tisdag 17 januari 2017

Dagsaktuellt om termodynamikens andra lag

Olika områden av fysiken verkar lämpa sig olika väl för att belysa mer vardagliga företeelser. När någon försöker sig på att använda kvantmekaniken på det viset landar resonemanget oftast i ren bullshit. Hänvisningar till termodynamikens andra lag (som säger att ett isolerat systems entropi aldrig minskar, och att systemet istället tenderar att utvecklas mot ett tillstånd av maximal entropi - maximal oordning) brukar gå bättre. När datalogen Scott Aaronson nyligen tillgrep termodynamikens andra lag i en kommentar till det fortfarande chockerande faktum att Donald Trump lyckats bli vald till USA:s president,1 så reagerade jag med omedelbar förtjusning. Så här förklarar han det kanske vanligaste och mest grundläggande fel de väljare gjort som fått för sig att det är i deras intresse att Trump blir president:
    [O]ne of humanity’s tragic flaws is to take for granted the gargantuan effort needed to create and maintain even little temporary pockets of order. Again and again, people imagine that, if their local pocket of order isn’t working how they want, then they should smash it to pieces, since while admittedly that might make things even worse, there’s also at least 50/50 odds that they’ll magically improve. In reasoning thus, people fail to appreciate just how exponentially more numerous are the paths downhill, into barbarism and chaos, than are the few paths further up. So thrashing about randomly, with no knowledge or understanding, is statistically certain to make things worse: on this point thermodynamics, common sense, and human history are all in total agreement. The implications of these musings for the present [is] left as exercises for the reader.
Citatet är från Aaronsons bloggpost State den 1 januari i år, men jag är skyldig Luke Muehlhauser ett tack som via sin egen blogg uppmärksammat mig på det. Muehlhauser tillfogar följande skämtteckning som illustrerar samma poäng:

Fotnot

1) Lustigt nog sammanfaller denna Aaronson-hänvisning till termodynamikens andra lag nästan exakt i tiden med en annan sådan, i ett helt annat sammanhang. I hans välskrivna, lärorika och formidabelt kunskapstäta nyss släppta 121-sidiga översiktsuppsats om P kontra NP - måhända det viktigaste öppna problemet i hela matematiken - drar han i Fotnot 20 på sidan 24 en humoristisk men likväl träffsäker parallell mellan termodyamikens andra lag och P≠NP:
    I like to joke that, if computer scientists had been physicists, we’d simply have declared P≠NP to be an observed law of Nature, analogous to the laws of thermodynamics. A Nobel Prize would even be given for the discovery of that law. (And in the unlikely event that someone later proved P=NP, a second Nobel Prize would be awarded for the law’s overthrow.)

2 kommentarer:

  1. Angående förändring: Strindberg låter den uttråkade hustrun i enaktaren "Leka med elden" säga
    "Jag önskar att något händer. Till exempel att vår son dog eller att huset brinner ned."

    SvaraRadera
  2. En långsökt liknelse: Edmund Burke resonerade i snarlika banor när han fördömde den franska revolutionen. Till skillnad från den amerikanska tyckte han sig i den franska se en vilja att med ens rasera allt som utgjorde det franska samhället och försöka bygga det på nytt med enbart förnuftet som vägledare. Nu menar jag inte på något sätt att termodynamikens andra lag är någon sorts naturvetenskapligt försvar av konservativt betingad statsbyggen, men jag kunde inte undgå att notera vissa paralleller.

    SvaraRadera