lördag 7 november 2015

Snowden i DN idag

I Dagens Nyheters helgbilaga idag finns Lena Sundströms långa intervju med Edward Snowden - mycket läsvärd! Mycket av den handlar givetvis om ämnet massövervakning, och när Sundström för det ack så vanligt förekommande "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja"-argumentet på tal säger Snowden så här:
    Det handlar inte om att man inte har något att dölja, det handlar om att vi har något att förlora om vi hela tiden är övervakade. Det mänskliga, det som formar oss och gör att vi kan tänka och utvecklas, det som formar oss som individer.

    Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen. Rättigheter i ett samhälle är både kollektiva och individuella. Du kan inte ge bort minoriteters rättigheter även om du röstar som majoriteten.

Detta är ett mycket starkt argument mot massövervakning. Men är det slutgiltigt avgörande? Jag tycker inte det.1 Vad händer om vi hamnar i ett läge (om kanske inte så väldigt många år) där kunskapsläget inom syntetisk biologi nått så långt att syntetisering av nya virus blivit möjligt för terroristorganisationer och enskilda individer? Kan det bli så att det endast är med massövervakning vi kan skydda oss från att någon galning åstadkommer en global pandemi med dödssiffror av aldrig tidigare skådad omfattning, och en därpå följande civilisationskollaps? Jag vet inte, men jag anser att frågan förtjänar att diskuteras. Även andra nya teknologier med massförstörelsepotential kan ge upphov till liknande överväganden. När Snowdenaffären exploderade i juni 2013 betonade Anders Sandberg massövervakningsfrågans komplexitet så här:
    It is not obvious whether we should wish for better surveillance or less: it is not clear it is a force for good or evil in general. Surveillance can prevent or solve crimes, alert society to dangers, provide information for decision-making and so on. It can also distort our private lives, help crime, enable powerful authoritarian and totalitarian forces, and violate human rights. But there doesn’t seem to exist any knock-down argument that dominates the balance: in many cases messy empirical issues and the current societal context likely determines what we should wish for, did we know the full picture.
Jag instämmer, och Anders text är fortfarande läsvärd i sin helhet.

Fotnot

1) Denna åsikt ventilerade jag redan för två år sedan, i bloggposten Om demokrati och övervakning: därför skriver jag inte under uppropet. Och min argumentation var väsentligen densamma då som nu. Jag tar också upp ämnet i min kommande bok Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity.

8 kommentarer:

  1. Jag tror att vi kan räkna med att vi faktiskt är övervakade ända till bristningsgränsen för vad tekniken förmår. Detta oavsett vilka lagar som gäller.

    I Sverige har vi för länge sedan haft "IB-affären". Vad som försiggår just nu vet vi inte ingenting om. Det bakvända är att det är den som avslöjar olagligheter som blir straffad.

    Visst är det angeläget att avvärja terrorism i god tid, vilket i viss mån kan motivera övervakning. En stor risk är, som jag ser det, att just terrorister kan bli de som övervakar istället för att vara övervakade.

    En annan risk är att de som sköter samhällets övervakning missbrukar den exklusiva information de besitter, kanske för att begå brottsliga handlingar. Ett sådant exempel är ju "polisspåret" i samband med mordet på Olof Palme. Om sedan polisspåret är det rätta spåret eller ej, kommer antagligen aldrig att uppdagas. Det är ju uppenbarligen brottsligt att avslöja brott av sådant slag. En utövare kan alltså känna sig tämligen trygg.

    SvaraRadera
  2. Personligen tycker jag inte att Snowden i grunden avslöjat något sensationellt. Jaha, tänkte jag bara när jag läste det. Det störande var väl att han arbetat inom CIA och verkligen talade om hur det var.
    Gammal som jag är minns jag avslöjanden på 70-talet, och stora rubriker, "SÄPO kan avlyssna alla telefonsamtal". Att möjligheterna skulle ha försämrats, eller att behovet skulle ha minskat är förstås osannolikt. Under Bush-eran avlyssnade man t.ex. mail-trafiken mha vissa nyckelord (före Snowdens avslöjande).
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
  3. Tilläggas kan att min nyansering av massövervakningsfrågan givetvis inte skall förstås som att jag vore annat än helhjärtad anhängare av Snowdens heroiska visselblåsning. Jag ställer helt och fullt upp på rubriken "Snowden förtjänar fredspris i stället för förnedring" till Peter Wolodarskis ledare denna söndagmorgon, och på följande stycke ur samma ledare:

    "Slutsatsen är inte att demokratiska stater ska upphöra att ta terrorhot på allvar. Men ändamålet kan inte automatiskt helga medlen. Och framför allt måste det finnas parlamentarisk förankring bakom säkerhetstjänsternas arbete. Medborgarna kan inte lämnas utanför, det måste finnas kontrollmekanismer och en tydlig maktbalans."

    SvaraRadera
  4. Man kan naturligtvis vända på det där resonemanget om terrorism (i det stora hela alltjämt en relativt ovanlig orsak till omfattande dödlighet) och säga att vi också är helt utlämnade till statens välvilja. En välvilja som vi knappast kan ta för given med med ett visst parti som nu ligger på knappt 20 procent i mätningarna. Det känns i högsta grad relevant. Storbritannien och USA är dessutom utmärkta exempel på hur lätt det är att börja glida på användningen av lagstiftning som enkom är avsedd för terroristbekämpning till att plötsligt omfatta andra typer av brott (42 dagars häktning i Storbritannien exempelvis). Problemet är vidare att just terroristbekämpning skiljer sig från alla andra typer av brott i så måtto att den anklagade aldrig får en fullständig redogörelse för vad hen anklagas för och därigenom inte har möjlighet att försvara sig eller bemöta anklagelserna. Kan låta som en trivial fråga, men säkerhetspolis och underrättelsetjänst är inte felfria, utan misstar sig ibland gruvligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där är viktiga aspekter, men vad jag tror vore ett fruktansvärt misstag är att ta för givet att det lyckliga förhållandet "terrorism [är] alltjämt en relativt ovanlig orsak till omfattande dödlighet" automatiskt kommer att bestå trots den utveckling inom bio- och nanoteknologi som kan väntas ge terrorister (och för all del även de begåvade men uttråkade tonåringar som i dag skapar och sprider datorvirus utan annan motivation än längtan efter spänning och lusten till intellektuella prestationer) ojämförligt större förstörelsekapacitet än idag.

      Radera
  5. Edward Snowden visselblåsare eller dubbelagent?

    Synd att DN inte frågade Snowden om Nemtsov, Putin mfl. Jag är mycket intresserad hur interjuven utfördes. Översändes frågorna i förväg? Eller var det en förutsättningslös interjuv ifrån inblandade parter?

    Och missförstå mig inte jag tycker absolut att DN gjorde rätt som gjorde interjuven med Snowden. Men resultaten var tyvärr undermåligt. Och liknade mer än en 'fanzine' interjuv, än journalistik.

    Som sagt jag säger inte att Snowden är dubbelagent som jobbar för Ryssland. Men han bör betraktas mer kritiskt i svensk media. Snowden är medvetet eller omedvetet en bricka i ett informationskrig mellan Ryssland och USA samt Europa. Och är det något som Ryssland är duktiga i så är det informationskrigsföring. Kolla upp' maskirovka'.

    G


    SvaraRadera
  6. En bra text som argumenterar för försvårande av myndigheters brytande av "privacy" för andra ändamål än de från början avsedda och legitima finns här: http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=998565. Texten har några år på nacken och författaren, Daniel J Solove, har senare utvecklat sina argument.

    SvaraRadera
  7. Läs även
    http://www.svd.se/klassikerna-som-varnade-for-var-samtid/om/kultur:under-strecket

    SvaraRadera