För några år sedan köpte jag hem den amerikanske geografen Jared Diamonds berömda bok Guns, Germs and Steel (som också finns i svensk översättning med titeln Vete, vapen och virus). Tyvärr fann jag för gott att ge upp läsandet efter blott några dussin av bokens nära 500 sidor - jag har oftast1 ganska stränga krav på böcker för att jag skall fortsätta läsa dem.
Diamonds avsikt är minst sagt ambitiös: han är ute efter den ultimata förklaringen till varför det blev europeerna, snarare än t.ex. Nordamerikas indianer eller folket från Nya Guinea, som från 1500-talet och framåt erövrade och koloniserade världen. Efter att han snabbt har avfärdat möjligheten av en genetisk förklaring (att europeer skulle ha medfödda intellektuella talanger av vassare slag än folk från andra delar av världen) kommer vi till följande passage, som jag finner okunnig på gränsen till korkad, och som blev huvudorsak till att jag tappade tålamodet med boken. På tal om utfallet av den europeiska koloniseringsvågen skriver Diamond på sidan 25 att...
- these results are completely lopsided: it was not the case that 51 precent of the Americas, Australia, and Africa were conquered by Europeans, while 49 precent of Europe was conquered by Native Americans, Aboriginal Australians, or Africans. The whole modern world has been shaped by lopsided outcomes. Hence they must have inexorable explanations, ones more basic than mere details concerning who happened to win som battle or develop some invention on one occasion a few thousand years ago.
Matematikens kaosteori handlar om sensitivt beroende av begynnelsevillkor, vilket innebär att i ickelinjära system som t.ex. vädret, så kan godtyckligt små avvikelser till slut få dramatiska konsekvenser. Den beryktade fjärilseffekten är inte någon myt utan en realitet2: huruvida en fjäril på Himmelska Fridens Torg i ett visst ögonblick flaxar med vingarna eller inte kan göra hela skillnaden beträffande om en orkan på Nordatlanten en månad senare uppstår eller inte. Det handlar inte ens om några enstaka speciella gränsfall, som droppen som kommer bägaren att rinna över eller halmstråt som knäcker åsnans rygg, utan (åtminstone stora delar av) tillståndsrummet är fullt av dessa brytpunkter, lite grand som att i en sekvens om tusen miljarder ettor och nollor så är varenda en av dem av avgörande betydelse för om summan blir udda eller jämn. Och det finns ingen anledning att tro att samhällsutvecklingen skulle ha den stabilitetsegenskap som vädret och många andra fysikaliska system saknar.
Fotnoter
2) Kanske borde jag vara försiktig med att använda ordet "realitet" i dessa sammanhang. Fjärilseffekten är ett faktum i Navier-Stokes ekvationer, som används för att modellera vädret. Dessa modeller är inte identiska med verkligheten, men jag vågar ändå tillskriva dem en realitet, i den lite försiktigare mening som Jean Bricmont och Alan Sokal, i uppsatsen Defense of a modest scientific realism, lägger i ordet. Hur fjärilseffekten kan förstås i kvantmekaniska termer studeras i det område av fysiken som kallas kvantkaos.
Jag tyckte att Jared Diamonds bok var klok och imponerande när jag läste den för några år sedan. Men på den tiden var jag å andra sidan imponerad även av andra kulturevolutionära böcker vars författare jag nu uppfattar som bondfångare, så jag håller öppet för att jag måhända skulle ompröva även Diamond vid en omläsning.
SvaraRadera"han kan naturligtvis ursäktas för att han inte kände till vilket dramatiskt inflytande på politiken i USA och i världen som några hundra helt vanliga Floridabors röster i det amerikanska presidentvalet 2000 skulle få."
SvaraRaderaDet är ju lätt att tänka så. Men eftersom vi inte har något att jämföra med så vet vi inte vad utfallet skulle blivit om Gore vunnit 2000. Jag exempelvis blir mer och mer skeptisk över presidentens makt att påverka särskilt mycket. Jag tror det är andra eliter som styr rätt mycket. De som sponsrar sina egna kongressmän till exempel. Min huvudpoäng är väl att argumentet med valet 2000 och Hitler är väldigt svåra att leda i bevis, och därför väldigt svåra att värdera som argument.
Äh, Kim. Både du och jag förstår att en fluga i förarhytten kan få (och ibland får) en jättelik långtradare att köra i diket. Och både du och jag förstår att stolpe in istället för stolpe ut kan försätta (och ibland försätter) en hel nation i kollektiv extas. Att då på nästa nivå (världshistorien) postulera någon mystisk men opreciserad stabilititsmekanism som gör att då Hitler 1930 rycks bort så dyker snabbt och mirakulöst någon lika karismatisk och megaloman person upp och orsakar ett exakt likadant andra världskrig - det verkar faktiskt närmast lite vrickat. Eller tänk på hur vår civilisation genom kalla kriget stått och fallit med enstaka personers återhållsamhet med avtryckerfingret. Vi kan nog lugnt ta för givet att fjärilseffekten finns även på världshistorisk nivå.
RaderaHavande sagt detta ska jag väl erkänna att jag också tycker att Diamond är lite väl deterministisk.
SvaraRaderaVissa händelser som kan inträffa med mycket liten sannolikhet finns det en tendens att nonchalera.
SvaraRaderaNär man beslutade om Sveriges nuvarande författning kunde man ha förutsatt att en "jämviktsriksdag" kunde uppstå, såsom var fallet 1973-1976. Man hade inte brytt sig om någon gardering för en sådan situation.
Hur gör man om det plötsligt uppstår så många politiska partier att inget av dem når upp till fyraprocentspärren? Sannolikheten för detta är nog mikroskopisk. Men, vad jag förstår kommer Riksdagen att stå tom efter ett sådant valresultat.
Diamond gjorde ett fel i ett fält han själv inte var expert på.
SvaraRaderaHur stor roll spelar det för resten av bokens argument? Knappast någon, då dessa står eller faller baserat på deras egna meriter (eller avsaknad därav).
Jag håller med dig, Moridin. Jag har ingen grund för att göra något totalomdöme om vare sig boken eller dess huvudtes. Min bloggpost gör inget sådant anspråk.
RaderaLivet är ändligt, och antalet läsvärda böcker enormt. Därför (det är min slutsats) behöver jag ständigt ompröva om jag skall läsa ut de böcker jag påbörjat. Dessa beslut sker under osäkerhet, och givetvis kan mitt beslut i detta fall ha varit förhastat. Kimmos kommantar ovan pekar i den riktningen...
Motsatsen till kaos torde väl vara existensen av attraktorer, som oberoende av vilka begynnelsevärdena än är, utgör det tillstånd fasrummet obevekligen närmar sig.
SvaraRaderaJag kommer i sammanhanget att tänka på matematikundervisningen i skolan. Förgäves har man i mer än ett årtionde försökt vända trenden gällande skolungdomarnas allt sämre matematikprestationer. Bland mer eller mindre desperata åtgärder har man implementerat ”Lärarlyftet I” och har även påbörjat satsningen ”Lärarlyftet II”, det senare till en kostnad av 2,6 miljarder SEK. Hittills har man inte lyckats lämna det sluttande planet och det är nog tveksamt om ens den senaste satsningen kommer att hjälpa.
Jag håller med Morodin i detta. Diamonds bok är läsvärd och du avfärdar den för lätt. En miss på ett ställe där han inte ens är ute för att redovisa fakta utan bara göra en retorisk poäng? Nej, det räcker inte.
SvaraRaderaLäste liksom KimmoE boken för ett tiotal år sedan med samma positiva intryck och tycker nog Diamonds huvudteser håller ännu. Slumpens avgörande roll för historiska skeden må man strida om, men vissa förutsättningar måste dock finnas för att slumpen ska kunna spela roll (inga fjärilar, ingen fjärilseffekt). Det Diamond ganska förtjänstfullt reder ut är just dessa förutsättningar (vad jag kommer ihåg, med samma reservation som KimmoE).
SvaraRaderaRegnet och semestern har gjort att jag funnit tid att läsa Pinkers "The better angels of our nature". Om jag kommer ihåg rätt hade du en liknande invändning mot hans bok (att han inte tog hänsyn till hur nära vi varit kärnvapenkrig), vilket han visst gör och med liknande argument som dina egna.
Vill dessutom varmt rekommendera Pinkers bok. De kritiska invändningarna mot denna som jag googlat mig fram till har företrädesvis gjorts av folk som uppenbarligen inte har läst boken (t.ex. Ekdal i senaste numret av Sans). Typiskt; "Pinker tar inte hänsyn till..", när Pinker visst har gjort det, förutsett invändningarna och diskuterat dem.
"Om jag kommer ihåg rätt...".
RaderaNej, Kalle, du minns fel. I bloggposten du syftar på har jag inga invändningar mot Pinkers bok The Better Angels. Jag har inte ens läst boken.
Däremot har jag i sagda bloggpost en invändning mot den huvudtes som Pinker för fram i sin artikel Taming the Devil Within Us. Men om det nu faktiskt är så att Pinker i sin bok skriver något med bäring på den invändning jag formulerar i bloggposten, och om du har lust att berätta om det, så är jag idel öra!
Läste bloggposten,vilket jag borde gjort innan jag skrev, slött av mig.
RaderaPinker skriver mycket om detta, han inser naturligtvis att detta, det "ultimata våldet" är en avgörande invändning mot hans tes. För att göra honom rättvisa bör jag nog hänvisa dig till att läsa boken, men ok en mycket kort sammanfattning (av dryga 700 sidor text)..
Pinker behandlar frågan om risken för kärnvapenkrig på åtskilliga ställen,liksom de tillfällen då det var "nära", t.ex. kubakrisen, och varför det inte inträffade. I princip av samma skäl som våld i allmänhet minskat, därför att vi har blivit mer upplysta (i Kantsk mening), mer civiliserade och mer globaliserade genom handel.
Vad gäller sannolikhetsberäkningar, stödjer han sig hårt på Lewis Richardson, dvs. att konflikters seriositet (läs antal döda) följer en enkel potenslag, med resultatet att sannolikheten att ett kärnvapenkrig bryter ut har mycket låg, men inte försumbar sannolikhet (dock långt ifrån dina 50%). Längre fram skriver han att vi därför måste till varje pris undvika storkonflikter. Detta om konflikter som enskilda händelser oberoende av tid, men han visar också på statistik som pekar på att såväl konflikters seriositet och antal är i avtagande. ..och ja, han diskuterar också om klimathot, resursbrister och andra framtida hot kommer att ändra på detta, men är i huvudsak optimist.
Det finns säkert relevanta invändningar mot detta resonemang, men det var en uppfriskande läsning. Lite modigt av författaren som inser att han riskerar att likt Lebniz, bli hånad som en Doktor Pangloss.
Tack Kalle för sammanfattning! Kanske borde jag ändå ta mig samman och läsa Pinkers bok - ämnet är högviktigt, och jag har ju läst flera av hans tidigare böcker med god behållning (framför allt How the Mind Works och The Blank Slate).
RaderaDetta med Lewis Richardsons potenslag ser jag emellertid inte som något gott tecken på stadgan i Pinkers argumentation. Jag har en del kunskaper och erfarenhet av matematisk och statistisk modellering, och de fallgropar som bör undvikas. Att anpassa potenslagar till data är förföriskt enkelt, och kan för all del ofta vara belysande. Dock, att (som här verkar vara fallet) rätt och slätt extrapolera lagen långt utanför det område man har data till bör man vara mycket försiktig med, i synnerhet om man inte kan stödja kurvanpassningen med någon övertygande mekanistisk härledning av det matematiska sambandet. Natruligtvis borde jag kika på detaljerna i Pinkers resonemang innan jag dömer ut det, men tills dess är jag nog böjd att tentativt betrakta det som ytterst svagt.
Du har naturligtvis rätt om potenslagen, att dra en rät linje i ett log-diagram (vilket det ytterst går ut på) och dra alltför vittgående slutsatser är ju en förledande övning som alltför många har hängett sig åt.
RaderaMen, det är trots allt att kasta ut barnet med barnvattnet. Att våldet trots allt har minskat med tiden, trots stora katastrofer som världskrigen är en viktig och sann observation som förtjänar att påtalas. Det har trots allt inte blivit något tredje världskrig, vi hänger oss i allt mindre utsträckning åt dödsstraff, tortyr och andra barbariska metoder att plåga våra medmänniskor, krigen tenderar att bli mindre drabbande, osv.
Det betyder förstås inte att att vi ska slå oss till ro eller att vi ska öka vår acceptans för de hemskheter som ännu pågår dagligen i Syrien och på andra ställen på vår jord. Men det ger hopp för att vi trots allt på något sätt går framåt, och att vi kan gå än mer framåt mot en allt bättre värld och att vi kan identifiera de mekanismer som gör det möjligt. Vad är alternativet?
Förlåt patetiken i det sista stycket, men ibland förtjänar det till synes patetiska att uttalas.
Vad Diamond menar är att vi bör söka de bakomliggande strukturerna. Att det inte var någon tillfällighet att t ex de sjukdomar som europeerna förde med sig döda indianerna och inte tvärtom. Jared reder ut vad som kan vara den bakomliggande strukturen, nämligen att Eurasien dels hade lite tur vad gäller växter och djur och dels hade en stor utsträckning i öst-västlig ledd (till skillnad från Afrika och framför allt Amerika) som gjorde att framsteg vad gäller växtförädling och djuravel lätt kunde föras vidare till angränsande områden. Han för också fram tankeväckande ideer om betydelsen av att Europa (till skillnad från t ex Kina) varit politiskt splittrat och att därför ingen härskare kunnat t ex förbjuda upptäcktsresor.
SvaraRaderaOlle:
SvaraRaderaVadå "huruvida en fjäril på Himmelska Fridens Torg i ett visst ögonblick flaxar med vingarna"? Antingen kommer den att flaxa med vingarna som ett resultat av tidigare händelser eller så kommer den inte att göra det.
Det som sker är det enda som kan ske, givet sakernas tidigare tillstånd. Jag förstår med andra ord inte hur Adolf Hitler skulle ha kunnat omkomma i en bilolycka 1930.
Jag tror, Andreas, att du, om du verkligen menar allvar med att kategoriskt avvisa kontrafaktiskt tänkande, ålägger dig ett allvarligt intellektuellt handikapp.
RaderaSnälla nån Olle.. måste man bli kallad för "allvarligt intellektuellt handikappad" för att man uttrycker sig kategoriskt eller för att man har en avvikande uppfattning?.. Det gör mig ledsen.
RaderaJag försöker att inte sjunka till din nivå när det gäller hur du pratar med människor men det är svårt när man blir grovt förolämpad.
Så jag tror att det är du, Olle, om du verkligen menar allvar med att kategoriskt avvisa determinismen, som ålägger dig ett intelektuellt handikapp.
Jag skulle vilja tipsa dig om följande:
http://www.naturalism.org/strawson.htm
Ha en trevlig dag Olle.
Nämen nu har du väl taggarna lite väl mycket utåt, Andreas. Min avsikt var inte att förolämpa, och absolut inte att fälla något omdöme om dina förståndsgåvor. Jag ville bara framhålla att kontrafaktiskt tänkande, oavsett om man är determinist eller inte (jag kan för övrigt inte påminna mig att jag någonsin skulle ha "kategoriskt avvisat determinismen"), är ett väldigt nyttigt och användbart redskap.
RaderaPrecis som jag tror att man förlorar på att avsäga sig användandet av, låt oss säga, modus ponens, aritmetik eller metaforer i sitt tänkande, tror jag att det blir ett allvarligt hinder för tänkande och lärande om man aldrig tillåter sig att tänka "vad hade hänt om jag istället hade tagit vänster i rondellen... om jag hade tagit mod till mig och bjudit ut den där söta flickan... om jag hade slagit till bollen med bara aningen mer underskruv...". Bland annat har jag väldigt svårt att se att det skulle vara möjligt, utan kontrafaktiskt tänkande, att ha något grepp om något så grundläggande som kausalitet. När man hävdar att A orsakade B, så ligger ju i detta föreställningen att om A inte hade inträffat så hade inte heller B inträffat.
Jag har inte avfärdat kontrafaktiskt tänkande i allmänhet.
SvaraRaderaMen just när det gäller Hitler eller fjärilen så ser jag inte vad man har för användning av att kontrafaktiskt tänkande.
Jag tror det är viktigt för människors mentala hälsa att inse att inget som händer kunde inte ha hänt och att inget som inte händer kunde ha hänt. Eftersom jag anser att det finns stora vinster med att se världen som deterministisk och eftersom de allra flesta inte tror på determinism (förmodligen av evolutionära anledningar) så tror jag att det är något man behöver öva upp.
Ser man på världen som deterministisk så har man inga hämdbegär och ältar inte varför hemska saker händer en själv och andra.
Jag har svårt att se hur det skulle kunna vara på något annat sätt så därför försöker jag själv öva mig på detta sätt att tänka. Men det är inget som kommer naturligt. Någon del av min hjärna (påverkad av allt nonsens man fått höra av föräldrarna under uppväxten) säger hela tiden till mig att jag måste grubbla i all evighet över de två första sakerna du nämnde. Pingis eller tennis grubblar jag sällan över (om det är för att jag är så oerhört bra eller för att jag sällan spelar låter jag vara osagt!)
Att jag grubblar över detta är oerhört dumt. Delvis pga att världen är deterministisk och delvis pga man inte lär sig något av det ( http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=self-compassion-fosters-mental-health )
Jag tolkar länken i din förra kommentar, ihop med det du skriver nu, som att du betraktar frågan om fri vilja som angelägen att komma till klarhet med. Jag har själv grubblat över saken en hel del genom åren, men något mindre på senare tid då jag tycker mig ha nått ett så tillfredsställande avslut på frågan som jag rimligtvis kan hoppas på. Se Fotnot 1 i den här bloggposten.
RaderaAndreas,
SvaraRaderaGalen Strawson argumenterar inte för determinism. Han argumenterar mot kompatibilism. I min mening är kompatibilismen falsk just för att determinismen är falsk. Det är inte fri vilja som ska bort.
Den moraliska begreppsapparaten, fri vilja och ansvar har utvecklats av libertarianer. Ska man på allvar resonera kring fri vilja måste man förstå den positionen, det gör inte Strawson.
Om du har några argument för att determinism är sant eller nyttigt så tar jag gärna del av det. Jag har nog aldrig sett några argument för determinism, men jag har sett tusen personer ta det för givet.
Att avfärda en bok eller en person p.g.a. ett mindre klokt uttalande är högmod. Man lär sig mer av att lyssna på dem man inte håller med.
SvaraRaderaÄven för en person som jag som prioriterar läsning högt här i livet finns det långt fler böcker som pockar på ens uppmärksamhet jämfört med vad man har tid och möjlighet att läsa. Utan ett visst mått av vad du kallar "högmod" finns ingen möjlighet att prioritera i denna bokflod. Se även mitt svar till Moridin ovan.
Radera