måndag 12 augusti 2013

Om vett och etikett, del 3: hur man tilltalar en supermakt

Det är idag dags för del tre i min lilla sommarserie här på bloggen om vett och etikett. (Här är länkar till del ett och del två.) Idag skall jag jag diskutera vilken samtalston företrädare för en liten nation som Sverige bör hålla när man adresserar världens främsta supermakt. Frågan är aktuell eftersom USA:s president Barack Obama avser besöka Sverige i början av september i år. Då är det viktigt att statsminister Reinfeldt, utrikesminister Bildt och andra han möter noga tänker igenom etikettsfrågorna inför mötet, så att vi håller oss väl med stora mäktiga USA. Det kanske allra viktigaste att tänka på i detta sammanhang är att undvika att uttrycka sig så tölpaktigt som dåvarande statsministern Olof Palme gjorde julen 1972:
    Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. Det kan inte finnas militära motiv för bombningarna. Militära sagesmän i Saigon har förnekat att det skulle pågå en nordvietnamesisk uppladdning. Det kan inte rimligen bero på vietnamesernas halsstarrighet vid förhandlingsbordet. Motståndet mot oktoberöverenskommelsen i Paris kommer - som New York Times påpekar - framför allt från President Thieu i Saigon. Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.

    Och därför är bombningarna ett illdåd. Därav finns det många i modern historia. De förbinds ofta med namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville och Treblinka. Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Notera Palmes tråkiga tonfall, och hans bristande förståelse för att man ibland måste bomba och döda människor för att hålla uppstudsiga u-länder på mattan. Jultalet kan inte ses som annat än ett mycket allvrligt etikettsbrott, och fick mycket riktigt svåra följder: USA avbröt, under mer än ett års tid, de diplomatiska förbindelserna med Sverige.

Så hur bör då Reinfeldt och Bildt istället välja att uttrycka sig när de möter Obama i nästa månad? Något i stil med följande vore enligt min mening finfint:
    Käre President! Vi är så stolta och glada över att på detta vis få träffa ledaren för det största, finaste och friaste landet i världen. Ingen stoltare symbol än er Frihetsgudinna finns väl för mänsklig frihet, förutom möjligen er fina Guantanamobas. Ni är verkligen alla tiders!

    Er hållning i klimatfrågan är beundransvärd, för man kan ju inte rimligtvis kräva att den nation som gjort mer än någon annan att förorena vår gemensamma atmosfär skulle behöva gå före andra och fattigare länder med att göra utsläppsminskningar. Hur skulle det se ut? Ni har ju så fina stadsjeepar, många av er, och det vore ju jättesynd om dessa bara fick stå och samla damm. Och ni förtjänar verkligen en eloge för era initiativrikedom vad gäller tillvaratagande av nya oljefyndigheter.

    En annan grej vi beundrar högt är era förarlösa flygplan och hur ni använder dessa till att bomba och ha ihjäl människor i Afghanistan och Pakistan. Det här med att riskera unga trevliga amerikanska flygplanspiloters liv i samband med bombningar har ju länge varit ett gissel, som det är skönt att vi nu kommit ifrån. Snart kanske vi kan få de där flygplanen att bomba helt utan mänsklig inblandning!

    Oj vad trevligt att vi kan vara sådana bundisar, lilla Sverige och stora USA. Och tänk vad storsinta ni är som förlåtit oss för det där dumma jultalet Olof Palme höll 1972. Dumma dumma dumma Palme!

    Och på tal om dummingar så hoppas vi att ni snart får fatt i den där dummingen Edward Snowden. Dumma dumma dumma Snowden! Hur kan man egentligen vara så naiv och opatriotisk som han, och tycka att medborgarna i en demokrati har rätt att veta vad det egentligen är som militären och säkerhetstjänsten sysslar med? Bra i alla fall att ni fick tag i den där Bradley Manning. Där kan vi verkligen snacka om opatriotisk snackegubbe. Förstod han verkligen inte att det där luftangreppet i Baghdad den 12 juli 2007 var tänkt som en hemlis? Usch så dumt, måtte han skaka galler i 100 år!

    Ja du, käre President, tänk vad vi gillar varandra, stora USA och lilla Sverige! Ni är verkligen världsbäst, och vi beundrar er så in i Norden mycket. Säg gärna till om ni vill ha med oss på något krig i tredje världen eller så, så ställer vi gärna upp vid er sida, med det lilla vi har! Får det lov att vara ett glas Coca-Cola?

Jag har inga illusioner om att ha funnit de absolut bästa formuleringarna, och jag tror inte att Reinfeldt och Bildt kommer att följa mitt förslag ord för ord. Däremot tror jag att vi kan ha tillräcklig tillit till deras taktkänsla och finess för att på goda grunder anta att deras anföranden till såväl sakinehåll som stil kommer att mer likna mitt förslag än Palmes ilskna gamla jultal.

14 kommentarer:

  1. Behärska ditt usa-hat är du snäll. Du lever i klimathysterins, genusteorins, vänsteraktivismens, multikurens, gruppvåldtäkternas och HBT-extremismens förlovade hemland, till på köpet avlönad genom pengar konfiskerade från ärliga människor med riktiga jobb i den närande sektorn. Du skall vara tacksam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men snälla söta lilla Anonym 11:06, lugna ned dig några hekto. Jag hyser inget som helst USA-hat, utan tycker tvärtom mycket om USA. Bortsett från Sverige finns inget annat land än USA som jag vistats mer i och vars kultur och natur jag njutit så mycket av, och där finns några av de bästa och mest stimulerande universitets- och forskningsmiljöer jag träffat på. Ett på många vis fantastiskt land!

      Däremot finns mycket att vara kritisk mot, men man behöver sannerligen inte hata USA bara för att man ogillar terrorbombningar mot Hanoi, fracking, förarlösa stridsflygplan och den rättslöshet som råder för Guantanamofångarna.

      Ditt tal om "pengar konfiskerade från ärliga människor med riktiga jobb i den närande sektorn" tyder på att du är emot skattefinansierad forskning och utbildning. Sådant finns det gott om i USA, kan jag upplysa om. Du får gärna kritisera den saken, och jag lovar att inte för den sakens skull anklaga dig för USA-hat.

      Radera
  2. Är just så kallade "förarlösa" flygplan värre än andra?

    Bara en fråga..



    / Kristoffer

    SvaraRadera
  3. Tack för den humorattacken!

    SvaraRadera
  4. Underbart skrivet Häggström! Hatten av.

    SvaraRadera
  5. Arne Söderqvist12 augusti 2013 16:45

    Mark Twain sade att man faktiskt kan komma överens med alla människor. Det är bara att låta dem få som de vill.
    Det är också lätt för små nationer att komma överens med stora nationer. Det är bara att låta dem få som de vill.
    Ett gott exempel: Sverige och Tyskland under Andra världskriget.

    SvaraRadera
  6. Olle har väl i princip rätt i att de frågor som han berör bör tas upp. Frågan är dock på vilket sätt...?Men det ligger kanske i sakens natur att man tar upp frågor där man vill rikta viss kritik. Och naturligtvis är inte Obama omedveten om dessa frågor. Det är säkert inte ens speciellt känsligt att ta upp dem, men frågan är som sagt på vilket sätt man tar upp dem.
    Sedan ger det väl valfläsk till Stefan Löfven om Reinfeldt, Bildt har varit alltför respektfulla. Politik är inte lätt, och visst kan jag hålla med Arne i hans inlägg ovan. Men politiken är ändå det medel som finns att utöva inflytande/makt, utöver det engagemang som "vanliga" medborgare måste ha och visa.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
  7. Anonym 12:40: Man behöver knappast vara moralfilosof för att se dilemmat med förarlösa flygplan. När en nation kan likvidera människor (dessutom oftast fel människor) från en bekväm fåtölj på 3 000 mils avstånd och helt utan risk så sjunker den politiska kostnaden för våldsanvändande. Det är givetvis inte bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 3000 mil är möjligen lite att ta i. Avståndet mellan godtycklig punkt på jordytan och dess antipod är ca 2000 mil.

      I övrigt helt enig!

      Radera
    2. Hävdaren Häggström borde förstå att kosmopoliten Kretz självfallet avser den internationella enheten nautisk mil, och inte den provinsiella skandinaviska milen.



      Radera
  8. Tomas Lindgren14 augusti 2013 22:04

    När man diskuterar Palmes offentliga tal så måste man väl ändå se det i samband med vad som inte var offentligt i relationen mellan Sverige och USA. Signalspaningstjänster i Östersjön, Sveriges starka flygvapen som bevakade en stor del av gränsen mot Warszawa-pakten, de hemliga Nato-förbindelserna, Stay Behind rörelsen. USA hade inte råd med mer än att symboliskt bryta den diplomatiska kontakten med Sverige. Allt detta visste Palme och kunde därför tillåta sig starka uttryck.
    Vad vet vi idag om vad vi inte vet om relationerna mellan Sverige och USA,som kan påverka innehållet i mötet.

    SvaraRadera
  9. Mycket bra förslag på tal! Med tanke på att Bildt tidigare varit mycket taktfull i uttalanden om känsliga frågor såsom kärnvapen för att inte stöta sig med supermakter som USA, så kan vi nog vara ganska trygga i att något i stil med ditt förslag kommer att framföras. (http://slmk.org/icanw/bildt-ringde-ring-p1-for-att-bemota-kritiken-mot-hans-karnvapenpolitik/)

    SvaraRadera
  10. Arne Söderqvist16 augusti 2013 07:58

    SvD-kolumn:
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bara-karlek-vid-presidentbesok_8428834.svd

    SvaraRadera