Vem är den mest hårdfört kompromisslösa åsiktsmaskinen bland bloggande svenska matematiker? Den läsare som spontant gissar att jag nu ämnar förära mig själv denna hederstitel må vara förlåten, men faktum är att jag tror mig om att som bäst kunna aspirera på en bronspeng i den grenen.
Silvermedaljen anser jag (helt utan att därigenom implicera något ställningstagande i fråga om hennes åsikter som sådana1) vara vikt för Tanja Bergkvist, i kraft av hennes regelbundet återkommande furiösa svada till storms mot vad hon kallar genusvansinnet. Inte ens Bergkvist förmår dock på allvar hota kungen av kompromisslöshet, Claes Johnson, som krossar all konkurrenens i kampen om guldmedaljen.
Claes Johnson var länge professor i tillämpad matematik på mitt eget lärosäte Chalmers, men gick för några år sedan över till KTH, där han gjort sig kanske allra mest känd för sina rasande utfall - inklusive förtalsanklagelser och hot om rättsliga åtgärder - mot rektor Peter Gudmundson. Han personifierar bättre än någon annan jag träffat begrepp som stridbarhet och kompromisslöshet, och för egen del kan jag notera att han och jag tenderar att hamna i motsatta ståndpunkter i de flesta frågor han tar upp. Under hans tid på Chalmers handlade det mest om matematikutbildningsfrågor. När jag våren 2004 dristade mig att skriva en kritisk recension av hans bok Dreams of Calculus ledde det till ett alltmer upphettat meningsutbyte - även denna gång inkluderandes hot om rättsliga åtgärder.2 På senare år har våra offentliga meningsskiljaktigheter mest kommit att handla om klimatfrågan, där vi skiljer oss åt genom att jag tar det samlade klimatvetenskapliga kunskapsläget på stort allvar, medan Johnson kategoriskt avvisar detsamma.3
Men Claes Johnson har fler järn i elden än så. Han avvisar såväl relativitetsteorin som kvantmekanikens våg/partikel-dualitet, och han hävdar att alla utom han själv och hans medarbetare Johan Hoffman har missförstått varför flygplan kan flyga. Etc.
Tagna tillsammans ger alla dessa Johnsonska krig mot mainstreamvetenskapen ett säreget intryck.4 En träffande sammanfattning av hans syn på vetenskapen, samhället och sig själv ges i presentationen av det föredrag han lovat ge på mötet FreedomFest Stockholm 2012, som tycks vara en sammankomst för skattehatande extremlibertarianer ungefär i nivå med Ayn Rand på höger-vänsterskalan.5 Johnsons abstract:
Silvermedaljen anser jag (helt utan att därigenom implicera något ställningstagande i fråga om hennes åsikter som sådana1) vara vikt för Tanja Bergkvist, i kraft av hennes regelbundet återkommande furiösa svada till storms mot vad hon kallar genusvansinnet. Inte ens Bergkvist förmår dock på allvar hota kungen av kompromisslöshet, Claes Johnson, som krossar all konkurrenens i kampen om guldmedaljen.
Claes Johnson var länge professor i tillämpad matematik på mitt eget lärosäte Chalmers, men gick för några år sedan över till KTH, där han gjort sig kanske allra mest känd för sina rasande utfall - inklusive förtalsanklagelser och hot om rättsliga åtgärder - mot rektor Peter Gudmundson. Han personifierar bättre än någon annan jag träffat begrepp som stridbarhet och kompromisslöshet, och för egen del kan jag notera att han och jag tenderar att hamna i motsatta ståndpunkter i de flesta frågor han tar upp. Under hans tid på Chalmers handlade det mest om matematikutbildningsfrågor. När jag våren 2004 dristade mig att skriva en kritisk recension av hans bok Dreams of Calculus ledde det till ett alltmer upphettat meningsutbyte - även denna gång inkluderandes hot om rättsliga åtgärder.2 På senare år har våra offentliga meningsskiljaktigheter mest kommit att handla om klimatfrågan, där vi skiljer oss åt genom att jag tar det samlade klimatvetenskapliga kunskapsläget på stort allvar, medan Johnson kategoriskt avvisar detsamma.3
Men Claes Johnson har fler järn i elden än så. Han avvisar såväl relativitetsteorin som kvantmekanikens våg/partikel-dualitet, och han hävdar att alla utom han själv och hans medarbetare Johan Hoffman har missförstått varför flygplan kan flyga. Etc.
Tagna tillsammans ger alla dessa Johnsonska krig mot mainstreamvetenskapen ett säreget intryck.4 En träffande sammanfattning av hans syn på vetenskapen, samhället och sig själv ges i presentationen av det föredrag han lovat ge på mötet FreedomFest Stockholm 2012, som tycks vara en sammankomst för skattehatande extremlibertarianer ungefär i nivå med Ayn Rand på höger-vänsterskalan.5 Johnsons abstract:
- Staten och vetenskapen
Det var en gång en tid då vetenskapsmän sökte sanningen, oavsett vart den förde dem. Idag drivs de flesta akademier av staten och den tiden är förbi. Claes Johnson är professor på KTH, och har fått erfara vad som händer när vetenskapens världsbild inte stämmer överens med den politiska världsbilden. Att inte få anslag är en sak, men man kan också få sina kurser nedlagda och sin litteratur bannlyst. Koldioxidalarmismen är det ultimata moderna utrycket för att staten dirigerar vetenskapen. Professor Johnson menar även att 1900-talets stolthet, den moderna fysiken med Einsteins relativitetsteorin och kvantmekaniken, är fel. Även den är resultatet av statlig inblandning i vetenskapen och en form av "köpslående med djävulen". Vad hände professor Johnson? Hur uppstod den obegripliga moderna fysiken? Och hur är verkligheten egentligen beskaffad?6
Då jag inte känner någon varmare sympati för Johnsons korståg mot vetenskapen är det kanske lite dumt av mig att bjuda honom på strategiska råd om hur han troligast vinner anhängare, men jag bedömer sannolikheten att han skall fästa något som helst avseenden vid min rådgivning som tillräckligt försumbar för att jag skall våga ta risken:
Bäste Claes Johnson! Om du vill få folk att ta till sig ditt budskap om att koldioxidens växthuseffekt är en bluff, så gör du nog klokt i att (i görligaste mån) försöka undvika att framstå som en virrpanna och en foliehatt. För att lyckas med det senare kan det vara en bra idé att undvika att blanda upp dina attacker på klimatvetenskapen med ett mer allmänt fördömande av hela 1900-talsfysiken.
Fotnoter
1) Låt mig ändå säga så här: Det finns mycket inom genusindustrin som förtjänar att kritiseras, och Tanja Bergkvist har på ett ofta förtjänstfullt vis satt fingret på en del avarter. Dock tycker jag att hon ibland argumenterar onyanserat och lite väl urskiljningslöst, och framför allt tycker jag att hon borde ta sig en rejäl funderare på vad för slags folk hon lierar sig med. Att hon lyfter fram texter som jag skrivit eller medverkat till ser jag i och för sig som mycket positivt, men hon solkar tyvärr ned sin blogg (och sitt eget namn) allvarligt exempelvis när hon
Jag mejlade faktiskt Tanja Bergkvist när jag upptäckte hennes
2) Vårt gräl kan sättas in i ett större sammanhang, och ses som kulmen på många års slitningar på vår institution till följd av den i kollegiet ganska utbredda uppfattningen att det kan finnas ett stort värde även i andra koncept för matematikundervisning på teknisk högskola än Johnsons egna upplägg.
3) Johnson går ännu längre än vad som numera är brukligt i klimatförnekarkretsar, genom att rätt och slätt förneka existensen av en växthuseffekt (den vanliga linjen i sådana kretsar är sedan några år tillbaka att säga något till synes sansat i stil med "Givetvis förnekar vi inte växthuseffektens existens, det är storleken på dess konsekvenser vi anser vara överdrivna"). Detta leder till att han snabbt hamnar i affekterade gräl till och med på ökända klimatförnekarbloggar.
4) Intrycket mildras inte vare sig av självbiografiska texter som Sagan om Professor Salvatius och Wikipedia Inquisition eller av den bloggpost där han i protest mot ett ett KVA-uttalande om klimatvetenskapen och med stora åthävor avsade sig det KVA-medlemskap som han visserligen inte innehade men som han med hänvisning till sin förträffliga meritförteckning ansåg sig vara berättigad till.
5) På samma möte finns för övrigt även ovan nämnda silvermedaljör Tanja Bergkvist med bland de tilltänkta föredragshållarna.
6) Notera också hur, i anslutning till Johnsons abstract, det beryktade Galileoargumentet anförs till hans försvar.
Nu bör inte min bedömning ges någon större vikt eftersom jag har läst för litet matematikbloggar. Men med det sagt hamnar nog ändå du OH högst av de tre. Bergkvists och Johnsons bloggar verkar inte ha den seriositet som torde krävas för att tas som allvar som kandidater för hådast och kompromisslösast, inte ens som åsiktsmaskin!
SvaraRaderaMen det är ett mycket intressant fenomen. Hur klara att stanna som seriös om man har i något eller några viktiga avseenden starkt avvikande åsikter eller bedömningar gentemot konsensus? Johnsom har ju trillat långt över gränsen för länge sedan. Och jag skulle tveka att kalla honom klimatförnekare då han ju förnekar så mycket av den underliggande fysiken som bl.a. klimatstudier bygger på? Vad skulle klimatet bli och hur skulle vi kunna studera det om fysiken verkligen vore som Johnson tror att den är? Bergkvist har ju fortfarande kontakt med verkligheten, men ger ju (åtminstone för mig som bara läst ett inte allför stort antal av hennes bloggposter) att glida ovanpå utan att vara beredd att lägga ned det arbete som skulle krävas för en seriös och kritisk analys och kritik. Gå ett steg uppför denna skala och man kommer till Robin Hanson. (Inte matematiker men delvis samma typ av allmänna tänkande och kritik, tagit ett eller två steg upp.) Här börjar det bli riktigt intressant. Skulle en del av sådana personer kunna ha räddats genom att den s.k. skeptikerrörelsen gett dem skarp konstruktiv kritik i början av deras kontrarian karriärer? /tonyf
Tack, tonyf, för spännande och oväntad jämförelse med Robin Hanson! I hans fall tror jag inte att det hade varit önskvärt att "rädda" honom i början av hans karriär. Det är förvisso så att jag ogillar mycket (kanske det mesta) av vad han skriver, men jag tror ändå att han tillför det allmänna samtalet så mycket av överraskande och potentiellt värdefulla "outside the box"-perspektiv att det vore olyckligt om han hade neutraliserats till att enbart leverera mainstream-tänkande.
SvaraRaderaVad gäller Tanja Bergkvist. Att det ser illa ut är en sak. Att det är illa tycker jag nog däremot är den mer allvarliga aspekten.
SvaraRaderaVad gäller feminism och genusindustriella komplexet så tror jag det är en viktig sak där skeptikerrörelsen måste ta sitt ansvar att kritisera de avarter som finns. Att vara med och försöka styra upp diskussionen till att separera, dels vad som är mer eller mindre dåligt belagda egenskaper hos verkligheten rörande dessa frågor och hur detta kan studeras mer vetenskapligt, och dels att försöka klargöra vad som är olika bedömningar av hur världen är och vad som är olika värderingar av (bl.a. utifrån det) vi bör handla. Bergkvist hade nog en del bra idéer inblandade i början men verkar sedan ha fallit offer för sin egen "fame" bland antifeminister och mer och mer övergått till oseriösa rants. Din egen kritik här OH, som den kritiska granskningen av Moria von Wrights arbete, verkar ju vara underbyggd och kritisk. Och därmed i min bok starkare kandidat till skarpaste kritikern. För ett annat bra exempel se denna post av Skepchicks (som annars ger ett blandat intryck på mig, dock utan att gå över gränsen för att vara i grunden seriösa medlemmar av s.k. skeptikerrörelsen, och denna post är ett ganska bra exempel på vad jag menar när jag säger skeptikerrörelsen bör ta dessa frågor på allvar)
http://skepchick.se/2011/09/22/feminism-the-good-the-bad-and-the-ugly/
(Ursäkta att skepchicks är litet off-topic vad gäller mest kritiska matematikerbloggen. Men de kan vara värda att nämnas i sammanhanget också för att det var de som gav det skarpaste svaret till Birros sanlösa kritik av ""matematiker"" /skepchicks är inte matematiker, annat än i Markus Birros föreställningsvärld):
http://skepchick.se/2011/08/10/jag-och-birro-i-samma-tandsticksask/ )
/tonyf
Det finns mycket man kan tillägga angående Johnsons klimatförnekeriverksamhet. Här är en lätt motsägelsefull grej som jag finner extra festlig:
SvaraRaderaNotera, å ena sidan, hur Johnson ofta framhåller (som i abstractet ovan) hur förfärligt det är med politiserad vetenskap, och hur viktigt det är att söka efter sanningen utan ideologisk färgning. Och det kan man ju hålla med honom, men...
...å andra sidan kan vi ta en titt på en serie ilskna bloggposter han författat (nu senast den här), där han tycker att klimatförnekare skall sluta hacka på varandra när de har interna meningsskiljaktigheter, för att istället göra gemensam sak mot det han kallar CO2-alarmismen. Särskilt riktar han sin ilska mot Roy Spencer, Fred Singer och Richard Lindzen, som envisas med att (i strid med Johnsons egen världsuppfattning) hävda att växthuseffekten existerar. Vad Johnson här föreslår är alltså i klartext att det vetenskapliga projektet att förstå hur klimatsystemet faktiskt fungerar skall ges underordnad betydelse, i förhållande till det politiska projektet att tala om för folk hur dumt det är att reglera och/eller beskatta koldioxidutsläpp. Detta låter inte helt i linje med de vackra orden om en avpolitiserad vetenskap.
(En ytterligare festlighet i sammanhanget är att den form Johnson tänker sig för sin önskade enighet bland klimatförnekare är att Spencer, Singer och Lindzen rättar in sig i det Johnsonska växthuseffektsförnekarledet, medan alternativet inte tycks falla honom in - att han själv, för den "goda" sakens skull, skulle kunna bita ihop och instämma i Spencers, Singers och Lindzens världsbild.)
Tycker också att Tanja håller på att glida in på fel planhalva. Vilket är synd, ty hon är ofta ganska uppfriskande i sin skoningslösa polemik. Vad som är rätt och fel planhalva är inte alltid lätt att hålla reda på, men just Milld har pratat väldigt mycket om judar på sista tiden.
SvaraRaderaDen där Claes Johnson, har han varit inne och bråkat på VoF:s forum en gång i tiden? Vill minnas att det var en underlig matematiker och härjade där för en tid sedan...
/Daniel
Jag erhöll nyss ett ebrev från Claes Johnson med följande ordalydelse:
SvaraRadera"Olle, jag har kommenterat Ditt inlägg på min blogg. Jag väntar på precisering av Din kritik av min vetenskap."
Bloggposten han syftar på är denna, som upprepar hans begäran om precisering av kritik mot hans vetenskap. Jag hoppas Johnson ursäktar att jag inte hänger med på hans inbjudan att flytta över diskussionen till hans egen blogg, utan väljer att hålla mig kvar här.
Johnsons begäran är lite konstig, både vad gäller ordvalen "kritik" och "vetenskap". Någon "kritik" i egentlig mening bjuder jag inte på i min bloggpost, utan enbart en kort länkad sammanfattning av vad Johnsons mångfacetterade korståg mot vetenskapen går ut på. Och någon Johnsonsk "vetenskap" berör jag överhuvudtaget inte i bloggposten, som istället handlar om det spridda tyckande (ibland med hjälp av matematiskt formelspråk nödtorftigt maskerat för att se ut som vetenskap) som han levererar på sin blogg och i liknande fora.
Det fanns en tid för inte så hemskt många år sedan då jag lade ned ansenlig möda på att läsa Claes Johnsons texter - orimligt stor möda, kan jag i efterhand tycka. Bland annat är jag en av de gissningsvis ytterst få personer som läst hans bok Dreams of Calculus från pärm till pärm - Johnson kanske kommer ihåg min recension? Men när man har ägnat tillräckligt mycket möda åt att ta del av en enskild författares texter, och finner att denne alltmer sällan förmår backa upp sina bombastiska och revolutionerande påståenden med saklig argumentation, så gör man till slut klokast i att konstatera att hos denne författare har jag inga lärdomar att hämta, och stryka honom från sin läslista. Det dröjde egendomligt länge innan jag kom fram till detta (i efterhand helt självklara) beslut i fallet Johnson. Om jag inte missminner mig så sammanföll det hela i tiden på ett ungefär med den diskussion Bisarrt läromedel på KTH (på föreningen VoF:s disussionsforum) som föranletts av Johnsons försök att smyga in sitt antivetenskapliga korståg i matematiska läromedel.
Vad jag vill ha sagt är alltså att jag inte längre finner det mödan värt att idka närläsning av vad Claes Johnson skriver på sin blogg och annorstädes, och att jag därför ser mig nödsakad att avböja hans begäran om detaljerad kritik. Dock vill jag rekommendera den läsare som händelsevis är nyfiken på hållbarheten i Johnsons antiklimatvetenskapsretorik att ta del av sagda VoF-diskussionstråd. Johnsons deltar själv utförligt i denna, och han uppvisar påfallande oförmåga att försvara sina lösa påståenden och kvasivetenskapliga kalkyler när dessa synas kritiskt.
Ok Olle, Du säger att Du inte vill diskutera vetenskap, inte läsa vad jag skriver, inte söka förstå något av det jag säger, utan enbart vill misskreditera min person utan saklig grund.
RaderaDet är inte hedervärt och inte framgångsrikt i längden.
Till er som sitter och filar på kommentarer avsedda att ta Jan Millds antisemitism i försvar: Ni kan lika gott bespara er det arbetet, ty jag kommer inte att acceptera dem (jag har redan avvisat ett par stycken).
SvaraRaderaDet finns nog igen seriös fysiker som tror att det faktiskt finns en våg/partikel dualism inom kvantmekaniken. Begreppet är snarare något som exploaterats av kvantkvacksalvare för att försöka härleda påstådda paralleller mellan vetenskaplig forskning och "österländsk mystik".
SvaraRaderaMainstream kvantmekanik i form av Schrödingerekvationen och kvantelektrodynamiken erbjuder en (matematiskt) enhetlig icke-dualistisk förklaringsmodell för ljusets alla egenskaper (från fotoelektriska effekter till interferens i dubbelspalter). Våg/partikel dualism är tvärt om en metafor för att förklara resultaten av tämligen avancerad fysik för lekmän. Även fast matematiken som används inom kvantmekaniken ofta används i andra, tidigare områden (vågekvationen, Hamiltonian, matrisformuleringar etc.) finns det inte mycket till intuitiv bas för konceptuell förståelse för kvantmekanik (det finns inte så mycket att "hänga upp" ny kunskap på), därav metaforen. Det är den matematiska formalismen som definierar kvantmekaniken och denna innehåller inte ett konstant skifte mellan "vågor" och "partiklar". En konceptuell beskrivning är i sammanhanget som bäst sekundär.
Claes Johnson har dock precis som du övertolkat en metafor. Hans fel är dock inte att han förkastar föreställningen om en "dualism" inom kvantmekaniken, utan att han dels blandar ihop fysikaliska tolkningar med den underliggande matematiska modellen och dels förkastar väletablerade formuleringar för fringevarianter som Meads kollektiva elektrodynamik (antagligen ett resultat av hans klimatförnekande).
Stenger, Victor. (2009). Quantum Gods: Creation, Chaos and the Search for Cosmic consciousness. New York: Prometheus Press, särskilt kapitelet "Ghostbusting the Quantum" s. 175-191.
Feynman, Richard P. (1985). QED: The Strange Theory of Light and Matter. New York: Princeton University Press. s. 15.
Tack Emil för intressant kommentar! Men var någonstans menar du att jag skulle ha "övertolkat en metafor"?
SvaraRaderaNär du skrev
Radera"Men Claes Johnson har fler järn i elden än så. Han avvisar såväl relativitetsteorin som kvantmekanikens våg/partikel-dualitet, och han hävdar att alla utom han själv och hans medarbetare Johan Hoffman har missförstått varför flygplan kan flyga. Etc.
Tagna tillsammans ger alla dessa Johnsonska krig mot mainstreamvetenskapen ett säreget intryck."
så tolkade jag det som att du ansåg att våg/partikel dualism utgjorde mainstreamvetenskap och drog därför slutsatsen du ifrågasätter.
Nu ska det villigt erkännas att jag säkert har en tendens att både medvetet och omedvetet missuppfatta vad andra skriver och påstår, så det är helt klart möjligt att jag skrev min tidigare kommentar lite för väl snabbt.
OK, Emil, jag medger att du gjort en naturlig tolkning av vad jag skrivit.
RaderaJag är inte fysiker, men har uppfattat våg/partikel-dualitet som något tämligen odramatiskt: att t.ex. elektromagnetisk strålning i vissa situationer bäst låter sig beskrivas i termer av vågrörelse, medan i andra situationer fotoner ger en väl så praktisk beskrivning. Detta uppfattar jag som mainstreamvetenskap.
Exakt vad Claes Johnson menar när han förnekar fotoners existens vet jag inte (jag har en ganska dålig track record när det gäller att uttolka Johnson på ett sätt som han kan acceptera), men för mig borde fotonernas "existens" betyda just det ovan sagda, dvs att de i vissa situationer ger en bra beskrivning av ett fysikaliskt fenomen (att begära en djupare innebörd av termen ser ut att leda till metafysik).
Precis, de låter sig lättats _konceptuellt_ beskrivas (för lekmän) i termer av vågrörelse eller partiklar beroende på sammanhanget. En sådan här dualism finns dock inte i de moderna fysikaliska modellerna. Där använder man en enhetlig modell (t. ex. kvantelektrodynamik) för att beskriva ljusets alla egenskaper, oavsett om dessa konceptuellt kan tolkas som vågliknande eller partikelliknande.
RaderaVi är dock helt överens om att Claes Johnson har helt fel när han pratar om kvantmekanik (och säkert det mesta annat också).
Emil, du menar väl ändå inte att det enbart är i pedagogiska och populärvetenskapliga sammanhang som fysiker talar om fotoner? Det är ju lätt att konstatera att de talar med varandra om fotoner även i framstående vetenskapliga tidskrifter - trots att de är på det klara med att det finns andra mer fundamentala beskrivningar. Detta är inte konstigare än att biologer talar om organismer, att de hävdar (eller åtminstone underförstår) att dessa existerar, och att de ofta använder ganska grovhuggna organism-modeller - trots att de är fullt på det klara med att en organism blott är en anhopning celler (som i sin tur... etc) och att en precisering cell-för-cell av denna anhopning i princip skulle ge en exaktare beskrivning.
RaderaJag menar att det är enbart i pedagogiska och populärvetenskapliga sammanhang som man pratar om en _våg/partikel-dualism_.
RaderaDet kändes lite märkligt hur du fick det jag skrev, särskilt när jag förnekade giltigheten i allt Claes Johnson hävdade om kvantmekaniken, till att jag menade att fotoner bara var en populär förklaring.
I fysiken finns självklart fotoner (Feynman i tidigare angiven referens menade att fotoner _är_ partiklar fullt stop), som har egenskaper som populärt kan sägas vara partikelliknande eller vågliknande. Men ingen sådan dualism finns i t. ex. kvantelektrodynamik, som är en enhetlig och icke-dualistisk modell för fotoners alla egenskaper (oavsett vad vi tycker att de intuitivt liknar).
OK Emil, tack för klargörande! (Mitt missförstånd var helt ärligt.) Om det bara är själva begreppet dualism du talar om, och inte det enkla faktum att vissa fenomen uppvisar såväl partikel- som vågliknande egenskaper, så förstår jag dig betydligt bättre.
RaderaFör egen del upplöstes "paradoxen" med våg/partikel-dualiteten trivialt ganska tidigt i min kontakt med kvantmekaniken när jag insåg att själva frågan om en våg eller partikel är fullständigt felställd.
SvaraRaderaAtt avkrävas ett svar, är det en våg eller partikel kan bara besvaras med ett nej, det är varken våg eller partikel. Det är något som har både våg- och partikel-egenskaper.
Min egna uppfattning är att de flesta som läser åtminstone en fördjupningskurs i kvantmekanik (typ Sakurai) på teknisk fysik, inte ser just detta som något djupt mysterium.
Detta har påpekats för Claes Johnson för länge sedan. Om han i dagsläget fortfarande hävdar att det finns en dualitet kan jag inte se annat än att han medvetet har något bakomliggande motiv att förvilla.
Nyckelorden är "vågpaket" och "upplösning". Ett vågpaket (dvs en våg) kan vara mer eller mindre lokaliserad i rummet. Ett vågpaket med liten utbredning ser rätt mycket ut som en partikel, iallafall på tillräckligt långt håll (dvs om man tittar på vågpaketet med tillräckligt dålig upplösning).
RaderaBild på vågpaket: http://www.av8n.com/physics/thermal-wave-packet.htm
Tack, Olle Häggström! Du är vetenskapens trognaste vakthund här i landet.
SvaraRaderaJag ser ingen som "försvarar Millds antisemitism" som du skriver. Är alla de kommentarerna raderade eller? Vad är det för poäng att lägga upp en sådan kommentar från din sida? Säkert en bluff att det pågår ngt "försvar". Försvaret handlar väl i så fall om Millds verksamhet, ingen sitter väl på allvar och försvarar antisemitism!?
SvaraRaderaVar är de kommentarerna, som sagt? Jag har i ett inlägg lyft fram ett par videos om ENBART genus-jämställdhet samt recension av böckerna Tokfeminismen, Elitfeministerna och Könet sitter i hjärnan som jag fick info om. Har inte läst mer än ett tiotal inlägg på Milld s blogg och de har handlat om energipolitik, invandringens kostnader och statistik. Statistiken på hans blogg borde du kanske ta dig an istället för en massa påståenden om antisemitism.
Oj Tanja, är du arg?
RaderaJag kan bara upprepa det jag sa i kommentaren ovan: jag fick två kommentarer som försvarade Millds antisemitism (från två olika personer för övrigt), och jag raderade båda. Det är på grund av att jag raderat dem som du inte hittar dem här i kommentarsfältet, inget konstigt med det.
Jag hittar inte på det här. Antisemitism förekommer. Kolla in Millds blogg till exempel. Eller kolla i Tidningen Realisten (officiellt organ för Svenskarnas Parti, som fram till 2008 hette Nationalsocialistisk Front) som du (eller någon som utgav sig för att vara du) entusiastiskt hänvisade till i ett ebrev till mig den 6 februari i år.
Olle, nej jag är inte arg, bara förvånad eftersom jag trodde man kunde ha en konstruktiv debatt med dig. Men epost som ramlat in de senaste dagarna från andra akademiker säger att det inte går, och att jag inte ska bry mig. Så åter, jag har inte lyft fram något av Millds övriga produktion (som jag inte har mkt koll på, hinner knappt med min egen blogg) så jag förstår inte vad Millds andra saker som inte tar upp genus har med mig att göra. Precis som jag lyft fram dina skolinlägg utan att vilja ha med Humanisterna att göra.
RaderaOch ang realisten-artikeln så var det ju en artikel som handlade om förfallet i akademin, något som intresserar både dig och mig. Tänkte inte så mycket på att det var där den låg, fick själv tipset från en annan akademiker faktiskt. Och en rättelse ang fakta: jag kollade just upp det och SVP hette inte tidigare nsf, utan är ett helt nytt parti, ny namninsamling osv och alltså inte alls en organisation som hette nsf. Kanske bra att kolla upp fakta innan man hävdar saker, i denna liksom andra frågor.
Snälla Tanja, sitter du och försvarar Svenskarnas Parti? Sitter du och försöker bagatellisera deras nazistiska anknytning? Jag vet att du inte längre lyssnar på mina råd, men tro mig: du gör nog klokast i att släppa den här diskussionen, för du verkar för varje inlägg bara göra saken värre för dig.
RaderaOm Svenskarnas parti förtäljer Säkerhetspolisen följande: "I november 2009 bytte Folkfronten namn till Svenskarnas parti. Ett år innan hade Folkfronten lanserats som ett nytt parti inom vit makt-miljön genom att Nationalsocialistisk front (NSF) efter cirka 14 år gjorde bokslut. Än så länge tycks det enbart röra sig om ett namnbyte - NSF:s ursprungliga ambitioner om att på parlamentarisk väg avskaffa demokratin och etablera ett nationellt styre finns kvar."
Jag försvarar inget och bagatelliserar inget, bara rättade ett faktafel. Att jag mailade en 9-sidig artikel om akademins förfall från realisten-sidan (som jag fick mig tillsänd från en annan akademiker) beror på att jag fann innehållet intressant. Men det var ju fel källa om man säger så. Men vad bra att du lyfte fram det från mitt mail då, och det är ju du som driver den här diskussionen, inte jag.
RaderaDaniel o Emil: Lyssna på när Murray Gell-Mann avslöjar sanningen om kvantmekaniken:
SvaraRaderaIf someone says that he can think or talk about quantum physics without becoming dizzy, that shows only that he has not understood anything whatever about it.
Många påstår sig begripa vad Gell-Mann inte gör, men hur trovärdigt är det? Kvantmekaniken har besvärats av allvarliga tolkningsproblem från start. Det var inte utan orsak som Schrödinger tog avstånd från sin skapelse i händerna på Bohr och Heisenberg. Att läsa historien är instruktivt.
Hej Claes!
RaderaCitatet du postar är ursprungligen från Niels Bohr och bör förstås i sin historiska kontext. Generellt sätt så är naturvetenskap inte särskilt intuitiv, men vissa områden har större koppling till vardagslivet än andra.
Kvantmekanik är en viktig modell i elementarpartiklarnas värld och den är mycket annorlunda än den makroskopiska mellanvärld vi lever i. Det finns därför inte egentligen någon intuitiv bakgrundskunskap man kan "hänga upp" nya kunskaper man får från kvantmekaniken på som det t. ex. finns i matematiken där nya områden ofta byggs på tidigare.
Kvantmekaniken uppfattas alltså som "konstig" för att den går emot våra basal intuitioner om hur verkligheten borde se ut. När man väl släppt dessa föreställningar och fördjupat sig i de matematiska modellerna och deras extrema empiriska framgång så förefaller det inte längre lika konstigt, även fast man nog aldrig riktigt att komma ifrån det.
När det kommer till kvantmekanik (eller någon avancerad fysikalisk modell) så är det den matematiska formalismen och dess förutsägelser som är det centrala. Konceptuella beskrivningar är som bäst sekundära och har mycket liten inverkan på den vetenskapliga trovärdigheten hos den underliggande matematiska modellen.
Hej Claes.
RaderaSom en liten sidoanekdot får jag berätta att jag träffade Murray Gell-Mann för ett 10-tal år sedan, väldigt intressant person att prata med även om vi nu inte diskuterade den metafysiska basen för kvantmekaniken.
Mr Gell-Mann är nu inte ensam om att ha uttryckt sig så om kvantmekaniken, vad är det då de menar?
Kvantmekaniken är inte oklar i sina matematiska förutsägelser eller hur den ska tillämpas så länge du lämnar hoppet om metafysisk klarhet utanför, det är när du blandar in filosofiska tolkningar som det börjar bli krångligt i enlighet med det du citerar.
Man man vända på steken och fråga sig hur mycket du egentligen har förstått av kvantmekaniken och dess uppsjö av, för den klassiska logiken, provocerande experiment om du hävdar att fotoner inte finns. Du måste i så fall förstå vad det är som jag skrev i mitt inlägg ovan.
Kvantfysiken ger lika lite svar på vad det är som Newtons gravitationsteori ger svar på vad den bakomliggande mekanismen för gravitation är.
Jag har möjligtvis fel, men jag vill hävda att jag står på samma sida som Gell-Mann, jag förstår inte mer än honom men jag förstår vad han menar.
Du brister lite i trovärdighet när du, som skeptiker, väljer de måltavlor du gör. Det är rätt märkligt att du menar att genusvetenskapen borde "kritiseras" som om det rörde sig om någon form av egentlig vetenskap. Där räcker det nämligen med 7,5p sommarkurs i vetenskapsteori, och lite erfarenhet av vad de här människorna pratar (för att nu inte tala om skriver) om, för att med all säkerhet avgöra att det handlar om rena tokstollerier. Navelskådande, idéer om att logik är ett konstruerat manligt förtrycksredskap, att verkligheten "skapas av språket" i bokstavlig mening och otaliga andra vansinnigheter som, om de skulle tillämpas utanför de "kvinnovetenskapliga forumens" värld, skulle innebära vetenskapens omedelbara harakiri. Att utgå från en människosyn som faktiskt är möjlig att motbevisa vetenskapligt (våra beteenden är nämligen inte enbart socialt konstruerade) i forskning är tveksamt redan det. Att sedan utforma pedagogik och samhällsvetenskap utifrån samma premisser är givetvis helt ohållbart, och inte alls fråga om något lite "tveksamt" som man bör "kritisera" som om det handlade om intellektuella produkter skapade av ärliga och kunniga människor.
SvaraRaderaAtt skeptiker inte är så skeptiska som man skulle önska är för övrigt inget nytt; det läggs förvånansvärt mycket energi på att grina om marginalfenomen av typen antisemitism och amerikansk kreationism, medan dårar som Boas och diverse postmoderna/postkoloniala svammelpellar anses lite chict okunniga, eller rent av "intressanta".
Sammanfattningsvis: givet det inflytande olika former av genusforskning och besläktat trams tar upp förefaller de vara utmärkta måltavlor för kritiska skeptiker; om du sedan tycker att Bergkvist använder fel tonläge är det väl bara att göra ett bättre jobb själv?
Marre:
Radera"om du sedan tycker att Bergkvist använder fel tonläge [mot genusvetenskapen] är det väl bara att göra ett bättre jobb själv?"
Jag gör så gott jag kan.
När det gäller det här med att jag "brister lite i trovärdighet" genom mina val av måltavlor skulle jag kunna svara i bästa är du så himla bra själv då-anda: Hur vore det om du klev ut från din anonymitet och gav dig på irrpropagandister och tokfransar som William Dembski, Patricia Fara och Fred Singer istället för att gnälla på mig?
Marre, måste varit något i stil med den här kusen ;-) http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/05/14/harskarteknik-75-hp/ Själv läste jag sommarkurs i Lund i vetenskapsteori och den behandlade paradigmskiften inom fysiken, det var en mycket bra kurs - och innan genusteorins intåg i alla andra discipliner.
RaderaMärkligt att Tanja B inte inser att hon inte bör ha något med Jan Milld att göra öht. Vill hon kritisera genustokerierna - och det finns det sannerligen skäl att göra - så finns det vettiga liberala bloggare som hon kan referera till.
SvaraRaderaJag utvecklar min kritik av Köpenhamnstolkningen av kvantmekanik i Many-Minds Quantum Mechanics tillgänglig på http://www.csc.kth.se/~cgjoh/ambsquantum.pdf
SvaraRaderaVarken Einstein eller Schrödinger trodde på existensen av fotoner som ljuspartiklar och de finns inte heller som lösningar till Schrödinger's ekvation.
Varken Einstein eller Schrödinger trodde på existensen av fotoner som ljuspartiklar och de finns inte heller som lösningar till Schrödinger's ekvation.
SvaraRaderaVad är detta tänkt att bevisa?
Vill du på fullaste allvar använda ett auktoritetsargument?
Gällande Schrödingerekvationen, den är på inget sätt fundamental, så det borde inte vara någon överraskning att den inte har några ljuspartiklar som lösning.
Vill du behandla ljus kvantmekaniskt får du ta till kvantfälltteori som kvantelektrodynamik eller kvantoptik.
Det är inte fel att referera till vad stora vetenskapsnamn sagt. Det behöver inte innebära att det är sant, men det kan vara värt att ta del av och sedan ta ställning till. Att bara avfärda utan att lyssna är inte god vetenskap.
SvaraRaderaOK, så vad säger då kvantfältteorin om egenskaperna av fotoner som lösningar till kvantfältteoriens ekvationer? Att dom är partiklar som flyger i raka banor?
Så Schrödingerekvationen är alltså inte fundamental. Vad är den då?
OK, så vad säger då kvantfältteorin om egenskaperna av fotoner som lösningar till kvantfältteoriens ekvationer? Att dom är partiklar som flyger i raka banor?
RaderaDet vill jag inte påstå. Man blir mest bara snurrig om man försöker tänka på dessa lösningar i klassiska termer ;)
Så Schrödingerekvationen är alltså inte fundamental. Vad är den då?
Låt mig vända på frågan, vad är det du anser vara fundamentalt med Schrödingerekvationen?
Ok, Du blir lika snurrig som Gell-Mann. Schrödingerekv är den fundamentala modellen för atomer och molekyler, men det är inte uppenbart vilken denna ekv är eftersom det beror vilken lösningsmetod som användes, och det är ej heller klart hur lösningarna skall tolkas fysikaliskt.
SvaraRaderaHuvudproblemet med Schrödingerekv är dess mång-dimensionalitet, 3N för N partiklar, vilket har lett till att vågfunktionen ses som en statistisk fördelning snarare än en fysikalisk storhet. Min inställning är att statistik är vad människor gör med inte fysiken. Jag har argumenterat för en version av Schrödingerekv som ett system av N ekvationer i 3 rumsdimensioner som har fysisk mening utan statistik. Se Many-Minds Quantum Mechanics.
Och i klassisk mekanik behöver man 6N ekvationer för N partiklar (3 för position och 3 för rörelsemängd per partikel). Men låt oss se nu, vågfunktionen är komplexvärd, mysteriet tätnar...
RaderaNu påstår du bara att Schrödingerekvationen är den fundamentala modellen för atomer och molekyler. Vad är din motivering för detta?
Klarar den av att ge ett värde för den anomala gyromagnetiska ration?
Daniel L och Emil Karlsson: Tyvärr har ni fel. Det finns klara problem med den s.k. ortodoxa (Born/Dirac/von Neumann-formuleringen, ibland, något felaktigt, kallat Köpenhamnstolkningen). Hur detta skall lösas är ett av de viktiga ännu öppna vetenskapliga problemen. Att detta försöks utnyttjas av diverse charlataner är inte ett gott skäl att sopa de befintliga problemen under mattan. Se den tidigare posten "Köpenhamnstolkning vs många världar" ( http://haggstrom.blogspot.se/2012/02/kopenhamnstolkning-vs-manga-varldar.html )och länkar och mina och andras kommentarer där. /tonyf
SvaraRaderaVad märkligt att du verkar tro att jag håller på den s.k. Köpenhamnstolkningen. Jag menar att jag gjorde tydligt i min kommentar Mar 26, 2012 03:18 PM att jag anser att fysikaliska tolkningar är sekundära. Detta borde ha fört dina tankar till instrumentalism, snarare än Köpenhamnstolkningen.
RaderaDet övergripande argumentet mot Claes Johnsons position är alltså att eventuella brister i vissa kontroversiella konceptuella tolkningar är irrelevant för kvantmekanikens framgång som vetenskaplig modell. Den avgörs och har i stora drag avgjorts, genom det faktum att kvantmekanikens enormt precisa förutsägelser bekräftas genom empiri (och för den delen dess praktiska applikationer). Jämfört med detta robusta argument verkar Claes Johnsons oförstående invändning där han dels övertolkar en metafor och dels menar att övertolkningen innebär en logiskt motsägelse vara ytterst besynnerlig i jämförelse.
Stenger i samma referens jag angav ovan (s. 195-196 ) menar att "Einstein and Bohr held a long-standing, collegial debate over quantum mechanics that never resulted in final agreement. The majority of physicists ultimately accepted Bohr’s views for a good thirty years. Today, no consensus exists on the 'best' interpretation, although Copenhagen is generally regarded as outdated", så det är oklart exakt hur ortodox Köpenhamnstolkningen (annat än ur ett historiskt perspektiv) faktiskt är bland moderna fysiker.
Det jag tror är att man aldrig får glömma att fysik är en experimentell vetenskap. Kvantmekaniken går inte att visualisera, men den gör korrekta förutsägelser av experimentella resultat. Tänkte också på det Alfred Kastler skrev i boken "denna underliga materia", och det var att viss typ av kunskap är omöjlig att nå. Det antyder att det förmodligen finns en kunskap, men att naturens egna lagar inte möjliggör för människan att komma åt den kunslapen. Därför får man ha ett "black box" tänkande, där man vet vad man har för input och kan räkna ut vad man får för output. Sedan är det bara en aldrig upphörande filosofi i alla fall vad som händer i "black boxen".
RaderaKjell
Jag tror att detta i första hand är ett filosofiskt problem.
SvaraRaderaDirac skrev i början av sin Principles of Quantum Mechanics
"In answer to the first criticism it may be remarked that the main object of physical science is not the provision of pictures, but is the formulation of laws to the discovery of new phenomena. If a picture exists, so much better; but whether a picture exists or not is a matter of only secondary importance"
Detta håller jag med om och får nog också räknas in i att ta en instrumentalistisk inställning till kvantmekaniken (och fysiken överlag).
En matematisk modell som inte har en fysikalisk tolkning (no picture) har en allvarlig svaghet, eftersom till slut modellen skall användas för att göra prediktioner med fysikalisk innebörd.
SvaraRaderaEn modell utan "picture" är svår (omöjlig) att verifiera eftersom verifikation fordrar jämförelse av picture och verklighet.
Att moderna fysiker kommit att acceptera modeller utan picture (som tex spec relativitetsteori som inte har någon picture enligt Born, eller kvantmekaniken som linjär Schrödingerekv i 3N dimensioner) är ett svek mot fysikvetenskapens heligaste princip. Bortförklaringar är legio men det förändrar inte att ett monumentalt svek begåtts.
Jag kanske ska skriva ut stycket i sin helhet.
Radera"In answer to the first criticism it may be remarked that the main object of physical science is not the provision of pictures, but is the formulation of laws to the discovery of new phenomena. If a picture exists, so much better; but whether a picture exists or not is a matter of only secondary importance. In the case of atomic phenomena no picture can be expected to exist in the usual sense of the word 'picture', by which is meant a model functioning essentially on classical lines. One may, however, extend the meaning of the word 'picture' to include any way of looking at the fundamental laws which makes their self-consistency obvious. With this extension, one may gradually acquire a picture of atomic phenomena by becoming familiar with the laws of the quantum theory"
Vore innerligt intressant att höra enligt vilken "picture" du anser att spin 1/2 partiklar som får passera genom flera i rad uppställda och sinsemellan vinkelräta Stern-Gerlach-mätinstrument borde uppföra sig.
Det går utmärkt att göra empiriska förutsägelser med en matematisk modell utan att man har en fysikalisk mekanism tillgänglig.
SvaraRaderaKlassisk mekanik besvarar inte frågan om vad som är gravitationens mekanism, men det går utmärkt att bygga upp en matematisk modell och sedan härleda testbara förutsägelser.
Vi konstruerar en antal matematisk modeller för att släppa en kanonkula utför ett stup:
(1) s = v(0)t + (1/2)gt^{2}
(2) s = 2v(0)t + (1/2)gt^{2}
(3) s = v(0)t + 2gt^{2}
etc.
Sedan går vi ut och släpper många kanonkulor utför vårt stup och mäter t, v(0), tar g från en tabellbok och sedan beräknar s med dessa formler och jämför med stupets faktiska höjd s.
Så trots att vi just i det här experimentet inte har någon som helst aning om vad som orsakar gravitation eller exakt vilka mekanismer som är relevanta kan vi trots det använda våra matematiska modeller för att göra förutsägelser och testa vår matematiska modell.
Detta går till och med att göra för en person som inte vet vad symbolerna står för och som sitter i ett rum på andra sidan jorden. Det är bara att beräkna s med de olika formulera och jämföra med det uppmätta s. Vi väljer den eller de modeller som passar den experimentella data vi får bäst (i det här fallet (1)) och sedan jobbar vidare med den.
Det är skillnad mellan att säga att man inte vet vilken picture som är den rätta, och att säga att det finns någon picture överhuvud taget. Det senare är inte fysik, bara hokus pokus.
SvaraRaderaClaes, var det något med Diracs ord ovan
SvaraRadera"One may, however, extend the meaning of the word 'picture' to include any way of looking at the fundamental laws which makes their self-consistency obvious. With this extension, one may gradually acquire a picture of atomic phenomena by becoming familiar with the laws of the quantum theory"
som var oklart.
Hur vill du förklara de där spin 1/2 partiklarna nu?
Varför skall jag förklara detta?
SvaraRaderaEftersom det är ett typexempel på när den klassiska bilden står helt handfallen är det givetvis intressant att höra hur du själv ser på denna situation.
RaderaMed tanke på den volym text du till synes producerat med koppling till kvantmekanik måste du väll ha ägnat spinn och Stern-Gerlach en djupare tanke med hänseende till den tyngd som experimentet slog ner med.
Possition och rörelsemängd har ju en direkt klassisk koppling genom Ehrenfest, någon sådan koppling finns inte för ett spin 1/2 system, så hur tänker du här?
Jag ser inte att detta exp visar att elektroner är partiklar.
RaderaEller att elektroner inte skulle kunna vara en slags vågor.
RaderaDitt svar är så vagt att jag inte riktigt vet hur jag ska tolka det.
RaderaLägger du medvetet ut dimridåer?
Vad visar då experimentet?
Radera"Oj Tanja, är du arg?" -denna replik visar också att Olle Häggström förstår kvinnor, i tillägg till att vara Vetenskapens trognaste vakthund i landet. Insikt på insikt. Min hjälte, all tiders!
SvaraRaderaAnonymt sexistiskt larv är inte precis den kommentarkategori jag efterfrågar allra mest.
RaderaAtt döma av den Powerpoint-presentation Claes Johnson enligt egen uppgift använde sig av vid FreedomFest den 12 maj verkar det som att han (som väntat) inte tagit något djupare intryck av det strategiska råd jag avslutade min bloggpost med. Maken till kalejdoskopisk dårkakafoni får man leta efter!
SvaraRaderaOch här är videoupptagningen från föredraget. Oj oj oj...
Radera