måndag 16 februari 2015

På mitt nattduksbord

Jag har sedan decennier tillbaka utvecklat en vana, eller ovana, att läsa många böcker parallellt. Vanligtvis mellan fem och tio, även om det vid varje enskild tidpunkt inte är lätt att slå fast antalet, då det föreligger en glidande övergång mellan de böcker jag ännu anser mig hålla på med och dem jag givit upp någonstans mitt i.1 Hur som helst är jag för ögonblicket lyckligt lottad med vad som verkar vara en anhopning av extra läsvärda böcker på mitt nattduksbord. Av dessa vill jag idag nämna fyra. Jag kan inte, då jag ju inte läst ut dem, leverera nårga fullvärdiga recensioner eller välgrundade helhetsintryck, men jag vågar mig ändå på att redovisa några preliminära omdömen:
  • Steven Pinker: The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined

    Steven Pinker är en framstående forskare och en var vår tids absolut bästa populärvetenskapliga författare. Bland hans böcker har jag läst inte minst How the Mind Works och The Blank Slate med mycket stor behållning, liksom hans senaste The Sense of Style som är mer av en skrivmanual än en populärvetenskaplig framställning. The Better Angels känns helt lysande skriven och gediget researchad - kvaliteter som på intet vis förminskas av den invändning jag reste häromåret, rörande den lite förhastade slutsats ur boken som Pinker torgfört på annat håll.

  • Ian McEwan: The Children Act

    Jag har tidigare skrivit positivt om McEwans romaner Solar och Sweet Tooth. McEwan skriver underhållande och med driv, utan att bli trivial, och har så till den grad gedigna bakgrundskunskaper att han kan skriva om matematiska och naturvetenskapliga ting utan att en besserwisser som jag sparkar bakut. Hans nya roman känns minst lika bra och engagerande som de tidigare.

  • Po Tidholm: Norrland: essäer och reportage

    Det är knappast någon större överdrift att konstatera att med undantag enbart för universitetsstaden Umeå och vintersportmetropolen Åre så har samtliga Norrlandskommuner problem. Norrlands naturtillgångar (skog, malm, vattenkraft) är enorma, men effektiviseringar och förändrade levnadsvanor gör att dessa knappt alls kommer kommunerna till godo. Tidholm skriver vackert, initierat och ibland vredgat ur ett brett spektrum av kulturella och samhälleliga perspektiv, och boken övermannar mig med vemod och andra starka känslor.

  • Nick Beckstead: On the Overwhelming Importance of Shaping the Far Future

    I denna doktorsavhandling, framlagd vid Rutgers University 2013 och grattis nedladdningsbar i pdf-format, argumenterar författaren passionerat men samtidigt filosofiskt rigoröst för att vi bör lägga väldigt mycket mer vikt än idag vid att se till att undvika mänsklighetens undergång. Hans case liknar det som Nick Bostrom lagt fram för samma tes, men han går mer på djupet, bl.a. i behandlingen av de Pascals gambit-liknande galenskaper som hotar att bli konsekvensen av resonemanget.

Fotnot

1) Den moralregel vissa håller sig med, att den bok man påbörjat till varje pris måste läsas ut, har aldrig varit något för mig. Livet är för kort för att slösas på dåliga böcker.

9 kommentarer:

  1. Vad gäller Pinkers "Better Angels" så talade Göran Rosenberg föraktfullt om den i en krönika i Godmorgon Världen när den kommit ut. Han sa t ex "Jag ska inte gå in på hur han felaktigt använder statistik"!

    Po Tidholm retade upp mig när han i en recension i DN av en skiva av Tomas Ledin skrev om "hans hyllningsvisa till den vidriga svenska medelklassen". Vilken annan folkgrupp kan man skriva så om (ja, kanske tyskar eller amerikaner)?

    SvaraRadera
  2. Pröva den här så kanske du bara behöver en bok.
    Där kan du istället läsa parallellt om 13 olika uppdrag bakom fiendens linjer.
    "I fjärrpatrullerna" Patrik Berghäll / Karl-Johan Norrgårds
    Riktiga, anständiga nordiska människor.

    SvaraRadera
  3. Arne Söderqvist16 februari 2015 10:49

    Tio böcker i en smäll! Du verkar ha simultankapacitet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller möjligen en mild form av ADHD.

      Radera
  4. Apropå utvecklade vanor. Jag har utvecklat en vana att samla på mig böcker. Jag har många bokhyllor fulla med böcker. Det brukar imponera på mina besökare ändå tills jag säger " Ja, jag har många böcker. Tyvärr hinner jag aldrig läsa dem". Men om drygt 10 år när jag är pensionär så kanske jag får mera tid. I bokhyllorna blandas bl.a böcker av Strindberg, memoarer av Clinton, Kissinger m.fl. läroböcker i matematik och fysik osv osv. kan bli spännande.
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera
  5. Arne Söderqvist16 februari 2015 11:42

    AD är ju vitaminer och HD en "gubbmoppe".

    Jag minns den gamla goda tiden, då man ibland fick frågan "Tommy eller Elvis?" eller ibland "Victoria eller Flink".
    Har du blivit så gammal att du nu skaffat dig en HD, så minns du nog också med nostalgi dessa frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arne Söderqvist16 februari 2015 16:19

      För yngre läsare:
      Både "Vicky" och Flink var "påhängsmotorer", som omvandlade en cykel till en "cykel med hjälpmotor".
      "Vicky" monterades vid pakethållaren och drev bakhjulet med en kedja, medan Flink monterades framför cykelstyret och drev framhjulet med en snurrande trissa.
      Min dröm var att jag skulle skaffa en "Vicky" då jag "blev stor". Men redan i tioårsåldern avtog mitt motorintresse.
      http://www.veteranmoppesida.se/42320708

      Radera
  6. Min mor hade en faster som blev 102 år och som vi ofta besökte. Hon hade också tänkt att hon efter pensionen skulle hinna läsa i kapp, "men nu tar Svenska Dagbladet hela dagen". Så det gäller att beskära tidningen (och alla andra källor till information och förströelse vi har numera) endast den tid man tycker den är värd, och det är inte lått (jag är pensionär sedan snart 3 år).

    SvaraRadera
  7. Gäller det HD kan jag simma lugnt ännu ett tag. På mitt jobb verkar de flesta entusiaster vara runt 65, och även äldre fd kollegor dyker upp emellanåt.

    Min kusin , född 1949, brukade berätta om den där frågan om Elvis eller Tommy. Det känns i alla fall skönt att jag inte har något personligt minne .
    Kjell Eriksson

    SvaraRadera