Om sexuella trakasserier vid universitet

John Searle är en uppburen nutida amerikansk filosof som verkar ha egenheten att han, snart sagt varje gång han sätter ned foten i en minsta lilla brännande filosofisk fråga, har tokfel.¹ Enskilda fall av detta fenomen har jag kommenterat exempelvis i bloggposter med rubriker som Om Humes lag och Searles motexempel, Can a robot be conscious och John Searle tänker fel rörande AI-risk.

Nu har Searle hamnat i hetluften på ett annat vis, nämligen som förövare i vad som verkar vara ett allvarligt fall av sexuella trakasserier vid det universitet där han verkat i närmare 60 år, UC Berkeley.² Saken blir inte bättre av att detta (enligt nyhetsrapporteringen) inte är det första fallet av sexuella trakasserier med Searle som förövare, eller av att universitetet tycks ha haft kännedom om tidigare fall utan att vidta åtgärder.

Ej heller blir den bättre av att fenomenet med manliga universitetsprofessorer som uppträder på detta djupt oanständiga vis mot yngre kvinnliga medarbetare och studenter (vilket ofta resulterar i att offren nödgas ge upp sina akademiska karriärer) förefaller väldigt utbrett.³ För en initierat och mycket kraftfullt vittnesmål om fenomenet rekommenderar jag å det varmaste geokemisten Hope Jahrens text She Wanted to Do Her Research. He Wanted to Talk ‘Feelings’.

Fotnoter

1) Den evidens jag har för detta består i att han och jag tenderar att ha diametralt motsatta uppfattningar i detta slags frågor. En alternativ tolkning (som jag dock tror mindre på) av denna evidens skulle kunna vara att han har rätt och att det är jag som har tokfel.

2) Här tvingar jag mig själv att påminna mig att Searles unkna privatliv naturligtvis inte har någon bäring alls på hållbarheten i hans filosofiska teser.

3) En kommentar av matematikprofessorn Igor Rivin illustrerar vilka slags motbjudande 1900-talsvärderingar som ännu förekommer vid universiteten: "Notice that she was paid $4K/month as a graduate assistant in philosophy. That seems completely out of the realim of reasonable, and I am sure she knew something else was expected." Klassisk victim-blaming, och den som söker kan lätt finna mer av den varan.