Häggström hävdar: Brevväxling med Ortmark

söndag 19 mars 2017

Brevväxling med Ortmark

Igår var det exakt tre år sedan jag publicerade bloggposten Om Åke Ortmark, och för den händelse någon ännu intresserar sig för ämnet kan jag meddela att Ortmark och jag fortfarande har sporadisk kontakt i brevväxlingar, vilka utan undantag urartar i ömsesidig vresighet och irritation.

Låt mig bjuda på det senaste exemplet, med start i följande ebrev från den 9 mars. Ämnet i Subject-raden har ingen uppenbar koppling till vad vi talar om, men ebrevet ifråga följde på en skriftväxling som började med att Ortmark skrev till mig (med anledning av min bloggpost Parlamentariskt samarbete förr och nu den 1 mars) och försvarade Anna Kinberg Batras utsträckta hand till Sverigedemokraterna, med argumentet att de rödgrönas planer på "socialisering av produktionsmedlen" till varje pris behöver stävjas. Diskussionen gled (som så ofta) över på klimatfrågor, där vi ser på varandras ståndpunkter med ömsesidig misstro och avsmak. Ortmark frågade upprepade gånger om vad jag ansåg om Ivar Giaevers olika utspel i klimatfrågan, vilket jag till en början ignorerade eftersom den giaeverska retoriken utgörs av samma slags primitiva klimatförnekarpropaganda som den som levereras av Ortmarks kompisar i Stockholmsinitiativet, och vad jag anser om det senare är han redan väl bekant med. När han emellertid upprepade sin fråga ännu en gång så kom jag att anta att han fäste särskilt avseende vid att Giaever är Nobelpristagare, varför jag lade en del krut på att förklara varför man inte skall fästa något överdrivet avseende vid det förhållandet i bedömningen av Giaevers uttalanden om klimatfrågan.

Hej Åke

Du frågar efter antalet böcker av dig jag läst. Jag tror att svaret är ett, ty den enda jag kan påminna mig är "Ja-sägarna". Det är nog inemot 20 år sedan jag läste den, så jag har den inte längre i särskilt tydligt minne, men jag har för mig att jag uppskattade den.

Vidate tar du åter på dig att utvärdera mina kvaliteter som forskare, och du får åter förlåta min ärlighet men jag finner det lätt löjeväckande att du anser dig ha kompetens att göra det. Jag gissar att ditt påstående om att jag "saknar den distans och nyfikenhet som man kräver av en forskare" syftar på att jag inte skulle intressera mig för texter av klimatförnekare som exempelvis Ivar Giaever, Lars Bern eller Peter Stilbs. Den kritiken träffar fullständigt fel, ty jag vågar påstå att jag lagt mer tid än säkert 99% av alla seriösa forskare på att ta del av klimatförnekartexter och att söka vaska fram eventuell välgrundad substans och klokskap ur dessa. Då sådan substans inte står att finna lastar du mig för det, men det är fel, ty det är textförfattarna själva som bär ansvaret för denna avsaknad.

Just Giaever verkar du fästa extra stort avseende vid, då du i mail efter mail frågar vad jag tycker om honom. Så låt mig svara rakt och oförblommerat: i klimatfrågor uppträder han som en bisarr charlatan.

Du tycks tro att ett Nobelpris är ett slags kvalitetsstämpel som garanterar att pristagaren uttalar sig med kunskap och klokskap även utanför sin smala expertis (i detta fall fasta tillståndets fysik, ett område som i stort sett inte har någon koppling alls till klimatvetenskapen). Men så är det ju inte: Nobelpris utdelas för specifika insatser, och bredare personlighetsegenskaper spelar mycket liten roll i priskommitteernas arbeten. Det finns många forskare på alla nivåer som tappar huvudet av sina egna framgångar och tror sig att med egna hemmagjorda intuitiva överväganden kunna övertrumfa ett helt vetenskapsområdes resultat - utan att ens vara särskilt pålästa om vetenskapsområdet ifråga. Ett Nobelpris är (som vi ser i fallet Giaever) ingen garanti mot sådan megalomani; tvärtom tror jag att det i vissa fall kan förvärra den. Giaevers argumentation höjer sig ju knappt ens över den erbarmeliga och vetenskapsfientliga retoriken hos dina kompisar i Stockholmsinitiativet.

Olle

Ortmarks svar på detta inleds med en besynnerlig plumphet, och fortsätter med en rad andra underligheter, men också något som ser ut som ett medgivande (i skarp kontrast mot hans tidigare linje) att jag kanske trots allt kan mer än han om klimatvetenskap och att han därför kan ha en del att lära av mig.

Hej Olle,

Hur kan jag använda dig? Vad kan jag lära mig? Jag vill inte bara ha inblick i ett psyke som på vissa sätt är intressant. Jag vill också ambitiöst lära mig mer om sakfrågorna. Jag bortser från din mästrande ton. Du säger t ex att jag skulle tro att ett Nobelpris är en "kvalitetsstämpel". Löjligt. Jag har levt en stor del av mitt liv i sällskap med framstående forskare. Jag har läst Popper och Häggström. Jag vet en hel om hur det så kallade snacket brukar gå i vetenskapliga kretsar. Hur man jagar "sanningen".

Ja, jag undrar vad du anser om Giaever. Du avfärdar honom bara som "bisarr charlatan". Men det väsentliga med honom är att han verkar basera sina ståndpunkter på siffermaterial (temperaturer etc. Fallet Grönland etc). Mitt råd är att du söker dig fram längs en sådan väg. Det skulle göra intryck på mig om du kunde påvisa att den temperaturstatistik etc han lägger fram är missvisande eller felltolkad. Du kanske inte har tid att undervisa bara mig. Skriv då en artikel, tack! Kan ev bli lite självbiografisk, med rubriken "Som geni bland charlataner".

Hälsningar
Åke

Detta fick mig att med stigande irritation raskt fyra av två ebrev. Först detta:

Hej Åke

Jag har inte för avsikt att ställa upp som din privatlärare. Jag finner som regel undervisning stimulerande, men inte i de sällsynta fall då mina studenter (som du) gör aktivt motstånd mot att lära sig, och lägger allt sitt krut på att bjäbba emot. Någon utförlig skriftlig redogörelse för Giaevers stollerier (vilka inkluderar körsbärsplockning av enbart de enskilda datamängder som råkar passa hans agenda) tänker jag inte ödsla tid på, utan hänvisar dig istället till en utmärkt bloggpost av den framstående och seriöse klimatforskaren Dana Nuccitelli: https://www.skepticalscience.com/ivar-giaever-nobel-physicist-climate-pseudoscientist.html

Denna skulle kunna utgöra en bra ingång om du faktiskt menar allvar med att (väldigt senkommet) lära dig något om sakfrågorna. Kapitel 2 i min bok Here Be Dragons kan eventuellt tjäna samma syfte, men ännu bättre vore nog om du rullade upp skjortärmarna och tog tag i att läsa David Archers ypperliga bok Global Warming: Understanding the Forecast.

Olle

Och sedan detta:

PS
Med tanke på din förkärlek för att undervisa mig i fråga om tonfall är du förbluffande otrevlig. Med ditt sarkastiska förslag om att jag borde skriva en självbiografisk text rubricerad "Som geni bland charlataner" missförstår du alldeles min position. Det behövs sannerligen ingen genialitet för att se Giaevers bluffmakeri - en någorlunda bildningsnivå inom naturvetenskap, i kombination med en sund dos källkritik, räcker gott.

Olle

Ortmark fick sista ordet, och förmodligen tycker han att han fick till det dräpande:

Sent: Saturday, March 11, 2017 14:44
To: Olle Häggström
Subject: Re: Åke om SD

Hej Olle,

Jag förutsåg (vilket måste ha framgått) att du inte vill ställa upp som min privatlärare. Du vill ha en större publik. Därför föreslog jag en artikel. En privatlärarfunktion har du för övrigt redan fullgjort, alltså genom att ge mig intressanta referenser.

Åke

13 kommentarer:

Arne Söderqvist20 mars 2017 kl. 08:48
"... de rödgrönas planer på 'socialisering av produktionsmedlen' ..."
Ortmark tycks ha exklusiv insiderinformation. Den klarsynte måste därmed inse att det nog bara år SD som kan rädda vårt fosterland.
SvaraRadera
Svar
Anonym21 mars 2017 kl. 12:38
Tror att jag har kompetens nog att göra bedömningen att du Olle har större naturvetenskaplig kompetens än Åke Ortmark.

Krister Nässén
SvaraRadera
Svar
Anonym22 mars 2017 kl. 08:00
Olle har självklart en högre kompetens i naturvetenskapliga frågor. Åke Ortmark var dock en skarpsinnig journalist och har hög prestige utifrån det. Därför borde båda vara nöjda och behöver inte hamna i prestigestrider.
SvaraRadera
Svar
Olle Häggström28 mars 2017 kl. 09:29
Brevväxlingen har fortsatt:

From: Åke Ortmark
Sent: Monday, March 27, 2017 15:55
To: Olle Häggström
Subject: Åke O om "alarmism"

Olle,

Jag har äntligen läst sågningen av Giaever (och en del annat). Jag har anledning till självrannsakan. Min slutsats blir att jag måste driva min huvudlinje med stor och kanske ännu större försiktighet. Huvudlinjen är - som du vet - att man bör lyssna på ”båda sidor”. Ja, det innebär att man lyssnar även på dem som du kallar ”pseudovetare”. Jag kan inte utesluta att deras bidrag ibland innehållet något av intresse.

Men jag kan tyvärr inte ge mig in i det slagsmål där Giaever befinner sig. Jag är, som du sannerligen vet, inte klimatforskare. Jag började bygga på min skepsis mot ”alarmisterna” när Romklubbens första rapport kom. Jag arbetade med den i detalj. Det var en skrämmande läsning för en ekonom, eftersom denna rapport flödade av ”prognoser” som förutsade att en rad råvaror skulle ”ta slut”. Det var en sörja av okunnighet som präglade den rapporten. Ingen hänsyn togs till de pris- och substitutionseffekter som ekonomer brukar studera.

Romklubbens ”tankar” spelade sedan en viktig roll för tonen i hela klimat- och miljödebatten. Alarmister som Al Gore hämtade ammunition ur denna mystiska och mytiska tankevärld. Anders Wijkman är ett annat exemplar. Jag kände att jag tillhörde ett annat läger och att de företrädde dumheten och okunnigheten.

Jag antar att det finns seriösa mijöforskare som tar avstånd från Romklubbens fantasier. Någonstans kanske det också finns en sansad debatt. Tyvärr drunknar det mesta i besinningslösa gräl. Jag tror att vi båda bär en del av ansvaret för kvaliteten på debatten.

Hälsningar
Åke
SvaraRadera
Svar
Anonym1 april 2017 kl. 10:07
Ortmarks kollega Heimerson är i gång i dagens Aftonbladet. Tror inte att det är ett aprilskämt:

"Det är inte konstigt att vi är besatta av att ”reducera koldioxiden i atmosfären och rädda vår planet”.

Men detta har i sig skapat ett nytt mentalt läge kallat klimat-kastrofism, vilket i sig kan utvecklas till tvångstankar. Dessa kan vara orsaken till att allt fler människor avstår från att skaffa sig barn.

Dessa människor vill inte tänka tanken, att United Nations’ Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) och förre presidenten Obamas uppskattning, att “koldioxidens kostnader för människan kan under vårt århundrade lösas till hanterbara kostnader”. Katastrofisterna är till och med beredda att äventyra demokratin. På många håll har hörts krav på undersökning och åtal mot klimatkatastrofens tvivlare."

http://www.aftonbladet.se/a/noe8m/katastrofisterna-kan-inte-stoppa-vulkanutbrotten

Krister Nässén
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar