onsdag 20 juli 2016

Allmänningens tragedi och Lars Karlssons myrstack

"Sverige anses stå för drygt en promille av världens utsläpp av växthusgaser, i praktiken är siffran väsentligt lägre om man tar hänsyn till våra växande skogar, som alltså absorberar betydande mängder koldioxid. I det perspektivet är det felaktigt att betrakta Sverige som klimatbov." Så skrev Sverigedemokraternas miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen i Dagens Nyheter i förra månanden. Det låter nästan som ett eko av meteorologiprofessor emeritus Lennart Bengtsson, som bl.a. yttrat följande:
    Europa står för tillfället för ca 10% av de globala utsläppen och lilla Sverige som alltid vill gå i spetsen står för så där 0.2-0.0% beroende om man tar med nettoupptaget i den svenska vegetationen eller inte. Ibland tror jag att jag befinner mig i en förtrollad skog och inte i verkligheten när jag läser och lyssnar på vad politikerna säger att de vill göra. Det måste väl i himmelens namn finnas mer angelägna uppgifter!
Dessa "Varför just vi?"- och "Sverige är ju ändå så litet"-argument är beklämmande vanliga. Haken är naturligtvis att alla parter kan resonera likadant, varpå ingen tar tag i saken och det går åt helvete. Den vanligaste metaforen för detta slags problematik i situationer som kräver samarbete är allmänningens tragedi, som också blivit till ett viktigt teoretiskt ramverk, föremål för en stor litteratur inom samhällsvetenskaperna. Min gode vän och Uppsalainitiativet-kollega Lars Karlsson föreslår en alternativ metafor i den sommarfabel om myrstacken som han publicerade häromveckan. Så här börjar den:
    Det var en gång en myrstack som låg i en skog. Det var en fin och välbyggd stack, och dess drottning var väldigt stolt över den. Så en dag kom en vresig gammal björn förbi och rev större delen av stacken. Med stacken sönderriven var myrorna illa ute: de saknade skydd mot regn, kyla och värme och de föll ofta offer för rovdjur eller sjukdomar.

    Drottningen kände att något måste göras. Hon talade med myrorna om att de måste reparera stacken, men varje myra hon talade med svarade ungefär så här:

    "Det finns tusen myror i stacken. Det jag kan bidra med är så litet att det inte skulle märkas. Varför ska jag slita och släpa när det ändå inte gör någon märkbar skillnad?"

    Och myrorna hade det hemskt och en del av dem dog, och det som fanns kvar av stacken förföll alltmer. Drottningen vädjade till sina myror:

    "Så här kan det inte fortsätta. Vi måste göra något, innan vi alla går under."

    Men varje myra svarade ungefär så här:

    "Det vore hybris att tro att lilla jag kan rädda stacken. De andra är många fler än jag är: de får fixa det."

    Det här kunde slutat som en riktig myr-tragedi. Lyckligtvis fanns det...

Läs den spännande fortsättningen här! Och gör det innan ni tar del av nedanstående fotnot, som innehåller spoilers.1

Fotnot

1) Obs! Spoiler! Trots svårigheten att koordinera ett samarbete lyckas myrorna med det, och lite längre fram i fabeln heter det att "alla myror (med några få undantag, och ni kan gissa vad de myrorna hette)" deltog i arbetet med att bygga upp stacken igen. Jag vill delta i gissningsleken. Först och främst gissar jag att en av de samarbetsvägrande myrorna hette Martin Kinnunen, och att en annan av dem hette Lennart Bengtsson. Sedan fyller jag på med namn som Lars Bern, Patrik Engellau, Nigel Farage, Michael Gove, Donald Trump och Jimmie Åkesson. Men detta är som sagt bara mina gissningar, och det skulle vara intressant att få besked från Lars om huruvida jag är på rätt spår.

13 kommentarer:

  1. Talet om samarbete haltar. Om det är något land som samarbetar här i världen, på alla möjliga områden inklusive klimatet, så är det Sverige. Vi har också redan bland de absolut lägsta CO2-utsläppen per BNP-dollar. Se: http://nejdetkanviinte.se/2014/08/06/co2-utslapp/

    Samarbete för mig är inte att ensidigt skära ner de inhemska CO2-utsläppen och hoppas att andra hakar på. Tvärtom är det fullt rimligt att låta bli tills andra länder visar samarbetsvilja genom att närma sig oss i utsläpp.

    Stora utgifter för svenska reduktioner är alltså inget jag vill se i nuläget, men det är bra om vi satsar på viss teknikutveckling som kan komma hela världen till gagn den dag andra vill reducera CO2-utsläpp och om vi utnyttjar redan lönsamma fördelar. Inte minst bör vi värna ett gott exempel inom kärnkraften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "CO2-utsläppen per BNP-dollar" - how convenient, så slipper vi framstå som klimatbovar jämfört med fattigare länder!

      Radera
    2. Bra Olle! Klart vi ska ta ledningen, som har råd.

      Nu gäller det att på olika sätt minska användningen av olja för transporter. Behövs nog lite mer AI för transporterna (men gränsen för den utvecklingen med långsiktiga risker måst givetvis samtidigt utredas mer. Vilket lyft det blir med bara lite bättre rörliga robotar och sedan ännu lite bättre och ...)

      Bara aktierna går upp lite mer så jag tycker jag kan köpa en elbil. Närmsta Tesla bor 100 meter bort fågelvägen och de har till och med två stycken. Känner dem inte men ska prata med dem om de syns när jag går förbi.

      Fått båda barnen att fundera på laddhybrid som nästa bil.

      Lite svårt det där med att själv dra många strån till stacken. Mycket enklare att prata om det och bara dra något strå ibland.

      Ska imorgon klippa en del strå (gräs) med el istället för den effektivare bensindrivna. (Sladden tar tid annars klipper de lika bra och snabbt) Robot får vänta lite till.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    3. CO2-utsläpp per capita borde vara det mest relevanta måttet här, och där hamnar Sverige nära världsgenomsnittet. De flesta rika länder ligger högre.
      Vi bör naturligtvis verka för samarbete med andra länder (bl a genom EU) men också jobba vidare själva och efter del mål som bl a EU redan har satt upp. Vi är också ett förhållandevist rikt och tekniskt avancerat land, så vi har bra möjligheter att göra framsteg. Och ju tidigare vi börjar, ju mer tid har vi på oss.

      Radera
  2. Jag tänkte främst på namnen Bengtsson, Bern, Stilbs och Nordin, men det passar in på många andra också.

    SvaraRadera
  3. Arne Söderqvist20 juli 2016 kl. 20:18

    Det är missvisande att bara räkna med de utsläpp som äger rum inom Sveriges gränser. Vår konsumtion består till stor del av produkter som tillverkas utomlands. De utsläpp som sker i samband med tillverkningen och transporten sker ju för vår skull. Med det betraktelsesättet blir vårt land antagligen inte en så liten klimatbov som många gärna vill göra gällande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt synpunkt! Den tanken har aldrig slagit mig tidigare.
      Kjell Eriksson

      Radera
    2. Arne menar du då att vi inte skall räkna med utsläppen inom vår exportindustri? De tillhör ju i så fall andra länder.

      Vill lägga till att jag inte är förnekar.

      Radera
    3. Arne Söderqvist21 juli 2016 kl. 20:27

      Ja, i konsekvensens namn borde man ju räkna bort utsläppen orsakade av vår export.

      Radera
    4. För vissa länder, med stor export/import som andel av ekonomin och/eller produktionsförutsättningar som ur utsläppssynvinkel skiljer sig kraftigt från världen i övrigt (ex mycket vattenkraft/kärnkraft) som Sverige eller Frankrike har valet av "territorieperspektiv" eller "konsumtionsperspektiv" betydelse. För de flesta länder blir dock skillnaden liten.

      Radera
  4. Svår fråga ändå!,kanske... Men visst..., spontant tyckerjag det ligger något i de ni båda säger... Kan man ha ett nettoresoneng då... "Inhemskt utsläpp+utsläpp pga inhemsk efterfrågan på andra länders produkte"? Spontant tycker jag ändå Arne har en poäng. Det kan ändå bli snävt att bara fokusera på inhemska utsläpp. Sedan tillkommer väl att länder har mer eller mindre utvecklade tekniker för utsläppsreducering mm.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
  5. Arne Söderqvist21 juli 2016 kl. 21:41

    Det finns antagligen olika anledningar till att det är billigare att förlägga produktion till Kina och Indien än till Sverige. Lönenivåerna och företagsbeskattningen (arbetsgivaravgiften) är förstås lägre än i Sverige. Det är vanligt med barnarbete. Men dessutom är det nog skralt med investeringar i utsläppsreducering.

    Men hur det egentligen ligger till här på vår hemmaplan kan man ju fundera över. Det är nog inte bara Volkswagen som fuskat med mätningarna.

    SvaraRadera
  6. Det här om "vad lilla jag gör har väl ingen betydelse" är ungefär lika tröttsamt som alla påståenden om att forskarna förfalskar sina resultat när de betonar sambandet koldioxid/global uppvärmning.

    Bra Olle att du fortsätter att vara en nagel i ögat på dem!

    Krister Nässén

    SvaraRadera