fredag 30 augusti 2013

Mygg med kanoner

Den som läst vad jag skrivit här på bloggen exempelvis den 11 september 2011 eller den 7 juli i år vet att jag lätt blir provocerad av påståenden om att ateister skulle vara sämre människor än religiösa. Idag skall jag ge ännu ett exempel. Denna gång är det den kristne debattören Per Ewert (i mina kretsar mest känd för Borås Tidnings kanske mest vrickade debattartikel någonsin) som retat upp mig med ett sådant påstående. Att, som jag gjorde igår i den diskussion jag strax skall redogöra för, tillämpa något som liknar argumentationsanalys på Ewerts primitiva antydan till resonemang, är givetvis att skjuta mygg med kanoner - något som understryker hur lättprovocerad jag är på detta område.

Det hela började med att någon präst i tidningen Dagen ansåg att vålds- och mobbingkulturen på den nu stängda internatskolan Lundsberg berodde på att man avskaffat morgonbön och kvällsandakt, och att min gode vän Patrik Lindenfors gjorde en Facebook-uppdatering där han meddelade avvikande uppfattning. Patriks uppdatering följdes av en lång och spretig diskussion med många deltagare, inklusive Per Ewert. Följande korta utdrag ur diskussionen visar vad Ewert sa som jag fann så anstötligt, och hur jag reagerade på det.
    PE: Låt oss säga att morgonandakten liksom på vår skola (därmed inget tvingande samband att alla elever därför handlar så som vi önskar) ofta skulle bestå i ett upprepande av att varje människa är skapad till Guds avbild, och att vi därför är pliktiga att älska och respektera varje medmänniska - borde det inte rimligtvis innebära en puff i rätt riktning?

    Mikael Svanholm: Älska varje medmänniska? Förklara varför det är en bra idé.

    PE: Mikael Svanholms kommentar ovan pekar på att en grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver...

    OH: Per Ewerts kommentar rörande naturligt urval och medmänsklighet ovan tyder på en fördomsfullhet av nästan Tuve Skånbergska proportioner gentemot icke-vidskepliga medmänniskor.

    PE: Olle får gärna bemöta argumentet i sak istället för att hänvisa till fördomar.

    OH: Argument, Per Ewert? Du påstod att "en grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver", men där finns inget argument att bemöta. Bara en non sequitur och en unken fördom.

    PE: Om dess bekännare, som exvs i fallet ovan, har svårt att inse varför man bör älska sina medmänniskor, har tesen kanske i någon mån bevisat sig själv? Det är ju också en filosofiskt konsekvent inställning. I en biblisk grundsyn är det dock tydligt att varje människa är skapad med en inneboende värdighet som gör att hon också är värd att älskas. Det är en ganska tydlig skillnad.

    OH: OK då, Per Ewert, bara för skojs skull, låt mig för ett ögonblick låtsas att du har presterat ett argument värt att bemöta. Ditt argument verkar vara att från premisserna P1 och P2 sluta dig till C, där

      P1 = {Mikael Svanholm har en naturalistisk världsbild.}

      P2 = {Mikael Svanholm ifrågasätter det rimliga i att älska alla människor.}

      C = {En grundsyn där människan enbart är en av slump och naturligt urval uppkommen samling atomer ute på en resa från ingenting till ingenting kanske har ganska svårt att ge den medmänsklighet som nutiden behöver.}

    Jag känner inte Mikael Svanholm, så jag vet inte om P1 är sann, men låt oss anta det. Jag ser följande brister i ditt argument:
      1. P2 implicerar inte att Mikael Svanholm skulle ha en krassare eller mindre inkluderande människosyn än du. Han kanske bara har en något mindre urvattnad uppfattning än du om vad ordet "älska" betyder? När jag säger till min hustru att jag älskar henne så menar jag det i en mycket starkare betydelse än blott detta att jag tillerkänner henne ett okränkbart människovärde. Och jag kan bara anta att när du går omkring och hävdar att du älskar alla människor (inklusive Josef Fritzl, får man förmoda), så gör du det i en annan och avsevärt svagare betydelse än vad jag avser när jag säger att jag älskar min hustru. Du verkar alltså dra jättestora växlar på någonting som kanske bara är en språkförbistring.

      2. Även om P1 och P2 är sanna så återstår för dig att etablera ett orsakssamband mellan dem.

      3. Anekdotisk bevisföring. Även om du skulle lyckas etablera ett orsakssamband mellan P1 och P2, så är det bara exemplet Mikael Svanholm du behandlat. I konklusionen C har du utan grund upphöjt detta till ett generellt samband.

    Notera att var och en av pukterna 1, 2 och 3 räcker för att rasera ditt argument. Nu har du fått smaka på en tredubbel rasering. Nöjd?
På detta har Per Ewert ännu inte svarat, men jag lovar att återkomma om så sker.

Edit 2 september 2013: Som framgår i kommentarstråden nedan har Per Ewert nu svarat, i ett inlägg på sin egen blogg. Jag avser svara, men ber om läsekretsens tålamod (precis som Ewert behöver jag ofta prioritera annat än bloggandet).

Edit 3 september 2013: Nu har jag svarat - se min nya bloggpost Per Ewert, ateismen och moralen: mitt försök att hålla igång stormen i vattenglaset!

6 kommentarer:

  1. Jag hänger också, mer, upp mig på när man som här beskriver en naturalistisk världsbild som en tro på "slump och naturligt urval". Som om det enda alternativet till att tro på Guds vilja är att allting är en slump. Jag förstår inte varför just utvecklingsläran sådär sätts tillsammans med slump. Att beskriva organismers utveckling som naturligt urval har väl inte mer med slump att göra än att beskriva fall till marken som en följd av gravitationen? Man hör aldrig troende hävda att ateister tror att det är en slump att saker faller till marken, bara för att de inte tror att det beror på Guds vilja…

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist31 augusti 2013 13:46

    Den som slumpmässigt trycker på tangenterna på ett tangentbord tillräckligt länge kommer så småningom att ha skrivit ned Shakespeares samlade verk utan ens något enstaka stavfel.
    Evolutionen har åstadkommit slumpartade mutationer mycket länge. En lång svit av sådana har lett till människans uppkomst.
    Den som singlar slant tillräckligt länge får någon gång tio klave i följd. Det torde räcka med några timmars slantsingling. Från encelliga djur till människa behövs mycket längre tid, men nu har den tiden faktiskt förflutit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apan som skriver Hamlet är ett intressant takneexperiment som jag bloggade om för ganska exakt ett år sadan. Som metafor för evolutionen är det dock tämligen vilseledande, av skäl som jag tror blir tydliga för dig om du läser min gamla Nämnaren-uppsats Slumpen och evolutionen från 2005.

      Radera
    2. Arne Söderqvist31 augusti 2013 18:16

      Jo, jag minns din uppsats i Nämnaren och jag kommenterade den visst på Nämnarens hemsida också. Jag inser att metaforen inte är någon riktigt lyckad jämförelse med evolutionen.

      Radera
  3. Kort efter publiceringen av bloggposten i fredags (10:45) skrev jag (11:08) till Per Ewert och uppmärksammande honom på den samt inbjöd till kommentar. Praktiskt taget med vändande post (11:20) svarade han:

    "Hej Olle! Missade fortsättningen på den diskussionen, men ska ska försöka hinna titta närmare på argumentationen ditt blogginlägg senare idag och återkomma i någon form.

    Bästa hälsningar,
    Per Ewert
    Informationssekreterare vid Claphaminstitutet"


    Något tycks dock ha kommit emellan, då jag ännu inte hört av honom vare sig via epost, i Patriks Facebook-tråd eller här på bloggen. Men jag hoppas fortfarande att han skall höra av sig.

    SvaraRadera
  4. Ja, min familj pch en helg kom emellan. När jag ställs inför valet mellan mina barn och min blogg brukar valet vara ganska lätt.

    Nu sover folket dock, och jag har tagit mig tid att plita ihop en respons på http://perewert.se/?p=669

    SvaraRadera