Eftersläntrande utvandrare

Allt som oftast rapporterar jag här på bloggen om böcker jag läst. Som regel handlar det om nya böcker, men idag vill jag som omväxling ta upp en som är lite äldre: Vilhelm Mobergs Din stund på jorden från 1963. Jag håller Vilhelm Mobergs (1898-1973) författarskap högt. Som så många andra är jag böjd att räkna in hans Utvandrarserie bland det viktigaste och bästa som skrivits på svenska under 1900-talet. Hans debattbok Därför är jag republikan har jag inte läst, men däremot har jag helt fräckt stulit dess titel och satt som rubrik på en tidigare bloggpost.

Din stund på jorden behandlar i ett finstämt tonläge samma tema som Utvandrarserien - livet för dem som utvandrar från det fattiga Småland till möjligheternas Amerika - men dess huvudperson Albert Carlson är, jämfört med Karl-Oskar, Kristina och de andra utvandrarna från Ljuders socken som gav sig av till Amerika under tidigt 1850-tal, något av en eftersläntare. För detta må han vara ursäktad, då han är årsbarn med Moberg själv och därför knappast var påtänkt när Karl-Oskar och Kristina lämnade det steniga Småland. Boken tar sin början 1962 i den lilla staden Laguna Beach i södra Kalifornien, där den gamle Albert sitter ensam på ett hotellrum och funderar över sitt liv och huruvida han rätt tagit vara på sin stund här på jorden. Via återblickar får vi ta del av hans liv, med tonvikt på ungdomsåren fram tills han vid 22 års ålder bröt upp från föräldrahemmet och gav sig av till Amerika. Angelägna frågor om kärlek, vänskap, klassamhälle, religion, modernitet och den militära galenskapen behandlas, liksom det lite dystra faktum att livets mening inte verkar stå att finna i materiella framgångar. Läs den!