Isabella Löwengrip, a.k.a. Blondinbella, har kring sin blogg en läsekrets som är hundra- eller kanske tusenfalt större än min. Detta faktum kan jag nödtorftigt stå ut med genom att så gott det går intala mig att skillnaden i popularitet alls icke beror på att hennes blogg skulle vara bättre än min, utan snarare på att folk i allmänhet har huvudet i röven som intresserar sig mer för mode och smink än för universums beskaffenhet, Fermis paradox och mänsklighetens eventuella utsikter till en blomstrande framtid.
Men hur skall jag göra för att skydda mitt bräckliga ego nu när det kommit till min kännedom att hon börjat skriva om samma ämnen som jag? Borde jag säga åt henne på skarpen, med Walter White i Breaking Bad som förebild?
Eller gör jag klokare i att sätta hårt mot hårt genom att själv börja skriva om mascara och den senaste Giluccipucci-accessoaren?
Eftersom jag utkommer med en bok om matematisk modellering på Studentlitteratur i augusti, är jag självklart oroad. Vad gör vi?
SvaraRaderaJag har alltid framhållit din blogg som allmänbildande. Nu har du tom. lärt mig vem Blondinbella är.
SvaraRaderaTja, vissa besserwissrar kan gyckla med Blondinbella. Men jag tycker tvärtom att det är underbart om några tiotusental unga flickor kan stimuleras att läsa naturvetenskap tack vare henne. Liksom det är alldeles fantastiskt när sagda Bella i sin bok om ekonomi för tjejer skriver att unga kvinnor bör lära sig att gå från shopaholics till saveaholics! Respekt!
SvaraRaderaVäl talat, Klas! Och nog framgick det av min bloggpost att avsikten var att gyckla - inte i första hand med Löwengrip, utan med mig själv...?
RaderaDet är ju vad "kändisar" anser som uppmärksammas. Se bara på TV-kanalernas "morgonsoffor". Där får kända personer yttra sig om nästan vad som helst bara de uppfyller kriteriet på att vara kända.
RaderaEn gång funderade ett antal lektorer och professorer vid KTH:s matematikinstitution på att skriva en artikel om matematik och sända den till DN-debatt. Men frågan var bara hur man skulle kunna få den publicerad. Många undertecknare var ett förslag. Men så kom någon på den förmodligen mer realistiska idén att vidtala Carola att underteckna. Men det blev visst inte någon artikel i alla fall.
Popartisten "Robyn" gjorde ett av medierna uppmärksammat besök på KTH för något år sedan. Detta ledde till att ungdomar fick ett något ökat intresse för tekniska studier, vilket allsköns annonskampanjer mm. misslyckats med. "Robyn" tilldelades därmed KTH:s Stora pris år 2013.
Att ledas av förebilder utan att tänka själv kan vara på både gott och ont. En avdankad korpral blev en gång en förebild för många som inte tänkte självständigt.
Eftersom Walter White figurerar i bloggposten vill jag för balansens skull nämna en riktig kemist som ägnade sitt liv åt ämnen som påverkar det mänskliga medvetandet: Alexander Theodore "Sasha" Shulgin. Sasha gick bort den 2 juni i år vid 88 års ålder.
SvaraRaderaSasha nådde långt både inom och utom det akademiska systemet men han är mest känd för att ha syntetiserat och utvärderat effekterna av ett hundratal olika fenetylaminer och tryptaminer.
Förutom att både Walter och Sasha är kemister som använde sina kunskaper stick i stäv med utbredda samhälleliga värderinger finns dock mycket lite som förenar. Walter ägnade sig åt storproduktion för ekonomisk vinning medan Sasha drevs av nyfikenhet och en närmast religiös tro på värdet av vissa medvetandeförändrade upplevelser. Bägge var skickliga kemister men Walter lyckades inte lika bra i det akademiska systemet som Sasha, även om Sasha under större delen av sitt liv ägnade sig åt inhopp och frilansuppdrag. Till sist blev Walter med tiden mer och mer en hänsynslös entreprenör medan Sasha under hela sitt liv förblev en hängiven upptäckare som inte tvekade att sätta sitt liv och hälsa på spel för chansen att se vad som väntar bakom nästa hörn.
Du lurar ingen genom att påstå att du driver med dig själv. Du har både nu och tidigare visat att du tycker att de flesta har huvudet i röven. Vilket möjligen är en legitim åsikt, men då bör man stå för den.
SvaraRaderaNedrans, genomskådad! Hur kom du på mig?
RaderaNej, allvarligt talat Anonym 22:45, nu är det faktiskt du som har huvudet i röven som inte accepterar att man kan ha två motstridiga tankar i sagda organ (huvudet alltså, inte röven) samtidigt.
RaderaSom i mitt fall: Å ena sidan är jag kritisk till konsumtionssamhällets utbredda ytlighet och kortsiktighet, och skulle välkomna om "folk i allmänhet" styrde om lite grand av den energi och tankekraft de lägger på handväskor och nagellack, till att istället fundera över exempelvis parfitiansk moralfilosofi, robotiseringens konsekvenser eller klimatdebattens centralaste fråga (hatten av för Bolndinbellas bloggpost om Tegmarks bok - ett remarkablet steg i rätt riktning!). Detta står jag för. Å andra sidan ägnar jag mig åt kritisk självreflektion rörande den elitism och arroganta von oben-attityd som en sådan ståndpunkt i någon mån innebär.
Världen är komplex och inte svartvit, och vi bör tillåta även oss själva ett visst mått av komplexitet. Vad du säger med din kommentar är att självkritik och självironi är något vi bör avhålla oss ifrån, men det kan jag inte acceptera. Det sista jag vill är att hamna i fanatism och fundamentalism, och för att undvika det tror jag att kritisk självironi hör till de bästa vaccin som står att finna.
Jag håller till stor del med Olle och tycker att bloggposten om territorialkonflikten är kul. Samtidigt vill jag gärna lyfta fram ytterligare ett perspektiv på frågan.
RaderaDet skulle inte förvåna mig om "konsumtionssamhällets utbredda ytlighet" och den låga tankekraft som läggs på "parfitiansk moralfilosofi, robotiseringens konsekvenser eller klimatdebattens centralaste fråga" resulterar från ett individuellt rationellt beteende. Rätt handväska och ett matchande nagellack kan sannolikt resultera i ett bättre bemötande och bidra till högre social status. Tid som investeras i att förstå robotiseringens konsekvenser riskerar däremot att vara förslösad, om värdet mäts med ytliga men sannolikt utbredda mått på personlig, yrkesmässig och ekonomisk framgång. Det finns till och med en risk att utfallet blir negativt då man i flera sammanhang säkert kan betraktas som konstig om man plötsligt börjar tala om tänkbara konsekvenser av robotisering eller en möjlig framtida teknologisk singularitet.
Jag känner dock ett visst hopp nu när Blondinbella lyft fram ovanstående viktiga ämnen på sin blogg och därmed markerat kursen för en framtida generation. Kanske blir det snart minst lika inne att i ett socialt sammanhang kunna bidra med insiktsfulla kommentarer om singulariteten som namnet och innehållet i den senaste filmen med Leonardo DiCaprio, eller vilken skådespelare som just nu råkar vara populär.
Det blir alltidd ofrivillig komik när anonyma personer tar orden "stå för" i sn mun.
SvaraRaderaJag kom att tänka på en sak.
SvaraRaderaOlle, det kanske är ditt eget fel att Blondinbella och många andra har blivit intresserade av sådana frågor som du tar upp i din blogg. Läser man vad du skriver, så får man sig ju ofta en tankeställare. Ett Moment 22, alltså.
I say "Live and let live!" Blondinbella uttrycker och försörjer sig genom sin blogg. More power to her! Däremot tycker jag att du får gärna rätta henne om hon skulle vara fel ute. Du kanske skulle erbjuda handledartjänster till henne genom att bli henne mentor i vetenskapliga frågor..... A match made in heaven? ;-)
SvaraRaderaJa, Johan Kretz. Det är sympatiskt att även anonyma kommentarer publiceras då sågningarna är så brutala. Min morbiditet har inte kommit till stadiet då jag skriver mitt namn. Jasägarna är trogna och öppna kan man ju konstatera och det är ju trevligt. Konsensus.
SvaraRaderaAtt du vet vad "Giluccipucci-accessoaren" är för något är väl ett tecken på att ni inte ligget så långt ifrån varandra trots allt.
SvaraRadera