lördag 7 januari 2017

Om Silvias spöken och Sisyfos sten

Alltså såhär. Det har i veckan blivit känt att drottning Silvia hävdar att det spökar på Drottningholms slott. På detta har min gode vän Patrik Lindenfors reagerat i Expressen med påpekandet att "det skulle vara bra om en person som får miljontals kronor av våra skattepengar för att representera Sverige lät bli att sprida villfarelsen om att spöken finns".1 På vilket jorunalisten Jack Werner i sin tur reagerat med följande tweet, som tydligen på vissa håll uppfattats som fyndig nog att förtjäna att återges i dagens DN:
    Av alla sisyfosarbeten väljer vissa alltså att försöka få folk att sluta mysrysberätta spökhistorier. Lycka till.
Det är naturligtvis tacksamt att raljera över den man tycker sig se ägna sig åt ett Sisyfosarbete, men jag vill be Werner betänka följande. Livet självt är i hög grad ett Sisyfosarbete. Att abdikera från uppgiften att baxa upp stenen för kullen, dvs från att försöka rätta till det man finner vara på tok här i världen, är att gå in i ett slags vegeterande tillstånd. Det duger inte, och jag kommer att tänka på Albert Camus berömda ord om att "man måste tänka sig Sisyfos lycklig".

Om någon nu tycker att jag tolkar Werner lite illvilligt här så ligger det nog något i det - det är såklart inte total kapitulation och inträde i ett vegeterande tillstånd han förespråkar. En rimligare tolkning av hans tweet är att han ser att det finns olika effektiva sätt att göra världen bättre, att vi optimerar våra världsförbättraransträngningar bättre om vi ägnar oss åt de mer effektiva snarare än de mindre effektiva, och att spöktrobekämpning hör till de mindre effektiva. Jag tenderar att instämma på samtliga tre punkter.

Emellertid. Vi bör inte driva optimerandet för långt. Jämförelser mellan hur effektivt olika åtgärder förbättrar världen tenderar att landa i att den allra största effekten fås genom att satsa på malaria- och parasitsjukdomsbekämpning i tredje världen.2 Men världen blir inte bra genom malaria- och parasitsjukdomsbekämpning allena, så vi bör inte alla satsa all vår kraft på just det, även om marginalkostnadskalkyler råkar peka ut det som optimalt. Som kollektiv behöver vi satsa våra världsförbättrarresurser ganska brett, och ur det perspektivet tycks det mig inte alls fel att någon enstaka individ satsar någon liten del av sin tid och sin energi på bekämpandet av kunglig vidskepelse. Att på Werners vis slå ned på och håna sådan aktivitet känns rakt inte motiverat. Det kan i sammanhanget noteras att Patrik har många strängar sin lyra, och att striden mot spridande av spöktro knappast platsar på topp tio-listan över hans olika världsförbättrarengagemang.

Fotnoter

1) Patrik är dock inte först med att i Expressen ondgöra sig över kungligt spökdravel. Se t.ex. min och Christer Sturmarks debattartikel i samma tidning i augusti 2007.

2) Möjligen kan de resonemang som förs av Bostrom (2013) och i Avsnitt 10.3 i min egen Here Be Dragons förstås såsom pekandes i annan riktning.

12 kommentarer:

  1. JW försöker sig på en sorts karriär på spökhistorier. Månne han känner sig träffad?

    SvaraRadera
  2. Och av allt Sisyfosarbeten försöker en del att få en del att inte ägna sig åt att bekämpa spöken. Att bekämpa spökbekämpare är tydligen mer optimalt får man då förstå av twittraren.

    SvaraRadera
  3. Arne Söderqvist8 januari 2017 10:44

    Don Quijote bekämpade väderkvarnar. Sådana fanns i alla fall i verkligheten, även om han såg dem i syne.

    SvaraRadera
  4. Önskar i sammanhanget åtminstone att ett nyhetsprogram som Rapport kunde prioritera väsentligare saker än att Silvia hävdar att spöken finns. (De hade ett inslag om det.)

    Krister Nässén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist14 januari 2017 19:19

      Jag såg och hörde drottningens uttalande i ett i övrigt intressant TV-program om Drottningholms slott. Jag har aldrig tagit kungahuset på allvar, utan för vad det är - ett stort skämt.

      Putin bör man nog å andra sidan ta på allvar. Nu kan det komma att visa sig att det är han som lyckats tillsätta USA:s president. Med hållhakar på Trump kan han styra även över USA.

      Radera
    2. Arne Söderqvist16 januari 2017 19:52

      När jag ändå kommit in på Trump fortsätter jag med att tipsa om denna artikel i dagens DN, skriven av journalisten Åke Ortmark.
      http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ake-ortmark-darfor-kommer-trumps-politik-bli-mindre-forfarande-an-han-sjalv/

      "Kunskap är makt" heter det. Tyvärr verkar världens allra mäktigaste haft brist på just kunskap. Det lär inte bli bättre kommande fredag.

      Radera
  5. Arne Söderqvist17 januari 2017 10:55

    Olle, jag hade i minnet att du inte är "stormförtjust" i Ortmarks alla åsikter. (Det är inte jag heller.) Jag misstänkte faktiskt att du skulle passa på att antyda detta, om du publicerade min kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inser givetvis att det här att Ortmark har fel i mycket inte implicerar att han har fel i allt. Men jag kan inte undvika att känna en viss allmän misstänksamhet mot honom...

      Radera
  6. Arne Söderqvist20 januari 2017 22:50

    Jag hörde Trump tala om nationalism, arbetsskapande väg- och brobyggen och ett starkt försvar. Associationerna förskräcker.

    SvaraRadera
  7. Att Silvia berättar myspysiga spökhistorier är en riktig liten skitsak, det enda problemet här är att s.k. seriösa nyhetsmedier anser det relevant nog att uppmärksamma. Men att kritisera dem som verkligen förtjänar kritik - media - är omöjligt för en sådan opportunistisk tönt som Patrik Lindenfors. Då skulle han också riskera sin kärvänliga relation till skitmedia som Expressen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huruvida Patrik är en tönt eller inte är rimligtvis en subjektiv bedömningsfråga; själv tycker jag inte att han är det. Vad vi i alla fall kan säga med bestämdhet är att han inte tillhör den extra töntiga kategori töntar som sprider anonymt bajs i andras bloggar.

      Radera