I Svenska statistikfrämjandets medlemstidning Qvintensen 3/2013 intervjuas jag på s 13-14 av dess redaktör Dan Hedlin. Med utgångspunkt från klimatforskaren Tamsin Edwards uppmärksammade bloggpost Climate scientists must not advocate particular policies (en ståndpunkt jag inte delar) diskuterade vi forskarens roll i samhällsdebatten. Jämfört med den intervju jag publicerade här på bloggen i maj förra året behärskade jag den här gången inte intervjusituationen lika fullt ut, men resultatet blev ändå hyggligt.1
Mot slutet av intervjun återfinns följande replikväxling, som har viss aktualitet i samband med min förra tämligen frispråkiga (och, menar vissa, alltför frispråkiga) bloggpost Välkommen till Björnbomland/Absurdistan:
-
DH: Är det mer än fråga om ton än att förhålla sig rationell? Edwards säger till exempel att värdeladdade ord bör forskare undvika. Du kan själv bli upprörd – till exempel när pseudovetenskapliga argument läggs fram i något ärende.
OH: Jo, min moraliska indignation skiner igenom. Min raka debattstil är väl inte alltid strategiskt optimal, ibland kanske den rentav är kontraproduktiv. Men jag är misstänksam mot alltför mycket strategiskt tänkande kring vad man bör säga. Jag är för rak hederlighet.
- Jag är mycket medveten om problematiken du tar upp, och tror som du att mitt agerande inte är strategiskt optimalt. Jag är dock en smula misstänksam mot alltför mycket strategiskt tänkande i debatten - om alla bara tänker på vad som är strategiskt optimalt att säga, snarare än att rakt av framföra sina ståndpunkter, så hamnar man i en situation där det till slut inte går att se vad någon enda debattör egentligen tycker, och för mig är det ett mardrömsscenario.
Fotnot
1) Stavfelet i rubriken till intervjun är dock en smula beklagligt. Det är skillnad mellan sanningssägande och sanningsägande, och det var det första av dessa jag talade om i intervjun.
When it comes to a professional opinion one needs to be careful about whether one is speaking for a society or presenting a personal perspective. Scientific knowledge is based on observable facts. We can make inferences from the facts which allows claims of the discovery of the Higgs boson for example. But are we making the same mistakes that ancient philosophers made when we project our ideas onto reality? It's Kantian noumena vs phenomena. And what's the group consensus.
SvaraRaderaAngående fotnot 1. Rubriken kan väl tolkas som att på universiteten ska det fria tänkandet och sanningen äga. Fett.
SvaraRaderaHär är en förträfflig one-liner (eller möjligen three-liner) för att uttrycka varför jag inte håller med Tamsin Edwards, som jag önksar att jag kommit på i intervjun:
SvaraRadera"If an astronomer discovered a big asteroid heading right smack for Earth, are we supposed to fault her if she dares to jump up and down telling us we need to take this seriously? Or are we going to put her on the high-powered government task force that has to come up with a solution?"