I fortsättningen, när någon forskarkollega säger något i stil med "Forskningens samhälleliga konsekvenser lämnar jag med varm hand åt andra att funderat över, för det är ju inte mitt bord att tänka på hur resultaten används, jag är ju bara forskare", så kommer jag att svara "All right, jag respekterar din ståndpunkt,1 men lyssna nu till den här sången från 1965 av Tom Lehrer om den berömde tyske och senare amerikanske raketforskaren Wernher von Braun".
Fotnot
1) Strängt taget kommer detta väluppforstrade men lite mjäkiga och räddhågsna påstående att vara osant, ty sanningen är den att jag inte alls respekterar uppfattningen ifråga, utan ser ned på och avskyr den av hela mitt hjärta. Se min uppsats Vetenskap på gott och ont (eller dess engelskspråkiga översättning Science for good and science for bad) där jag motiverar och försvarar denna hårda attityd.
Wernher von Brauns forskning gick ut på att få fram ett vapen som skulle ta död på mängder av oskyldiga människor och förvandla städer till ruinstäder.
SvaraRaderaOm en matematiker finner en metod att primtalsfaktorisera stora heltal kan det få många konsekvenser, både anade och oanade. Anser du att även sådan forskning ska bannlysas?
Jag har inget färdigt svar på det, men i sista stycket på s 3 ("När jag hävdar detta bland...") i Vetenskap på gott och ont menar jag att frågan inte går an att ignorera, och i nästa stycke ("Jag vill inte bli...") menar jag att den bankkollaps etc som skulle kunna bli konsekvensen av ett genombrott inte i sig nödvändigtvis behöver betyda att bannlysning är motiverad.
RaderaVad anser du då om forskare som orsakar CO2-utsläpp genom att flyga till en massa konferenser? Isabella Löwin är ju knappast ensam om att bli frequent flyer på skattebetalarnas bekostnad?
SvaraRaderaWhy did climate scientists emit 30,000 tonnes of C02 this weekend?
Så länge nyttan av konferenserna är större än skadan har jag inga invändningar. Jag tenderar att ge mina forskarkollegor benefit-of-the-doubt här (och har i själva verket själv ofta flugit till konferenser), vilket är lite slappt, ty frågan förtjänar närmare fundering. Se även vad jag skrev om flygning och privatmoral i januari i år.
RaderaJag anser att Manhattanprojektet på sin tid var nödvändigt. Det finns ingen anledning att klandra den forskning som ledde fram till atombomben. Jag skulle inte vilja leva i en värld där Tyskland vunnit Andra världskriget. Möjligen hade tyskarna i så fall också sett till att jag inte skulle få leva i en sådan värld.
SvaraRaderaAtombomben behövdes dock inte för att besegra Tyskland. Vad den sedan kom att leda till anser jag uteslutande vara politikernas ansvar.
Elias Lönnrot, Kalevala, 1849, 9:135-152 (översatt av Karl Collan 1864:
SvaraRaderaEftertänker, öfverlägger:
"Hvad månn' deraf kunde blifva
om jag bragte det i elden,
i min ässja det försatte?"
Skräck betog det arma jernet,
skräck betog det och förfäran,
då det hörde elden nämnas,
hårda ord förnam om elden.
Sade smeden Ilmarinen:
"Var häröfver ej bekymrad!
Elden ej sin frände bränner,
gör sin slägting ingen skada!
När du nalkas eldens stugor,
kommer in i lågans boning,
vexer du och blifver vacker,
skjuter upp och blir förträfflig,
görs till goda svärd åt männen,
och för qvinno-band, till tofsar.
Läs gärna också Lars och Mats Huldéns översättning.
Om utvecklingen av ny teknik och vad den kan användas till (positivt och negativt).
SvaraRaderaForskare bör onekligen i större utsträckning tänka på de möjliga konsekvenserna av deras forskning.
SvaraRaderaI fallet Wernher von Braun är det olyckligt att han aldrig fick stå till svars för konsekvenserna. Snarare tycks han ha uppmuntrats att fortsätta i samma riktning. År 1975 tilldelades han amerikanska National Medal of Science. Hade han under tiden i Tyskland nekat att bedriva forskningen och istället valt en enklare krigsplacering som t.ex. lägervakt skulle utfallet för hans personliga del ha kunnat blivit betydligt sämre.
Ett än mer hårresande fall är forskarna i japanska Enhet 731 som under åren 1935-1945 genomförde medicinska experiment på tusentals levande fångar. Ett solklart brott mot mänskligheten kan tyckas. Efter krigsslutet beviljades merparten av forskarna amnesti av USA i utbyte mot forskningsresultaten och ställdes aldrig till svars för sina handlingar.
Det är väl forskningens stora dilemma, dvs vilka tillämpningar kan tänkas komma som ett resultat av forskningen. Forskare hävdar ofta ( och säkert helt uppriktigt) att de inte kan se tillstymmelse av praktisk användning av sin forskning. Men detta gäller ofta just nu. De är ju nästan alltid så att så småningom kommer någon tillämpning som nyttigglr sig av de till synes mest abstrakta forskningsresultaten.
SvaraRaderaUndantag finns förstås. Andrei Geim, grafenets upptäckare, talade om en framtid där grafenet kunde få samma roll som dagen polymera material, men även betydligt snabbare datorer, flexibel elektronik mm. En fråga (som eg är retorisk) är, borde Geim ha avbrutit sin forskning om han nu insåg detta? Dilemmat är givetvis att man kan tänka sig både positiva och negativa konsekvenser ungefär som med primtalen idag.
Kjell Eriksson
Jag läste nyligen boken "Geniet från Breslau" av Lena Einhorn. Där beskrivs Fritz Habers vetenskapliga rön inom kemin. Bland annat lyckades han framställa ett insektsbekämpningsmedel. Att detta senare, då benämnt "Zyklon B", skulle komma att användas till att massavrätta oskyldiga människor kunde Haber givetvis inte föreställa sig.
SvaraRaderaOlle, jag tror att du efterlyser en kristallkula som kan visa vad som kommer att hända i framtiden. Men även en kristallkula kunde antagligen användas i onda syften.
Jag har börjat förstå, Arne, att du sitter så till den milda grad fast i akademisk-romantisk ideologi, med dess omhuldande av forskarens unika privilegium att slippa känna ansvar för sina handlingar, att du inte ens förmår läsa vad jag skriver när jag kritiserar dess tankefigurer. Ditt nedsättande tal om kristallkula skjuter helt bredvid målet, då jag ju i själva verket gång på gång har betonat svårighetsgraden och osäkerheten i den mer framåtblickande och ansvarstagande attityd jag förespråkar, som t.ex. i den essä du här skjuter in dig på: "Jag inser givetvis att den konsekvensanalys jag här förordar är ett synnerligen svårt företag, och att vi sällan eller aldrig kan räkna med några säkra svar, men jag kan inte godta att den saken tas som ursäkt för att rycka på axlarna och inte ens försöka."
RaderaSå javisst, det är mörkt och dimmigt där ute, men... hur är det nu igen talesättet lyder... förbanna inte mörkret, dra ut huvudet ur röven!
WvB:s projekt är väl ett ganska dåligt exempel.Detta då det avsedda syftet hela tiden var att tillverka miltära raketer och det åt Hitler.
RaderaGivetvis kan inte en forskare lika litet som någon annan frånsvära sig ett ansvar för det som faktiskt var syftet. En mer intressant fråga blir då om någon som under 1900-talets första hälft bedrivit grundforskning om atomer bör åläggas ett ansvar för Hiroshima. Eller den som idag forskar i datalogi för en framtida AI:s bravader.
Arne, tack för det högst relevanta boktipset. Och ja, det är ett tänkvärt dilemma du pekar på.
RaderaMatematiker och till en viss del fysiker är även djupt inblandade i derivatmarknaden - "financial weapons of mass destruction" som de med viss rätt kallades av Warren Buffet. Har spelat stor roll i mer än en stor internationell finanskris, t ex subprime-krisen 2008. Tycker själv sånt där är intressant på ett teoretiskt plan. Det är bara det att det får såna konsekvenser om och när de stokastiska modellerna är lite för förenklade och om de ändå används i stor skala.
SvaraRaderaOch det handlar ju inte BARA om pengar. En värld i ekonomisk kris tar ju ogärna på sig extra kostnader för att bemöta mer existensiella hot.
Vilket ansvar hade nu t ex statistikprofessorn David X. Lee?
https://en.wikipedia.org/wiki/David_X._Li
Från artikeln: "Li can't be blamed", although he invented the model, it was the bankers who misinterpreted and misused it.
Hmm..