Viktigt att veta om vetenskap

När en vetenskapskolumnist på ansedda The Guardian skriver en text med rubriken Top 20 things politicians need to know about science, och när texten är baserad på en 20-i-topplista av forskarna William Sutherland, David Spiegelhalter och Mark Burgman (två biologer och en statistiker) i den ännu mer ansedda tidskriften Nature, vad tar de då upp? Växthuseffektens fysikaliska grunder? Sambandet mellan kärnklyvning och radioaktivitet? Vilka ämnen som är mest cancerframkallande? Marginalnyttans roll i neoklassisk nationalekonomi? Människans släktskap med bonoboer och chimpanser?

Nej, inget av detta får plats. Istället fokuserar topplistan helt och hållet på vetenskapsen metoder, snarare än dess specifika resultat. Jag sympatiserar med den prioriteringen,¹ och trots att jag ogärna ser mig själv som det slags närsynt forskare som anser att det egna ämnets vikt och betydelse överskuggar alla andras (och tro mig, sådana personer finns i matematisk statistik precis som i alla andra discipliner!), så skrockar jag förnöjt då jag finner att jämte den grundläggande punkten om att forskare blott är människor -

Scientists have a vested interest in promoting their work, often for status and further research funding, although sometimes for direct financial gain. This can lead to selective reporting of results and occasionally, exaggeration. Peer review is not infallible: journal editors might favour positive findings and newsworthiness. Multiple, independent sources of evidence and replication are much more convincing.

- så handlar 17 av de övriga 19 punkterna (lågt räknat) om vikten av en god statistisk slutledningspraktik (inklusive statistisk försöksplanering). Här diskuteras det viktiga begreppet statistisk signifikans och det missbruk härav som kallas sizeless science, här diskuteras stickprovsstorlekens betydelse, här diskuteras det luriga fenomenet regression mot medelvärde, och här diskuteras det lika luriga fenomen som bland matematiska statistiker fostrade i Göteborg mot slutet av 1900-talet går under den lite märkliga benämningen Sjukdomen S. Och så vidare.

Sutherlands, Spiegelhalters och Burgmans budskap överensstämmer i hög grad med det jag själv för fram i en uppsats från förra året med rubriken Why the empirical sciences need statistics so desperately,² med en iögonfallande skillnad. Medan Sutherland et al pekar på behovet av att politiker och andra makthavare har dessa grundläggande vetenskapsteoretiska och statistiska kunskaper, så uttrycker jag i min uppsats det avgjort modestare ambitionen att forskare i allehanda discipliner bör ha dem.

Fotnoter

1) Jag gjorde samma prioritering i mitt föredrag i Falkenberg om naturvetenskapens världsbild i höstas.

2) Min uppsats har nyligen kommit i tryck i konferensproceedingsvolymen European Congress of Mathematics, Kraków, 2 – 7 July, 2012. Trogna läsare av denna blogg vet hur ogärna jag förfaller till skryt, och jag hoppas att det inte uppfattas som sådant då jag inte vill undanhålla läsarna följande passage från volymens baksidestext:

These proceedings present extended versions of most of the invited talks which were delivered during the congress, providing a permanent record of the best what mathematics offers today.