Nästa söndag, den 9 september, går vi till valurnorna i Sverige. Då gäller det att hålla ordning på fundamentala värden. Specifikt vill jag rekommendera röstandet på ett parti som inte slirar när det gäller att bevarandet av vår demokrati är så grundläggande att det går före alla andra frågor.
Hur avgör man om ett parti har den rätta demokratiska ryggraden? Jag tror att en bra proxy för det är huruvida partiledaren har detsamma, och för att avgöra vilka av partiledarna för våra åtta riksdagspartier som besitter sådan ryggrad vill jag mena att följande enkla tankeexperiment ger god ledning:
- Skulle Moderaternas partiledare Ulf Kristersson ställa sig bakom uttalandet "Sänkt skatt är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Det behöver vi inte undra över, svaret är tveklöst ja.
- Skulle Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor ställa sig bakom uttalandet "Hårdare straff för vålds- och sexbrott är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Tvivelsutan skulle hon det.
- Skulle Liberalernas partiledare Jan Björklund ställa sig bakom uttalandet "Höjda lärarlöner är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Självklart.
- Skulle Centerns partiledare Annie Lööf ställa sig bakom uttalandet "Levande landsbygd är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Det skulle hon såklart.
- Skulle Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven ställa sig bakom uttalandet "Schyssta villkor och löner i arbetslivet är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Det kan vi känna oss förvissade om.
- Skulle Miljöpartiets båda språkrör Gustav Fridolin och Isabella Lövin ställa sig bakom uttalandet "Omställning till förnyelsebara energikällor är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Självklart skulle båda två göra det.
- Skulle Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt ställa sig bakom uttalandet "Sex timmars arbetsdag är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Givetvis.
- Skulle Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ställa sig bakom uttalandet "Stoppad invandring är förvisso viktigt. Ett ännu mer grundläggande ideal för oss är emellertid bevarandet av demokratin, och med det skulle vi aldrig kompromissa"? Nja, inför en sådan jämförelse mellan partiets hjärtefråga och bevarandet av demokratin skulle han antagligen börja slira. Svärmorsdrömmen Åkesson är vanligtvis skicklig på att låta mer städad och rumsren än mer brutala sd-företrädare som Kenth Ekeroth, Linus Bylund och Björn Söder, men häromdagen avslöjade han sin bristande demokratiska ryggrad genom att vägra välja mellan Emmanuel Macron och Vladimir Putin. Han och hans parti är helt enkelt inte att lita på när det gäller att stå upp för demokratin.
Demokrati betyder folkstyre. De allmänna valen vart fjärde år innebär en återkoppling, så att våra politiska ombud kan bli ersatta om de inte motsvarat det förtroende de erhållit. En väl fungerande demokrati måste dock omfatta betydligt mer än själva valproceduren; andra viktiga ingredienser är tryckfrihet och yttrandefrihet.
SvaraRaderaIdéer måste få chansen att bli framförda och prövade för att därefter bli förkastade eller anammade. Därigenom ökar möjligheterna till optimala lösningar på besvärlig problematik. Erfarenheter från länder utan politisk demokrati visar att med åren fjärmar sig den där förda politiken alltmer från verkligheten. När en demokratisk regim till sist tillträder får den ofta resa sig som en Fenix ur ruinerna från sin föregångare. Ett extremt exempel är Tyskland efter nazisttiden.
Vinstdrivande företag styrs inte demokratiskt. De som satsat sitt kapital har nästan all makt medan de som satsar sitt arbete och i vissa fall därmed även sin hälsa, knappast har något inflytande alls. Många företag fungerar förvisso effektivt utan någon allsidig debatt om driften. Återkoppling finns istället i form av orderingång och kvartalsbokslut där röda siffror kan föranleda snabba pareringar.
Tjänstemän inom den offentliga sektorn tillsätts eller avsätts inte i allmänna val, utan behåller kanske anställningen ända till pensioneringen. Några kvartalsbokslut förekommer inte. För att offentlig verksamhet ändå ska kunna drivas så effektivt som möjligt har tillsättningsförfarandet reglerats. Bland annat ska fasta tjänster vederbörligen utlysas tillsammans med en beskrivning av adekvata meritkrav. De sökande ska sedan genomgå en objektiv bedömning. De som inte fått en sökt tjänst ska ha möjlighet att överklaga tillsättningen.
En offentlig tjänsteman måste vara oberoende i sin tjänsteutövning och inte behöva hämmas av hedersskulder pga. social nätverksrekrytering. En tjänsteman som uppmärksammat oegentligheter måste ha rätt att "vissla" utan att därmed bli utsatt för obehagligheter.
Med obehag åser jag att den offentliga sektorn alltmer efterliknar vad som gäller inom privat företagsamhet. NPM hör enligt min mening inte hemma där.