fredag 24 maj 2013

"För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras"

Senatorn Cato den äldre (234-149 f.kr.) i Rom är känd för att ha avslutat många av sina anföranden i senaten med orden "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Själv vill jag absolut inte förespråka några militära angrepp mot norra Tunisien, men jag har en annan hjärtefråga, som jag, med lite olika formuleringar och infallsvinklar, ofta återkommer till, såväl här på bloggen som i korridorerna på VR, KVA och annorstädes. Jag gör det så ofta jag törs med hänsyn tagen till risken att jag till slut framstår som monoman. Så här lyder mitt Karthago:
    För övrigt anser jag att
      forskningsprioriteringar utan stöd i ett systematiskt kunskapsunderlag om olika teknikområdens möjliga och troliga positiva eller negativa inverkan på mänsklighetens framtidsutsikter
    är ungefär lika förståndigt som
      att med gasen i botten framföra en bil med ögonen enbart på hastighetsmätaren fullkomligt ignorerandes vad som händer utanför bilen.
För den som vill se denna tankegång utvecklas en smula, eller ta del av exempel på den katastrofalt negativa1 inverkan (inklusive total utplåning) på mänsklighetens framtidsutsikter som framtida forskning kan tänkas föra med sig, finns t.ex. följande bloggposter att ta del av:

Fotnot

1) Att forskning också kan ha enorma positiva konsekvenser är givetvis välkänt, men kanske inte alla käner till storleksordningen på den potentiella nytta som vissa framtida teknologier tillskrivs av respekterade tänkare. Se t.ex. Nick Bostroms uppsats Why I want to be a posthuman when I grow up, och Eric Drexlers aktuella bok Radical Abundance: How a Revolution in Nanotechnology Will Change Civilization varur jag saxar följande passage:
    Imagine what the world might be like if we were really good at making things – better things – cleanly, inexpensively, and on a global scale. What if ultra-efficient solar arrays cost no more to make than cardboard and aluminum foil and laptop computers cost about the same? Now add ultra-efficient vehicles, lighting, and the entire behind-the-scenes infrastructure of an industrial civilization, all made at low cost and delivered and operated with a zero carbon footprint.

    If we were that good at making things, the global prospect would be, not scarcity, but unprecedented abundance – radical, transformative, and sustainable abundance. We would be able to produce radically more of what people want and at a radically lower cost – in every sense of the word, both economic and environmental.

    [...]

    Imagine a world where the gadgets and goods that run our society are produced not in a far-flung supply chain of industrial facilities, but in compact, even desktop-scale machines. Imagine replacing an enormous automobile factory and all of its multi-million dollar equipment with a garage-sized facility that can assemble cars from inexpensive, microscopic parts, with production times measured in minutes. Then imagine that the technologies that can make these visions real are emerging – under many names, behind the scenes, with a long road still ahead, yet moving surprisingly fast. (s ix-x)

5 kommentarer:

  1. Bertil Åkerblom24 maj 2013 17:39

    För övrigt anser jag personligen att det i huvudsak är denna inställning som medfört att det inte kommit ut några helt nya uppfinningar av större värde i affärerna och samhället de senaste 50 åren. Nästan allt som finns i samhället i större skala bygger på upptäckter som gjordes för 50 år sedan eller mer. Trots över 1,2 miljoner vetenskapliga rapporter om året har nästan ingenting nytt kommit medborgarna och samhället till godo i någon större utsträckning på 50 år.

    Bättre för forskningen vore att ha små arbetsgrupper, med någon idéspruta, någon som är väl påläst och några skickliga laboratorietekniker, och låta dem göra vad de vill utan att någon kollar om de arbetar efter systematiskt kunskapsunderlag eller ej.

    Att göra misstag är det bästa sättet att lära sig något nytt på, varför forskningspengarna i första hand borde gå till att göra misstag (och helst skulle de publiceras också, så att andra slipper göra om dem.)

    Den negativa trenden av mänsklig aktivitet började redan med jordbruket. Jorderosionen i jordbruket kommer till slut att förvandla all landmassa till stenöken. De flesta eventuella naturparker som kan skyddas från tjuvjägare kommer att försvinna vid nästa istid. (50 000 år är en väldigt kort tid i biotopens historia. Att ta upp och sprida några tusen miljarder ton bottenslam om året från havens botten för att odla mat till 25 miljarder människor är knappast realistiskt med dagens inställning hos människorna.) Som en nordamerikansk indian påstås ha sagt, att när man sätter plogen i marken skär man upp sin moders bröst och hon blöder till döds. Och jorderosionen är bara ett problem bland kanske 100 andra.

    Däremot håller jag med att man borde analysera var de värsta avarterna kan dyka upp. Så anser jag att man borde stoppa forskningen med genteknik och eventuellt nanoteknik eftersom de kommer att användas för att utrota nästan allt naturligt liv i haven också (för att få tillräckligt med livsmedel åt 25 miljarder människor när man förstört all landmassa genom främst jorderosion). Men det är ett undantag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Driver du med mig, Bertil Åkerblom? Förlåt att jag säger det, men din kommentar ovan tycks mig svämma över av motsägelser och vanföreställningar.

      När du skriver som om idén om forskning i självständiga grupper och den om vetenskaplig publicering vore nya och revolutionerande, och när du antyder att den huvudsakliga hämmande faktorn på forskningsframsteg är det slags framsynthet jag efterfrågar, då kan jag inte annat än undra vilken planet du bor på.

      När du sitter bland dina smartphones och laptops och skriver en internetkommentar om den närmast totala frånvaron av tekniska framsteg de senaste 50 åren framstår du som både bortskämd och blind för vad som finns framför näsan på dig, men din otålighet efter större framsteg kan i alla fall uppfattas som teknikvänlig... tills man kommer till kommentarens fjärde stycke där du plötsligt går över i den extremaste teknikfientlighet och beklagar övergången från jägar-samlar-samhälle till jordbrukssamhälle.

      En nästan lika bisarr tvärvändning är hur du, efter att inledningsvis ha dömt ut min idé om vikten av kunskap om risker med framtida forskning och emergenta teknologier, i sista stycket ändrar dig och efterfrågar just sådana analyser.

      Jag borde såklart vara tacksam och glad över att du följer min blogg och allt som oftast finner den tillräckligt intressant för att vara värd att kommentera. Men ändå. Är det för mycket begärt att dina kommentarer skall uppvisa åtminstone ett litet uns av koherens och begriplighet?

      Radera
    2. Bertil Åkerblom25 maj 2013 15:13

      Det är tråkigt att diskutera med någon som har samma åsikt som en själv. Det är hedrande att du även tar in kommentarer som har andra åsikter.

      Citat OH: "Men ändå. Är det för mycket begärt att dina kommentarer skall uppvisa åtminstone ett litet uns av koherens och begriplighet?"

      BÅ: Teknisk utveckling: Digitalteknik, satellitteknik, integrerade kretsar, tv-skärmar, radiosändare, positioneringsteknik, kärnteknik, telefoner, elektronisk lagringsteknik med mera baseras på idéer från 60-talet.

      Medicinsk utveckling under de senaste 50 åren har varken förlängt livslängden eller ökat andelen friska i samhället i någon högre grad (i Väst). Risken för att virusepidemier i stil med digerdöden utbryter föreligger fortfarande.

      Transporter, energiproduktion, husbyggnader och liknande härstammar från teknik som i grunden fanns på 60-talet.

      Beträffande forskningsfinansiering: Jag har haft glädje av att diskutera vetenskap och teknik med forskare och utvecklare både på den statliga sidan och den privata. De har i många fall haft fantastiska idéer till ny teknik. Men det har de inte fått någon finansiering för. I stället har finansieringen gått till jämförelsevis medelmåttiga projekt (enligt deras åsikt).

      Beträffande framtidsplanering: Nu finns för närvarande vad jag kan se bara en planering för framtiden. Först blir vi 14 miljarder på normal väg. Sedan fördubblas livslängden med genteknik till 25 miljarder. Enda planeringen för mat är att använda genteknik. Först kommer mer konkurrenskraftiga genmodifierade arter (inklusive mikroorganismer) att konkurrera ut det mesta livet på land. När markförstöring och jorderosion förstört marken på land, återstår odlingar i haven. I haven kommer de naturliga arterna dels att konkurreras ut, och dels måste de naturliga arterna utrotas för att de inte skall konsumera det som odlas. Resultatet blir en mer eller mindre död planet. Har någon ett annat förslag som skulle kunna utgöra ett fungerande alternativ med dagens människor får de gärna komma fram med det. Hoppas, hoppas...(Tidsaspekten är alltså några tusen år. Med tidsaspekten några hundra år är det inga problem.)

      Angående vetenskap: Det bisarra är att vetenskapen dels ligger bakom en stor del av denna utveckling, och dels att vetenskapen inte har tagit fram ett alternativ som skulle kunna tänkas fungera med nuvarande och kommande befolkningsmängd. Jag håller därmed helt och hållet med dig om vikten av att diskutera riskerna och möjligheterna med dagens forskning.

      Beträffande stenåldersliv: Med tanke på dagens enda planering föreslår därför somliga en återgång till jägar- och samlarkultur. Nu finns det ett problem med detta. Jordbruket medförde en befolkningsökning på ungefär hundra gånger fram till senmedeltid. Modern teknik ökat livsmedelsproduktionen med ytterligare tio gånger. Men en befolkningssänkning på 1000 gånger från nuläget hjälper inte för att gå tillbaka till jägartiden. För nu har vi dödat åtminstone 90 procent av alla djur och utrotat mycket av den vilda naturen. Antalet människor som i dagsläget kan leva på jägarnivå troligen är en tiondel jämfört med tidigare. En tillbakagång till jägar- och samlar liv innebär därmed en snabb befolkningssänkning med ungefär 99,99 procent. Ingen teknik kan garantera att sänkningen skulle stanna därvid. Ofta får man en viss undersläng vid snabba förändringar. På internet finns det somliga som anser att detta är bättre än att utrota allt annat liv på planeten. Några av dessa personer kommer troligen att en dag ha tillgång till genteknik som kan ta fram betydligt mer effektiva bakterier och virus. (För övrigt var stenåldern inte uthållig heller, räknat under miljoner år.)

      Nu kan jag naturligtvis ha fel. Men skall jag ändra mig får någon gärna visa detta med vetenskaplig argumentation.

      Radera
    3. Jag kan inte svara på allt ur din kaskad av ur luften gripna sifferuppgifter och påståenden, men för att ta en ur mängden så har du tokfel i fråga om utvecklingen av västvärldens medellivslängder.

      Vad gäller forskningsfinansiering så är det utan tvivel så att det finns brister i systemen för detta i Sverige och annorstädes, men din argumentation för att så är fallet är väldigt svag. Så länge de totala resurserna till forskning är begränsade så kommer vissa forskare att få avslag på sina ansökningar, och det ligger i sakens natur att dessa blir missnöjda och i de flesta fall känner sig orättvist behandlade. Din observation om att dylika missnöjda forskare förekommer säger alltså i stort sett ingenting om några svagheter i forskningsfinansieringssystemet, och än mindre utgör den stöd för ditt inledande påstående 17:39 om att det är överväganden om risker för utplåning av mänskligheten som orsakar dessa svagheter.

      Radera
  2. Ceterum censeo Carthaginem esse delendam. Om jag skulle formulera en egen tanke i dessa banor skulle det bli, för övrigt anser jag att Svenska forskningsmedel bör kopplas närmare Svenskt näringslivs behov. Varje större företag i Sverige har en koppling mellan sina produktplaner och sitt teknikbehov, det senare ofta uttryckt i en s.k. teknikplan. Det finns dock ingen, alternativt en icke skönjbar, koppling mellan utdelningen av statliga forskningsmedel och dessa teknikplaner. Det tycks som om myndigheterna anser att innovation kommer som en konsekvens av att man strör pengar över forskningen. Inget kan vara mer felaktigt. Denna brist medför ett förslösande av statliga medel och en urgröpning av Svensk konkurrenskraft. Det här betyder dock inte att jag menar att alla forskningsmedel ska gå till näringslivet behov dock behövs en betydligt tydligare koppling.

    SvaraRadera