måndag 2 februari 2015

I vad bör vi grunda våra politiska sympatier?

En Oatmeal-seriesida rubricerad How to suck at your religion poppar upp då och då i mina flöden på Facebook och Twitter. Den är riktigt bra - rolig och med en rad angelägna poänger. Läs den!

Det är bara en passage i serien jag inte gillar. Drygt halvvägs in i den träffar en reporter på två vanliga väljare på gatan, en konservativ och en liberal. Den konservative väljaren säger sig rösta på kandidat A eftersom denne hänvisar till Gud oftare än kandidat B, medan den liberale föredrar kandidat B av rakt motsatt skäl. Reportern, som i detta fall verkar fungera som tecknarens alter ego, förklarar då för den konservative att "But sir, candidate A's tax plan is actually worse for someone in your income bracket", och för den liberale att "And you sir, candidate B's policies about economic reform could hurt a small business owner like yourself". De båda väljarna stirrar tysta och oförstående på reportern i några sekunder, varefter de går igång i mun på varandra, den konservative ropandes "Jesus! Abortion! Monster trucks!" och den liberale med slagorden "Gay rights! The environment! Hybrid cars!".

Passagen ger tydligt intryck av ställningstagande för att plånboksegoism, snarare än ideologi, bör vara vägledande för hur man röstar. Jag håller inte med om det, utan anser att politiken blir som torftigast när det är plånboksegoismen som får råda. Johan Wanloos kommentar till samma dikotomi faller mig mer i smaken:

9 kommentarer:

  1. Lars-Erik Persson2 februari 2015 08:32

    Håller med dig fullständigt beträffande din åsikt om "plånboksegoism" . Tyvärr är det väl så att detta är ett av de vanligaste argumenten för flera partier i svensk politik. Hur många gånger har vi väl itutats att just förslag X ger mer i plånboken för "vanligt" folk (vad nu det är ) utan att jämföra med vad samma vanliga folk och framför allt andra grupper (ovanligt folk ?, mer utsatta, forskare, arbetslösa, etc.) eventuellt går miste om

    SvaraRadera
  2. Det gäller att vara väldigt försiktig här. En långtidssjukskriven som vill slippa bli utförsäkrad kan också anklagas för plånboksegoism. Marxism eller andra rörelser för ekonomisk rättvisa kan beskrivas som en sorts kollektiv plånboksegoism.

    SvaraRadera
  3. Det är inte lätt att vara religiös, vare sig man kallar sig sekulär eller religiös. Hoppa på dogmen eller ideologin.
    Vilket även är risken när en gemensam kassa väl har satts upp. Man vet ju inte vilka ideologier eller dogmer som råkar få beslutsrätt över miljarder och åter miljarder pengar. Pengar kan satsas åt vilket håll som helst, vilket betyder tidsanvändning.
    Tid för lördagssup eller haschpipa, tid för djupa studier för en viss produktionsideologi eller något helt annat.
    ( Aktivitet x tid ) x metaanalys = resultat i någon riktning

    SvaraRadera
  4. Anonym 9:25 : Vad i allsin dar i det du skriver är det som ger en anledning att vara väldigt försiktig? Då påpekar ju bara det alldeles uppenbara att vänsterväljare, lika väl som högerväljare, kan rösta som de gör av mer eller mindre behjärtansvärda skäl.

    Om man alltså röstar marxistiskt för att man anser att det skapar "ekonomisk rättvisa" (vilket jag iofs finner fullständigt befängt), så är det väl ett fullt legitimt skäl. Om man däremot röstar marxistiskt för att man tror att man själv tjänar på det ekonomiskt, så finns det väl ingen anledning att slippa bli anklagad för plånboksegoism.

    På samma sätt, om man röstar vänster för att "slippa bli utförsäkrad", så bör man väl också kunna motivera varför samhället inte bör utförsäkra långtidssjukskrivna - det vill säga, man bör ha någon sorts ideologiskt skäl att rösta som man gör. Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ser inte det moraliska minfältet i att någon med tryggad inkomst anklagar en sjukskriven/arbetslös/hemlös för att "bara se till sina egna intressen"? Då är vi nog för långt ifrån varandra för att komma någon vart.

      Radera
    2. Vad är det för fel på att tänka på den egna plånboken? Speciellt om man gör det något så när klokt, och tänker på att man ju själv kan råka ut för sämre tider eller iaf att det kan hända folk man bryr sig om i sin omgivning. Tänker man bara väldigt kortsiktigt på plånboken ska man ju inte ens ha hemförsäkring.

      Man kan nog också hävda att det tänks för lite på plånboken ibland. Att det slösas med våra skattepengar på ett vettlöst sätt som om någon annan betalade. Men det är ju faktiskt vi som betalar. Se till att *dina pengar* används klokt.
      /Bo

      Radera
  5. Nå, jag kanske ska kvalificera mitt tidigare inlägg något - det är klart att det är moraliskt försvarbart att rösta efter egenintresse, om man faktiskt också själv anser att det som är ens eget bästa också är rättvist. Jag påstår heller inte att det är min sak att anklaga någon för oärliga motivationsgrunder, däremot tycker jag inte att man saknar moraliskt ansvar för hur samhället ser ut som helhet, för att man själv är fattig/sjukskriven/arbetslös. För att ta ett extremt exempel, så tycker jag att det är objektivt fel att rösta för arkebusering av godsägare och fabriksdirektörer, även om man är hemlös och revolutionen skulle ge en tak över huvudet.

    Som svar till Bo / Anonym 13:18, så visst bör man tänka på plånboken, sin egen och andras, när man röstar. Självklart röstar jag för att inte slösa med skattepengar, och för att fördelningspolitiken ska tjäna de som jag tycker är underpriviligerade - det är inte så att ekonomisk politik är oviktigt, däremot utgår jag ifrån att min egen ekonomi inte i allmänhet är viktigare än någon annans, inte ens för mig, åtminstone inte i den idealvärld jag målar upp när jag går in i valbåset alternativt debatterar på internet ;)

    SvaraRadera
  6. Arne Söderqvist3 februari 2015 04:28

    De som tänker "plånboksekonomiskt" brukar också tänka kortsiktigt. En sådan person skulle exempelvis antagligen uppskatta, för att inte säga kräva, god sjukvård den dag behov av sådan kanske uppstår. Nedan ett citat ur "Understreckaren" i dagens SvD.

    "En sjuk människa eller en elev alstrar inga pengar där och då, de kostar. Men vård och utbildning skapar ett nästan omätbart värde för samhället generellt och långsiktigt. Är det inte därför vi har kommit överens om att samfällt bekosta sådant? Samhällets öde när det gäller gemensamma pengar är att vi politiskt har att enas om en skattenivå och sedan göra det bästa av den. Pengarna kommer inte att räcka och absolut inte bli över, men om vi är duktiga, pliktmedvetna och moraliska i relation till det gemensamma så kan vi hyfsat rättvist tillfredsställa grundläggande behov med tanke på den höga skattesats vi trots allt har."
    Här är adressen till hela artikeln, som i och för sig även behandlar andra företeelser:
    http://www.svd.se/kultur/understrecket/luttrade-moten-med-arbetslinjens-soner_4303713.svd

    Även politiker tänker tänker kortsiktigt "plånboksekonomiskt" när det gäller samhällets ekonomi. Ett exempel är det slopade avdraget för pensionsförsäkringar. Man hänvisar istället till "nya fördelaktiga sparformer". Men därmed har man lämnat försäkringsaspekten helt därhän. En pensionsförsäkring kunde betalas ut livsvarigt, medan ett sparkapital förr eller senare tar slut. Den kortsiktiga statliga och kommunala budgetförstärkning, som slopad avdragsrätt ger, kommer så småningom att leda till ökade offentliga utgifter i form av bostadsbidrag mm. De som bäst behövde sin pensionsförsäkring var ju de lågavlönade, sedan det nya pensionssystemet införts. Även personer som arbetat utanför Sverige under många år och därmed inte kvalificerat sig för full svensk pension, har mist en möjlighet att kompensera detta. Men visst innebär det en budgetförstärkning just nu.

    SvaraRadera
  7. Tolkningar är ingen objektiv sanning men står för personens sanning ända till denne inser att det inte stämmer på ngt sätt. Din tolkning är ej som min. Min är att reportern först frågat vad dom röstar på. När han vet detta(med preferensen att det är gudstron som avgör) påstår han att Kandidat A har en policy som ekonomiskt går emot kandidatens(As) väljare. Sedan gör han likadant med den andre. Vad dom kommer rösta på får vi inte veta. Däremot vad som är deras hjärtefrågor oavsett ekonomiska konsekvenser för dom som väljare. Kanske vet vi aldrig vad våra politiker kommer göra med våra hjärtefrågor? Dom kanske inriktar sig på ekonomi? Att tidningar kan påstå svårbevisade saker och sedan försöka manipulera oss är dock ett faktum. Tycker seriesnutten som du beskriver den, inte leder till din slutsats. Peder

    SvaraRadera