Den vetenskapliga litteraturen är gigantisk, och ofta skyms de viktiga och värdefulla studierna av de dåliga. Dålig forskning är ofta inte bara värdelös, utan sämre än så, då den sprider förvirring och mer allmänt bidrar till ett försämrat signal/brusförhållande i litteraturen.
Därför är det (vilket jag i åtminstone tio års tid påpekat) viktigt att dålig vetenskap avslöjas och exponeras.1 Jag ägnar mig, som trogna läsare vet, själv emellanåt åt denna något oglamorösa och i vetenskapssamhället föga ansedda uppgift. När jag går loss mot sådan uppenbar dårpippi som den engelske teologen Richard Swinburne anspråk på att vetenskapligt argumentera för Guds existens har mina insatser måhända mest bara ett visst underhållningsvärde. Viktigare är att fästa strålkastarljuset på undermålig forskning i fall där denna ytligt sett kan vara till förväxling lik den goda högkvalitativa vetenskapen; se exempelvis mina bloggposter Artificial intelligence and Solomonoff induction, En anspråksfull bok om matematik och evolutionsbiologi och Om statistisk signifikans, epigenetik och de norrbottniska farmödrarna. Sådana enstaka insatser kan inte göra mycket mer än att skrapa på ytan av den uppsjö av dålig forskning som förekommer, men förhoppningsvis kan den ändå bidra till ökad medvetenhet om vikten av kritiskt tänkande och rigorös vetenskaplig metod.
Idag tänkte jag tipsa om ett par ytterligare exempel för den som vill ta del av (den ofta lärorika) nedplockningen av dålig vetenskap:
- I den uppmärksammade och välciterade artikeln Numerical Magnitude Representations Influence Arithmetic Learning av Julie Booth och Robert Siegler, publicerad 2008 i tidskriften Child Learning, saknas stöd i data för det påstående som författarna trumpetar ut i artikelrubriken. Det statistiska utfall som ligger till grund för deras slutsats kan nämligen fullt ut förklaras med fenomenet regression to the mean (eller regression mot medelvärdet som det ibland heter i halvhjärtad svensk översättning) - ett lite paradoxalt statistiskt fenomen som är tillräckligt vanligt förekommande för att platsa som en av punkterna på på den topplista om 20 saker journalister och makthavare bör veta om vetenskap som i höstas publicerades i Nature och The Guardian. Kimmo Eriksson2 och jag förklarar Booths och Sieglers misstag utförligt i vår artikel Lord's Paradox in a Continuous Setting and a Regression Artifact in Numerical Cognition som häromdagen kom "i tryck" (ett alltmer anakronistiskt uttryck) i tidskriften PLOS ONE. Se även Kimmos kortare redogörelse på Curie-bloggen.
- Matematisk modellering inom molekylärbiologi och genomik är för närvarande ett fantastiskt dynamiskt och hett område där stora framsteg görs. Men inte allt inom området håller högsta kvalitet, och publiceringshetsen kan få enskilda forskare eller forskargrupper att ta genvägar och söka publicera uppsatser baserade på svag eller renatv undermålig forskning. Den Berkeleybaserade matematikern och beräkningsbiologen Lior Pachter skrev tidigare i år en serie intressanta och lärorika bloggposter där han påvisar hur även uppburna forskare på området ibland faller för sådana frestelser:
Fotnoter
1) Den verksamheten skall dock inte förväxlas med den verksamhet som bedrivs på klimatförnekarbloggar med orwellskt kllingande namn som t.ex. Klimatupplysningen, där samvetslösa klimatförnekare (ofta med professorstitlar) går loss mot allehanda klimatforskning, som regel inte för att där skulle finnas några metodfel, utan helt enkelt för att resultaten inte är i linje med vad klimatförnekarna skulle önska. På den klimatvetenskapliga folkbildningsbloggen Uppsalainitiativet, som jag är med och driver, försöker vi, så gott vi hinner med, att bemöta dessa klimatförnekare.
2) Kimmo hör till dem här i Sverige som tar renhållningsarbetet inom vetenskapen på störst allvar. Jag vill t.ex. varmt rekommendera hans och Brent Simpsons kompetenta nedplockning av en vida uppmärksammad men vetenskapligt undermålig studie från 2011 om hur amerikaner uppfattar fördelningen av ekonomiskt välstånd i samhället.
Det är mycket som kallas "vetenskap" utan att uppfylla några vetenskapliga kriterier. Didaktik är något man sätter sin lit till inom skolväsendet med hänvisning till "vetenskapliga rön". I själva verket är det fråga om orealistiska och fromma förhoppningar om en kungsväg till kunskap.
SvaraRaderaBeträffande vetenskapliga kriterier så rekommenderar jag boken
https://www.adlibris.com/se/bok/karl-popper-falsifieringens-profet-9789170401176
Lior Pachter gör ett imponerande arbete. Att döma från kommentarerna på hans blogg är det tyvärr många som ser det hela som ett personligt påhopp. Tråkigt tycker jag.
SvaraRaderaI sin senaste bloggpost om en löjlig marijuanarökarstudie länkar Pachter till följande intressanta artikel i Washington Post. Det kan t.o.m. vara straffbart att överdriva sina resultat.
SvaraRaderaEn annan aspekt är vilka hot som finns mot vetenskapliga framsteg. Jag har precis läst Ulf Danielsson bok "stjärnor och äpplen som faller", en i mitt tycke bra bok. Ulf gör bl.a. följande reflektion "Historien hade kunnat se mycket annorlunda ut i en värld av tolerans och insikt om att religion och vetenskap i grunden handlar om olika aspekter av samma världsallt. Tanken svindlar"
SvaraRaderaHur är det idag? Vilka hot kan vi se mot vetenskapen idag, eller är det så mycket annorlunda mot det som Ulf beskriver...?
Påminner mig att jag för några år sedan, någonstans, läste en artikel om och med Max Tegmark. Tyvärr har jag förlagt artikeln, och glömt att bevara den, så jag måste försöka ta det hela ur minnet (med de ev risker det kan innebära). Men han hade visst någon kollega som forskade om "Big Bang", men ändå hade uppfattningen att universums ålder var väldigt väldefinierad (eller i alla fall betydligt lägre, milt uttryckt, än de dryga 13 miljarder år vetenskapen pratar om). Detta hade sin grund i den amerikanska Regeringens forskningspolitik under George W Bush. I USA är den kristna högern en viktig väljargrupp, och de har tydligen en väldefinierad , om än felaktig, uppfattning om universums ålder . (Vad George W Bush själv ev. ansåg om saken är väl okänt, men för att vinna ett presidentval får man väl göra avkall på vissa principer, oavsett vilka dessa än råkar på att vara). Religionen verkar mao fortfarande spela roll.
Sedan har vi detta med beställningsarbeten! Forskare förväntas emellanåt( jag anger ingen frekvens; det är tillräckligt illa att det förekommer) komma fram till ett förutbestämt resultat. Några exempel på detta finns på denna blogg
Ett tredje hot är utbildningssystemet, och i en artikel i DN, för några dagar sedan, varnas det även för universitetens dekadens på sikt. Det förefaller inte helt otroligt med tanke på att de som i framtiden skall ta över forskningen vid universiteten är de elever i den svenska skolan som idag hamnar på 38e plats i PISA-studien.
Det vi uppfattar som historiska sanningar i Ulfs bok kanske också är dagens sanningar, om än med några tillägg.
Kjell Eriksson