måndag 21 april 2014

Robotiseringsreplik

Igår skrev jag kort om robotarnas intrång på arbetsmarknaden. Möjligen bidrog jag därmed till att inspirera bloggrannen Lars Wilderäng (även känd som Cornucopia) att just den annandag som är idag ta upp ämnet, under vinjetten Robotiseringen är inget hot. Det här är ett område där det gäller att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Lars framhåller i sin bloggpost framför allt två:
    (1) Automatisering och robotisering av mänskliga sysslor är något som pågått länge, och vi har alltid funnit ny användning för mänsklig arbetskraft.

    (2) Automatisering och robotisering av mänskliga sysslor är något i grunden positivt, eftersom det befriar oss från tvånget att utföra dessa sysslor, och ger oss tid till annat.

Det här är en bra början. (Jag framhöll för övrigt båda sakerna i gårdagens bloggpost - varav den senare med stöd i vissångaren Kjell Höglunds kärnfullt begåvade sångtext Maskinerna är våra vänner.) Tillsammans pekar de på robotiseringen som något gott och oproblematiskt. Men precis som med alla andra stora samhällstrender kan det vara mödan värt att problematisera. Lars tar upp en problematisk aspekt:
    (3) I takt med den tilltagande komplexiteten i vårt robotiserade samhälle blir vi allt mer sårbara: "Hotet är [...] om strömmen går eller någon bränner av en EMP. Då är vi i princip hjälplösa i dagens robotiserade värld."
Däremot är Lars direkt avvisande mot den problematisering jag igår lyfte fram:
    (4) Kan vi räkna med att även fortsättningsvis fina nya meningsfulla sysselsättningar åt dem vilkas jobb blivit bortrationaliserade?
Han skräder inte orden: "Från fler och fler ludditer förs myten om robotiseringen och automatiseringen som ett hot mot våra jobb. [...] Missuppfattningen kring robotiseringen och automatiseringen handlar om en brist på analytisk förmåga, där man silar mygg och sväljer kameler." Hans argument förefaller uteslutande bestå i en observation av ovan nämnda trend (1), och han säger bl.a. att "vi har haft automatisering i 1000-talet år, och likväl har vi jobb, rent av har fler (nominellt) människor jobb idag än någonsin tidigare. Uppenbarligen har inte automatiseringen hotat mänsklighetens sysselsättning än så länge, även om enskilda enahanda jobb och yrken i princip har försvunnit".

Men att peka tillbaka på (1) räcker inte för att besvara (4). Inte alla trender fortsätter i evighet. Lars kan utan problem hitta gott om exempel inom ekonomi, energi och ändliga naturtillgångar - centrala teman för hans blogg - på trender som brutits eller som av enkla fysikaliska inte kan fortsätta obrutna. Eller se till den sedelärande fabel som kallas Russells kalkon (eller se den här xkcd-strippen för ett något mindre makabert exempel).

Just inom området robotisering av arbetstillfällen finns beaktansvärda skäl att ifrågasätta om mönstret (1) kan väntas fortskrida i evighet. Vårt stora trumfkort gentemot maskinerna har alltid varit vår intelligens, och då maskinerna börjat slå oss i både schack och Jeopardy har vi hela tiden kunnat svara att det där är starkt specialiserade uppgifter, och att vi fortfarande är överlägsna maskinerna i termer av allmänintelligens. Och det är vi, men hur länge då? Hur länge kommer mannen i nedanstående bild att kunna hålla teknikutvecklingen stången i sina försök att hävda mänsklighetens särart och överlägsenhet?

Teckning hämtad ur Ray Kurzweils bok The Singularity is Near från 2005 (men redan inaktuell).

Idag är det inte många seriösa bedömare som hävdar att mänskligt tänkande bygger på något slags magisk eller gudomlig essens, omöjlig att återskapa artificiellt. Och den mänskliga hjärnan är visserligen snillrik, men inte obegränsad i sin förmåga.1 Av detta har många dragit (den i och för sig inte 100% tvingande) slutsatsen att det bara är en tidsfråga innan teknikutvecklingen, om den får fortskrida obehindrat, leder till en artificiell intelligens som bräcker oss människor i allt. Och vad händer då?

Det här är stora och svåra frågor, som varken Lars Wilderäng eller jag vet svaren på. Jag vill här bara tipsa honom om att när en eller annan debattör kommer fram till ett annat svar än han på frågan om huruvida robotiseringen utgör ett hot, så behöver det inte alltid bero på "en brist på analytisk förmåga". Det kan också vara så att vederbörande (som t.ex. kan vara Al Gore eller någon av de Axess-skribenter jag uppmärksammade igår) tänkt ett steg längre, genom att inte ta svaret på (4) för givet.

Fotnot

1) Försåvida inte vi tillåter oss radikal transhumanistisk modifiering av den mänskliga naturen, exempelvis via ingrepp i våra gener. Just detta har faktiskt fysikern Stephen Hawking föreslagit som förebyggande botemedel mot att vi blir akterseglade och krossade av våra robotar.

38 kommentarer:

  1. Ouch. Får jag inte raljera längre?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du får! Men du är aldrig immun mot mothugg, vare sig du raljerar eller inte... :-)

      Radera
  2. En annan fråga handlar om the moonshot fallacy. Se http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/de-tre-villfarelserna.html

    Ja, en dator kan komponera musik. Men likväl är antagligen 99.99% av all musik vi lyssnar på likväl komponerad av människor.

    SvaraRadera
  3. Jag är inte så orolig för 4). Det måste ju inte vara ett problem att människor inte behöver arbeta. (Någon form av sysselsättning tarvas säkert, men detta lär inte vara något problem vare sig med eller utan teknik.) Ur detta perspektiv spelar det ingen större roll om robotar konkurrerar ut människor som äldrevårdare, terapeuter eller romantiska partners - vilket inte heller jag utesluter.

    Nej, fram för automatisering! OM energibehovet för denna automatisering kan tillgodoses på ett långsiktigt hållbart sätt, och OM jordens och människors överlevnad och välstånd görs oberoende av onödigt slavarbete och konsumtion.

    Om, och hur, det senare ska gå är jag däremot orolig för.

    Jag oroar mig också för hur vi ska kunna tälja fram hyperavancerade robotar som enbart är av godo. En sexrobot som konkurrerar med mänskliga motparter dyker nog upp långt innan motsvarande äldrevårdsrobot. Och långt dessförinnan finns redan motsvarande soldatrobot.

    Robotar, förresten... Ännu större - och svårare att överblicka och förutse - är riskerna från rena mjukvaru- eller informationsentiteter, vilka dessutom kan förväntas emergera utan vare sig mänsklig avsikt eller insikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns mycket att fundera över här, Björn. Igår ställde jag följande frågor med anknytning till vad du skriver:

      "Är det ens önskvärt att hålla oss i arbete? Är arbete verkligen livets mening? Är inte fritid bättre än löneslaveri? Kan vi skapa ett utopiskt samhälle där vi, befriade från arbetets bojor, helt hänger oss åt konstnärligt skapande, socialt umgänge och vad vi vill? Å andra sidan: även om ett sådant paradis skulle skymta långt där framme, hur klarar vi övergångsperiodens oundvikliga(?) turbulens och sociala utslagning?"

      Radera
  4. Roboticeringen börjar bli dyr och energkrävande. Datahallen i Luleå drar 0.8 Twh / år. Antalet datahallar beräknas om 10 år vara ca 30 i Norrbotten. 30 x 0.8 = 24 Twh:s elbehov. Lule älvs elproduktion är 12 Twh, +/- 2 Twh / per år. Även om det byggs 2000 + vindkraftverk i området blir det ingen el över till det civila samhället.

    Hur som haver vad som händer lär hjärnan som har ett effektbehov av 10-15 W överleva robotarna.

    Sätt 2 hjärnor bredvid varandra blir det normalt en tredje hjärna.
    Sätt 2 roboter bredvid varandra blir det en skrothög.

    Alf Johansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min nyinköpta tiotumsplatta kan ladda under användning trots att strömenheten bara ger tio Watt. Den drar alltså mindre än en hjärna och behöver inte heller någon kropp som kräver en massa energi och resurser. Den är fyrkärnig, vilket sannolikt ger en större simultankapacitet än min tvåkärniga hjärna har.

      Radera
  5. "(2) Automatisering och robotisering av mänskliga sysslor är något i grunden positivt, eftersom det befriar oss från tvånget att utföra dessa sysslor, och ger oss tid till annat".

    Kan det vara så att det är just denna moderna utveckling som skapat sysslor som upplevs som tvång och då också skapat behov av "tid till annat"? Vi har i alla fall uppenbarligen inte under denna "överskottstid" hunnit räkna ut att vi med alla "arbetsbesparande" maskiner också skapat ett samhälle som i accellererande takt förbrukar mycket mer resurser från naturen än som samtidigt hinner byggas upp där.

    Solen - naturen - den industriella civilisationen är tre seriekopplade system där naturen, ursprungligen endast dimensionerad för sina egna biologiska behov, håller på att utarmas av civilisationens överbelastning.
    Sådana saker varken kunde eller behövde vi fundera på under stenåldern och också därför vi inte genetiskt utrustats med insikter i dessa termodynamikens lagar.

    Vi är så självupptagna med att visa resultat av vår påstådda intelligens att vi glömt varför vi är här och inte ser att vi bokstavligen håller på att såga av den gren vi sitter på.
    /Robban

    SvaraRadera
  6. Denna uppsats :

    http://www.slate.com/articles/business/the_dismal_science/1997/01/the_accidental_theorist.2.html

    ger ett tankeväckande svar på (4), dvs. "Varför inte".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där fick Greider så han teg. 1997. Problemet är dock bland annat att Krugman förutsätter att det inte finns några naturvetenskapliga begränsningar för hur mycket man kan producera. Måste man begränsa sig till produktion som förbrukar lite naturresurser så kan det bli svårare. Halva världen kan nog inte sitta och bygga apps och skapa musik. Efterfrågan på sådant kan snart bli övermättad. Och det är inte sådant de fattiga efterfrågar. Men man skall förstås inte begära för mycket av en nobelpristagare i ekonomi. Det räcker nog att han är duktig på att producera ideologi som folk kan tänkas gå på.

      Radera
    2. Tänka sig att det finns läsvärda och lärorika texter från 1900-talet!

      Radera
    3. Om Krugmans resonemang varit övertygande skulle vi nog aldrig fått den här diskussionen. Folk har haft 17 år på sig att ta till sig resonemangen i den länkade artikeln, vilket dock tydligen inte räckte.

      Radera
    4. Krugmans artikel förespråkar enkla tankeexperiment som kunskapsmetod, men kan nog fungera minst lika bra som illustration av faran med att basera sig på sådana. Om man abstraherar bort allt utom sådant som passar in i den egna världsbilden kan man nog alltid få den egna världsbilden bekräftad.

      Radera
    5. Vi bedömer värdet av Krugmans artikel alldeles olika, Kuckeliku, och jag tror att det grundar sig i att vi har olika tolkningar av vad hans slutsats egentligen är. Jämför påståendet

      (a) ingen effektivisering i en enskild bransch påverkar någonsin den totala arbetslösheten i hela ekonomin

      med påståendet

      (b) minskningen av antal arbetstillfällen i en viss bransch till följd av effektivisering i densamma är inte alltid ett bra mått på sagda effektiviserings nettopåverkan på den totala arbetslösheten.

      Påstående (a) är uppenbarligen mycket mer långtgående än (b). Jag uppfattar dig som att du uppfattar att det är (a) som Krugman hävdar, och om han verkligen gör det så är det jättelätt att skjuta ned hans resonemang genom att peka på diverse komplikationer som han inte tar hänsyn till. Själv tolkar jag Krugman som att han gör det avsevärt modestare påståendet (b), och med den tolkningen tycker jag att han argumenterar förträffligt för sin sak.

      Radera
  7. Om det vore så enkelt att vi kunde ägna åt oss nåt annat än arbete?
    Människan har ett behov av att fungera socialt och känna sig behövd, tillföra något, skapa sig en identitet etc. Därför fungerar nog inte medborgarlön, även om rådande ekonomiska system inte behöver arbetstagare i så hög grad som konsumenter. Men människan/samhället/politiker/innovatörer har i alla tider hittat (på) nya mänskliga behov där det behövs arbetskraft. Många gånger har den produktivitetshöjning som skett med maskiner/robotar balanserats av nåt nytt (lyx)behov som utförs på ett ineffektivt sätt. Valfrihet och tillgänglighet är två relativt nya behov i fokus. Svenska skolan och de privatiserade Apoteken är exempel. I nästan varje kvarter står nu 2-3 personer i en lokal som för det mesta är tom på kunder. Kommunala skolhus står tomma och får slå igen.
    Bloggande är ett annat exempel, där nyheter/information/ideer/diskussioner förs av ett relativt fåtal jämfört med massmedia ;-)

    SvaraRadera
  8. Krugmans artikel förutsätter att alla har samma konsumtionsönskningar. Då blir förstås många problem mycket mer lätthanterliga. Men hur gör man när vissa vill ha mat medan andra vill ha rymdresor? Flyttas det över mer arbetskraft till matproduktion när rymdturismen effektiviseras?

    SvaraRadera
  9. Maskinerna har tagit jobben ifrån majoriteten av oss för länge sedan. Det är århundraden sedan en människa hade någon chans i konkurrens med t.ex. en bensindriven motor, och innan dess var det hästarna och oxarna som tog våra jobb. Jag har aldrig förstått varför man skulle se det som ett problem. Jag är själv väldigt nöjd med att leva ett liv utan arbete. Jag tillbringar dagarna med att tänka, skriva (för människor och maskiner), och prata med folk. Hur jag försörjer mig? Det är faktiskt något av ett mysterium. I princip får jag mat tilldelad mig, enligt mina egna önskemål, som andra (människor och maskiner) producerar för min räkning. Exakt varför de gör det är svårt att bena ut, men det har att göra med det religiösa system jag är en del av, som kretsar kring tänkta övernaturliga existenser (”ekonomi”, ”marknader”) och en till allt motiverande mystisk kraft (”värde”). Det sprider sig just nu en rädsla av att det löst hierarkiska prästerskapet i allt mindre utsträckning behöver människors tjänster för att generera ”värde”, men jag är inte särskilt orolig. I slutändan betyder ju ”värde” ingenting i sig, och produktionen av livsnödvändiga varor och tjänster förefaller inte i sig hotad. Om vår religion inte stödjer distributionen av varorna blir den obsolet, och då ersätter vi den antagligen med en ny.

    Vi behöver inte oroa oss för att bli meningslösa, eftersom vi alltid varit meningslösa. Vi finns inte som resultat av en högre mening utan genom en biokemisk process, som vi delar med våra skapelser maskinerna. Processen i sig må eventuellt vara nästintill evig, men sådana som vi kommer inte alltid att vara en del av den. Möjligheten finns att vår utrotning inträffar som en spinoff-effekt av våra ansträngningar att ersätta och överträffa mänskliga förmågor med maskiner, men den möjligheten tycks i alla fall mig långsökt och misstänkt fantastisk. För mig förefaller det betydligt mer sannolikt att det sker genom en mindre riktad (alltså mer ”naturlig”) del av den biokemiska processen, eller genom påvekan utifrån den större kosmiska processen. Men ingen av möjligheterna oroar mig. Jag ser inget ädelt mål med att bibehålla just denna livsform, snarare tvärtom. Snarare oroar det mig att vi riskerar att infektera en allt större del av universum. Man borde kanske fundera över hur vi förhindrar att människor på sikt sprider sig till andra beboeliga världar, som den nyligen upptäckta Kepler-186f.

    SvaraRadera
  10. Naturresurserna är intelligensens orsak och inte människan och hennes kollektiva mödor. Under många år har intelligensen ökat som en följd av utvinningen och mer på senare år med industrisamhället och specialiseringen. Sedan år 2000 faller produktiviteten och ökar kostnaderna i utvinningen med cirka 5 procent om året om detta är enormt mycket och kommer att krossa intelligensen och göra tänkande maskiner skrattretande. Genom fallet kommer inte ett större ”behov” av mer intelligens. Om det bara hade funnits mer naturresurser så hade maskinerna gjorts mer avancerade. Utan detta grundperspektiv är man förlorad i moralism, religiösa dogmer och fantasiernas värld och det kan bli hur galet som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maskinerna görs redan mer avancerade utan mer naturresurser! Det kallas för Avmaterialisering. Dit räknas förvisso också bank- och försäkringstjänster. Värdet per kilo för en mobiltelefon är ca 1000 gånger högre än en supertanker. Visst finns behov av större intelligens. Man får inte glömma den enorma effektivitetsförbättring både när det gäller energianvändning och råvaror tack vare intelligentare system och modernare material som har gjorts på de senaste 40 åren.

      Radera
    2. Enligt min cynism och makroanalys just här och nu finns inget behov. Att tro att mer intelligens kan ordna mer välstånd till fler individer än vad naturresurserna erbjuder är bara fånigt. Det kallas orsak och verkan och är grundläggande för vetenskapen. De politiska universiteten med sina fina titlar kommer allt längre bort från verkligheten i sitt räddande av världen.

      Kort sagt blir det inget netto kvar i utvinningen eftersom det raskt åtgår mer energi, material, arbete och kapital per utvunnet ton, vilket gör både mobiltelefoner och supertankers omöjliga. Högre intelligens med eller utan maskinell hjälp flyttar bara kollapsen framåt en kort tid. Fördyringarna får det här landet att försvinna i något stenåldersliknande omkring år 2050. I varje fall är inte bibelns myt om hur det blir när man äter av kunskapens frukt helt tokig.

      Radera
    3. Ouch, vilken pessimism! Jag tycker du kör fast i gammalt tekniktänkande. Här ett exempel, (som jag tyvärr inte kommer ihåg var jag såg): För ett antal decennier sen ansåg några ledande politiker att man inte skulle stödja utbyggnaden av telefonnätet i tredje världen. De var ju så många miljarder så att kopparn inte skulle räcka till alla ledningar och det var orättvist. Nu har 800 milj afrikaner mobiltelefon av 1000 milj invånare. Trådlöst och fibernät fixade detta och koppar är det ingen brist på.
      Överutnyttjande av resurser får vi om vi inte har tillräckligt med energi. Med energi kan vi återvinna allt för grundämnen varken försvinner eller förstörs.

      Radera
    4. Energi och material är utbytbart i utvinningen och användningen och blir därför för dyrt att utvinna samtidigt, när en kritisk andel av BNP uppnås I Afrika kommer de att ångra att de inte bodde kvar i hyddorna och sprang runt utan skor på fötterna. Kostnaden för kopparn utvinning ökar stadigt, liksom inom allt annat. Bara en 5-procentig real årlig ökning ger en 7-dubbling på 40 år och det är ungefär vad systemet klarar. Ett fåtal på naturresurser rika länder kommer att isolera sig och klara sig längre än 2050. Livet på rester blir som i det fattigaste Afrika och kanske värre än så. Enkel matematik.

      http://blog.alliancebernstein.com/wp-content/uploads/2013/03/Ruff_Copper-Supply-Glut_Display1_d3.jpg

      Radera
    5. Tack Dan i kullen! Jag började 76 på Televerket och lärde snart att på 30-talet drog en ledande ingenjör slutsatsen att om telefoninnehavet skulle fortsätta växa som trenden skulle runt 1960 alla Sveriges fruntimmer behövas för att koppla alla samtal och det var ju totalt omöjligt.

      Nu sa de på Rapport att solcellsdrivna papperskorgar i Jönköping komprimerar soporna och meddelar när det är dags att tömma. Kul nyhet.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
    6. Kommentar till Urbans råvarupriser:
      Vi ser också en avrobotisering globalt. Det kallas globalisering, där tullmurar rivs och arbetet konkurrensutsätts. Bra eller dåligt? Fler, i framförallt BRIC-länderna, får arbete och välståndet höjs och vi i väst får billigare varor men förlorar jobb. Man kan också se det som att de höjda råvarupriserna balanseras med lägre arbetskostnader och ingen klagar på inflationen.
      Nu skall man inte tro att råvarupriserna bara följer tillgång/efterfrågan. Som man ser i din graf så varierar priset kraftigt i förhållande till utvinningskostnaden. Jag ser det som spekulation. Det som gör att råvarupriserna inte längre styrs av efterfrågan är att priserna sätts på råvarubörser i USD. Tex. oljepriset påverkas mycket av stormaktspolitiken.
      Även de underliggande utvinningskostnaderna påverkas av ökade kapitalkostnader och andra råvarupriser. USD som hårdvaluta är en säker hamn för både köpare och säljare men det kostar i form av aktieutdelningar och bonusar. Det finns naturligtvis en smärtgräns hur mycket av detta man kan klämma ur marknaden och då bryts prisuppgången.
      Nanotec: Vi får hoppas att innovatörer fortsätter att se möjligheter i det omöjliga ;-)

      Radera
  11. In the common age of automation
    where people eventually might work
    ten or fifteen hours a week
    man, for the first time,
    will be forced to confront himself
    with the true spiritual problems
    of living

    /Frankie Goes To Hollywood (vilka säkert har citerat någon annan)

    SvaraRadera
  12. Hej Olle, ramlade just in på denna sidan och finner många farhågor relaterade till robotisering värda att ta på allvar, inkl långsiktiga möjligheter till singularitet.

    När det gäller just arbetslöshet tycker jag att Krugmans artikel och tankeexperiment väl illustrerar att det nog inte är ett potentiellt stort problem.

    För att analysera effekter på arbetslösheten måste man mer allmänt börja med frågan om vad som orsakar arbetslöshet, och sedan ställa sig frågan om de mekanismer som orsakar arbetslöshet påverkas av fenomenet man vill analysera, d v s här robotisering.

    Notera också att det näppeligen är upplevd brist på vettiga saker att syssla med eller avsaknaden av upplevda behov som orsakar arbetslöshet. Jag gissar t ex att vartenda äldreboende och skola i Sverige lätt kunde utöka sina anställda med 10-20% utan att någon enda skulle behöva känna sig överflödig av detta, och detsamma gäller nog även de flesta privata företag.

    Under vissa villkor är det iofs rimligt att tro att robotisering faktiskt leder till ökad arbetslöshet, beroende på hur lönesättningsmekanismerna fungerar, men det beror då inte på att robotarna är mer produktiva än människor, eller liknande.

    Olof Johansson-Stenman

    SvaraRadera
  13. Robotiseringen ger fler jobb. När man inser att robotarna inte är så duktiga växer det upp en marknad för artificiell artificiell intelligens :P https://www.mturk.com/mturk/welcome

    SvaraRadera
  14. Thomas Weibull26 april 2014 11:50

    En vän till en vän på Facebook länkade till denna singularitetsskeptiker. Kan denna bloggs ägare eller kommentatorer säga något om den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner inte till Scaruffis bok, men den "Book description" som meddelas på Amazon lockar verkligen inte till läsning. Här levereras dumheter som att om blott dagens unga tänkare kände till Searles kinesiska rum så skulle de sluta oroa sig för Singulariteten, och hårresande felaktigheter som att "progress in Artificial Intelligence has been negligible". Tyvärr. Jag är mycket intresserad av seriös argumentation mot möjligheten av en Singularitet, men mitt sökande efter sådan har med mycket få undantag (i första hand Robin Hanson) givit klent utbyte.

      Radera
    2. Olle: Det du kallar "hårresande felaktigt" är ju som du vet precis min inställning till ämnet. Du som är så insatt i vilka framsteg som sker inom området Artificiell Intelligens kanske skulle kunna ge ett exempel på ett framsteg som gjorts det senaste året (om det är svårt kan du kanske ta ett som skett under de senaste 5 åren)?

      Radera
    3. Vi har haft den här diskussionen förut, Stina, så låt mig bara svara ytterst kort.

      Ny och allt bättre AI finns överallt, på nätet, i våra telefoner och i våra bilar. Det är löjligt att kalla den utvecklingen "negligerbar". Två av de mer publikfriande exemplen på senare år är Watson (som jag nämnde i bloggposten) och Googles förarlösa bil.

      Men jag tror att jag vet vad du tänker svara - att det där inte är riktig AI. Och det kan du ju fortsätta göra tills tjommen på skämtteckningen från Kurzweils bok till slut kastar upp händerna i förtvivlan över att inte komma på några återstående unikt mänskliga kompetenser...

      Radera
    4. Ja, eller hur :) Tänk vad märkligt det är ändå, att 2 intelligenta personer (jag har IQ över 133) kan ha så olika uppfattning om vad AI är. Mitt yrke är ju programmerare sedan över 30 år. Jag inser ju att det finns många "tänkare" inom AI men det är ju inte vad du vet som spelar roll utan vad du gör med det du vet som är avgörande för framsteg. Och jag ser inte AI någonstans där du ser det, Googles bil är inte ett dugg intelligent, den reagerar bara på ett antal sensorer och låter en regelmotor avgöra vilka signaler som ska skickas till styrning och drivhjul. Detta kallades Knowledge based systems på 80-talet.

      Radera
    5. Då blir det ju intressant att veta var någonstans du, S Kvamme, faktiskt ser AI. Eller var du ser (eller kan tänka dig att se) intelligens överhuvudtaget.

      Alltså: vilken definition av "intelligens" utgår du ifrån?

      Anser du t.ex. att intelligens med praktisk eller logisk nödvändighet är, alt. alltid kommer att vara, förbehållen människor? Eller kolbaserade varelser?

      Eller är det måhända något grundläggande fel i beräkningsperspektivet på intelligens?

      Anser du att den skillnaden mellan mänsklig och (nuvarande) maskinell intelligens är kvantitativ eller kvalitativ? Är den i så fall möjlig att överbrygga? Vad krävs för detta?

      Och vilken typ av test (Turing-liknande eller annat) skulle du acceptera som lämplig jämförelse? Vad skulle krävas för att du skulle tillskriva en maskin intelligens? Vad tror du t.ex. om möjligheten för en maskin (dator) att erhålla 133 på ett standardiserat IQ-test?

      Är det kanske först i (en speciell typ av) interaktion med (en specifik typ av) omvärld som intelligens - enligt din definition - kan sägas uppstå?

      Är mänsklig intelligens av nödvändighet eller tillfällighet oförmögen att skapa en lika intelligent eller mer intelligent varelse?

      Finns det någon form av hittills oupptäckt materia (i hjärnan) som förklarar mänsklig intelligens?

      Eller är du dualist? Hur tänker du dig i så fall detta "res cogitans"?

      Den besvikelse som följde på djärva men obesannade profetior om "klassisk" AI:s snabba utveckling från 50-talet och framåt vändes hos många till en permanent ovilja att låta sig luras av pojken som ropade varg. Tillhör du (fortfarande) dessa?

      Radera
    6. Det var många frågor, men samtliga på samma tema nämligen definitionen av intelligens.

      Jag tillåter mig att citera mig själv: "det finns många "tänkare" inom AI men det är ju inte vad du vet som spelar roll utan vad du gör med det du vet som är avgörande för framsteg"

      Jag har inga problem med begreppet Intelligens, det jag har problem med är att det är mycket snack och lite verkstad. Det finns många som tänker vackra tankar om artificiell intelligens men det finns ingen som exekverar.

      Fermis paradox gäller även här, Where is everybody! Visa mig ett enda program som implementerar bara ett uns av möjlighet att närma sig Singulariteten så är jag beredd att göra avbön.

      Radera
  15. Efter en första djupare dykning men utan att ha fått boken the second machine age, sticker jag ut hakan om påstår att tidsaspekten känns överdriven. Oroar mig inte för att lite mer avancerade tjänstejobb kommer att försvinna innan min pensionering... För att röra lite kring mina tankar och för att ge mig ut utanför mitt eget jobb... Ta en titt på de statestikprogram som idag finns, visst kan man göra mycket med dem man inte kunde tidigare men bara de att om man vill göra avancerade saker måste sätta sig själv in i hur de programmerats för att vara säker på att man får ut det man vill säger en del i svårigheten att programmera "intelligent" kod... Och vi är inte ens nära de programmen med våra modeller på miljösidan. Men visst ögonen bör vara öppna om något revolutionerande händer och så mycket av systemen förberedda innan de händer. Oroar mig mycket mer för som jag tidigare sagt hur vi kommer att börja förändra människan/främst hjärnan och militära användningar som kan gå snett.

    SvaraRadera