torsdag 4 december 2014

Gubben Noak, gubben Noak, var en psykopat

"Men varför gick du då och såg filmen? Vad väntade du dig?" Så har flera av mina vänner frågat sedan jag förklarat vad jag tyckte om den vedervärdiga filmen Noah och dess glorifierande av den vidrige psykopaten till huvudperson. Mitt svar är följande.

Bibeln är en bok med stort samhällsinflytande, och jag tycker därför att det är angeläget att vara bekant med dess innehåll och budskap. Men den är (åtminstone i långa partier) rent ut sagt pissdåligt skriven, varför jag aldrig har lyckats ta mig samman att läsa den i sin helhet. När det dyker upp en film baserad på (delar av) boken kan man få för sig att det är ett bra tillfälle att genvägen lära sig lite om de bibliska berättelserna. Det var därför jag gick och såg filmen, men som sagt, någon upplyftande filmupplevelse blev det inte.

Uppmuntrad av sina hallucinationer uppträder filmens Noah med en bryskhet och kallhamrad brutalitet mot klimatflyktingar som skulle göra Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gröna av avund och mindrevärdeskomplex, och han sätter därefter skräck i sin familj genom att envisas med sitt hot om att döda sitt oskyldiga barnbarn.1 När han (spoiler alert!) till slut drar tillbaka sina mordplaner mot barnet slutar det hela i ett typiskt Hollywoodskt snyftslut av kärlek och familjelycka (ungefär som om det var möjligt att plötsligt ställa om och känna trygghet hos den patriark som nyss hotat sätta kniven i strupen på det oskyldiga barnet). Om man vill kan man tänka sig Noah som en klassisk filmskurk i stil med Gökboets syster Ratched eller Den enfaldige mördarens fabrikör Höglund, men han är inte framställd med tillnärmelsevis samma finess med dessa figurer, och vad som stör mig ännu mer är att filmmakarna verkar mena att han är något slags hjälte och moraliskt föredöme.2 Och inte bara filmmakarna, förresten. Så här ser det kristna mottagandet av filmen ut, i Wikipedias sammanfattning:
    Justin Welby, Archbishop of Canterbury and leader of the worldwide Anglican Communion, called the Noah film "interesting and thought-provoking" after the film's lead star, Russell Crowe traveled to the Lambeth Palace in order to discuss with him "faith and spirituality" after the movie's British premiere. In addition, several Christian organizations have expressed support for the Noah film, "including Leaders from organizations like the American Bible Society, National Catholic Register, The King's College, Q Ideas, Hollywood Prayer Network, and Focus on the Family." Focus on the Family president Jim Daly stated that: "[Noah] is a creative interpretation of the scriptural account that allows us to imagine the deep struggles Noah may have wrestled with as he answered God’s call on his life. This cinematic vision of Noah’s story gives Christians a great opportunity to engage our culture with the biblical Noah, and to have conversations with friends and family about matters of eternal significance." Cultural commenter Fr. Robert Barron praised the film for its inclusion of "God, creation, providence, sin, obedience, salvation: not bad for a major Hollywood movie!"
Fy fan, säger jag. Frågan om huruvida man skall hjälpa klimatflyktingar eller döda dem har ett enkelt och uppenbart svar, och är inte material för något "deep struggle [to] wrestle with". Hur är de religiösa ledare funtade som kan se filmen på ett sådant vis? Lider de av något slags social eller neurologisk störning som sätter deras moraliska sinne ur spel, eller vad är det fråga om?

Fotnoter

1) "Men han lydde ju bara Gud", kanske någon invänder. Ja, OK, låt oss säga att han gjorde det. I så fall var det moraliskt fel att lyda Gud. Det moraliskt rätta hade varit att vända sig mot himlen med något i stil med följande besked:
    Hörrödu Jahve, om du nu är så allsmäktig som påstås, och om du nu är så förbannat missnöjd med hur du skapat oss människor att du nu vill förinta oss, så gör för all del det, men kunde du verkligen inte tänka ut någon bättre metod än den här bisarra översvämning-och-ark-idén? Det hade väl t.ex. varit mycket elegantare (och skonsammare mot de stackars övriga djuren) att slå ned en blixt i var och en av människorna? Hur som helst, blanda inte in mig i ditt smutsiga hantverk, din förbannande jävla Jahvejävel!

2) Och så filmens evinnerliga tjat om äpplet som Eva och Adam tydligen borde ha hållit sig ifrån. Kunskapens frukt. Men allvarligt talat, om vi skall göra en lista över goda saker hos människan som särskiljer henne från den övriga s.k. skapelsen, kommer inte då hennes unika benägenhet att söka och ackumulera kunskap ganska högt på listan? Om det finns någon i läsekretsen som på allvar skriver under på den bibliska synen på kunskap som något i grund och botten ont, så face it, I'm evil! (Härmed dock inte sagt att jag anser all kunskap automatiskt vara av godo. Det finns undantag. Se min gamla bloggpost Kunskap på gott och ont för en nyansering.)

14 kommentarer:

  1. Hej!
    En ateist bör känna till Bibeln som du säger, och en bättre interlokutör finns inte än José Saramago som skildrat såväl Gamla som Nya testamentet i "Kain" och "Evangeliet enligt Jesus Kristus".
    Gunnar Jacobsson

    SvaraRadera
  2. "Det var därför jag gick och såg filmen"
    Nu är det ju ett tag sen den gick på biograferna. Tog du ganska god tid på dig att skriva den här drapan eller är det något annat än att gå på bio som du menar med att gå och se en film?
    Just avsnittet om Noa är inte så långt, så det klarar nog vem som helst av att läsa. I filmen har de ändrat och lagt till en del om man säger så. T ex har alla sönerna med sig sina hustrur på arken enl Bibeln. Inte heller är det med något om desperata klimatflyktingar, och Noa hotar inte med att döda något barnbarn. Just sayin'. Sen får du förstås ändå tycka vad du vill både om filmen och om dess skriftliga inspirationskälla.
    /L

    SvaraRadera
  3. Arne Söderqvist4 december 2014 21:45

    Jag har aldrig funnit någon anledning att ägna bibeln någon större uppmärksamhet. Däremot har jag faktiskt läst Alf Henriksons bok "Biblisk historia", som jag fann ganska intressant. Jag vill tillägga att jag emellertid inte tror på sagorna han återberättar i boken.

    Boken finns nog numera bara på antikvariat, men här kanske är en annan möjlighet:
    http://www.bokus.com/bok/9789100136611/biblisk-historia/

    SvaraRadera
  4. Religioner är generellt gamla propagandaskapelser för att styra folk. Det är inget för en intelligent människa att slösa tid på. Filmen verkar underhållande att se vad gäller visuella effekter dock. Åtminstone vad trailern lovar.

    Ett litet påpekande bara. Du skriver; "Uppmuntrad av sina hallucinationer uppträder filmens Noah med en bryskhet och kallhamrad brutalitet mot klimatflyktingar som skulle göra Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gröna av avund och mindrevärdeskomplex..." Som vetenskapsman bör du vara noggrannare med fakta. Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson har, mig veterligt, inte uppvisat något som tyder på att de skulle vara positiva till "bryskhet och kallhamrad brutalitet" mot flyktingar. Om man inte använder medias propaganda som källa, förstås. Men då gör man sig skyldig till samma slags ovetenskapliga förhållningssätt som de som tror på religioner...


    /underhunden

    SvaraRadera
  5. Gud är Gud och Människan är Människa
    Utifrån detta antagande kan inte Människan finna en bättre lösning på ett problem än den som Gud kommer fram till. I så fall skulle människan vara smartare och överordnad Gud.

    Den föreslagna bönen till Gud är alltså inte logiskt rimlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist5 december 2014 16:31

      "Utifrån detta antagande kan inte Människan finna en bättre lösning på ett problem än den som Gud kommer fram till."
      Tack för dessa kloka ord! Jag har nu ett gott argument när min granne klagar på att jag lämnat över min trädgård i Herrens händer. Han låter nämligen mina maskrosor blomma frodigt och fröa av sig och han låter fröna blåsa in och slå rot hos grannen.

      Radera
    2. Haha Arne! Jag tycker att maskrosor är fina, och önskar dig lycka till i dina teologisk-florala diskussioner med grannen.

      Tänk dock på att den gud du hänvisar till är samme gud som funnit det optimalt att förse världen med malaria, Förintelsen och jordbävningen i Haiti 2010. Den som, likt Tango Smurfen ovan, är beredd att underkasta sig denne guds optimalitetskriterium, har en enligt min mening gravt dysfunktionell moralisk kompass.

      Radera
    3. Arne Söderqvist6 december 2014 10:05

      Jag tänkte inte på det!
      Man kan visst göra brännvin av maskrosor. Jag ska skaffa receptet.
      Men jordbävningen i Haiti var väl ändock ett verk av al-Qaida?

      Radera
  6. Visst är det Lennart W som är L. För mig säger kombinationen skapelsetroende Katolik och Fysiker, så många saker att jag själv portats på Humanistbloggen för en del av de hugskott faktum gett...

    SvaraRadera
  7. Om själva filmen kan sägas att allt går att sälja med mördande reklam. Gudsbilden som ges är däremot varken övertygande eller fylld av överjordisk godhet. Den primitiva urmannen är nog däremot trolig i början...

    SvaraRadera
  8. Egentligen är det väl Gud som är den värsta psykopaten i den här historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars,
      Du får ta min replik på rätt sätt, men
      skall jag tolka din replik som att du anser Gud finns...? Jag misstänker du anser att vederbörande inte finns (ateist). Lägger "vi"då inte ner mycket energi (i onödan) på att kritisera "någon" vi inte anser finns... Är inte kärnproblemet mera det elände "vi" anser att tron på Gud/religioner ställer till med... eller den syn som förmedlas i Bibeln mm (förutsätter förstås att vi väljer att tro på det).
      Kjell Eriksson

      Radera
    2. Både Jahve och Noah är fiktiva litterära gestalter.

      Radera