tisdag 17 februari 2015

Om vikten av att häda

Det är fruktansvärt att vi så kort efter Charlie Hebdo-attacken i Paris åser ännu ett terrorattentat riktat mot det fria ordet: det mordförsök på Lars Vilks i Köpenhamn häromdagen som visserligen misslyckades men som ändå fick dödlig utgång. Precis som i samband med Charlie Hebdo känner jag mig manad att påpeka vikten av att stå upp för det fria ordet och för rätten att häda.

Men är verkligen just hädelse så viktigt? Svar ja. Jag känner flera i övrigt kloka och förståndiga personer som inte håller med mig om det, utan som anser att sådana tölpaktigheter bör undvikas i det längsta, då de ju av religiösa människor kan upplevas som kränkande. Jag anser att de har fel. Vari felet består är värt att förklara på nytt och på nytt. Jag ger ordet till min gode vän Patrik Lindenfors, som vältaligt förklarar sammanhangen i en debattartikel i Dala-Demokraten. Så här börjar hans artikel:
    Allt mänskligheten har lärt sig om hur världen fungerar gör det idag väldigt svårt att tro att änglar kommer med budskap från Gud. Mycket tyder därför på att Muhammed aldrig fick något besök av ärkeängeln Gabriel när han var ensam i sin grotta, utan istället hittade på Koranen själv.

    På ett liknande sätt förefaller det osannolikt att jungfru Maria blev gravid när hon var ensam hemma – även denna berättelse har en troligare förklaring. Det är överhuvudtaget väldigt få mytologiska berättelser som skulle tillmätas någon sanningshalt om de påstods ha inträffat i nutid.

    Om man inte vet det här om sin egen religion så vet man det i alla fall om andras. Få kristna tror att den hinduiska guden Shiva skapade Ganesha genom att hugga av huvudet på en elefant för att reparera den son han just dekapiterat.

    Få muslimer tror att rymdhärskaren Xenu fraktade kidnappade själar från sin hemplanet till vulkaner på jorden för att spränga dem i luften med vätebomber, något Scientologerna lär ut om man bara betalar dem tillräckligt.

    Berättelser av den här typen har två problem. Dels är de uppenbart osanna, om man läser dem bokstavligt. Dels är de extremt enkla att parodiera.

    Man kan fundera över om det inte är den här kombinationen som resulterat i all hädelselagstiftning som finns runt jordklotet, särskilt då makthavare historiskt inte sällan lierat sig med prästerskapet för att lättare kunna kontrollera sina undersåtar. Sitter den världsliga makten på Guds nåder kan inte gärna undersåtarna tillåtas underminera denna gudomliga uppbackning med hjälp av satir.

Läs hela Patriks artikel här!

7 kommentarer:

  1. Tyvärr är det ju samtidigt många som pratar om vikten av yttrandefrihet och inte tycks veta vilket ben de ska stå på. De reagerar ofta på bemötanden med upprördhet av typen "vill du inskränka min yttrandefrihet" och liknande. Som om yttrandefrihet skulle omfatta rätten att slippa bli bemött. (Lennart Bengtsson har ju kommit med sådana reaktioner mot bland annat dig.)

    Kommer i sammanhanget också att tänka på Noam Chomsky, som betonat att yttrandefriheten även omfattar den som exempelvis förnekar att förintelsen alls ägt rum. En del av hans kritiker har lyckats vränga detta till att han skulle dela denna åsikt.

    Krister Nässén

    SvaraRadera
  2. Arne Söderqvist18 februari 2015 07:06

    Vad menas med "att häda"?

    Fritiof Nilsson Piraten lär ha sagt "Skriver jag om en synål, så är det alltid någon enögd djävel som tar åt sig". Det är alltså lätt hänt att man trampar någon på tårna.

    När jag hävdar att jorden är rund, så finns det säkert de som menar att jag stör deras världsbild. Jag har rätt att hävda min åsikt utan att riskera att utsättas för ett attentat. Men även den som tror att jorden är platt, har rätt att hävda sin tro. Ingen av oss har däremot rätt att försöka övertyga den andre med våld.

    Galilei hädade då han inte accepterade den geocentriska världsbilden. Han avsade sig sin tro under galgen, men vad är en sådan bekännelse värd? Han var fortfarande övertygad om att han hade rätt.

    Jag känner inte till syftet med att avbilda Muhammed. Kanske är det ett sätt att avfärda Koranens budskap. De allra flesta muslimer, även de verkligt troende, torde betrakta en teckning som sägs föreställa Muhammed som trams. Bara någon enstaka fundamentalist anser sig manad att ta till våld. Jag bekänner mig inte till någon religion och jag söker aldrig stöd i varken Bibeln eller Koranen. Att skriva så kan naturligtvis betraktas som ett sätt att häda. Men jag avser inte att förnedra någon genom min deklaration. Tvärtom så respekterar jag andras tro, även om jag inte skulle dela den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för citatet av Fritiof Nilsson Piraten. Jag skrattade väldigt mycket några dagar senare när "skämtet" verkligen hade satt sig hos mig. Citatet på Piratens gravsten vid Ravlunda kyrka är också mycket roligt. Den nyfikne kan säkert googla och hitta det. (Lite utanför kärnämnet, men jag kände att jag måste få kommentera detta).
      Kjell Eriksson

      Radera
  3. Vad är en hädelse?

    Om en hädelse "innebär att en person genom ord eller handling kränker något som anses vara heligt. [...] Skändande av religiösa platser och byggnader kan också betraktas som hädelse".

    Om detta är definitionen av att häda bör det finnas en gräns när hädelse inte är att rekommendera, t.ex. att välta en gravsten är inte att rekommendera även om jag har starka belägg för att Gud inte finns.

    Däremot kan jag på andra sätt och genom andra handlingar framföra mina synpunkter och belägg för att Gud inte finns respektive att Gud finns.

    Men om nu Gud finns, kan det ju bara finnas en Gud. Vilken Gud är sann? Hur kan det komma sig att vi då har olika religioner?

    Och på motsvarande sätt kan vi hävda att det endast finns en verklighet och en sann kunskap om denna verklighet. Hur kan det då komma sig att vi har olika vetenskaper och att det inom och mellan olika vetenskaper framförs olika sanningar om människan, samhället, hållbar utveckling, klimat etc.?

    Om en person hävdar att klimatforskning är en bluff har denna person då hädat mot klimatforskarna? Nej, inte som jag tolkar vetenskapen eftersom den till "sin natur" bygger på ifrågasättande samtidigt som vetenskap till stor del har kommit att ersätta religion som en tolkningsram för vår verklighet.

    Det som vetenskapen ännu inte lyckas helt med är att vetenskapligt belägga "meningen med livet", där tycks fortfarande religion och filosofi i vid mening ha en funktion.

    En konflikt kan då uppstå mellan t.ex. å ena sidan ett ekonomiskt vetenskapligt perspektiv som utgår från den rationella valhandlingsteorin och människans egenintresse, å andra sidan en variant av indisk filosofi som utgår från att den högsta utvecklingen en människa kan nå är att tjäna andra.

    Om alla människor skulle följa denna indiska filosofi om att tjäna andra skulle hela vårt ekonomsiska system totalt kollapsa. Hela den västerländska sekulariserade välfärden skulle därmed äventyras!

    Om en enskild gör goda gärningar genom att ge allt den har till sina medmänniskor kan detta inte betrakas som en hädelse, snarare som något flummigt eller kanske som en god gärning.

    Men om denna person skulle få med sig över hälten av mänskligheten på sin sida kan vi tala om hädelse mot vår västerländska civilisation.




    SvaraRadera
  4. Arne Söderqvist22 februari 2015 07:12

    En form av hädelse

    Min telefon ringde för en tid sedan och på ett försåtligt sätt lurades jag att under samtalet utbrista ett "Ja". Därmed hävdades att jag accepterat ett erbjudande att prenumerera på strumpor och kalsonger. Med hjälp av kommunens konsumentupplysare lyckades jag dock så småningom häva det avtal jag inte ansåg mig ha ingått.

    Jag berättade detta för en fd. kollega och rådde honom att vara på sin vakt om telefonen ringde. Så skedde också och, väl förberedd som han var, bemötte han samma erbjudande med att det stred mot hans religion att nyttja kalsonger. Mot detta hade telefonförsäljaren inget motargument till hands och min fd. kollega kom helskinnad ur den gillrade fällan.

    Men min fd. kollega avslöjade dock för mig i stort förtroende att han dagligen hädar och faktiskt nyttjar sådana galanterier. För att inte bryta förtroendet låter jag härmed vederbörande vara anonym och utlämnar därmed inte hans personnummer.

    SvaraRadera
  5. Angående Heberleins smörja så har jag följande reflektion. Hon sade att yttrandefrihet gör det möjligt att säga allt, men att allt inte nödvändigtvis behöver sägas....? Det pratas vitt och brett om Allahar och Gudar och deras ( icke existerande ) makt och mission är sas ett naturligt inslag. Enligt Heberlein skulle inget av detta behöva hävdas (speciellt som ingen relevans föreligger) utan sjävcensuren borde egentligen stänga trutarna på alla religiösa.....med en gång.

    SvaraRadera
  6. Arne Söderqvist1 mars 2015 03:56

    Citat ur debattartikel av Bo Rothstein i dagens DN:
    "Jag tvivlar inte för en sekund på att många religiösa människor finner stor glädje och förtröstan i sin tro. Jag har inte någon ambition alls att försöka övertyga religiösa människor om att de skall upphöra med att tro eller med sin religionsutövning. Men som mycket annat av livets goda gör sig religionsutövning noga sett bäst när den förbehålls privatlivet. Argumentet att samhället blir mera etiskt och moraliskt högstående eller att vi får mera mänsklig välfärd om vi utövar mer religion eller för in mer religion i politiken visar sig helt sakna bäring."

    Hela artikeln återfinns på adressen
    http://www.dn.se/debatt/religionen-bidrar-inte-till-ett-battre-samhalle/

    SvaraRadera