshärskaren Vladimir Putins höjda geopolitiska ambitioner. Hotet har varit med oss hela tiden, och det finns all anledning att ta det på fortsatt allvar. Ingen förklarar saken bättre än (den här bloggen välkände) fysikern Max Tegmark, här i en kort-kort intervju på Henry Reichs YouTube-kanal MinutePhysics:

3 kommentarer:

  1. Tack!

    Pengarna betyder något. Effekten av hettan, strålningen och kylan var bekanta sedan länge. Risken för misstag mer än avsiktligt också. Men pengarna mer än politikerna wow.

    Behövs korta snuttar emellanåt. Berättade igår att vi visst slutförvarat kärnavfall redan när vi hade besök här hemma. Ryktet är visst att ännu inget svenskt kärnavfall slutförvarats. Min fru blev förvånad när jag berättade om dumpningen av tunnor i Östersjön. De skulle dumpas i största djupgrav men det blåste upp innan alla oljefaten kommit över relingen så båten körde mot land men fortsatte dumpa faten så en del ligger inte så djupt.

    Fast skälet till världens per capita största satsning på kärnkraft var egna kärnvapen (Några få månader ifrån när det stoppades) Nu har vi skänkt bort plutoniet vi framställde tidigt till mer behövande fabrikanter västerut.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera
  2. Blå hästskon29 april 2016 09:19

    Risken för kärnvapenvinter kanske vi inte undslipper, men om någon är orolig för en kärnvapendetonation på svensk mark kan det kanske vara lugnande att Krisberedskapsmyndigheten (numera del av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) beaktat och avfärdat möjligheten:

    Rimligtvis kan det ... antas att sannolikheten, även i krigstid, för att en fientlig statsmakt skulle sätta in kärnvapenladdningar mot mål på svenskt territorium är så gott som obefintlig. Sveriges betydelse i krig, de troliga angriparmakterna som kan vara aktuella och det politiska priset för ett sådant agerande gör detta osannolikt.

    Slutsatsen blev, vad jag förstår, att det svenska befolkningsskyddet inte behöver ha förmåga att hantera konsekvenser av kärnvapenkrig. Ja, faktiskt tycks bedömningen ha blivit att det i princip inte behövs något befolkningsskydd för krigshändelser eftersom Sverige förmodades få minst 10 års förvarning om krig och kan använda detta decennium för att återuppbygga befolkningsskyddet.

    Utredningen från 2004 heter Framtida inriktning av befolkningsskyddet och finns att läsa här. Bedömningen av risken för kärnvapendetonationer på svensk mark återfinns på sidan 77.

    Det går såklart att invända mot mycket i den här utredningen och vad gäller risken för detonation på svensk mark kanske någon invänder (a) att envåldshärskaren i öst inte nödvändigtvis är så fullt rationell som utredningen implicit antar, en annan (b) att Sveriges obetydlighet i krig kanske inte består efter att ryska eller amerikanska militära resurser stationerats här med eller mot vår vilja, och en tredje (c) att resonemanget kring den politiska risken tycks implicera att en detonation i ett NATO-land är fullständigt otänkbart, vilket verkar bli en alltför stark slutsats. Jag bortser dock från detta och låter experternas bedömning vagga in mig i en känsla av trygghet men för säkerhets skulle har jag ändå inhandlat ett exemplar av Cresson Kearnys Nuclear War Survival Skills och ställt i bokhyllan, bara utifall att risken visar sig vara så gott som obefintligt tills den dag det faktiskt händer.

    SvaraRadera
  3. Eftersom bloggaren är allergisk mot försäljning av sin bok var jag idag inne på det lokala biblioteket för att kunna titta lite i boken. De hade inget exemplar och såg att boken var beställd i flera exemplar till Stockholms huvudbibliotek och med många i kö. Resultat blev att en bok köps in där jag står först i kö. Kan mycket väl leda till att jag köper ett exemplar senare.

    I Belgien ska man nu utöka tilldelningen av jodtabletter till hela befolkningen efter misstanken att IS planerade försöka detonera en radioaktivt smutsig bomb. (Enligt gårdagens The Telegraph)

    Skönt Blå Hästskon att våra myndigheter redan 2004 kunnat avfärda risken för kärvapenexplosioner här. Men undrar hur snabbt temperaturen faller vid en nukleär vinter och hur länge man måste vänta på våren. Finns risk att syrehalten sjunker mycket av bränderna och pausen innan fotosyntesen kommer igång?

    Nästa år kommer våra reaktorer att bevakas av en väktare med pistol och hund så någon risk som i Belgien finns knappast.

    Nu ska förberedas för Valborg och försöka undvika att bränna någon igelkott.

    Vänliga hälsningar

    Nanotec

    SvaraRadera