söndag 20 april 2014

Robotisering

Utvecklingen inom artificiell intelligens (AI) har potential att, på gott och/eller ont, totalt omstöpa våra levnadsvillkor. Detta har jag ofta skrivit om här på bloggen, med fokus på det hypotetiska scenario som benämns intelligensexplosion eller Singularitet, i vilket ett AI-genombrott sätter igång en mycket snabb utveckling, driven av en feedbackloop där de allt intelligentare maskinerna modifierar sig själva mot ännu högre intelligensnivåer, med oöverskådliga och eventuellt apokalyptiska konsekvenser. Det är emellertid inte detta scenario som avses när tidskriften Axess på förstasidan till sitt nya nummer meddelar att "maskinerna tar över". Vad de åsyftar är istället den i tiden mer närliggande revolution som det innebär när datorprogram och robotar tränger in på arbetsmarknanden och på område efter område konkurrerar ut den mänskliga arbetskraften. Detta är inte ens enbart ett framtidsscenario utan något som pågår idag, och utgör en fortsättning och förlängning på den utveckling där först jordbruket och sedan tillverkningsindustrin effektiviserats, automatiserats och alltmer tömts på arbetskraft.1 Vi har hela tiden lyckats hitta nya arbetsuppgifter för oss människor i takt med att de gamla automatiseras bort, men frågan är hur länge den balansen går att upprätthålla nu när maskinerna tar över inte bara manuellt arbete, utan även alltmer arbete av det slag vi kallat intellektuellt. Är det ens önskvärt att hålla oss i arbete? Är arbete verkligen livets mening? Är inte fritid bättre än löneslaveri? Kan vi skapa ett utopiskt samhälle där vi, befriade från arbetets bojor, helt hänger oss åt konstnärligt skapande, socialt umgänge och vad vi vill? Å andra sidan: även om ett sådant paradis2 skulle skymta långt där framme, hur klarar vi övergångsperiodens oundvikliga(?) turbulens och sociala utslagning?

Detta är några av de frågor som behandlas i inte mindre än åtta texter - författade av Annika Borg, Stefan Fölster, Helena Granström, Erik Helmerson, Gunnar Karlsson, Per Lundin, MarieLouise Samuelsson och Jan Söderqvist - i det nya Axess-numrets temablock I de tänkande maskinernas tid. De är mycket läsvärda och anlägger lite olika perspektiv,3 fast alla tar explicit avstamp i Erik Brynjolofssons och Andrew McAfees nya bok The Second Machine Age: Work, Progress, and Prosperity in a Time of Brilliant Technologies - en bok jag precis beställt och som verkar intressant, trots den obekymrade teknikoptimism som flera av Axess-skribenterna kritiserar den för. Kanske får jag anledning att återkomma till boken här på bloggen. Tills dess rekommenderar jag Axess-texterna i detta brännande viktiga ämne.4

En av de saker som slår mig när jag läser de åtta texterna är att där inte (med undantag för Helmersons ironiska i-förbifarten-omnämnande av Terminator, samt möjligen också två korta meningar av Granström som med lite god vilja kan förstås som pekande i den riktningen) finns någon indikation om att skribenterna funderar över förlängningen mot något Singularitets-liknande scenario där inte bara arbetsmarknaden utan mänsklighetens själva existens står på spel. Vågar man hoppas på att Axess försöker sig på ett uppföljande temanummer där blicken höjs till den nivån?

Fotnoter

1) Se t.ex. Oxford-rapporten The future of employment av Carl Benedikt Frey och Michael Osborne för en analys av vilka arbeten som står närmast på tur att automatiseras bort, och vilka som kan väntas få en lite längre respit.

2) Detta paradis besjungs av Kjell Höglund i Maskinerna är våra vänner:
    Maskinerna är våra vänner
    Utan dom inget paradis
    Maskinerna är våra vänner
    Naturligtvis

    Tryck på en knapp
    Och lampan lyser
    Tryck på en knapp
    När du fryser
    Tryck på en knapp

    Tryck på en knapp
    Kläderna tvättas
    Tryck på en knapp
    Munnarna mättas
    Tryck på en knapp

    [...]

    Du ska inte längre slita
    I ditt anletes svett
    Du ska ägna dig åt vetenskap och konst
    Har jag fel eller rätt?

    [...]

    Du ska inte längre släpa
    På Sisyfos sätt
    Du ska ägna dig åt kärlek och kultur
    Har jag fel eller rätt?

4) Samma ämne behandlas också förtjänstfullt i Al Gores vittomspännande bok The Future.

9 kommentarer:

  1. Hur går det med arbetslinjen och fantasierna om att minska ner arbetslösheten, i en värld med avtagande naturresurser? Våra politiker lever i en låtsasvärld. Politiken är en lekstuga för folk som tycker att man kan skita i lejonparten av verkligheten.

    SvaraRadera
  2. Helt rätt Kuckeliku. Det som ställer till det för oss är (vår brist på insikter i) den fysiska verkligheten, f a termodynamikens lagar, något vi inte behövde eller ens kunde bekymra oss om på stenåldern. Vi tänker ju med samma slags hjärna vi fick då, när sådana här problem inte fanns pga vårt ringa antal och brist på extern energi. På stenåldern fungerade vi alltså utmärkt, eftersom det naturliga urvalet ständigt söker anpassa hjärnan (=intelligens) till rådande miljö.
    Denna naturliga brist hos oss kan idag bara resultera i en sådan förstörd natur vi har idag och är också orsaken till våra valhänta och ofta direkt missriktade försök att städa upp efter oss själva.
    Samma brist ligger bakom vår syn att robotiseringen/automatisering mm. ju inte kan vara fel. Man kan säga att hela civilisationen är ett automatiserat system (=maskiner, i st f människor) men utan att vi förstår dess förutsättning - väldigt (alltför) mycket resurser från naturen. Och naturens förmåga att omvandla solljus till resurser, dvs överföra exergin i solljus till naturresurser, är starkt begränsad och därför den också blir utarmad av vårt överutnyttjande av den, dvs dess förmåga att underhålla liv minskar.
    Denna till dagens förhållanden missanpassade hjärna är oss därför tyvärr till stor hjälp när vi hittar på alla möjliga argument för att kunna fortsätta som vi gör.
    Tillsamman jobbar vi i denna värld på vår gemensamma undergång.
    /Robban

    SvaraRadera
  3. Robban
    Det är ju inte bara solljus som vi använder! Varför utesluter du kärnkraft och andra lovande framtida energiresurser, såsom väte/bränsleceller och fusion?
    Jag anar en teknikfientlighet i ditt resonemang. Människan har med sin intelligens förbättrat sin situation under 10 000-tals år. Då menar jag att få sina basbehov tillfredställda på ett bekvämt sätt. Hjärnan har utvecklats och medvetandegraden har ökat, det kan man se de senaste 500 åren. Hjärnspöken som vidskepligheter och religion, minskar i betydelse. En person med IQ på 130 för 100 år sedan skulle med ett test idag knappt vara normalbegåvad. Så evolutionen fortsätter, men vi märker det knappt.
    Överutnyttjande av resurser får vi om vi inte har tillräckligt med energi. Med energi kan vi återvinna allt för grundämnen varken försvinner eller förstörs. (Förutom de få ton vi har omvandlat i kärnreaktioner och skickat ut i yttre rymden som inte lär komma tillbaks).
    Själv är jag en optimist som ser att mänskligheten har alla möjligheter att lyfta sig till nästa typ av civilisation. Med Internet och mobiltelefoner till nästan alla människor har kunskapsnivån höjts exponentiellt de senaste decennierna. Befolkningsexplosionen håller på att bromsa in och kan vi skydda oss bättre mot naturkatastrofer så har vi god chans att utvecklas.

    SvaraRadera
  4. De gröna växterna (och plankton) är ensamma om att kunna överföra solljus till olika naturresurser, tillsammans kallat biosfären. Vi människor däremot måste själva tillverka någon form av utrustning (=resurser från naturen) för att kunna samla upp t ex solljus och resultatet blir resurser (el t ex) till samhället men inget till naturen, dvs en nettoförlust för naturen hur mycket som än kommer från solen.

    Att ta olja, uran, mineraler etc från jordskorpan är inte bara en betydelselös materialförflyttning. Det vi då gör är att vi plockar fram sådant som naturen under evolutionens gång m h a soldrivna processer stoppat undan och därigenom skapat denna livsvänliga biosfär. På fysikspråk kallas detta att ta exergi (=definierar en resurs) från naturen/öka entropin i naturen. Och sen använder vi dessa resurser för att plocka fram och förbruka ännu fler resurser från naturen=öka entropin ytterligare.
    I själva verket kan vi inte göra annat än förbruka exergi från naturen och det är det vi numera gör i en utsträckning som naturen inte alls kan ersätta i samma tempo=naturutarmning.

    Det är riktigt att grundämnen varken försvinner eller förstörs men fyndigheter (resurser) vi utnyttjar kräver ännu mer exergi från naturen för att bli användbara för oss (nettoförlust för naturen).

    Alla dessa scenarion sammanfattas i termodynamikens andra huvudsats:
    "entropin i ett slutet system kan bara öka" vilket på mer begriplig svenska betyder att "exergi kan bar förbrukas, inte skapas".
    Detta innebär i sin tur att exergi/resurser i naturen kan bara byggas upp m h a en energikälla utanför detsamma (solen) och då även att resurser inom ett system (naturen) bara kan förbrukas.

    Människan visar i nästan allt hon gör att termodynamikens lagar är osynliga för henne, vilket också genererar många utopiska idéer om vår framtid.
    /Robban

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robban
      Jo, jag förstår termodynamiken och håller med om det du säger om man förutsätter att all energi kommer från solen. Men blir det verkligen samma sak med kärnkraft? Då plockar man ju sas ner solen till jorden och energi skapas i systemet.
      Om nu inte ”fossila” bränslen är fossila? Hypotesen om abiogenisk tillkomst av har ju dammats av i samband med fynden av kolväten som knappast kan vara fossila på Saturnus måne Titan. Om kolväten nybildas i inre jordskorpan, hur skall man då se på den resursen?

      Radera
    2. Kort svar för att komma tillbaka till verkligheten:
      Energi kan varken skapas eller förbrukas.
      Exergi (energins kvalitet) kan ej skapas, endast förbrukas.
      /Robban

      Radera
  5. Hörni, Kuckeliku, Robban och Dan i kullen, det här med naturresurser och termodynamik är ju jätteintressant, och det är trevligt att ni vill debattera saken just här hos mig, men jag nödgas ändå påpeka att ämnet är lite off-topic i just den här tråden.

    SvaraRadera
  6. Hej!

    Uppdraget var att utgå från Brynjolfssons och McAfees bok för temanumret av Axess. Min synpunkt i man artikel, Att leva utan att verka, är att jobb rationaliseras bort snabbare än eventuella nya jobb skapas så samhället går mot ett tillstånd med full arbetslöshet.

    Jag tror att automatiseringen kan göra människor irrelevanta avseende produktion av varor och tjänster innan vi kommer i närheten av den hyperintelligens som behövs för en singularitet.

    En fråga är om någon i så fall är intresserad av att driva den tekniska utvecklingen vidare när den redan visat att människan praktiskt sett är överflödig (men inte intellektuellt).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gunnar. Det låter här som att det framtidsscenario du tänker dig är ett där alla våra materiella behov blivit uppfyllda och våra arbetsinsatser överflödiga, där vi därför tappat våra drivkrafter att utveckla tekniken och samhället, och där vi istället ägnar oss åt något slags vegeterande tillvaro där vi t.ex. ägnar vinterhalvåret åt skidåkning och sommarhalvåret åt golf, eller där vi helt enkelt ligger stilla på våra britsar med intravenös näringsmatning och elektroder konstant kopplade för optimal stimulans av våra hjärnors lustcentra. Har jag förstått dig ungefär rätt?

      Själv känner jag mig i detta sammanhang genuint osäker på (minst) två saker, nämligen (a) huruvida en sådan stabilitet är möjlig, och (b) huruvida den är önskvärd.

      Radera