torsdag 26 juni 2014

Transcendence är tyvärr inte helt lysande

För en tid sedan lovade jag att se science fiction-filmen Transcendence så snart den haft svensk premiär, och nu har jag gjort det. Filmen bjuder på en hel uppsättning av de ingredienser som en futurologiskt intresserad person som jag finner angeläget att diskutera - Singulariteten, uppladdning av medvetande, radikal nanoteknologi och transhumanistisk förbättring av människokroppen - och kryddar dessutom med en kacynskianskt inspirerad neoludditisk terrorgrupp. Och även om filmen börjar klart lovande, så måste jag konstatera (i likhet med flertalet recensenter) att orimligheterna snart börjar staplas på varandra, och till slut når en nivå där det inte längre går att ens nödtorftigt upprätthålla någon suspension of disbelief. Det mörkgröna slutet är rent ut sagt löjligt.

Att åstadkomma trovärdiga fiktiva skildringar av Singulariteten är dock inte någon lätt uppgift, möjligen snudd på omöjlig, och kanske bör vi vara glada åt att teamet bakom Transcendence trots allt försökt. Det är svårt att se hur en film på det temat skulle kunna undvika att antingen balla ur i visuell rappakalja så som i slutet av Stanley Kubricks 2001, eller också hanka sig fram med flagrant orealistiska inslag av mänsklighet. Vernor Vinge formulerade svårigheten redan 1983, i den passage där han myntade begreppet Singulariteten:
    We will soon create intelligences greater than our own. When this happens, human history will have reached a kind of singularity, an intellectual transition as impenetrable as the knotted space-time at the center of a black hole, and the world will pass far beyond our understanding. This singularity, I believe, already haunts a number of science fiction writers. It makes realistic extrapolation to an interstellar future impossible. To write a story set more than a century hence, one needs a nuclear war in between ... so that the world remains intelligible.

Transcendence bjuder på en del snygga specialeffekter, och jag gläds åt att stora delar av filmen utspelar sig i Berkeley - en stad jag verkligen gillar och haft flera givande forskningsvistelser i, och som numera också är säte för Machine Intelligence Research Institute (som vid sidan av Future of Humanity Institute i Oxford kan räknas som den främsta miljön för forskning kring Singulariteten). Skådespelarinsatserna imponerar emellertid inte. Johnny Depp är visserligen stajlad som det slags forskarnörd jag borde falla för, men varken han eller motspelerskan Rebecca Hall gör rolltolkningar som inbjuder till empati. Och Morgan Freeman är... Morgan Freeman. Ett något mindre uttjatat ansikte jag gladde mig åt att se var Kate Mara, och det tog mig faktiskt minst en halvtimmes funderande (Var tusan är det jag har sett den där mörka genomborrande snett-underifrån-blicken förut?) innan jag till slut kunde placera varifrån hon var bekant.

3 kommentarer:

  1. Bertil Åkerblom27 juni 2014 kl. 08:55

    Hej

    Singularitet blir troligen inte något problem. Först ut med all ny teknik är alltid militären, och deras superintelligenta datorer kommer att göra slut på varandra, med datavirus och liknande. Kan till och med innefattas av Asimovs tre Robotlagar (fast möjligen inte av hans senare nollte robotlag). Författaren Stanislav Lem har skrivit en science fiction bok ”Fred på Jorden” där han diskuterar något liknande. (Fast han besparar läsarna vad som kan hända med en överbefolkad värld som inte kan försörjas med ett jordbruk på medeltidsnivå, när all högteknologi är utslagen).

    Allt tänkande beror på vilka förutsättningar man använder. Begreppet ”singularitet” används numera också inom det andliga området. Det yttersta kosmiska medvetandet existerar fullt ut i varje punkt….

    För den som tror på karmalagen, att man endast får skörda vad man sår, råder andra premisser för vad man skall vara rädd för. Att arbeta för en viss typ av singularitet kan i så fall ge karmiska följer det också.

    I universum finns det bara fyra lagar för skapande (enligt piloten Bashar från ett flygande tefat 50 ljusår härifrån, kanaliserad av Anka, en tekniker från Hollywood, 12 minuter). (Inte någon av mina favoriter, men ändå, om man gillar högtflygande teorier...)

    http://www.youtube.com/watch?v=y-EZiN-EVnM

    Hälsningar

    Bertil Åkerblom

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Först ut med all ny teknik är alltid militären, och deras superintelligenta datorer kommer att göra slut på varandra, med datavirus och liknande."

      Oj, så skönt att höra, det låter ju fullkomligt ofarligt, nu behöver jag inte bekymra mig över Singulariteten mer!

      Nej, skämt åsido, du borde kanske bekanta dig med så kallade first mover effects, se t.ex. s 29 och framåt i den här uppsatsen av Eliezer Yudkowsky.

      Radera
  2. Seth Baum, who is director of the Global Catastrophic Risk Institute and who was one of the main speakers at the KVA meeting on Emerging technologies and the future of humanity that I organized in March, has written an unusual review of Transcendence - much longer and more technical than the average review, and very interesting, but... spoiler alert!

    SvaraRadera