söndag 11 november 2012

Om frekventistisk kontra bayesiansk statistik

Kan man skämta om statistik? Den frågan ställde jag i rubriken till ett av mina allra första inlägg på den här bloggen. Min slutsats blev "Skämta gärna om statistik. Om du gör det med kunskap, finess och intelligens, och om ditt skämt är roligt, så kommer jag att skratta. Om det däremot bara är okunnigt och plumpt så skrattar jag inte." Jag gav också exempel på båda slagen av statistikskämt. De bra skämten - de med finess och intelligens - tenderar att komma från xkcd. Häromdagen levererade xkcd ännu ett statistikskämt, denna gång med en pedagogisk illustration till de två grundläggande förhållningssätt till statistik som debatterats så flitigt under större delen av 1900-talet och än idag: frekventism och bayesianism. Skämtet är en tydlig partsinlaga i debatten,1 och kräver nog en smula förkunskap för att upskattas fullt ut, men för oss som besitter förkunskapen är det riktigt roligt:

Frequentists vs. Bayesians

Fotnot

1) Inbitna bayesianer kan utropa att den nya strippen påvisar frekventismens totala orimlighet. Själv väljer jag (som föredrar att ha både frekventistiska och bayesianska metoder i min verktygslåda, för att sedan i varje enskild situation kunna ta ställning till vilken metod som passar bäst) en något försiktigare sens moral: Det finns situationer där ett ogenomtänkt frekventistiskt förhållningssätt är klart olämpligt.

torsdag 8 november 2012

Gästinlägg av Björn Bengtsson: Tänkandets hantverk

Innehållslöst flum och postmodernt pladder är utbredda farsoter på många håll idag, och knappast någonstans mer utbredda än i diskussion av utbildningsfrågor. I fredags publicerades på DN Debatt en text som av allt att döma försökte slå världsrekord i den sortens idiotier. När jag diskuterade den med min gode vän Björn Bengtsson, som är gymnasielärare i en medelstor svensk kommun, visade det sig finnas konkreta kopplingar mellan å ena sidan artikelförfattaren och dennes budskap, och å andra sidan vissa lätt bisarra inslag i Björns yrkesvardag. Jag bad Björn nedteckna sina tankar kring detta, vilket han gjorde, och det är nu min stora glädje att presentera hans text här på bloggen. Det är en i mitt tycke mycket viktigt text om en form av vanvett som är typisk för den märkliga tid vi lever i och som florerar både i näringsliv och i offentlig sektor. Läs den! /OH

* * *

För några dagar sedan (2/11 -12) publicerades på DN Debatt en artikel med titeln "Högskolan måste satsa på tänkandets hantverk". Artikelns författare är Mats Lindgren, grundare av konsultföretaget Kairos Future.

Jag reflekterar över artikeln i egenskap av lärare (i matematik och programmering) på en kommunal gymnasieskola. Som sådan har jag under de senaste åren bombarderats av budskap om behovet av förändring. De närmaste avsändarna av dessa budskap är den kommunala skolförvaltningen och den lokala skolledningen. Bakom dessa ligger (den politiskt styrda) utbildningsnämnden, och bakom dem alla ligger lager på lager av mer eller mindre dolda och otydliga källor, varav Kairos, Apple och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) bara är några. De åtgärder och den turbulens alla dessa budskap ger upphov till är en ständig källa till frustration för mina kollegor och mig, men också för elever, föräldrar och övriga kommuninnevånare.

I bagaget har jag en forskarutbildning i data- och kognitionsvetenskap; några år som konsult inom IT-branchen för ett antal olika privata företag; och flera år som lärare vid universitet och högskola, men också på grundskolan.

Sedan några år driver jag en blogg. Länkar till fler av mina texter om hur livet vid en kommunal gymnasieskola påverkas av yttre skeenden och trender återfinnes längst ned. Som ett komplement till detta inlägg har jag också, sent omsider, publicerat en tidigare censurerad text, Framtidsdagen, där jag – mot bättre vetande – återger mina personliga erfarenheter av Kairos i en kommunal kontext.

---

"Kunskap är bara en råvara", proklamerar Lindgren. "Vi är på väg mot en ekonomi där tänkandet och tanken, inte kunskapen i sig, är själva tillväxtmotorn." För att högskolan ska vara relevant krävs att den "utvecklar och lär ut tänkandets hantverk i den tappning som arbetslivet kräver".

Jag frågar mig genast vilken högskola Lindgren har studerat vid, där detta tänkandets hantverk uppenbarligen inte utvecklades. Och vad är det han vill, egentligen? Vad är det för tänkande han saknar?

Jo, fortsätter Lindgren:  "[M]orgondagens behov av kompetens" - det som nu saknas - är "förmågan att hantera komplexitet".

Det är alltså inte kunskaper Lindgren saknar; inte heller kritiskt tänkande, bildning, nyfikenhet, forskning, innovation… Inte något av det som högre utbildning alltid har inneburit.

Nej, det där är inte så viktigt, verkar Lindgren mena. Och hur som helst, inte längre nödvändigt, ty "högskolans kunskapsmonopol är på väg att brytas" i takt med att vi nu, via Internet, har tillgång till "gratis utbildning på toppnivå".

Verkligen? Vad lägger Lindgren egentligen i ordet "utbildning"? Det måste vara något annat, något mer, än kunskaper och (traditionellt) tänkande. Men det verkar samtidigt vara lätt tillgängligt via Internet... Behöver vi ens några högskolor?

Kanske inte. Klart är i alla fall att "utbildningen behöver förändras när tänkande, inte kunskap, blir motorn i ekonomin", som det heter när Kairos presenterar sin världsbild.

Man undrar, som vanligt, hur tänkande kan försiggå utan kunskaper och, omvänt, hur tänkande kan saknas med kunskaper. Man undrar förstås också fortfarande exakt vad det är för tänkande som Lindgren efterlyser, och vilka effekter han hoppas uppnå.

Det visar sig alltså vara "förmågan att hantera komplexa frågor och sammanhang" som Lindgren (med hänvisning till svenska personalchefer) är ute efter. Och det handlar alltså inte om kritiskt tänkande. Inte analys, utan syntes: Förmågan att "bygga upp och skapa nytt". Kreativitet. Social kompetens. Djärvhet. Eller?

Lindgren vill helt enkelt att högskolan ska producera entreprenörer. Inte uppfinnare utan företagare. Sådana som kan starta och arbeta för företag som Apple, som "inte uppfunnit något alls" utan som har "fångat tidsanda och trender, lånat och köpt idéer och kombinerat dessa till unika och attraktiva produkter och affärsmodeller". Företag som, enligt Lindgren, har "tänkt konceptuellt".

Jag håller inte med. Men jag kan inte låta bli att undra hur Lindgren har tänkt sig att högskolorna ska "[ta] sig ur det flerhundraåriga system som är föga anpassat till dagens snabbrörliga, öppna och horisontella värld och [hitta] sin roll i en tankebaserad tid". Om detta säger Lindgren ingenting. Jag tror att det beror på två saker:

För det första har han få konkreta idéer. Det är liksom inte hans grej - inte Kairos grej. De sysslar med en bisarr form av skräckblandad "edutainment" som går ut på att sälja konferensstolar med en blandning av hot och lockrop. Och i sann entreprenöriell anda har de infiltrerat organisationer som SKL, och därmed bl.a. Sveriges kommunala skolor, vilka ger dem tillgång till en månghövdad publik. (Här skulle förvisso lite kritiskt tänkande vara på sin plats!) En debattartikel i DN är bara en annons.

För det andra: De konkreta förslag som Kairos ändå har, är än så länge förbehållna deras företagskunder. Av åtminstone tre skäl:

1) De - till skillnad från en kommunal skola - har råd att betala för hela paketet. Inte bara den "underhållning" och insäljning som en konferensföreläsning innebär, utan också för de konsulttjänster som sedan känns så oundgängliga!

2) Kairos riktar sig främst till företag. De är själva ekonomer, management-konsulter och företagare. De, och företagen de vänder sig till, tillhör samma kultursfär. Men debattartikeln lockar inte bara nya kunder, den visar också befintliga kunder att Kairos är en kraft att räkna med; en tankesmedja; en lobby-organisation med reellt inflytande. De erbjuder inte bara verktyg för att navigera i omvärld och framtid - de definierar omvärlden och framtiden. Och om tillräckligt många tror på dem, så blir har de, per definition, rätt...

3) De konkreta förslag som Kairos skulle kunna ge till en kommunal skola är orimliga (än så länge). En enskild kommun har varken resurser eller manöverutrymme nog att implementera dem. Men framför allt är förslagen (än så länge!) alltför politiskt inkorrekta för att presenteras i ett kommunalt (offentligt) sammanhang. Använd din fantasi!

...men de jobbar på det! Och det fina i kråksången är att de inte behöver ta något ansvar.

Och kommunerna har förstått att de måste hänga med. När det händer. Vad "det" nu är... Att de måste agera. På något sätt... Resultatet påminner mig om Corinne Maiers moderna klassiker "Roddtävlingen":
    Några franska storföretag har tagit för vana att utkämpa en roddtävling (fyra man plus rorsman) företagen emellan, och lagen består av de anställda. Men så upptäcker en dag ledningen i ett av företagen att deras lag under några år alltid har kommit sist. Upprördhet och frågor; man betalar en expert, en sportkonsult, för att försöka förstå vad det är som händer. Experten drar igång en undersökning som varar flera veckor innan han når en slutsats: i båten finns fyra rorsmän och en enda roddare. Förvirring hos ledningen som ber konsulten om råd. Kärnan i expertbedömningen sammanfattas sålunda: roddaren måste motiveras!

Debattartikel? Annons? Talakt? Floskelfyrverkeri? För att inte bli mer än nödvändigt förbannad när jag själv tvingas lyssna på (eller läsa) företrädare för Kairos, m.fl., brukar jag tänka att det kanske är ganska logiskt, trots allt: I deras värld handlar allt om att sälja eller säljas, och för att överleva måste man hela tiden ha något roligare att sälja än vad motståndarna (d.v.s. resten av världen) har. Det behöver inte vara bra, eller nyttigt, eller ens vettigt - bara det säljer. "Kineserna kommer!"

Och att klura ut vad detta något kan vara, ja det är att hantera de "komplexa samband" som omtalas ovan. Och det är näst intill oförutsebart, så det är klart att vanliga hederliga kunskaper och tänkande inte duger långt. (Du får gärna använda telepati eller homeopati, bara du säljer. Därför är det också helt logiskt att apoteken nu är "hälsobutiker".)

/Björn Bengtsson, 7/11 -12

---

tisdag 6 november 2012

Turning America into Sweden

Today is November 6 - the day of the 2012 US presidential election! As a tribute to American democracy and greatness, I offer this blog post, in their own preferred language, to my American readers.

I urge American voters to think twice before voting for the Republican candidate. In a number of earlier blog posts, I've been warning about the utter madness that permeates the Republican party, including their presidential candidate Mitt Romney.

The one realistic alternative to Romney is president Barack Obama. However, for the sake of balance, let me spell out what is most likely the greatest danger in reelecting him president, namely his ongoing project of turning America into Sweden. Not everyone understands the dire consequences of such a project, should Obama be able to carry it through to its completion. To bring clarity into what kind of Socialist Hell Sweden is - and America risks becoming - I recommend the reader to take a few minutes and watch the revealing story, run in April 2009 by The Daily Show and already a modern classic: Well then, Obama or Romney? It's up to you - think hard about the consequences of each choice, and then do the right thing!

fredag 2 november 2012

Om presidentval och förutsägelser

Det amerikanska presidentvalet nu på tisdag den 6 november verkar (till min stora fasa) bli mycket svårtippat. En del vanligt förekommande sätt att förutsäga resultatet är, som xkcd pedagogiskt visar, behäftade med ett visst mått av osäkerhet:

Electoral precedent

onsdag 31 oktober 2012

Klart besked från Romney om klimatpolitiken

Det har påpekats att årets amerikanska presidentvalskampanj är den första sedan 1984 i vilken klimatfrågan inte omnämnts i de TV-sända debatterna mellan valens huvudkandidater. Denna signal om det amerikanska ointresset för frågan är illavarslande. Dock bör vi i sammanhanget komma ihåg att valkampanjen är så mycket mer än enbart de TV-debatter som åsyftas, och att både Barack Obama och Mitt Romney faktiskt har nämnt klimatfrågan i andra sammanhang. I Romneys fall handlar det om att han i september klargjorde att han högaktningsfullt skiter i klimatförändringarna:

Electoral precedent

söndag 28 oktober 2012

Conservapedia: fem favoriter

På Internet finns många märkligheter. Kanske märkligast av alla är att uppslagsverket Conservapedia, som i sin logotyp inkluderar underrubriken The Trustworthy Encyclopedia, inte är ironi utan gravallvar. Conservapedia beskriver sig själv som "a conservative, family-friendly Wiki encyclopedia" vilken tillkommit som en reaktion på vad grundaren Andrew Schlafly uppfattat som brister hos Wikipedia - det konkurrerande uppslagsverk som hos Conservapedia beskrivs som "a politically left leaning online wiki-based encyclopedia project written and edited by an ad hoc assemblage of mostly anonymous persons who are mostly [...] teenagers and unemployed persons. Wikipedia editors, unlike their counterparts at Conservapedia, are overwhelmingly young males — a demographic associated with self-centered belief systems and behavior."

Conservapedia är ett amerikanskt fenomen, och har i Sverige fått tämligen begränsad uppmärksamhet (men se t.ex. den kristna dagstidningen Dagens entusiastiska notis från augusti 2008). För att göra det lite mer känt i Sverige vill jag här presentera fem av mina favoriter bland Conservapedia-artiklar. Det skall genast säga att jag inte gjort någon heltäckande eller ens särskilt systematisk genomgång av uppslagsverket. Därför är det högst troligt att en eller annan läsare kan finna Conservapedia-artiklar som är ännu roligare och mer häpnadsväckande. Sådana exempel välkomnas givetvis i kommentarstråden nedan. Här är i alla fall min preliminära toppkvintett:

1. E=mc². Denna artikel diskuterar Einsteins berömda relation mellan energi och materia ur (för en insnöad europeisk universitetsprofessor som yours truly) helt oväntade perspektiv. En riktig ögonöppnare och en värdig etta på listan! Som motivering räcker det att citera artikelns inledningsstycke:
    E=mc² is Einstein's famous formula which asserts that the energy (E) which makes up the matter in any body is equal to the square of the speed of light (c²) times the mass (m) of that body. It is a meaningless, almost nonsensical, statement that purports to relate all matter to light. In fact, no theory has successfully unified the laws governing mass (i.e., gravity) with the laws governing light (i.e., electromagnetism), and numerous attempts to derive E=mc² in general from first principles have failed. Political pressure, however, has since made it impossible for anyone pursuing an academic career in science to even question the validity of this nonsensical equation. Simply put, E=mc² is liberal claptrap.

2. Professor values. Skälet till att listettans besked om Einsteins påstådda samband mellan energi och materia ter sig så förvånande för mig är att jag är inkrökt och impregnerad med så kallade professorliga värderingar, dvs med "the common value system embraced by a large percentage of professors". Detta värdesystem inkluderar
    atheism, antichristian politics, censorship, socialism, unjustified claims of expertise and knowledge (for example, the dogmatic promotion of the theory of evolution), liberal beliefs, liberal grading, liberal bias, anti-patriotism, lack of productivity, bullying or discouraging conservative students (for example, homeschoolers), and promotion of sexual immorality.
Det är inte utan att jag känner igen mig i en hel del av detta, och jag är skyldig Conservapedia ett stort tack för denna artikel som hjälpt mig påbörja en viktig självrannsakan. Artikelförfattaren skall dessutom gratuleras till det fyndiga infogandet av "liberal grading" mellan "liberal beliefs" och "liberal bias", utan vilket jag knappast hade insett att släpphänt betygssättning är nära knutet till liberala värderingar. Ett annat värdefullt inslag i artikeln är en lång lista över anekdotiskt belagda exempel på professorers "Immoral, Unethical, or Bizarre Behavior" inklusive
    April 2011, University of Iowa professor Ellen Lewin who studies same-sex relationships was upset by an email from a campus Republican group. She hit reply-all on her email with the comment "F--- you, Republicans"
och
    Richard Lenski of Michigan State University was rude and demeaning when replying to a member of the public who asked about his research.

3. Global warming. Hur står det egentligen till med den globala uppvärmningen? Strunta i vad vi säger på Uppsalainitiativet, ty när du har tillgång till Conservapedia (The Trustworthy Encyclopedia) behövs inga andra källor. Beskeden från Conservapedia är klara och raka:
    Global warming is the liberal hoax that the world is becoming dangerously warmer due to the human pollution of greenhouse gasses, such as carbon dioxide, methane, and nitrous oxide. Liberals have used this theory of man-made global warming to justify demands for a more powerful government and that the government needs to assert more controls over energy production and consumption in order to stop the Earth from warming. Although 2005 and 2010 are the warmest years on record, historically, natural periods of global warming and global cooling have alternated, and not long ago liberals were demanding more government control to combat an alleged cooling in temperatures, with some scientists warning of a possible ice age. Global cooling, a phenomenon which was understood before global warming was theorized, has obviously occurred naturally many times throughout Earth's geological history. The ease of refutation of anthropogenic global cooling claims foretells the eventual fate of the current global warming hysteria.

4. The Bible. Denna faktsspäckade och intressanta artikel inleds med deklarationen "The Bible is a collection of the most logical books and letters ever written."

5. Evolutionary belief and bestiality. Denna fantastiska artikel ger en rad exempel på hur tro på evolutionsläran och förespråkande (och praktiserande) av tidelag tenderar att förekomma hos samma personer och i samma organisationer. Sverige framhålls som ett land där båda fenomenen förekommer rikligt (se också den separata artikeln Bestiality and Sweden). En brist i artikeln är dock att det förblir oklart vad för slags kausalt samband som ligger bakom: orsakar tro på evolutionen en positiv inställning till tidelag, gör positiv inställning till tidelag en mer benägen att tro på evolutionen, eller finns det en tredje bakomliggande karaktärsbrist som orsakar båda?

tisdag 23 oktober 2012

Homeopati på Chalmers: eftersnack

Förra veckan rapporterade jag om en planerad föreläsning på Chalmers om homeopati av homeopaten Evald Lindqvist, inom ramen för Per-Olof Nilssons populära arrangemang Café-å-lär. Föreläsningen har sedan dess hunnit äga rum, och låt mig upprepa det kortreferat jag gav i kommentarsfältet till den förra bloggposten:
    Jag är nu tillbaka från dagens Café-å-lär, som lockade uppskattningsvis dryga hundratalet åhörare. Den 92-årige Evald Lindqvist visade sig vara en ytterst okarismatisk och långtråkig föreläsare. Hans föredrag var mest en exposé över homeopatins historia och utbredning i världen. Därutöver fick vi exempelvis veta att homeopatika inte verkar kemiskt utan via strålning, att homeopati fungerar ännu bättre på djur än på människor eftersom de förstnämnda inte är så skeptiska, att skolmedicinen har dömt ut en rad sjukdomar som obotliga men att homeopatin "inte har några problem att bota dessa", att kvarts är ett grundämne, och till slut att alla som rackar ned på homeopati är antingen okunniga eller oärliga.

    Frågestunden blev föga upplysande. En äldre dam frågade Lindqvist om denne även tog emot katter i sin homeopatiska mottagning, och fick svaret att hennes katt var välkommen. En fysiker frågade vad för slags strålning som var den verksamma i homeopatiska preparat, varpå Lindqvist svarade att varje grundämne har sin egen strålning, inför vilket fysikern preciserade sin fråga till att gälla huruvida det rörde sig om elektromagnetisk, radioaktiv eller annan slags strålning. Lindqvist såg då lätt förvirrad ut men upprepade sin ståndpunkt att varje grundämne har sin egen strålning. Flera gånger ställdes Lindqvist inför frågor som han inte ansåg sig veta svaret på, och hänvisade då till att Luc Montagnier och två andra Nobelpristagare minsann tagit ställning för homeopati.

    Evenemanget avslutades med en fråga från Per-Olof Nilsson till publiken om huruvida denna ställde sig positiv till liknande kontroversiella inslag i Café-å-lär i framtiden. På detta fick han ett rungande ja-svar (som jag själv dock inte deltog i).

En hel del eftersnack har förekommit, varav jag särskilt vill rekommendera den diskussionstråd på VoF-forum som behandlar saken och som inehåller en hel del kloka synpunkter.1 Per-Olof Nilsson har också känt sig manad att i efterhand kommentera sitt arrangemang, och skriver, i ett brett cirkulerat ebrev daterat den 21 oktober, följande:
    Några reflektioner efter Cafe-å-lär den 18 okt 2012: "Vad är homeopati?"

    Kaféet om pseudovetenskap blev lite speciellt. Nästa alla reaktioner blev oerhört positiva, men några få mycket kritiska röster hördes också. Jag finner denna stora spännvidd av åsikter mycket intressant och hoppas att vi på Café-å-lär kan fortsätta temat pseudovetenskap vid något tillfälle nästa år. En viktig frågeställning i sammanhanget kan då inkludera: "Skall man på universitet och högskolor alls debattera pseudovetenskap eller skall man sticka huvudet i sanden?". Prorektor har tillstyrkt att vi sysslar med pseudovetenskap under särskilda villkor. Jag är personligen starkt för att hålla dörren öppen.

    Jag vill i sammanhanget påpeka att Café-å-lär i stort sett uppfyller de internationella principerna för ett Science Café, titta gärna på http://sciencecafe.se/ där även Café-å-lär annonseras nationellt varje vecka. Som jag sade i torsdags innebär ett konventionellt Science Café att en inbjuden person ger en kort introduktion (max 20 minuter tycker jag, även om det tyvärr blivit längre hos oss på sistone). Bilder förekommer vanligtvis inte alls på Science Café, men där har vi också tummat på kutymerna. Tyngdpunkten på kaféet ligger helt och hållet på den efterföljande diskussionen övervakad av en samtalsledare. I vårt fall var i torsdags 118 personer närvarande och alla hade som vanligt full yttranderätt.  Ett antal av dem var personer som var speciellt inbjudna (bl a tre läkare, som yttrade sig).

    Kvalitén på ett specifikt kafé bör således huvudsakligen bedömas utifrån diskussionsinläggen, talarens svar och kommentarer samt moderatorns agerande. Vid universitetens institutioner idag förkommer seminarier, kollokvier etc vilket dock är något helt annat. Dessa innehåller oftast långa tunga föredrag om forskningsresultat (45 min eller mer) inför en akademisk publik som ofta är relativt passiv. Man är där ganska inställd på att bli matad med fakta och nya forskningsresultat och kvalitén bedöms mest på föredragshållarens prestation.

    Jag tyckte att Evald Lindqvist skötte sig ganska bra. Han gick igenom homeopatins historiska utveckling tydligt och korrekt . Sedan redogjorde ha för sina egna empiriska resultat. Han kunde dock inte förklara hur homeopati fungerar teoretiskt, men redogjorde för de internationella, konventionella uppfattningarna, som vi fysiker, kemister, biologer, medicinare ,... har så svårt att svälja. Men detta är heller inom vetenskap ingen ovanlig företeelse; att vi inte alls förstår hur en del fenomen vi använder oss av fungerar. Vem kan idag förklara t ex mörk energi? Upptäckten av högtemperatursupraledning ledde 1978 till ett nobelpris, men är idag 25 år senare ännu inte förstått; men vi använder fenomenet. Skillnaden är dock givetvis hur vetenskap och pseudovetenskap behandlar dessa olösta gåtor. En fråga på kaféet från en fysiker var ungefär: "Vad för slags strålning utsänder homeopatmedicinen?". En läkare sa till mig efteråt att hans svar på frågan är: "Det är Evald Lindqvist egen utstrålning och den går inte att mäta med fysikaliska instrument". Mycket klok tanke enligt min mening.

    Jag är som fysiker själv mycket förbryllad över, och skeptisk mot, homeopati. Men jag är ödmjuk och vill inte som lekman på området kategoriskt avfärda fenomenet, förrän mer fakta föreligger. En seriös kritik bör baseras på kunskap, inte ett amatörmässigt avfärdande. I England, Frankrike och Tyskland betalar sjukkassan homeopatibehandling, trots att man inte vet hur den fungerar vetenskapligt.

    Jag hade planerat att ge ett föredrag om den nu aktuella forskningen på "kall fusion", som jag anser också vara en pseudovetenskap, men som ändå anammas av bl a framstående svenska fysikforskare vid universitet. Men det platsar nog inte på Café-å-lär just nu...

    Det har påpekats att det faktum att Chalmers står som värd för en representant för pseudovetenskap skulle skada Chalmers anseende. Jag anser detta nonsens. Chalmers har en solid vetenskaplig kvalité, som inte rubbas av ett enskilt föredrag. Som exempel kan jag nämna att Sara Blom disputerade på teoretisk fysik på Chalmers för att sedan bli präst. Hon analyserade på Café-å-lär 2010-01-21 demarkationsproblemet vetenskap (fysikforskning) - pseudovetenskap (religion) på ett alldeles utomordentligt sätt under titeln: "Naturvetenskap och teologi - debatt eller dialog?" Jag upplevde inte några problem med detta, tvärtom gav föredraget tänkvärda insikter för studenterna bl a om att evolutionslära och kristen tro inte behöver stå i motsats till varandra.

    Vidare tror jag det inger respekt att högskolor och universitet på ett professionellt sätt tar sig an frågor som berör allmänheten. Trots forskares relativt stora förtroende i samhället är det inte ovanligt att höra om forskares världsfrånvaro.

    Vid Lunds universitet finns en professur i psykologi inkluderande parapsykologi och hypnologi. Även vid Stockholms universitet och Göteborgs universitet bedrivs forskning i parapsykologi. Denna aktivitet betyder givetvis inte att man vid dessa läroanstalter accepterar parapsykologi som vetenskap och propagerar för ämnet! Tvärtom är det bra att parapsykologi granskas på ett vetenskapligt sätt vilket mycket väl kan leda till resultatet att de parapsykologiska fenomenen inte finns.

    Om stark kritik mot att inbjuda vissa personer/organisationer till Café-å-lär fortsätter, finns alltid andra alternativ för det fria ordets överlevnad, t ex att byta till icke-Chalmerslokal, eller andra åtgärder. Du kommer dock säkert även i fortsättningen att få möjlighet att delta på Café-å-lär och diskutera viktiga spörsmål som berör och som är viktiga för såväl samhälle som individer.

    Per-Olof Nilsson

Jag finner en rad påståenden och ställningstaganden i Nilssons ebrev djupt problematiska. Låt mig särskilt framhålla följande.
  • En allvarlig sammanblandning Per-Olof Nilsson gör, här och annorstädes, är att han inte skiljer mellan å ena sidan att diskutera pseudovetenskap som fenomen, och å andra sidan att propagera för pseudovetenskap. Givetvis skall vi på Chalmers diskutera pseudovetenskap, och givetvis skall vi diskutera svåra och kontroversiella frågor. Ett rimligt grundkrav att ha på ett universitet är emellertid att diskussionen skall utgå från ett vetenskapligt förhållningssätt, grundat i kritiskt tänkande och respekt för empiri. Jag anser att föreläsare som bryter flagrant mot detta förhållningssätt inte skall vara välkomna hos oss.

  • Nilsson säger att "seriös kritik bör baseras på kunskap, inte ett amatörmässigt avfärdande", och det är ju väldigt lätt att hålla med om. Men menar han verkligen på fullt allvar att det föredrag han stod som värd för bidrog till "kunskap" i ämnet? Några av de bisarrerier Evald Lindqvist serverade i föredraget nämner jag i mitt kortreferat ovan, men det finns ytterligare vansinnespåståenden i hans föredrag att återge. Han påstod nämligen att det i flera länder konstaterats att den allmänna dödligheten sjunker under en läkarstrejk, och att det under Gulfkriget dog fler amerikanska soldater av vaccinering än av krigshandlingar. Jag kan inte se hur torsdagens Café-å-lär överhuvudtaget skulle ha bidragit med någon "kunskap" att basera seriös kritik på.

  • Nilssons parallell mellan homeopati och mörk energi är ett fruktansvärt hån mot seriösa kosmologer, och visar att han inte alls begripit distinktionen mellan vetenskap och pseudovetenskap. Givetvis hamnar man inte utanför vetenskapen så snart man sysslar med ett fenomen som vi ännu inte förstått (tvärtom kan man säga att det ligger i forskningens natur att studera sådant). Skiljelinjen handlar inte om huruvida ett visst fenomen till fullo har förklarats, utan om vetenskaplig metod och vetenskapligt förhållningssätt där kritiska tänkande är ett fundament. Sådant saknas totalt hos Evald Lindqvist och hans gelikar i homeopativärlden.

  • Nilsson polemiserar mot uppfattningen (framförd i min förra bloggpost i ämnet) att "det faktum att Chalmers står som värd för en representant för pseudovetenskap skulle skada Chalmers anseende", och avfärdar den som "nonsens". Här tror jag att han helt enkelt inte förstått hur hans arrangemang och Chalmers namn kan komma att användas av homeopatirörelsen. Exemplen på hur arrangemang av detta slag anförs av pseudovetenskapens anhängare, med lärosätets namn som påstådd kvalitetsstämpel, är emellertid inte ovanliga, och ju fler sådana sammanhang ett lärosäte förknippas med desto värre för dess anseende. Den klimatförnekarkonferens som KTH hade den dåliga smaken att anordna 2006 används fortfarande flitigt av klimatförnekare för att ge vetenskaplig legitimitet åt den egna verksamheten, något som givetvis inte är bra för KTH:s anseende. Nilssons exempel med professuren i parapsykologi vid Lunds universitet är sällsynt illa valt, då han påstår att den "givetvis inte [innebär] att man vid [LU] accepterar parapsykologi som vetenskap och propagerar för ämnet". Här pratar Nilsson, om uttrycket tillåts, nonsens. En tydligare markering om att ett område utgör vetenskap än att tillsätta en professur i ämnet är svår att tänka sig. Som framgår av rapporteringen då professorn ifråga, Etzel Cardeña, tillträdde, liksom av en mer aktuell intervju med honom, så är denne en troende parapsykolog. Professuren har, vågar jag faktiskt påstå, skadat Lunds universitets anseende.

  • I sin iver att försvara homeopatin skriver Nilsson att "i England, Frankrike och Tyskland betalar sjukkassan homeopatibehandling, trots att man inte vet hur den fungerar vetenskapligt." Notera ordvalet hur: "man vet inte hur den fungerar". Genom att skriva "hur" istället för "att", antyder Nilsson att homeopati faktiskt har effekt. Om han lyssnade lite mindre på Lindqvists odokumenterade påståenden om att ha behandlat tusentals patienter och "botat 97% av dem", och istället bemödade sig med att ta del av den vetenskapliga litteraturen (där den ena metastudien efter den andra har visat att någon sammantagen evidens för att homeopati skulle ha någon effekt bortom placebo inte föreligger), så hade han sluppit uttrycka sig så gravt vilseledande. Vem var det nu igen som sa att "en seriös kritik bör baseras på kunskap"?

Fotnot

1) Det underliga referat som en bloggare vid namn Gun Ek författat kan vi däremot med fördel lämna därhän.